Kategoriarkiv: Hemma

Vackraste väder man kan tänka sig

En sol som skiner från en helt blå himmel, så långt jag kan se åtminstone, men så blåser det fortfarande mer än man skulle vilja. Nåja, i nuläget kan man ju drömma hur mycket som helst. Om att sitta ute på balkongen, blunda och låta vårsolen smeka ansiktet. Men det där händer inte. Inte i dag. Inte bara för förkylningens skull heller.

För idag blåser det fortfarande runt 20 sekundmeter. Och det där är lite språkligt fel, för i går kväll blåste det ca 27 sekundmeter, inte bara 20. Om om jag hade kunnat kolla så här i efterhand, skulle det inte förvåna mig om det ett tag ganska sent på kvällen hade nått över 30. Det lät så i alla fall.

Det gick bara med nöd och näppe att öppna balkongdörren på minsta gläntan när jag försökte ta mig en titt på eländet utanför. Och då tog blåsten andan ur mig helt. Totalt inandningsblockerad stängde jag dörren igen, så fort det gick. Sen hörde jag de där ljuden som inte hörts tidigare. Skulle det där miniväxthuset falla i bitar nu? Men det var tillräckligt glest för att stå pall.

Idag såg jag att det som kanske skramlat mest var några små tomma plastkrukor som tydligt hade farit fram och tillbaka på golvet i stormvindarna. Det hade nog rist i det lilla växthuset också, liksom försökt skaka om det lite, men utan plastöverdrag och inkilat bakom en 16 kg tung cementanordning jag brukar sätta parasollet i, så varken föll det omkull eller for iväg till andra sidan.

Min stol stod tack vara att jag ställt den med ryggen mot vägen, kvar på sin plats. Den har vid flera tillfällen åkt kana fram och tillbaka när den haft ryggen mot vinden.

Hur kan man skriva så här mycket om blåst? Och märk väl – ordet ”mycket” är relativt…

Hur hade man kunnat skriva det här kortare?

”Stormen satt som en smäck i väggen”

Det är väl storm det där?

När det är 27 m/s i byarna och 18 de lugna stunderna?
Tja, lugna eller lugna, det rister i fönstren och emellanåt smattrar regnet på. Rena rama trumvirvlarna. Det är på gränsen till lite nervöst, när det blåser så kraftigt. Från nordväst dessutom. Snett mot min balkong. Nu blir det väl inget kvar av av de växter som jag inte nänts göra mig av mig innan.

Jag har några ljungplantor i olika färger. Men de står i en storkruka på golvet, och nog relativt i lä. Så mycket lä det kan bli när det blåser så här.

Jag trodde jag hade några bilder på mina ljungplantor, men uppenbarligen inte. Här är lite annat i stället.

Lantanan, eller Eldkrona som den också kallas, blev jag häftigt förälskad i när jag såg den första gången. Den står i vinterförvaring nu i växthuset. Alltså inte i Föreningens växthus, utan ett annat. Där jag har kontakter. Och vänner.

Ljungen fotograferade jag där, och de jag har är av liknande typ. Ska se i morgon om de har klarat stormen, det ska lugna sig till dess, påstår Klart.se.

Och man har väl inte så mycket annat för sig, när man ligger här och snorar. Fast jag ska skicka ut Verksamhetsberättelsen nu, till diverse folk.

Kvällstankar

Det har blåst rejält hela dagen, även om det varit ganska fint i övrigt. Nu är det mörkt, ja nästan mitt i natten, och även om man fortfarande hör vinden rasa runt knutarna så är det lugnt och skönt här i soffan. Och här har jag varit två dagar i rad, snorat till och från och med ont i halsen.

Jag somnade på eftermiddagen, hade ätit en treäggsomelett – vilket var ett ägg för mycket i mättnad. Egentligen. Men det var lätt att laga till, smakade bra och sen kom tröttheten krypande. Vet inte hur länge jag sov. Kanske en timme?

Det har blivit en del skrivande också i dag. Först rafsade jag bara ner det som kom in i huvudet. Sen bearbetade jag texten lite. Snyggade till svenskan, la till lite mera – och … tja… det blev ett par helt olika kortare texter. Totalt osammanhängande.

