Kategoriarkiv: Grönt & Skönt

Shoppingrunda

Det var inte bara bananerna, vilka tog slut nu till frukosten, som behövde fyllas på i kyl och sval. Det var väl det mesta i frukt och grönsaksväg.

(Som om mitt kylskåp är så stort att det har en uppdelning av kyl och sval… HA! Men man kan ju alltid låtsas, och där finns i alla fall en så kallad grönsakslåda längst ner. Om den sen är så bra, vet jag inte säkert. Knepig att hålla ren med alla små skarvar och krypin, det är den däremot. Inte första gången jag undrat om de arkitekter som designar hushållsvaror, har ens en gnutta aning om hur det faktiskt går till att förvara och laga mat. Har dom ens varit i ett kök? Mer än att hämta nån alkoholhaltig dryck i kylen…)

Okay! Jag gick i alla fall över till Citygross i förmiddags. Köpte inte bara bananer som sagt, utan även en del annat jag skrivit upp på min kom-ihåg-lista. En del av det sånt som jag sällan eller aldrig har hemma.

Till det senare kan räknas jordärtskockor. Det ska tydligen vara jättenyttigt. Superfood för de där bra tarmbakterierna. Rätt sorts fibrer. Fiberbästisen pektin. Bra för min kropp och hjärna också. Superfood, var det ju!

Har bara ätit jordärtskockor en gång tidigare i mitt liv. Fick en påse av min dåvarande sambos dotter, som hade det i deras trädgård. Det var små saker. Knöliga och inklämda i sig själva bland rottrådar och gu´ vet vad. De här såg onekligen betydligt trevligare ut.

Hade heller ingen aning om, den där gången, vad man skulle göra med dem. Eller hur, rättare sagt. Soppa på dem skulle vara gott i alla fall. Sas det. Så där kämpade jag med att få bort rottrådar och skal och fula konstiga saker som satt på dem, och snart nog avskydde jag alltihop.

Nån sorts soppa fick jag till så småningom, även om jag nu inte minns hur jag gjorde. Vilka kryddor jag hade i eller så. Och efteråt sa jag, att jag aldrig mer i hela mitt liv skulle befatta mig med jordärtskockor, än mindre äta nåt som var gjort på dem. Det var inte gott! Inte ett dugg! Och alldeles för tidsödande och besvärligt att göra!

Nu läste jag i alla fall om nyttan i Food Pharmacy, och läste receptet på soppan ifråga. Ah! Skulle väl kunna testa. Hade skrivit upp dem på inköpslistan, men inte vad som mer krävdes för att laga den där krämiga goda soppan. Hm…

Så jag köpte några stycken. Bra början. Tog fram receptet när jag väl kommit så långt där hemma, och såg att jag i stort sett inte hade mer än skockorna och buljongtärningar till den där soppan. Jo, svartkål! Men det var avsett att ha som tillbehör och dekoration, i form av chips. Hade inget blomkålshuvud! Inget päron eller nån timjan! Definitivt ingen tryffelolja! Men just det, tryffelolja, väckte ändå inget intresse hos mig. This fancy, luxurious stuff!

Först skulle skockorna sköljas av, skäras i mindre bitar och puttra i buljong tillsammans med purjo. Sen skulle det mixas tillsammans med blomkålen till en slät krämig puré. Enkelt uttryckt. Det var ju ett päron med också. Så vad skulle jag ta istället?

Svartkål förstås!
Eller möjligen grönkål som jag också hade köpt, men jag valde svartkål. Så medan de oskalade men borstade och sköljda skockorna puttrade med purjon och två små mandelpotatisar jag hittade i kylen, mixade jag inte bara svartkål till smått-smått, utan även fänkål, en selleristjälk och persilja. 

När skockorna och det andra var mjukt, mixade jag allt det direkt i grytan, blandade sen i det gröna mixent, smakade av och kryddade. Citron, svartpeppar och lite cayennepeppar. Rörde i lite rapsolja – inte tryffel!!!

I tallriken sen la jag i botten ett par matskedar gula ärthalvor som jag kokade i går kväll. För ytterligare fibrer, protein och mättnad. Och över alltihopa, lyser moder sooool! Alltså.. nä… jag ringlade lite sojagrädde. 

