Stiltje – och så får det lov att vara.

Jaha! Så har det varit tyst och lugnt härifrån ett tag. Igen. Men det är som det är och så får det lov att vara.

Flunsan är fortfarande kvar, men det värsta är väl över vid det här laget. Känns i musklerna fortfarande, och lite snorsnuva emellanåt. Så där så jag inte är riktigt säker på, om det är flunsa-snuva eller min vanliga allergi-snuva. Ork, har jag tappat rätt mycket av. Kondition är onekligen färskvara. Tre veckor nu, ju…

Men, det är som det är och så får det lov att vara.

Ska man vara positiv (och det ska man 😉 ), så har jag ändå lyckats pricka in den här flunsan alldeles rätt i tiden. Det är kallt ute, ner mot 10 grader och däromkring, och det blåser dessutom. Mer eller mindre. Och jag behöver kanske inte tillägga, att jag INTE tycker om kyla.

Fast i de här trakterna är det väl alltid snarare mer än mindre. Blåst alltså. Särskilt när det är fråga om nordvästliga vindar. Så kontentan är – jag hade ändå inte velat ge mig ut, och nu fick jag en alldeles utmärkt ursäkt för att slippa ge mig ut i iskylan.

Fast det börjar bli lite småtrist. Erkänner…

Men jag har läst en hel del, tittat på Netflix en hel del – och stickat på min tröja en hel del. (Det där jag har läst och fortfarande håller på att läsa, är en fantasy-serie. Inte Isfolket… Återkommer till det i ett annat inlägg.)

Ända upp i halsen

Men tröjan börjar arta sig! Framstycket, med flätor och allt, har jag gjort klar upp till halsringningen. Då började jag med bakstycket, där jag valde att inte göra den breda mittflätan utan istället köra med dubbel mosstickning. För att få samma längd på fram- och bakstycke, tyckte jag det var enklare att göra klart bakstycket innan jag fortsatte med framstycket.

Trettio centimeter bak…

Flätan? Jo, den var rätt rolig att göra, men det gick så sakta då eftersom jag blev tvungen hålla koll på vartenda varv.  Och nu börjar jag bli otålig för jag vill ha tröjan klar. NU!

De ser lustiga ut på bilderna, delarna, helt klart. Färgen stämmer som vanligt inte med verkligheten (där den är ljust jadegrön), och jag har avsiktligt gjort den lite längre. Så den ska nå ner om rompan och värma mig ordentligt. Risken är förstås att den tänjer sig så småningom. Men då får den bli en tunika istället. Men det är som det är och så får det lov att vara.

Till yttermera visso, så drar ju både resårstickningen och fälten med de smala flätorna ihop delarna på bredden. (Jag drog ut delarna lite när jag skulle ta bilderna)

Tja, det är nästan så man skulle tro att jag skulle trä den på en flaggstång. Men si det ska hon inte! Den ska värma damen så småningom!

Förhoppningsvis innan kylan har försvunnit.

Fast helst vill jag förstås att kylan ska försvinna…

Kallt & Varmt

Kallt ute och kallt inne. Men det är ju ingen större idé att klaga – bara konstatera – för klagan och gnäll ändrar ju ingenting. Särskilt inte vädret eller hur mycket värme bolaget behagar spotta fram till lägenheterna. Det gäller att ha på dubbla strumpor, raggsockar, extra kofta och sitter man ner krävs minst en filt.

Luften man andas in känns alldeles för sval.

Men förr eller senare blir det faktiskt sommar (eller?), och då klagar vi på att det är för varmt. F’låt – konstaterar vi att det är varmt.

Här har det legats lågt de senaste dagarna. Både i betydelsen fortsatt soffhäng och i det faktum att jag saknat incitament till såväl läsande som skrivande. (Läs: inte iddats…) Istället har jag ägnat mig åt att se film och tv-serier, och att sticka. Så nu har jag hål i pekfingret igen.

Men nu är det i alla fall bara ett par cm kvar till att börja minska för ärmhålan.