Men jag märkte så tydligt att jag faktiskt saknat att skriva! Det var så roligt idag att göra det, så tillfredställande, att jag bara måste få in nån sorts skrivarrutin. Spelar ingen roll vad jag skriver, bara det är nåt. Ord! Rafsa ner sånt som uppfyller mina tankar. Det har varit så skönt nu på det viset. Att jag kunnat ta tillfället att skriva.

Den här förkylningen är en välsignelse, en gåva, nåt jag verkligen behövde. Vi kan kalla det för en efter-stress-reaktion, utrensning, ”fabriksåterställning” eller vad som. Kropp och själ behövde total vila, och det fick jag. Får jag. Visste att jag var rätt stressad, och nu slapp jag vara med på mötet idag, slipper vara med på årsmötet på lördag, och allt annat har jag gjort klart för i år!

Alltså inte för 2022. Det börjar vi jobba med när årsmötet är över. Delvis ny styrelse och allt, nytt kalendarium som vi redan förberett med planeringen – ordföranden och jag. Och förhoppningsvis börjar vi inte med en gång. Jag vill ha ledigt åtminstone över helgen också. Eller varför inte en hel vecka till?
(Fast man kan aldrig veta säkert)

Nu har jag i alla fall bara latat mig och njutit av friden och att jag inte behöver göra ett dugg. Bara slappna av. Okej, det är förstås inte kul att vara förkyld. Har liksom en osynlig halsduk knuten hårt över pannan, en verklig halsduk runt halsen, det svider fortfarande i den och jag nyser, hostar och snorar till och från. Men strunt samma, den här totala avslappningen i soffan är så sköööön! Och det hela kunde ha varit mycket värre.

Tänker att jag kunde passa på att börja sticka på nåt nytt, men ids inte plocka fram garn och leta efter nåt mönster som passar. Eller möjligen i omvänd ordning.

Dan före dan…

Lillejulafton, uppesittarkväll… kärt barn har många namn. Eller? Hur kärt är det här egentligen, julen? För många är det säkert det. Och tittar man på några av de otaliga julfilmer som överhopar en vid den här tiden på året, så slutar de så ljuvligt, så ljuvligt. Även om det har varit en massa grus i maskineriet under storyns gång.

Sen är det många som inte har nån ljuvlig jul. Rent anskrämlig, rent av. Sorglig, obehaglig, ”värsta tiden på året”! Alkohol och bråk, fylla och slagsmål. Misshandel. Fattigdom. Kanske på sitt sätt värst – ensamhet som inte är självvald.

Jag sitter här ensam, dan före dan… Det bekommer mig inget, är inte ledsen för det. Känner mig inte ensam. Det är fridfullt och jag har till och med tänt ett par stearinljus. I övrigt har jag det väldigt snålt med julpynt. I princip bara en sån där vanlig sjuarmad adventsljusstake i ett av fönstren – i vitt trä dessutom. För ett par veckor sedan var jag inom ”Basaren” och köpte på mig två ljusstakar i gammaldags rödmålat stuk med de typiska klassiska blomrankorna påmålade. Hittade även ett litet runt ”fat” i rödmålad metall. Man skulle kunna ha ett tjockt ljus på det, men jag har det att lägga dadelkärnor och brända tändstickor och liknande på det. För att sedan vidarebefordra skräpet till soporna.

Och nu kom jag alltså på att jag skulle tända de där ljusen i de båda stakarna. Var väl på tiden, kan tänka.

Annars ägnar jag mig mest åt att se på film och sticka raggsockar. Jag borde ha gjort nåt helt annat – datorarbete – hade tänkt göra det! Men ändå så hamnade jag i soffan utan att göra det minsta nytta både i går och idag. Nå! Idag skriver jag åtminstone det här. Och var ute på cykeln i förmiddags.

Film, ja. I går hade jag en superlat dag, med i stort sett bara den ena filmen eller serieavsnittet efter vartannat. Jag har för närvarande tre filmkanaler tillgängligt. Och då har jag inte räknat med de där play-kanalerna. Typ SVT. Nej, jag har ingen TV. Vad ska jag med det till? Är ju bara jämmer och elände hela tiden! Men filmkanaler har jag. Gillar film och serier.

