Matprat – eller nåt annat?

Satte på Albinonis Adagio i G-moll. Den är ju så skön! Det värsta är väl bara att det var meningen jag skulle skriva nånting medan adagion låg där i bakgrunden och masserade mitt inre. Men fokuset vill inte riktigt släppa musiken tillräckligt för att också låta mig skriva nånting.

Ärligt talat! Så har jag inte en aning om vad jag ska skriva om idag. Det har jag i och för sig inte haft helt klart för mig tidigare i veckan heller, men det har alltid dykt upp nåt i huvudet att börja med, och sen har det flutit på av sig själv. Mest om mat då.

Och äter gör man ju varje dag! Och de flesta dagarna består mitt eftermiddagsfika ev en fruktsallad eller smoothie eller nåt sånt. I regel förstärkt med nån sorts frön, en klick yoghurt, betavivohjärtan och lite Paulun´s Granola.

Är sååå tacksam för en naturligt glutenfri variant!

Av det sistnämnda har jag hittat en sort som både är glutenfri och inte heller har kokos i. Lite kokosolja har jag för mig, men det gör inget. Det klarar lilla maggen! Annars är där solrosfrön, blåbär, rabarber, kanel, kardemumma och lite annat smått och gott. Rostade havregryn, förstås.

Man borde nog, egentligen, göra müsli själv. Det är ju faktiskt inte särskilt svårt, och då kan man välja själv precis vilka ingredienser man vill ha i. Men ibland kan det vara skönt att vara lite bekväm, och ha nåt man köpt färdigt att äta. Och överlag är Paulun’s granolor och müslier riktigt goda. 

Min favorit där är egentligen den med blåbär och citron, men där är ju kokosflingor i, liksom i alla de andra tror jag, och det går inte riktigt bra ihop med den där lilla maggen. Förhoppningsvis längre fram när mag- och tarmsystemet kommit helt i balans igen. 

Apropå det, tarmhälsa alltså (nu är jag där igen, mitt i ämnet). Så är det ju inte enbart att äta en massa råa saker. Sötpotatis är supergott, föresten. Att riva tillsammans med äpple och morot och äta som godis…

Nej det var den goda bakteriefloran jag nu var inne på i tankarna. För det finns ju god hjälp att få med det så man inte enbart behöver tugga broccoli, grönkål och sötpotatis. Med mera. För att bygga upp den där goda bakteriefloran.

Det finns kosttillskott med sådant!

Hoppsan! Nu hoppade jag iväg in i kosttillskottsdjungeln, fick radera cirka 350 ord som hellre kan få bli början till ett eget inlägg. Om Magnesium faktiskt! Men här och nu får jag väl fortsätta se bloggskrivandet under CampNaNo-månaden april som den igångsättare som var min avsikt. Att skriva regelbundet och helst dagligen framöver. Att det råkat bli så mycket varje dag… well! I did not see that coming!!!

Ska kanske gå tillbaka lite just nu, till den där eftermiddags- smoothien! Om nu smoothie är det rätta ordet. Hade antagligen passat bättre att kalla det för röra eller gegga eller nånting. 

Vad ska det bli av det här?

Basen är ju alltid banan, och sen vad jag kan tänkas ha hemma. För närvarande har jag avokado i frysen – vägrar köpa färska längre. Ibland får man ju slänga mer än vad man kan äta. Så även om man tycker att ett paket fryst avokado kostar för mycket, så kan man i alla fall äta alltihop! Plus! Att man kan välja hur mycket man kan ta åt gången! Att äta en halv färsk avokado, kan innebära att den andra halvan blir så trist att man inte vill äta den senare. 

Idag var det så, att jag inte ville ta äpple med. Hade köpt så goda ekologiska att jag inte nändes mixa ner det i smoothie. Vill njuta av det äpplet som det är. Istället lurade jag ner sötpotatis till bananen och avocadobitarna. Gömde en selleristjälk och en bit zucchini. Resten av de mixade fröna från häromdagen, och smakade av med ingefära, kanel, chili och några dadlar. 