Det blev gott!
Även om det mest smakade svartkål! Vilket jag i och för sig tycker om. Det hade bara behövts lite mer sting i det hela! Mera cayennepeppar eller kanske lite chili-paste. Skulle kunna tänka mig vitlök också. Och lite mer citron… 

Men där är en portion till. Den kan man krydda lite stingigare.

Vad man äter…

… när man läser på om vikten av god tarmhälsa.

Man kanske först ska säga, att det beror på vad man har kvar i kyl och skafferi av det man handlade in för ett tag sedan?

Eller kanske man borde börja med att berätta vad man bör äta för att få och bibehålla god tarmhälsa? Det är ett ämne som man kan skriva mycket och utförligt om.

Det ska jag inte göra här och nu. Det har flera andra gjort. De bästa och mest inspirerande böckerna jag läst i det ämnet är ”Välj Hälsa” av professor Stig Bengmark och ”Food Pharmacy” av duon Lina Nertby Aurell och Mia Clase. Självklart har båda hemsida, Facebook och Instagram. De senare har även blogg och Podcast. Rekommenderar!!!

Jag skriver bara kortfattat här och nu om den del av det som finns att veta. Har planer på att framöver fördjupa mig lite mer i den information som finns. Det som kommer här nedanför är nog snarare en sorts ytligt sammandrag. En synopsis? Nej, det kanske man inte kan kalla det, så planerat är det inte ens. Det bara ramlar ord från hjärnan, ner genom fingrarna, landar på tangenterna och glider sen in i datorn. 

Okay! Nu kommer jag visst bort från ämnet lite grand!

För! Ja just det! Vad äter man för bästa tarmhälsa? Vad äter jag? Och det är där det kommer in att det beror på vad som finns hemma. 

Men generellt sett gäller det att äta mycket råa grönsaker och rotfrukter, bär och gröna bananer. Att få de goda bakterierna att växa till, och ge dem den fiberrika mat de behöver för att göra det. De fyra magiska fibrerna heter: Pektin, Inulin, Betaglukan och Resistent stärkelse. Betaglukan finns till exempel i havre och resistent stärkelse finns bland annat i gröna bananer och kokt, kyld potatis. 

När man lagar till något, bör man undvika höga temperaturer, särskilt när man steker. Den där mörka, ibland nästan svarta stekytan är långt ifrån hälsosam. Dessutom förstör man vitaminer och liknande vid upphettning. Och ju längre tid och ju högre temperatur man har, desto mer av näringsämnena försvinner. 

Nu finns det förstås Slow Cooking, som helt klart är att föredra. Under lång tid men med låg temperatur. Att ångkoka grönsaker är klart bättre än att koka dem i vatten. Särkilt om man då dessutom häller bort kokvattnet. Bye, bye vitaminer!!!

Men det allra bästa är att äta så  mycket som möjligt av sin mat rå. Kombinationen Raw Food och Whole Grain är förträfflig! Råa grönsaker, rotfrukter, bär och frukt,  samt fullkorn, bönor, linser, nötter och fröer. 

Nu den här påskaftonskvällen är mitt kylskåp tomt på broccoli, bladselleri, tomat, paprika och gröna bladgrönsaker. Lite färglöst, med andra ord. Men jag har både morötter, palsternacka, spetskål och vitkål – vad gäller den delen. Jag har en banan, en apelsin och två äpplen kvar. Sen har jag förstås en del nyttigheter i fryset. Grönkål, spenat, persilja, jordgubbar, hallon och blåbär. Bland annat. Och så sånt där som soyafärs och liknande. Det finns också mat i skafferiet, torrvaror. Havregryn, fröer och nötter, torkad frukt och torkade linser, ärtor, kikärtor och rostat bovete. Så det går inte direkt nån nöd på mig även om det färggrannaste för tillfället är slut.

Jag läser recept och tittar på vackra matbilder. Testar en del, och blir inspirerad. Har skrivit till saker på inköpslistan som jag inte brukar ha hemma, särskilt kryddor och smaksättare av olika slag, för man kan ju alltid testa! 