Tror jag ska sticka bakstycket enbart i resår. Det går fortare. Och eftersom jag stickat resår i sidorna. Tror också tröjan som helhet blir snyggare så. Vill heller inte repa upp alltihop en gång till.

Nu ska jag också försöka se till att få den smalaste biten av flätan mitt över magen. Ska man försöka sig på att skapa en illusion, ska den i vart fall inte orsaka att nåt ser större ut än det är. För övrigt så blev alltihop mycket snyggare med ett halvt nummer mindre rundsticka.

I går satt jag en stor del av dagen och rensade bort gammalt från datorn. Framför allt så slängde jag massor av foton och andra bilder. massor av gammalt skräp som jag aldrig använder eller tittar på, eller ens kommer ihåg att jag har. Har i stort sett bara sparat bilder på familjen, barn och barnbarn, och lite annat som kändes relevant.

Fick för övrigt reda på Covid-testet nu. Ringde vårdcentralen och frågade eftersom jag inte hittade nåt på 1177. Svaret hade just kommit till dem. Det var negativt. Det var inte Corona utan nån vanlig förkylning/influensa med lindriga symptom. Har också börjat känna mig piggare nu så vad just den saken anbelangar, spelade det ju ingen roll. Jag går ändå inte nånstans ännu där det finns folk. Inte förrän om tidigast tre eller fyra dagar, när jag är säker på att jag piggnat till ”på riktigt” inte bara tillfälliga stunder. Och jag tänker inte gå till Erikshjälpen heller på lördag, utan väntar till nästa vecka. Jag som bott i soffan i en vecka nu, vill förstås inte ta i för mycket på en gång. Finns ingen anledning. Har ingenting jag måste göra, ingenstans jag måste gå. Mat och annat jag behöver har jag hemma. Men jag kan ju alltid gå ner och utanför porten nu – slänga sopor och kolla posten.

Men visst hade det varit bra om svaret hade varit positivt. Då hade jag haft antikroppar nu och inte behövt fundera ens över att bli vaccinerad när det blir dags.

Sköna stunder

Det är kväll. På andra sidan midnatt rent av. I husen runt omkring lyser det fortfarande i enstaka fönster. Gatlyktor blänker som minisolar, avslöjar försiktigt  gångvägar, träd och lite längre bort några bilvägar, några butiker, en parkeringsplats. Bortanför stiger kala trädkronor upp mot himlen och cykelvägen slingar sig västerut. Mot järnvägen och bortom.

Det är inte storstadskänsla här, men det räcker gott till som det är. Kan man våga kalla det en förort? Nej, knappt. En stadsdel i förändring. Det rivs, det raseras och renoveras. Det byggs nytt. Allt blir mera och större. Nya parker anläggs. Lekplatserna blir större. Inget av sextiotalets små, nära sandlådor och hemmamammor som samlas där med sina barn finns kvar. Nostalgi, numera.

Till det bättre? Till det sämre? Kan vara både och.

Kylan har vänt. Snön har smält. Det är några plusgrader, två, tre eller kanske fem. Det regnar fortfarande lite lätt, har regnat större delen av dagen. Ut mot natten öppnar jag balkongdörren och andas in mild och fräsch luft. Allt är tyst och stilla. En enstaka bil på väg ut mot motorvägen. Sen är allt tyst igen. Sätter mig en liten, liten stund och andas. Lyssnar på stillheten.

Åh, det är skönt….

Faller för frestelsen att ha en springa öppen på balkongdörren hela natten. Sover gott.

Nej, jag skojar inte

I fredags! Min födelsedag! Det blev alltså lite för mycket då. Nej, jag skojar inte! Inte så att det blev fest och kom folk och allt det där. Jag var så mol allena man kunde vara. Som vanligt, som oftast, med andra ord.

Jo, jag lyckades ju baka supergoda tekakor till frukosten. Det var festligt på sitt sätt. Och satte upp persiennen i köksfönstret och städade. Dammsög och torkade golv. Även under säng och soffa. (Snacka om att kräla på knäna, knuffa undan soffa och sen tillbaka, och böka in i alla vrår).