Sen funderade jag… kardemumma? Eller!!!??? Kom på att jag hade kvar pepparkakskryddor jag hade köpt i vintras för att doppa dadlar i på nåt sätt. Alltså, om jag kom på nåt sätt att få kryddan att fastna på dadlarna. Ja, hur det nu blev, så blev det inget av den tanken.

Mmmm…. typ pepparkaksdeg! 😀

Men nu, blev det smak av pepparkaka på eftermiddagsröran! Sämre kan det vara! Med lite tärnat äpple och en skvätt sojagrädde till. Jag menar… har jag nu köpt hem grädde får jag ju se till att använda den innan den blir dålig så jag måste slänga det som är kvar.

Och var var jag nu? JO! Bakterieflora versus kosttillskott! Köp av märket Probi! Det är den bästa sorten! Och hjälper till att bygga upp en frisk bakteriestam i matsmältningssystemet. 

Comfort food

Ibland vill man faktiskt inte ha sallad eller annan råkost till lunch. Ibland vill man ha nåt varmt, nåt mjukt som lägger sig som bomull i magen. Det var min mammas uttryck om vissa saker. 

Vilka dessa vissa saker var, minns jag inte säkert, men kan glatt tänka mig mjölig potatis med gräddsås och gelé. Rotmos med fläskkorv och senap, pepparrotskött med potatis, kalops med morötter, potatis och inlagda rödbetor. Rabarberpaj med vaniljsås…

Och för mig, särskilt! Mammas pannkakor som hon stekte i fläskflott och som hade knispriga, lätt knapriga kanter. Lingonsylt till det. Pappa som gjorde lertallrikasill, även om vi inte kallade det så.  Till lördagens middag när mamma jobbade, la han bitar av saltad, urvattnad sill i en djup tallrik, la på skivad gul lök och stora klickar smör och satte sedan tallriken som lock på grytan med potatis medan de kokade. Så gott och så typisk sommarlördag när jag var liten! 

Nostalgi i stora lass och jag blir smått hungrig nu bara jag tänker på det.

Nu för tiden är det kanske fortfarande potatis eller rotmos som gäller. Inte så mycket korvarna, men ibland så. Det kan vara risotto, krämigt mjuk och smakrik. Och så förstås spagetti med nån god sås. Oftast av typen Bolognese. Men ska man tänka på vilken typ av kolhydrater man äter, undvika de snabba ohälsosamma – då blir det inte så ofta den typen av mat. Särskilt inte potatismos.

Men man kan få till sånt här till en acceptabel måltid i alla fall! Med spagetti eller ris. Det beror ju också på mängden av det, av hur man lagar till det, vilka tillbehör man har. Kokt spagetti med ketchup är inte att rekommendera. Och håller man det animaliska i kosten till ett minimum, blir det köttfärssås på soja istället, vilket är helt okej, och faktiskt mycket godare. Enligt mig. Och det fastnar inte i tänderna lika mycket, i alla fall.

Eller också gör man spagetti med ostsås. Vegan. Och inga dyra varianter av den där ”osten”. För självklart är det inte ost gjort på komjölk det är frågan om, eller getmjölk heller för den delen. Även om jag älskar mesost och messmör, så gillar min kropp den inte lika mycket. Magen protesterar om jag insisterar för mycket och för ofta på det. Det får bli som man säger om sötsaker! När du är på bröllop ska du självklart äta en bit av tårtan! Om jag vill festa på nåt, köper jag gammaldags messmör på Ica Supermarket eller Maxi.

Vegansk ostsås… går det?

Självklart! Allt går om man bara vill! Och det finns recept ute på nätet om man vill testa! Och jag ville testa idag, för nu var jag supersugen på nåt sånt där kladdigt, krämigt, läckert.