När det gäller kryddor är jag nog väldigt tråkig. Har inga extravaganta saker alls hemma. Jag har sånt som Citronpeppar och Trocomare, Chili och Cayennepeppar vilket jag gillar, gul Curry och lite till. Vitlök förstås. Mineralsalt och Bergssalt, svart- och vitpeppar. Kummin och spiskummin, fast jag inte gillar det sistnämnda särskilt mycket. Kanel, kardemumma och Ingefära är ett måste, liksom Kakao. När det gäller kakao ska jag köpa Raw, har jag tänkt, och prova vad jag tycker om det. Jag älskar kakao! Älskar choklad! Mörk! Går att köpa online. Liksom lakritspulver. Oj! Det var visst en del kryddor och smaksättare trots allt! Nämnde jag oliver?

Nej stopp nu! Över från gnuttan teori till gnuttan matlagning!

I dag blev det rester till lunch, men det kan ju ändå ge en idé om vad det kan vara frågan om. Jag hade ett par rödbetsbiffar kvar i fryset så jag tog en av dem och tinade på svag värme i minsta stekjärnet. 

I går rev jag vitkål på den nyinköpta mandolinen. Det var så kul att göra det, att jag rev alldeles för mycket. Men när jag hade blandat ihop rivet med soya-yoghurt, en gnutta salt och lite söndersmulade chiliflakes, såg det inte så mycket ut längre. Råkade bara ta lite för mycket yoghurt…

Jag picklade också zucchini igår. Snabbinläggning med äppelcidervinäger, lite vatten och lite salt. Skivade med mandolinen förstås. (Lika roligt fortfarande)  Råkade bli lite för mycket salt, så för att testa rörde jag sedan i lite muscovadosocker, ungefär så mycket som en liten tesked. Sen fick picklesen stå i kylskåpet och softa till sig. 

Så idag till lunch blev det rödbetsbiff, picklad zucchini – som till min stora förvåning hade fått fin senapssmak!? Var kom den smaken ifrån? Kombinationen syra, salt och muscovadosocker?

Jag slantade tunt en liten morot för att få lite färg på tallriken, och eftersom min coleslaw var lite för geggig av yoghurten rev jag grovt ett litet äpple och blandade i. Det vann den på. Det smakade gott och jag blev mätt.
Det såg mycket ut på tallriken, tyckte jag först, men varken zucchini, vitkål, äpple eller morot innehåller ju särskilt mycket kalorier.

Så därför ska jag inte berätta vad jag fortsatte att äta efter min fruktsallad med yoghurt, betavivohjärtan och granola i eftermiddags… 

Jag köpte en mandolin…

Jo! Ni läste rätt! Jag köpte en mandolin!

Inte en sån där man gör musik med, utan en som man använder i köket för att enkelt och snabbt skiva grönsaker och frukt i tunna fina skivor.

Har känt till att det finns en sån mackapär, men har aldrig någonsin själv haft någon. Vad är det för vits med det? Det finns knivar, osthyvlar, rivjärn där man kan skiva på en av sidorna. Det finns hushållsmaskiner som har verktyg man kan riva saker, och även skiva. Så varför en mandolin?

Tja, säg det. Man lever säkert alldeles utmärkt utan en. Det har jag ju gjort i en helsikes massa år, men nu… köpte jag en…?

Jo, jag har tänkt på det mer och mer, och eftersom yngsta dottern och hennes man har en hel mängd roliga verktyg i sitt kök, så har väl efterhand tanken bitit sig lite djupare. Och i hennes kök föresten, har hon en ”spirulizer” (om det nu stavas så) där hon snurrade igenom morötter till långa, smala spagettiliknande trådar. Och lillkillen ville ha ”pinnen” som var kvar i mitten. Det godaste och saftigaste på hela moroten, faktiskt.

Visst blir man påverkad! Av både det ena och det andra. Sen kan det kanske låta märkligt när jag säger att den där kräksjukan jag hade för ett par veckor sedan visade sig vara en gåva, en välsignelse. Inte för att det var så kul just då, (understatement), utan för vad det förde med sig.

Jag fick tillräckligt med inspiration för att göra nåt åt det faktum att jag hade börjat bli slöare och slappare vad gäller den mat jag äter. För att inte tala om att portionerna sakta men säkert, lite i taget, hade blivit större. Det hade dessutom börjat bli mer bröd, och mindre av färska grönsaker. Och visst kan man skylla ifrån sig på vintern här, äta kalla sallader när det är kallt både ute och inomhus… njaeee… det är inte särkilt lockande.