Jag röjde och förberedde mer röjning. Sorterade ut sånt som ska till Second Hand och sånt som ska slängas. Och det var där det blev – inte skojigt alls i förlängningen. Men kändes också väldigt bra! Just då!

Det blev jättefint, inte minst med persienner i alla fönster – och inga gardiner som hänger och slafsar och samlar damm. Bortsett från balkongdörren. Det är nästa projekt med persienner dit också. Så jag är jättenöjd, även om jag inte orkade med badrummet då… och inte har gjort det sedan heller. Mer än just toaletten.

Nu snackar vi om träningsvärk här. Skojar inte, för det är inte ett dugg skojigt. Det är nedbrytande.

Redan medan jag skruvade upp persiennfästena kände jag ju hur det stramade till sig både i nacke och ländrygg. Första fästet – av tre – blev ju också, nästan, helt tokigt. Normalt när jag ska skruva i nånting, så börjar jag med att spika in en spik en bit, så skruven har en väg att gå, liksom. Det gjorde jag inte denna gång. Inte tillräckligt djupt så att skruven fick ordentligt fäste och vägvisning. Jag räknade med skruvdragaren där, så det fanns en anledning. Inte bara glömska och eller slarv.

Det var bara det att skruvdragaren inte fungerade!

Jo! Den snurrade runt och allting som den skulle, men istället för att skruva in skruven i trälisten, så snurrade den bara runt och höll på att helt förstöra skårorna i skruvhuvudet. Va’….!!!!!

Jag bytte bit, provade olika stjärn och till och med vanlig skruvmejselmodell. Inget hjälpte. Jag blev alltmer frustrerad och kände av de ovana rörelserna både i nacke och rygg. Skruven fick jag sen in en bit på vanligt normalt sätt med vanlig normal stjärnskruvmejsel. Men givetvis kom den ena skruven in snett, och den andra vägrade att komma mer än halvvägs. Suck…

Nej! Så där funkade det ju inte! Så vad göra? Hur göra?

Handyman får man vara själv

Ut med båda skruvarna. Leta efter en vanlig smal spik att ”förborra” med. Hittade ingenting i den vägen! AHHHH! Jag hade ju nyligen rensat bort att onödigt i verktygslådan och lämnat in på Erikshjälpen!!!! Inklusive asken med smått och gott, som bland annat då även innehöll skruvar, spikar, krokar… i den mån jag hade några…

Ja, jäklar i min lilla låda!!!!! Så effektivt man kan städa och röja och göra sig av med ibland.

Hur skulle jag nu göra! Att använda skruvdragaren var uppenbarligen omöjligt i det här fallet. Varför vet jag inte. Utan ”förborrning” skulle jag knappast få in skruvarna i de tre fästena med vanlig skruvmejsel heller. Man har inte den kraft som behövs när man står med armarna snett uppåt!!!!!

Jamen NÅNSTANS! I NÅN av de där små skålarna, askarna och burkarna som fortfarande finns för många av, måtte det väl finnas en spik! En liten spik! Pleeaaaseee!!!!

Och kan man tänka sig! Jag hittade inte bara en liten spik utan två stycken! Tillsammans med några gem och några häftstift och en liten dammtuss och vad det nu var mera. Fick ordning på fäste nummer ett till slut, och fäste två och tre gick bättre för då kunde jag BÖRJA med att ”förborra” (läs: förspika).

Sen slängde jag de gamla gardinerna i tvätten, satte stora doftpelargonen i fönstret och var mycket nöjd med slutresultatet.

Men städandet orsakade också ett rejält uppsving av dammallergin, och nu – på fjärde dagen efter den stora dagen, känner jag mig fortfarande rådbråkad som om jag blivit påkörd av en truck. Småsnorig och skrovlig rent allmänt också.

Men det är väl fortfarande bara dammallergi plus träningsvärk??? Pleeeeaaaaseeeee!!!