Netflix, förstås. Så dök ju HBO Max upp med ett helt knäppt erbjudande nu i november. Bara 44,50 i månaden så länge man lever och vill ha det, vilket är halva ordinarie priset. Säger man upp det, och sen vill komma tillbaka igen, så gäller förstås inte 44,50 längre. Sen var det Viaplay som också gick ut med månatligt abonnemang. Två veckor gratis och sen ordinarie.

Hade jag låtit bli nappa på erbjudandet då, så kunde jag fått 3 månader gratis om jag hade nappat på det via mitt Bredband2. Men strunt samma. Jag överlever det.

Tre filmkanaler – om det nu kan kallas kanaler. Knäppt? Varför då? Då är det väl ännu knäppare att ha såna där TV-abonnemang med gu’ vet hur många kanaler! Kunde iofs ha tänkt mig naturprogram, vetenskap och en del dokumentärer också. Men man kan ju inte sitta framför en skärm hur mycket som helst i alla fall. Och sport och nyheter kan jag lätt vara utan.

Vilken är då bäst? Netflix, Viaplay Film och Serier eller HBOMax? Och nu pratar jag inte om utbudet av film och serier, utan om hur man använder och hanterar kanalerna. Hur fungerar det?
(Apple kallar ju alla programvaror för ”appar” numera, så jag kanske ska använda det ordet hädanefter.)

Då med en gång sa jag till mig själv att Netflix är bäst, och det håller jag nog fast vid fortfarande. HBOMax kändes urusel, svårnavigerad och irriterande. ViaPlay nånstans mittemellan, men närmre Netflix i hanterandet.

Varför?
Netflix: Redan när man från första början använder Netflix är det ganska lätt att hitta filmer. Man kan få gott om förslag, och allt är uppdelat i tydliga kategorier på olika sätt. Och när man väl börjat titta så läggs allt man öppnat in i ”senaste tittat på”. Samt att det är lätt att lägga till sånt man vill titta på/spara i en egen tittarkategori.

För min del är det också ett par andra saker jag gillar med Netflix. Att jag med hjälp av AppleTV kan se filmer på min externa skärm. Det kan man inte göra med Viaplay eller HBOMax. Och det känns ibland lite småttigt när man nu bara har en 11 tums MacBook Air. Den skärmen är ju inte mycket större än min iPad! Min Pro på 13 tum la nämligen av för inte så länge sedan. Kan bara hoppas det går att fixa. Min Mac-vän har lovat titta på den.

OK! Vidare! När jag ser på Netflix på datorn kan jag dessutom ändra hur snabbt filmen spelas upp. Kan vara bra ta till när man tycker att det är för segt. Ungefär som när man lyssnar på en bok, vissa inläsare läser ju så långsamt så det skriker om det. Man tycker inte det händer nånting, utan blir bara irriterad. Då ställer man in det på lite snabbare.

Viaplay har jag inte undersökt så där superordentligt ännu. I stora drag liknar det Netflix, men man kan utöver de filmer och serier man har tillgång till som månadsabonnent, även hyra eller köpa vissa filmer.

HBO irriterar mig på så vis att den känns svår att navigera i. Det första jag tänkte när jag började var, ”har dom så lite filmer på det här stället?”. Enkelt uttryckt, för att alls hitta nåt så var jag tvungen söka på en specifik filmtitel. Sökte jag på t.ex ordet ”christmas” så fick jag typ 4 förslag. Det där är lite bättre nu när jag hållit på där inne ett tag. Och nu när jag gick in på head-linen ”julkul” så drällde det fram en hel del filmer på det temat. Mest för barn men i alla fall… nåt hände…

Nu är det ju alltid så, att det som är nytt tar tid innan man lärt sig hitta i. Och börjar man bara lägga till i ”Min lista” så hittar man det, och då dyker även annat upp.
Men det finns det som inte har blivit bättre! Som irriterar. T.ex, om man följer en serie och så släcker man ner för dagen. Och nästa gång man vill fortsätta se den serien så öppnas inte det avsnitt där man skulle börja titta igen, utan kanske två eller tre avsnitt tidigare! ja oftast egentligen, får man leta fram serien och börja om från början. Inte se om, men leta där efter det avsnitt som stod näst i tur. Går man in på ”Min Lista” och plockar fram serien, dyker inte alltid det senast sedda avsnitt upp överst utan nåt äldre. Scrolla ner… måste man då… (dom är inte helt omöjliga, bara lite… nånting…)