Men nu är det inte vinter längre, våren är på god väg och vi har ställt om klockan till sommartid. Och jag gör en reboot!

Så då råkade det bli så att jag köpte en mandolin, och tänker köpa en spirulizer. För, om inte annat, så blir grönsakerna roligare att äta då! Det blir enklare! Men man får för den skull inte glömma bort mixern. Bara det att mixa grönkål, broccoli, selleri, morötter, olika sorters salladsblad och så vidare, gör att det blir mycket lättare att äta mera av det. Och man behöver inte koka eller steka eller laga till på nåt sätt! Man lägger det i smoothies, i röror, i grytor, soppor… alldeles innan man ska äta! Då blir det varmt, men alla näringsämnen finns kvar, inget som förstörs av upphettning. 

För det vet ni väl? Att upphettning förstör vitaminer! Kan ni vara säkra på att alla mineraler är intakta? (Nix) Och ni vet väl att hårt stekt mat har utvecklat gifter som inte alls är bra för kroppen! Det finns tjusiga namn för det som jag får ta reda på till senare. 

Så jag köpte alltså en mandolin, och det första jag testade den på var en zucchini. Inte för att jag visst vad jag skulle hitta på med den, jag ville bara testa hur det blev. Och det blev en söt lite hög av tunna skivor, dekorativ som om en master-chef hade lagt upp den på ett fat. Bara att se på den gjorde att man fick lust att äta upp den. 

Så jag åt upp högen. Smakar ju egentligen inget märkvärdigt, zucchini är i sig ganska menlöst. Men ändå var det gott! Mycket gott, till och med.

Och jag var nöjd med mitt köp.

… Fortsättning följer…

Har gjort det igen!!!

Varit som död för världen alltså. Haft uppehåll med bloggandet! Helt oplanerat! Helt oväntat! Kom som en stor överraskning – inte minst för mig!

Fast nu när jag äntligen kom mig för att komma hit igen, ser jag att senaste blogginlägget – före detta alltså – har rubriken stiltje. Och jag skriver om tystnad och flunsa (om det nu var det) och tröjstickning. Som blev mer eller mindre en katastrof.

Men måste väl så här i eftertankens kranka blekhet, även erkänna – åtminstone för mig själv – att jag liksom inte hade nåt att komma med. Hade inte haft på länge, kände jag! Inte kunde jag skriva brännande och välskrivna artiklar om viktiga saker. Inte kunde jag skriva vackert och innerligt om vardagslivets sorger och glädjeämnen. Inte kunde jag skriva ditten och inte kunde jag skriva datten, tyckte jag. Jag kände mig så vansinnigt tråkig i bloggandet!

Okay! Dessutom mådde jag inte riktigt bra.

Det känns som om jag haft en virus i kroppen i princip hela vintern. Och för att nu göra en lång historia kort – jag skrev först alltihop och det blev dödstråkigt – två segdragna nånting, utan feber men med influensaont i kroppen, viss sjukkänsla om än ganska svag och just det – inte så långvarigt. Efteråt kändes det fortfarande stelt och segt och knepigt ont.

Men sen så!

Förra tisdagen – för 1,5 vecka sedan – hände det IGEN!!!! Fast denna gången på riktigt. Nån form av kräksjuka. Började må illa på kvällen, kräktes  – feber 38,5 – behövde kräkas på natten – flera gånger om, men det kom inget!!!! Hur obehagligt är inte DET! När det kramp-spasmar i midjehöjd men utan resultat.

Sov mellan varven. Ringde läkarstationen på morgonen. Sov. 38 i temp då. Sov. Kräktes halv elva. Denna gången på riktigt. TACK OCH LOV!!! Får man väl säga. Kvart i elva ringde läkarstationen upp mig. Fick förhållningsorder vad jag skulle göra om jag blev sämre, och så sa hon till mig att ringa igen nästa morgon. Sov i stort sett hela resten av dagen. Fick avstå från ett Teamsmöte på förmiddagen och fick ställa in ett annat Teamsmöte på eftermiddagen som jag dessutom var projektledare för. Men hade ingen ork till sånt. Jag sov och drack vatten. Och sov igen. På kvällen 38,4,

På fredagen kunde jag ta mig bort till läkarstationen och bli testad. (Det var inte Covid)
Rätt skönt med en nypa frisk luft, det var det onekligen. Men det blev fortsatt soffläge resten av dagen. Lördagen var jag lite piggare, söndagen helt feberfri. Och i måndags kände jag mig normal igen.