Nej, jag skojar inte alls om det här! Är bara tacksam över att jag inte ska nånstans på hela veckan, har inget inbokat och ingenting jag måste göra.

Gu’ så tråkigt!

Å andra sidan ösregnar det, så det är väl superläge för att läsa och skriva – och städa badrummet. Och det där sista skojar man INTE om!

Bilderna från Pixabay.com

Är dagen redan slut, nästan?

Ja, så nollade man då. Som om det skulle vara nåt. Inte att skryta över i alla fall. Det är ju inget man gör, inget man är. Det bara råkar bli så vart tionde år.

Fest? Har ni fest? OLW???

Nej, men jag stod där i förmiddags och skulle fixa frukost – men tro nu för all del inte att jag hör till dem som glatt hoppar ur sängen halv sex på morgnarna. Jag hoppar aldrig glatt ur sängen på morgnarna. Snarare masar mig ut ur lakanen framåt 9-10-tiden och drar upp persiennerna tillsammans med ett stort glas vatten. Rumstempererat. Våga bara inte ge mig iskallt vatten, för då skriker jag högt och slår vilt omkring mig i självförsvar. Särskilt på morgnarna.

Jag stod där i alla fall en stund senare och skulle göra frukost. Stirrade stint på havregrynen som jag hade blandat med fibrex och lite tranbär i en djup tallrik, och sen dränkt med vatten. Var på väg att sätta in tallriken i micron… men… Nä-ej! Jag bara ville inte ha gröt till frukost! Men hade jag nåt alternativ???

YESSS!

Jag fyllde på med kikärtsmjöl, linfrön, Laila’s glutenfria mjölmix i det gula paketet, bakpulver och en gnutta salt. Allra sist en skvätt äppelcidervinäger. Värmde på stekpannan, la i en liten klick smör, och hällde sedan i smeten.

ÅH!!!! Det blev de godaste mackorna jag ätit på länge!!! Med egenhändigt gjord marmelad på tomater och citron, samt rostade solrosfrön ovanpå. En stor soyalatte special till det. Special, betyder bara att jag har både nescaffe och cikoriakaffe i muggen. Värmer soyamjölken och häller sen på kokande vatten.

Yepp! Det var födelsedagstårtan det!

Sen har jag städat idag. Funderade på en promenad då vid tolvsnåret, eftersom det var soligt och grant ute, men tyckte det var för kallt. Visste dessutom, att om jag hade gått ut en runda då, med cykel eller på apostlahästarna hade kvittat lika, så hade jag sannolikt hamnat i soffan efteråt, och snart nog hade det börjat mörkna ute. Då hade det nog inte blivit nåt städande, inte!

Och även om det fortfarande är en eländig röra i köket, det är där allt ”övrigt” har samlats, så är resten fint. Jag fick till och med äntligen upp persiennen i köksfönstret. Den persiennen har bara stått där i hörnet ett par månader och väntat. Och det är ju heller inget att skryta om…

Så… nu är jag faktiskt trött. Vill snarare se nån film än att fortsätta vara flitig, och sticka ett tag medan de nytvättade gardinerna torkar. Sängen väntar också på att få rena lakan, och disken… Ah! Nä! Den ska vi bara inte prata om.

Men jag måste baka lite bröd i kväll så jag har nåt att ta med mig till fikat på Erikshjälpen i morgon. Undrar om det var havregrynen som gjorde att brödet i förmiddags blev så där extra fluffigt och gott? Och så har jag kikärtor som stått i blöt mest hela dagen. Dom ska jag koka. Nog bäst jag sätter på den grytan nu med detsamma.

Flitig? JAG!!! Jag är nog det lataste som finns när det gäller husliga sysslor. Men ibland slår det till.

Erkänner!

Dockhuset… HAHAHA!

Jag har har haft den där lägenheten i huvudet väldigt mycket den senaste veckan. Eller om det är två. Veckor.