Ibland händer det – när man ser serier – att följande avsnitt helt enkelt inte öppnas! Det står på skärmen att sidan inte kan öppnas och att man ska kolla så att man inte har läsaren på privat läge. Varför skulle jag plötsligt ha den på privat läge när jag inte har haft det innan? Och så får man uppdatera sidan – och börja om från början. Öppna den serie man håller på att se och leta sig fram till rätt avsnitt. Lite omständligt, skulle jag vilja påstå.

Okay! Kanske jag helt enkelt inte är tillräckligt van än vid HBO, men vissa saker är onekligen inte så som jag skulle vilja ha det. Men kanske det så småningom dyker det upp andra vägar som jag inte sett hittills, just eftersom det är nytt för mig.

Jag vet faktiskt inte om ViaPlay Film och Serier samt HBOMax har dokumentärer. Jag har inte sökt efter några ännu. Det verkar rimligt att tro att de inte har några, men som sagt – jag vet inte ännu. Kanske ska ägna en liten stund åt att söka efter nåt.

Netflix vet jag har en hel del dokumentärer av olika slag, så skulle jag välja att bara ha en enda ”film-app” så blir det Netflix. Har också en känsla av att Netflix är det ställe där det finns mest och flest, är störst – men det kan ibland vara svårt att hitta nåt man vill se, eftersom förslag på nytt baseras på sånt man redan sett/ser eller har lagt till i sin lista för att man vill se. Men Netflix har (hemliga) koder för alla deras kategorier, så det är bara att söka på nätet.

Några tips i alla fall, om du råkar ha HBO:
Manifest – ett flygplan försvinner spårlöst men återkommer efter 5 år, men för passagerarna har det bara gått några timmar. Lite får den mig att tänka på serien ”Lost”.
Tre säsonger som blir alltmer mystiska – och så tar det slut??? Läste att Netflix kanske kommer med en säsong 4

The Mentalist – polis/kriminalserie med lite extra twist. Jag har fastnat för den

The Great – om tsar Peter (inte den store) och Katarina (som blir den stora). Riktigt bra serie, och det är Katarina som är huvudpersonen.

Så finns det en ny om Scrooge – en serie. Såvitt jag kan se nu – HBO är lite dåliga på att visa förhandsinformation – så är det en säsong och tre avsnitt. Om det är allt eller om fler avsnitt kommer till, vet jag inte. Har bara sett ett avsnitt än. Men lite annorlunda tolkning, och riktigt bra.

ViaPlay har en del gamla härliga serier, kolla förslagen här… (tummen upp)

Man hinner inte med

Det där med att det snart är julafton, alltså. Vadå julafton! Det är ju fortfarande bara höst! Några plusgrader, barmark… men det blir förstås mörkt väldigt tidigt. Och ljust igen rätt sent på morgnarna. Förmiddagarna.

Fem dagar kvar. Jahapp…

Nej! Jag har inte planerat nåt särskilt. Antar att jag kommer att vara ensam hemma. Inget ovanligt. Särskilt inte på julaftnar och för den delen, alla såna där aftnar. 

Det fanns en tid när vi träffades på julafton, hela familjen. Men sen växte dom upp helt och hållet. En, den yngsta, flyttade en massa mil bort, visserligen inte lika många mil oss emellan nu, men likväl. Andra omständigheter gör att vi inte kan ses. Inte i år i vart fall. Fortfarande den där skräckprogandandan som råder. För hennes svärisars skull. Kanske nästa år.

En annan dotter, mellantjejen och tämligen mogen hon med, har hittat en ny kärlek. Det är henne väl unt. Absolut! Hon firar säkert med honom. Ingen anledning för panik av något slag. Låt henne vara nyförälskad, tids nog umgås vi igen.