Och det är nu det vackra i kråksången dyker upp! Det är som att jag mår bättre nu än jag gjort på ett halvt år! Definitivt piggare! Visserligen fortfarande knepig i musklerna, men det är liksom på ett annat vis!!! Ett bättre sätt! Mer normalt sätt! Inte virus-sätt!!! Jag är på det hela taget rörligare! Och den stelhet som dyker upp när jag varit ute och rört på mig, den försvinner snabbare.

Och nu kommer min slutsummering om det här!

Jag tog det här som en kärleksfull spark i ändan. Tänkte utrensning av skräp, städa kroppen, reboota! Och börja om på ett bättre sätt. Fick idén att köpa kokboken som hör till Stig Bengmark’s ”Välj Hälsa” som jag hade sedan tidigare. Inspirerad av detta, rusade tankarna vidare till Food Pharmacy. Hittade de tre böckerna på AdLibris som nedladdningsbara för bara 49:- st. Första boken, Kokboken och uppföljaren. De kom som pdf, och kan läsas i den app som AdLibris har, men även läggas in på Apple’s ”Böcker” eller läsas i Adobe Reader.

Vi pratar alltså här om tarmhälsa, bra magbakterier, fibrer och rent allmänt bättre hälsa. Mera råa grönsaker och rotfrukter i kosten. ”Slow cooking”. Undvika att steka mat, framför allt så det blir mörk stekyta. Ångkoka hellre än koka på traditionellt vis. och så har vi det här med resistent stärkelse.

Det är mycket det här, och det berättar man inte om i en paragraf eller två. Det är knappt en synopsis en gång, det jag nu radat upp här.

Till saken hör, eftersom jag började med att klaga på att jag inte kunde skriva, att jag nu kom på vad jag fgaktiskt skulle kunna fokusera mitt skrivande på. Det där intresset som jag haft större delen av mitt liv! Kostens betydelse för hälsan! Livstilen! Att äta god näringsrik mat som inte bara magen utan hela kroppen blir glad av!

För jag hade börjat slarva, mot bättre vetande. Portionerna hade successivt börjat bli större. Insåg att jag hade börjat äta mer fett än tidigare. bakade oftare bröd, definitivt inte tillräckligt med råa grönsaker… och så vidare…

Jag var tvungen att ta tag i mig själv, och tack vare kräksjukan fick jag incitament nog att börja göra det också. Så därför har jag nu justerat bloggen en smula utseendemässigt (fick en chock när jag såg vad WP hade gjort under mina borta-varande veckor… men det tar vi en annan gång…) och tanken är alltså nu att fokusera betydligt mer på bra mat, näringsrik mat, mat som magen, tarmarna och hela kroppen blir glada av. Alltså hela jag!

Och det är riktigt gott! Kokboken till Food Pharmacy är ett fynd när det gäller inspiration och läckra rätter!!!!!! Och de här böckerna knyter också an till Stig Bengmark‘s böcker Välj Hälsa. Han är för övrigt kirurg, forskare, professor emeritus, 92 år ung och lever som han lär. Frisk och sund och fullt aktiv!

Frunchfika

På Erikshjälpen, mitt i arbetet! 👍😁

Varm skink- och ostmacka och kaffe

PS. Jag försökte faktiskt publicera det här då för ett par timmar sedan. Men WP är så smart – läs dum – så knappen man trycker på då låg så långt ner att det inte gick. Och inte iddes jag leta efter nån annan möjlighet där och då.

Nu, här hemma, skulle man också kunna tro att det där utkastet automatiskt skulle ha landat i wp på datorn! Men oh nej! Inte heller! Jag blev alltså tvungen att nu, här hemma, sitta med mobilen för att kunna avsluta inlägget. Går det nu möjligen att publicera? Och var hittar jag i så fall en knapp som fungerar?