Drömt och fantiserat! Möblerat på lägenhetsritningen och sett mig själv sitta där på balkongen… och vid köksbordet framför fönstret… vänt på sängen på det ena och det andra hållet…

Men jag har även tagit reda på en del fakta. Ekonomiskt hade jag för några år sedan, på Fas3-tiden, inte ens tittat mer än en gång på den här. 5855:- i månaden det vore alldeles för mycket! Men jag har ju bostadstillägg nu för tiden! Hur hade det blivit med det om jag hade fått den här lägenheten? Det är ju faktiskt bara en etta, om  än uppgraderad. Ny! Och hyresläget är inte direkt billigt nånstans. På så vis har jag tur som bor i en lägenhet som fortfarande till stor del ser ut som den gjorde 1974. Det vill säga – det gör den ju inte. Då var den fräsch och fin. Nu behöver i vart fall köket en helrenovering. Men hyran är förhållandevis låg tack vare det.

Cyklade ner en eftermiddag till pensionsmyndigheten och kollade. Om jag föll för frestelsen att söka den här lägenheten och sedan fick den, skulle jag betala ganska precis 500 kr mer i månaden än jag gör nu. Så som den beräknade summan visade sig i förhållande till nuläget. Helt okej! Det skulle jag klara

Så där ja! Bilden får tala för sig själv!

Frestelsen bestod i att få bo i en helt ny lägenhet. Utan skavsår och skavanker. Utan märken och taskiga tapeter. Utan – en väldig massa saker som man får acceptera i en snart 45 år gammal lägenhet. Med gudarna vet hur många hyresgäster under den tiden.

Frestelsen bestod i att slippa uteplatsen till förmån för en stor balkong. Slippa myrbo och mossgräsmatta. Slippa en häck som inte mår bra på grund av myrorna. Att inte kunna skaffa blommor eftersom det skulle vara bortkastade pengar. På grund av myrorna.

Frestelsen bestod i ett större badrum med plats för både tvättmaskin och torktumlare, med bänk och riktiga skåp ovanför för frottéhanddukar, toapapper, tvättmedel och vad mer man kan tänkas behöva ha där inne.

Frestelsen bestod i en superbra planerad köksvrå, med lång arbetsbänk och gott om skåpsutrymmen.

Nu i detta ögonblick – när jag skriver det här – vill jag ha den.

MEN!

Jag har gjort två listor i huvudet! En för Ja och en för Nej!
I Ja-listan finns dels det jag räknat upp ovan, men även att det är en en ljus luftig lägenhet tack vare fönster på två väggar och i sydvästläge. Särskilt om jag skulle bo på någon av de översta v

Men det blev ju även en Nej-lista!
Vill jag verkligen ge mig på det där med att flytta? Nu igen? Tycker jag har flyttat femtielva gånger i mitt liv och även om själva flytten är det minst besvärliga i det hela, så är det ändå en omställning.

För jag trivs här där jag bor nu. Jag har börjat lära känna en del av de som bor här i närheten. Hejar på ännu fler. Trots att flytten bara skulle innebära 1 km bort till nästa område, så blir det ändå att man kommer att tappa de här kontakterna och igenkännandet. Och ska börja om igen med att lära känna folk. Inte omöjligt förstås, men ids jag ta itu med det? Nu igen?

Andra frågor är: Vill jag verkligen bo i det där området? Vill jag bo på nån av de 3-4 översta våningarna i ett 7-våningshus med tanke på ljus och ingen eller liten insyn. Högsta huset där!

De här två husen som det gäller, har byggts som ”BoBas”! Man har skalat bort all ”lyx”, allt extra. Alltså inga inglasningar, ingen diskmaskin, tvättmaskin eller torktumlare. Det ingår inte att man får målat eller tapetserat efter ett visst antal år, allt sådant ligger på hyresgästen själv. Att skapa sitt eget. Men våtutrymmen, golv och tak, samt spis och kyl/frys tar bolaget ansvar för. Men vill man ha tvättmaskin etc, så får man köpa det själv – allt är välplanerat och bra förberett för installation – och vid en eventuell flytt tar man sen med sig de saker man köpt. Detta för att hålla ner kostnaden för hyran. En inglasning höjer ju hyran för all framtid… liksom en tvättmaskin… en diskmaskin…

Det skulle innebära att jag måste köpa en tvättmaskin, för jag vägrar tvätta i en tvättstuga igen med alla dess vidriga superparfymerade tvätt- och sköljmedel som biter sig fast inte bara i luften man andas in, utan även i maskinerna så att lukten stanken smittar av sig på andras tvätt. Och det är en lukt stank jag bara inte klarar. Särskilt sköljmedlen. Ögonen muras igen, jag hostar, blir snuvig och får huvudvärk av dem.