Den äldsta bor närmast. Faktiskt inom gångavstånd. Men hon fick för knappt tre veckor sedan bortopererat en tumör i ena lungan – ja, en hemsk sak det där – och är livrädd för att bli smittad av nåt virus. Oavsett vilken sort. Lunginflammation i det här läget är inte nåt man ens vill tänka på. Jag handlar åt henne, och vi går små korta promenader då och då. Utomhus, med avstånd. Och hon kämpar på. När konvalescensen har kommit en bit längre och hon känner sig lugnare, kan vi börja fika ihop igen.

Och förstås, när hon fått mer ork igen.

Så blir det den här julen! Och det är ok. Kyrkan har öppet en del, och jag har fullt upp med annat som ska göras. Dessemellan nån film, nån bok att läsa eller lyssna på, och snart nog så är vi på väg mot våren igen.

Så vart det december

Och det är ju inte så mycket att göra åt det! Det är som det är, och det blir faktiskt vår och sommar igen. Nån gång..

Just nu regnar det ute. Tror i vart fall det är regn. Möjligen blandat med snö.

Snön ligger åtminstone vit på marken sen några dagar tillbaka. Det var nån gång sent i tisdags som det började snöa. Och fortsätta snöa. Även i omsdags förmiddag.

Sen började det regna. Och blåst har det gjort hela tiden. Och det blev moddigt och halkigt och isigt och vattenpölar blandat med gu’ vet vad. De ord jag har i huvudet angående det, gör sig nog inte så bra i text.

Strax före klockan två i onsdags var jag på väg till Tryckeriet. HD:s gamla som numera är ett allaktivitetshus. Med HD avser jag alltså Helsingborgs Dagblad. Lyckligtvis har jag inte så långt att gå dit, men det var jobbigt nog att parera mellan   ishalka och gå-bara öppningar. Mycket trafik var det dessutom, så jag tog den lilla omvägen ända fram till det ”riktiga” övergångsstället. Där man trycker på en knapp och väntar tills det blir grönt!

Och vad hade jag där att göra då? Jo det var julbaluns! Marknad? Inte riktigt. Men möjlighet för olika instanser att föra fram information, eller över huvud taget visa sig på arenan. Därför fanns det alltså flera instanser från kommunen – det är H22 nästa sommar, och den här stadsdelen är grymt inblandad. Inklusive med nybyggen och renoveringar och Ikea som etablerar ett projekt… Googla på H22 och kolla in vad som händer på Drottninghög framöver. Så slipper jag skriva om det. Inte just nu i alla fall. Blir kanske nåt senare…

Multi-Kulti-jul på Tryckeriet, var det ja. Med olika föreningar, det lokala biblioteket och kyrkan, den första med ett travar med böcker man fick ta gratis, den senare med diverse tidningar och foldrar.

Det fanns förstås glögg, pepparkakor och varm choklad. Och vi hade kaffe och pepparkakor på vårt bord. Kullabygdens Fruktodlingar stod där med en man, och sålde äppelmust och äppelglögg och äppelchips – och småkakor i sånt där prassligt plastmaterial. Det enda ord i mitt huvud just nu var chiffong, men det kan det ju knappast vara. Nåt liknande ord…

Sen var det musik och sång och dans förstås, och det såldes hemvirkat julpynt – de minsta virkade raggsockar och vantar man kan tänka sig. Och lite annat. Bomullstyger i sköna mönster att ha som sari eller gardin eller filt eller strandhandduk eller till vad som helst där man kan ha ett stycke tyg som piffar upp.

Vad mera? Jo en hel del mera, men nu ids jag inte räkna upp mera. Men ska nämnas att det stod vakter utanför som kollade att man hade vaccinationspass, och det var flera hörde jag, som inte kom in fast de hade blivit vaccinerade både två och tre gånger – bara för att de inte kunde visa upp ett bevis för det. Detta trots att det också var ett antal Stadsdelsmammor som försökte hjälpa till att ladda ner bevis till dem som inte kunde själva.

Men det är ju inte alla som har det där med mobil/datorvana, Internet på den mobil de har eller mobilt Bank-ID. Frågan är varför de inte kontaktade sin läkarstation innan. Nog sjutton hade man kunnat få en pappersutskrift den vägen?