Det förefaller som om alla recept på vegansk ostsås på nätet, har cashewnötter som bas. Jag har sällan cashewnötter hemma. Och inte sprang jag iväg till butiken i förmiddags bara för att köpa cashewnötter! Jag cyklade däremot till Willys på Väla och köpte frukt och grönsaker och kaffe, nästan allt ekologisk. Tror inte de båda grapefrukterna var det…

Spagetti hade jag hemma, glutenfria förstås och de blir riktigt goda när man kokat dem. Men hur skulle jag göra med såsen? 

Den andra huvudingrediensen som brukar vara med i de där recepten, är Bjäst-flingor. Det brukar jag ha hemma. Men vad skulle jag ha istället för cashewnötter!

Åh! Jag gjorde hummus i går kväll till sista havre sconesen (får se till att inte baka sådana för ofta, de var alldeles för goda). Blanda en del av den hummusen med lite av den där blandningen med mandel och fröer som jag mixade till grovt mjöl häromdagen??? Jäpp! Tänkte och gjorde.

La till bjästflingorna jag hade kvar, och smaksatte med lite ingefära, en skvätt äppelcidervinäger, ett uns cayennepeppar, salt och peppar. Mixade runt alltihop, smakade av – och hällde i sojagrädde till angenäm krämighet och smak.

Sen kom ju den där andra frågan. Vad skulle jag ha för grönt till det här! Kände inte för att äta av den där rotfruktsmixen; morot, sötpotatis, svartkål och selleri. Den fick vänta till ett senare tillfälle. Letade runt i kylskåpet och hittade den där påsen med salladsblandning. Hade faktiskt glömt bort den. Tur jag inte glömde bort den ett par dagar till för då hade jag fått slänga alltihop. 

Nu är det så med dessa gröna blad – spenat, ruccola och så vidare – per 100 gram är de näringstäta! Mineraler och vitaminer i massor. Men! Hur många äter 100 gram så där rakt upp och ner? De där små påsarna brukar ligga på 70 gram! Och inte äter man en hel sån själv i ett svep! Eller? Gör ni!

Men vis av hur det blir när man tar färsk spenat, hackar lite mindre kanske, och puttrar stilla i gryta med lite smör och kryddor, till exempel. Ni vet hur det blir! Nästan inget kvar av spenaten. Det krymper ihop till en minikladd!

Så nu tömde jag den där orörda påsen med blandat grönt i mixern, fick ta det i två omgångar, och sen en omgång till med den näven bladspenat jag också hade kvar. Allt mixat till smått, och… ja. Det blev ju inte alltför stor mängd av det!

Kokade så spagetti, och försökte lägga upp det hela snyggt på en tallrik. Någorlunda snyggt i alla fall. Lite extra svartpeppar ovanpå och  … Voila! Lunchen var serverad!

Å andra sidan så rörde jag ihop det till en enda krämig röra när jag började äta, och hällde på lite mer sås dessutom. Det blev sååååå gott!!! 

Ja! Såsen blev helt gudomlig! Förutom att den också med proteinet, fibrerna och syran stabiliserade de snabba kolhydraterna i spagettin. Vilket även glaset med vatten och äppelcidervinäger hjälpte till med.  Sänkt PH-värde i maten = sänkt GI!

Åt visserligen inte upp allt det gröna till lunchen, men det som blev kvar mixades senare med en banan, avokado, kakao och lite annat gott-i-gott till en eftermiddagssmoothie.

Oj vad jag äter gott nu för tiden! 

Måste säga att det är betydligt roligare också att laga mat nu för tiden, efter att ha börjat fokusera på att äta mer råa rotfrukter och grönsaker, och bra fibrer. Med andra ord – jag fokuserar på mat som ger bra tarmhälsa. Och det finns härlig inspiration där ute på nätet och i böckernas värld. 

Kom ihåg Food Pharmacy, både Poden och Bloggen, och Stig Bengmark!!!!