Halv elva på förmiddagen gassar solen ännu inte på ”min” balkong.

Minst 6000 kr skulle jag få ge för en vettig tvättmaskin, men borde helst ge mera för att få en riktigt bra. Mina kriterier, mina måsten, är kolfri motor, kapacitet på 8 kg och att man kan välja Eco-program för kortare eller energisnålare tid och. Bäst i Test är Miele WMB120 som man får ge 11-12000 kr för. Det skulle väl gå, om jag börjar spara redan nu.

Men det är ju inte bara inköpet samt leverans och installation man ska fundera över! Det är ju även det att man själv ansvarar för den. Om nåt händer, är det jag som får ta kontakt med nån som kan fixa! Nu har jag en kombinerad tvättmaskin och torktumlare här som bolaget låtit installera. Vet inte om den har kolfri motor, men det är ju inte mitt bekymmer då om maskinen inte håller lika länge som om den har kolfri motor. Å andra sidan har jag inte märkt av nån ökad värme eller nåt annat knepigt när jag tvättat flera maskiner efter vartannat. Och med en kapacitet på 8 kg får jag plats även med mitt täcke. (Fast jag köpte ett tunnare just av den anledningen.)

Så var är jag nu här i funderandet? Låt se!
Flytten i sig! Området! Tvättmaskin! Hur är det med övrigt?

Jag fantiserar mest om översta våningen. Noll insyn! Ingen granne ovanför! Utsikten! Inga andra hus som skuggar! Maximalt med ljus  – som det bara går – även på vintern…

Beroende av hiss! Jag är inte direkt stormförtjust i att åka hiss. Och om den strejkar… går sönder… strömavbrott… Även om sitta fast i en hiss vore det allra värsta, det har hänt mig en gång, så vore det att inte kunna ta sig hemifrån alternativt ta sig hem till lägenheten, nästan lika gräsligt. Om än inte panik-gräsligt. Jag klarar bara inte att gå uppför trapporna till översta våningen i ett 7-våningshus! Och vore helsjukt att bli fånge i sin egen lägenhet…

Blir man mer isolerad för att man ser färre människor i sin närhet?  Hmm…

Hur är det med förråd? Finns cykelrum? Inte för att jag för mitt liv skulle sätta in min cykel i ett sådant. Det vore förmodligen att be om trubbel. Min tanke är att i första hand ta upp cykeln till lägenheten…

Bild i repris.

Fortsätter tänka.
Det är fönsterväggar både åt söder och åt väster. Flera fönster så det är mer glas än vägg åt både söder och väster. Det blir väldigt varmt när solen gassar på. Särskilt förstås på sommaren, men även andra årstider när det är blå himmel och sol. Även när det är kallt ute. Och då krockar det liksom, om man öppnar balkongdörren…

Fönsterväggarna gör också att det blir svårare att möblera. Sängen har förstås sin givna plats, men hur ska jag få till det med mitt nya skrivbord? Var ska jag ställa det? Vill ha det just som det är med överhylla och allt!
Sängen på tvären – utan huvudgavel?! Så att skrivbordet får plats borta vid fönstret där?


Här har jag börjat få det riktigt mysigt nu. Rummet med soffa, sovhörna och arbetsplats.

När badkaret fick respass ut till förrådet, började allt fixa till sig där.

Hallen ska jag låta tapetseras om och lägga ny matta så småningom. När kostnaden blivit så pass låg att jag tycker det är ok att inte vänta tills jag får det utan att behöva betala något själv.