Man skulle nu kunna tro att det är November och NaNoWriMo, för nu rinner orden ur mig. Det gjorde det inte i november. Rann ord ur mig. Det gick jättebra de första 10 dagarna, sen glömde jag bort det helt den elfte, sen struntade jag i det. Gjorde ett par tappra försök dag 21 och 23, men nådde inte ens halvvägs. Då brydde jag mig inte längre. Men en vinst var, att jag inte kände mig misslyckad på grund av det!

Och det är inte illa det!!!!! 😀 😀 😀

Nu ska jag faktiskt ge mig ut en liten sväng. Mycket kort. Bara över till CityGross och hämta ett paket. BudBee, blev det denna gången. Jag brukar välja Instabox annars. När det över huvudtaget går att välja. Då tvingas man acceptera PostNord….

Så nu vet ni vad jag tycker om det.

Om ni är nyfikna…

Information om det kommande på Tryckeriet den 1 dec.
Betydligt mer utförligt än mitt ”reportage” inlägg här nedan på vår egen blogg

JulKul på Tryckeriet

Och nu den där svängen… paraply behövs och taggar under kängorna…  vilket jag inte har, det senare alltså…

Stiltje – och så får det lov att vara.

Jaha! Så har det varit tyst och lugnt härifrån ett tag. Igen. Men det är som det är och så får det lov att vara.

Flunsan är fortfarande kvar, men det värsta är väl över vid det här laget. Känns i musklerna fortfarande, och lite snorsnuva emellanåt. Så där så jag inte är riktigt säker på, om det är flunsa-snuva eller min vanliga allergi-snuva. Ork, har jag tappat rätt mycket av. Kondition är onekligen färskvara. Tre veckor nu, ju…

Men, det är som det är och så får det lov att vara.

Ska man vara positiv (och det ska man 😉 ), så har jag ändå lyckats pricka in den här flunsan alldeles rätt i tiden. Det är kallt ute, ner mot 10 grader och däromkring, och det blåser dessutom. Mer eller mindre. Och jag behöver kanske inte tillägga, att jag INTE tycker om kyla.

Fast i de här trakterna är det väl alltid snarare mer än mindre. Blåst alltså. Särskilt när det är fråga om nordvästliga vindar. Så kontentan är – jag hade ändå inte velat ge mig ut, och nu fick jag en alldeles utmärkt ursäkt för att slippa ge mig ut i iskylan.

Fast det börjar bli lite småtrist. Erkänner…

Men jag har läst en hel del, tittat på Netflix en hel del – och stickat på min tröja en hel del. (Det där jag har läst och fortfarande håller på att läsa, är en fantasy-serie. Inte Isfolket… Återkommer till det i ett annat inlägg.)

Ända upp i halsen

Men tröjan börjar arta sig! Framstycket, med flätor och allt, har jag gjort klar upp till halsringningen. Då började jag med bakstycket, där jag valde att inte göra den breda mittflätan utan istället köra med dubbel mosstickning. För att få samma längd på fram- och bakstycke, tyckte jag det var enklare att göra klart bakstycket innan jag fortsatte med framstycket.

Trettio centimeter bak…

Flätan? Jo, den var rätt rolig att göra, men det gick så sakta då eftersom jag blev tvungen hålla koll på vartenda varv.  Och nu börjar jag bli otålig för jag vill ha tröjan klar. NU!

De ser lustiga ut på bilderna, delarna, helt klart. Färgen stämmer som vanligt inte med verkligheten (där den är ljust jadegrön), och jag har avsiktligt gjort den lite längre. Så den ska nå ner om rompan och värma mig ordentligt. Risken är förstås att den tänjer sig så småningom. Men då får den bli en tunika istället. Men det är som det är och så får det lov att vara.

Till yttermera visso, så drar ju både resårstickningen och fälten med de smala flätorna ihop delarna på bredden. (Jag drog ut delarna lite när jag skulle ta bilderna)

Tja, det är nästan så man skulle tro att jag skulle trä den på en flaggstång. Men si det ska hon inte! Den ska värma damen så småningom!

Förhoppningsvis innan kylan har försvunnit.

Fast helst vill jag förstås att kylan ska försvinna…

Kallt & Varmt

Kallt ute och kallt inne. Men det är ju ingen större idé att klaga – bara konstatera – för klagan och gnäll ändrar ju ingenting. Särskilt inte vädret eller hur mycket värme bolaget behagar spotta fram till lägenheterna. Det gäller att ha på dubbla strumpor, raggsockar, extra kofta och sitter man ner krävs minst en filt.