Knappast där jag försökte innan. I direkt anslutning till utkastet. Eller vad tror ni?

Jag begriper inte vad jag över huvud taget tänkte på som försökte skriva och posta ett inlägg på mobilen.

PPS – det där på tallriken var godare än det ser ut på bilden. Bröd jag tagit med hemifrån, skinka och ost, paprikastrimlor och senap, de där andra tjocka strecken. Sen en sväng in i micron.

Det där med att röra på sig…

När det gäller att röra på sig, kan man hitta allt möjligt på Youtube! Till exempel att promenera hemma, inomhus framför youtube. Faktiskt inte dumt alls. Eller man kan dansa Zumba – åh, den där Despacito… Olika varianter av Yoga, förstås. Sittgympa tyckte jag var urtråkig. Och vilket fruktansvärt tjatande om att inte ta i för mycket om det kändes obehagligt. Just ordet obehagligt tror jag inte ledaren till den gympan använde. Har glömt exakt vad det var, men har för mig det var nåt om försiktighet med gympan när man har hjärtproblem. Eller nåt. Men det finns ju alltid nån som ett sånt gympapass passar för.

Det finns sjukgymnaster, och alla möjliga andra – och kanske omöjliga – varianter på gympa, träning, workout… tjo!

Bob & Brad är härliga! Charmiga och man testar faktiskt deras råd!

En gång i tiden trodde jag, att på Youtube hittade man bara musik. Men det var då det. Numera finns där väl i stort sett allt.

Hur skulle det vara med lite inomhuspromenerande, förresten? En kvarts timme, så där! 😀

Låt se… en kvart över midnatt nu… nej det är inte för sent…

Frukostskålen

Det mörkt rosaröda i den här skålen är Overnight Oats med hallon, och det orange-ockra är banan- och morots-mousse. Visst låter det godare att säga mousse, än att säga mos?

Enklaste tänkbara frukost faktiskt, även om man får se till komma ihåg att lägga havregrynen i blöt kvällen innan. Det är ju det som är vitsen med Overnight Oats. Man kokar inte gröt, man lägger grynen i mjölk och sen sköter det sig själv. Variationer på temat finns många. Man tar vad man tycker om.

I går kväll tog jag och la i en skål:

  • 1/2 dl havregryn
  • 1 msk chiafrön
  • 1 tsk psylliumfrön
  • Ett mått Nyponpulver – en dryg msk
  • Kanel – efter tycke och smak
  • Ingefära

Jag blandade om och hällde sedan på mjölk – Sproud Barista – så det täckte den torra blandningen lite drygt. Rörde om.
OCH blandade i två rejäla nävar frusna hallon.

Lite senare hällde jag på en skvätt vatten också, eftersom det tycktes behövas. Därefter fick det stå så där tills i dag när det var dags för frukost. Då skvätte jag på lite pressad citronsaft.

Vad jag också gjorde nu på morgonen, var att i min kära Braun mixa:

  • en mellanstor banan
  • en liten morot
  • ingefära
  • gurkmeja
  • citron
  • samt dofta över med lite svartpeppar och cayennepeppar.

Så blev det det här, och det var riktigt gott.

Givetvis går det att låta havregrynen svälla i vanligt vatten om man av någon anledning skulle vilja göra det, men smaken och känslan blir lite krämigare om man väljer mjölk.

Smörgåspålägg

Visst kan man kalla det här för smörgåspålägg! Även om mina tankar när jag hör ordet smörgåspålägg, mest flyger iväg till ost eller salami eller nåt liknande. Man kan lägga det på nånting som liknar bröd i alla fall.

Det brödliknande här, är de små ”pannkakor/tekakor” jag gjorde till Frunch igår förmiddags, men som jag inte åt upp då. Det hade blivit alldeles för mycket. Och under resten av gårdagen hade jag en helt annan typ av matlagning för mig. Vilket jag förresten påbörjade redan i lördags. Jag har kokt grisfötter och fläskben – var för sig – för att få till buljong och gelé och – med andra ord – bygga på förrådet av kollagen i kroppen. Men mer om just det i ett senare inlägg.