Det samma gäller köket. Målning och nytt golv. Ska cykla ner till Bo-butiken på onsdag och kolla läget. Hur ser det ut 2018?
Och det där med arbetsytor och förvaring i köket, får jag försöka hitta en lösning på.

För kan jag överväga att betala 500 kr mer i månaden för en annan lägenhet, så kan jag lägga motsvarande pengar på saker hit. Endera spara ihop till nåt som är lite dyrare, eller med småsaker. Eller bådadera.
Köpte bl.a. en ny tvättkorg på Ikea idag.

För det är jätteskönt att kunna rulla cykeln rakt in i lägenheten när jag varit och handlat. Jättemysigt att kunna småprata med grannen över staketet. På det nya stället vore det lite för långt att prata över balkongräckena. Det är för många rum emellan.

Så är det ju det där – man vet vad man har, men inte vad man får. Och jag trivs här! Trots opraktiskt kök och myrbo på uteplatsen. Men det går kanske att fixa bådadera. Med 500 kr i månaden ett tag…

Asfaltblomman

Här vill jag bo! Låter kanske knäppt, jag som snarare är lantlolla än asfaltblomma (skulle väl i så fall vara blomman som bryter sönder asfalten).

Detta i ett område ganska nära där jag bor nu, och som Helsingborgshem börjat rusta upp storligen. En del hus har renoverats. Ett med fyra trappuppgångar har rivits, och där håller nu dessa två byggnader på att växa fram.  Andra huslängor längre bort mot stadsdelscentrat kommer troligtvis att renoveras efterhand de också, liksom centrat som vi redan vet kommer att få ett helt nytt utseende.  Genomfartsleden har ockuperats av grävmaskiner och jordvallar för allt ska göras om. Till och med busslinjens sträckning och hållplatserna. Ja, till och med bussarna ska ersättas med helt nya.

De här båda husen blir färdiga för inflyttning under hösten, första omgången lägenheter håller nu på att fördelas bland de som anmält sig intresserade, för inflyttning i september. Det är fråga om fyra etapper sammanlagt, och i den sista är det inflyttning den 16 december som gäller.

Bilden säger bara en del. Här är det lätt att tro, att det där med hus bara fortsätter och fortsätter. Avbrutna av gator och trottoarer. Sten, glas och betong! Visst! Det är inte så långt till E4an härifrån heller, (men längre än till husen i förra inlägget) och det är bara nåt stenkast till Lidl, Shell, Maxi och en del andra större försäljningsställen. Men det är också späckat med grönområden!

Mellan husen blir det nyfixade grönområden, förmodligen roligare än de gamla som mest bara var gräsmattor och en och annan buskhörna. Lite utanför men inom synhåll ett större område som nu uppdateras med nya grönplättar, buskage, sittplatser och lekområden. I bortre ändan av detta stora grönområde finns även ett utomhus simbad. Rent generellt finns det inom bara ett fåtal kilometers omkrets både skogsmark, ängar och vattendrag. Vilket för all del gäller även för mig där jag bor nu!

Innanför balkongerna på det närmsta husets hörna finns ettor. Stora ettor på 48 kvadrat och med helt suverän planlösning. Vi som redan bor i nån av det här bostadsföretagets lägenheter, har förtur att söka nån av de här nyproducerade lägenheterna.

Jag drömmer om den längst upp. Sydvästläge, ingen insyn, härlig utsikt, och med ett kök som har skåpsutrymmen och arbetsbänk så det går att laga mat utan att skrika högt i förtvivlan. Den har öppen planlösning vilket jag drömt om i åratal, och plats för både tvättmaskin och torktumlare i badrummet och diskmaskin i köket, om jag vill ha det. Ljust! Luftigt! Stor balkong! Ingen mossgräsmatta med myrbo, och jag slipper klippa gräs (hm) och rensa ogräs vilket ryggen inte gillar alls.

Klart jag sätter upp mig som intressent! Jag möblerar redan i fantasin.