Luften man andas in känns alldeles för sval.

Men förr eller senare blir det faktiskt sommar (eller?), och då klagar vi på att det är för varmt. F’låt – konstaterar vi att det är varmt.

Här har det legats lågt de senaste dagarna. Både i betydelsen fortsatt soffhäng och i det faktum att jag saknat incitament till såväl läsande som skrivande. (Läs: inte iddats…) Istället har jag ägnat mig åt att se film och tv-serier, och att sticka. Så nu har jag hål i pekfingret igen.

Men nu är det i alla fall bara ett par cm kvar till att börja minska för ärmhålan.

Tror jag ska sticka bakstycket enbart i resår. Det går fortare. Och eftersom jag stickat resår i sidorna. Tror också tröjan som helhet blir snyggare så. Vill heller inte repa upp alltihop en gång till.

Nu ska jag också försöka se till att få den smalaste biten av flätan mitt över magen. Ska man försöka sig på att skapa en illusion, ska den i vart fall inte orsaka att nåt ser större ut än det är. För övrigt så blev alltihop mycket snyggare med ett halvt nummer mindre rundsticka.

I går satt jag en stor del av dagen och rensade bort gammalt från datorn. Framför allt så slängde jag massor av foton och andra bilder. massor av gammalt skräp som jag aldrig använder eller tittar på, eller ens kommer ihåg att jag har. Har i stort sett bara sparat bilder på familjen, barn och barnbarn, och lite annat som kändes relevant.

Fick för övrigt reda på Covid-testet nu. Ringde vårdcentralen och frågade eftersom jag inte hittade nåt på 1177. Svaret hade just kommit till dem. Det var negativt. Det var inte Corona utan nån vanlig förkylning/influensa med lindriga symptom. Har också börjat känna mig piggare nu så vad just den saken anbelangar, spelade det ju ingen roll. Jag går ändå inte nånstans ännu där det finns folk. Inte förrän om tidigast tre eller fyra dagar, när jag är säker på att jag piggnat till ”på riktigt” inte bara tillfälliga stunder. Och jag tänker inte gå till Erikshjälpen heller på lördag, utan väntar till nästa vecka. Jag som bott i soffan i en vecka nu, vill förstås inte ta i för mycket på en gång. Finns ingen anledning. Har ingenting jag måste göra, ingenstans jag måste gå. Mat och annat jag behöver har jag hemma. Men jag kan ju alltid gå ner och utanför porten nu – slänga sopor och kolla posten.

Men visst hade det varit bra om svaret hade varit positivt. Då hade jag haft antikroppar nu och inte behövt fundera ens över att bli vaccinerad när det blir dags.

Sköna stunder

Det är kväll. På andra sidan midnatt rent av. I husen runt omkring lyser det fortfarande i enstaka fönster. Gatlyktor blänker som minisolar, avslöjar försiktigt  gångvägar, träd och lite längre bort några bilvägar, några butiker, en parkeringsplats. Bortanför stiger kala trädkronor upp mot himlen och cykelvägen slingar sig västerut. Mot järnvägen och bortom.

Det är inte storstadskänsla här, men det räcker gott till som det är. Kan man våga kalla det en förort? Nej, knappt. En stadsdel i förändring. Det rivs, det raseras och renoveras. Det byggs nytt. Allt blir mera och större. Nya parker anläggs. Lekplatserna blir större. Inget av sextiotalets små, nära sandlådor och hemmamammor som samlas där med sina barn finns kvar. Nostalgi, numera.

Till det bättre? Till det sämre? Kan vara både och.

Kylan har vänt. Snön har smält. Det är några plusgrader, två, tre eller kanske fem. Det regnar fortfarande lite lätt, har regnat större delen av dagen. Ut mot natten öppnar jag balkongdörren och andas in mild och fräsch luft. Allt är tyst och stilla. En enstaka bil på väg ut mot motorvägen. Sen är allt tyst igen. Sätter mig en liten, liten stund och andas. Lyssnar på stillheten.

Åh, det är skönt….

Faller för frestelsen att ha en springa öppen på balkongdörren hela natten. Sover gott.