Att glömma, eller komma ihåg

Jag skrev ju in mig att vara med på CampNaNoWriMo igen nu i april, trots att jag så sent som för cirka fjorton dager sedan sa till mig själv att det skulle jag inte. Hade inte den ringaste incitament att lägga på mig att skriva dagligen ett visst minimi-antal ord.

Har varit med varje gång nu under flera år, i såväl ”originalet” i november, som i de båda Camp-varianterna i april och juli. Varje gång nått målet, men också blivit jättestressad fram emot slutet och sen inte kunnat skriva alls på bra lång tid efteråt.

Skillnaden mellan november-NaNo och de båda andra är, att under november är målet fixt. Det är 50 000 ord som gäller. I april och juli får man bestämma själv hur många ord man vill nå upp till under månaden. Samma mål i övrigt, att skriva dagligen. Och det retfullaste är, när man bara rakt av glömmer att skriva en dag. Det har hänt! För att man har haft helt andra saker i huvudet!

Nu satte jag bara upp mig på 15 000 ord, vilket är det samma som 500 ord per dag i snitt. Det bör jag kunna klara utan problem, och det känns heller inte alls lika stressande som att nå snittet 1667 ord per dag. Nästa steg är att inte glömma bort att skriva en dag… HA! 

Men vad? Skriva vad?

Jag hade mina funderingar på att fortsätta på min fantasy roman. Men det kändes fortfarande väldigt… Hur ska jag säga? Långt borta? Låst? Omöjligt? Gömt i allra innersta vrån av skrivarhjärnan? 

Det är delvis därför jag nu har bloggat varje dag istället. Låter det ena dra det andra, och andra dra det ena. Men det har inte känts svårt! Tänker kanske ta upp en sak, och så blir det en annan, men det gör inget! Och jag har aldrig speciellt svårt för att skriva om mat, även om jag inte kommit igång riktigt med – vad man skulle kunna kalla för ”informerandet”! 

Fast jag misstänker alltmer att det inte alls är frågan om nån information, undervisning, fakta-skrivande eller vad man nu skulle kunna kalla det som jag levererar. Eller ens borde leverera! Det är snarare nån sorts småprat om mat och hälsa det är frågan om. Och det är kanske just det som är grejen för mig? Åtminstone just nu, där jag för närvarande är i mitt liv.  Småprat om ett ämne jag alltid varit intresserad av, får lov att inte vara helt konkret och fakta-förföljd, utan kan ta det lite som det kommer! 

Ibland dyker nåt minne från forna tider upp. Ibland blir det utvikningar till nåt helt annat ämne. Ibland blir det nåt helt annat än jag från början har tänkt.

Misstänker att det nog är rätt bra det här, precis så som det är. För mig. Just nu. För det blir nån sorts flöde som föds i samma stund jag sitter här vid tangentbordet och låter fingrarna följa med i det som hjärnan plockar fram. Oavsett om det är rödbetsburgare, råkostsoppa eller wp’s förändringar. Och jag får tycka vad jag vill om det. Wp’s förändringar alltså.

Mmmm…. mousse med mycket kakao i, och smaksatt med ingefära…

Jag får tycka vad jag vill om rödbetsburgare också. Och om den läckra chokladmousse jag gjorde i eftermiddags på grön banan och avokado. Jag tyckte om båda. Och jag har en rödbetsburgare kvar i fryset. Moussen åt jag upp, tillsammans med en apelin. 

För övrigt frostade jag ju av och gjorde rent i fryset häromdagen. Eller var det i går? Strunt samma! Det är petitesser vilken dag jag gör det ena eller andra. Bara jag gör det på rätt dag när nån annan är inblandad. Är med på möten och sånt…

Alltså! Jag gjorde chokladmousse i eftermiddags OCH ingefärsshot OCH havrescones. Och sen cyklade jag till gymmet. Med moussen och en scones i magen. Okej, pausade en stund också innan jag cyklade dit. Och nu har jag en förfärlig massa disk som står och väntar på att jag ska ta hand om det.