Den här mixade krämen, röran, eller vad man nu vill kalla den och som kanske inte ser så särskilt läcker ut på bilden där den fortfarande finns kvar i mixerburken, den var riktigt god. Och ja, jag la det på de resterande små pannkakorna och hade till frukost idag. Jag värmde förstås pannkakorna lite i en stekpanna först.

Borde kanske skaffa mig en brödrost… eller ett våffeljärn…

Röran bestod av en banan, pumpakärnor, kanel, ingefära, gurkmeja, lite tranbär, en tesked kokosolja, nyponpulver och både lite svartpeppar och en lätt dusch av cayennepeppar. En halv tesked psyllium-mjöl också, för att få röran lite fastare.

Allt detta ner i stavmixerns skål och körde runt tills allt var finmalet och krämigt. På med röran på de ljumma pannkakorna och sen var det bara att njuta av frukosten tillsammans med en mugg kaffelatte. Sproudmjölk denna morgon.

Den här handmixern, en Braun, är för övrigt alldeles fantastisk med sina 1200 watt. Snabbt och enkelt går det att få till nästan vad som helst, och efter användandet är den lätt att diska.

Jag har en stor vanlig mixer också. En Wilfa, även den på 1200 watt. Den har rejäl glaskanna och är därför lite tung, men fungerar perfekt. Så visst använder jag även den ibland, men oftast bara när jag vill göra lite större portion av till exempel nån smoothie. Eller om det är nån mer än jag som ska äta.

Man skulle säkerligen kunna göra pannkakssmet i den, i Wilfan, om man vill. Men vanliga pannkakor där man har en lite tunnare, mer rinnande smet, är ju baserad på ägg och vetemjöl och jag tål inte att äta någondera. Mår dåligt i magen, mår dåligt rent allmänt och får till och med utslag. Ett rätt rejält armvecks-exsem gav mig beviset på att det var ägg jag inte tålde, bland annat. Vete visste jag om sedan långt tidigare, och även en pytteliten mängd vetestärkelse, sätter igång en reaktion.

Men jag sörjer inte ett dugg för det, även om det ibland kan kännas lite knäppt att inte kunna köpa vanlig majonäs, till exempel. men man vänjer sig vid det! Och sällan numera som jag tänker på det där med mackor med ägg och kaviar som jag gärna åt tidigare. För att bara ta ett exempel.

Jo… lite saknar man väl rätter och bakverk med ägg och vanligt mjöl, men man bryr sig inte på allvar, eftersom man nu mår så mycket bättre. Det är mest hindrande när man är ute nånstans för att äta nåt. Så det gör man ju ganska så sällan.

Pytt-i-Panna

En smula annorlunda pyttipanna, onekligen. Ingredienserna är nämligen bara sötpotatis, svartkål och Salsicciakorv. Ja, och så lök, vitlök och kryddor. Sötpotatisen verkade ung och fräsch, och det tunna skalet och den fantastiska färgen – lika eldigt härlig i verkligheten som på bild – talar för det.

Egentligen tycker jag att sötpotatis smakar för sött. Jag har aldrig varit förtjust i söt middagsmat. Men jag har lärt mig, och att steka dem skivade eller göra klyftpotatis i ugnen av dem är gott. Samt i bakning förstås.

Svartkål! Ja, jag tycker bättre om svartkål än grönkål. Både vad gäller smaken som konsistensen och hur bladen är konstruerade. Inte så där vindrufsigt och trassligt som grönkål, och har inte lika grova och hårda stjälkar, ens där tjockleken är densamma. För allt kommer med i min matlagning. Även stjälkarna. Utom det allra, allra grövsta som är allra, allra längst ner mot rötterna.

Salsiccian var en nyhet för mig som jag blev överförtjust i. Har nog inte ätit så god korv sen jag för cirka 25 år sedan var i sydtyskland på semester och blev bjuden på Thüringer Bratwurst. Grillad över koleld utomhus en skön sommarkväll. Och med en god öl till. Vad mera minns jag inte.

Salsiccia är en italiensk färskkorv, raw med andra ord, som är kryddad med vitlök och örtkryddor och med 90 % köttråvara. Tillika svenskt kött och skinnet är naturtarm. Fjälster, det som man alltid använde till korvarna förr. Tre korvar i förpackningen, vilka jag åt upp på två dagar – bara för att de var så himmelskt goda.

Kan det bli bättre än så?