På gång! Ingefärsshot och havrescones med finmixad mandel och tranbär. Jummie!!!

Men nu skriver jag. Och det får jag lov att göra tills jag känner att jag skrivit färdigt. Det har jag bestämt alldeles själv. Disk eller inte disk som översvämmar diskbänk, arbetsbänk och spis!

Och shot står just nu och rinner av men ska snart hällas upp i kanna och det som inte får plats i kannan hamnar i de stora glasen. Ska försöka pressa ut maximalt av vätskan innan. Inget får gå till spillo där. Det är alltför gott för det. Och gör gott.

När jag gör ingefärsshot, skrubbar jag först den färska ingefäran under rinnande vatten, skär bort det som eventuellt är fult, men skalar inte. Sedan skär jag den i mindre bitar och mixar därefter till smått-smått. Ju mindre jag gör bitarna, desto mer smak utvinner jag. Och med det även nyttigheterna.

Sen ska det hettas upp. En liter vatten per 200 gram färsk ingefära, och man bör inte hetta upp till mer än max 60 grader. Jag har ingen aning om hur varmt det blir när jag gör det. Jag har nämligen ingen termometer. Jag menar, febertermometern är ju inget att tänka på i det här sammanhanget. Och inte heller termometern som har avkännar-svansen hängande utanför ett av mina fönster. Får väl köpa en matlagningstermometer vid tillfälle. När jag kommer ihåg det.

För det är ju en av de där sakerna man kommer ihåg när man behöver den. Sen glömmer man bort det. Till nästa gång man skulle behövt den.

Nu gör jag istället som så, att jag hettar upp den blivande shoten tills det börjar ånga om den, och låter sedan det hela stå ganska länge och dra. Möjligen blir det lite för varmt, men ibland får det bli som det blir! För gör jag inte det, utvinns inte tillräckligt mycket smak. Och det är ju det man vill ha! Stark god smak av ingefära.

Det ska även vara med honung och färskpressad citron i den här shoten, och för den som vill kan man även tillsätta nån form av chili. Jag avstår från just det. Men honung och citron kräver mer försiktighet med temperaturen. Helst inte mer än 38 grader när man tillsätter honungen, 40 grader max! Så här är det ljummet som gäller! Och vill man behålla maximalt med vitaminer från citronen, så vänta med att tillsätta det tills shoten har svalnat helt.

Sen är det bara att förvara i kylskåp, och dricka det i snapsglasstora portioner då och då i samband med en måltid. Eller när man vill, bara för att det är så gott. Tycker jag. 

Ingefära är bra för många saker. För matsmältningen, förbränningen och immunförsvaret, bland annat. Vid åksjuka dessutom!

Och så här skriver tidningen Kurera om ingefära…

 

Därför ska du äta ingefära

Ett gammalt kinesiskt talesätt lyder: ”Äter man ett stycke ingefära varje morgon får apotekaren dö av hunger”. Och visst verkar ingefära vara en utmärkt krydda att använda dagligen.Ingefära är en gammal medicinalväxt som används mycket i Asien och Afrika. Den har traditionellt använts i den kinesiska folkmedicinen till att motverka illamående, särskilt vid åksjuka, sjösjuka eller graviditet. Det är två ämnen i ingefäran som står för den botande effekten – gingerol och shogaol. Dessa ämnen är de som gör att ingefäran har sin säregna, starka smak och de kan minska risk för magsår. Ingefära fungerar även lugnande för magen, minskar gaser och stimulerar ämnesomsättning och matsmältning.

Bra vid ledbesvär
Ingefära fungerar antiinflammatoriskt och kan ge god hjälp vid ledbesvär. Den hjälper till att minska smärta och svullnad i lederna. Ingefära har också en avgiftande effekt. Den stimulerar kroppen att utsöndra galla vilket gör att fettet bryts ner samt sänker den onda kolesterolet. Den ökar kroppens blodcirkulation. Sist men inte minst är ingefära bra vid förkylningar. Den anses vara antibakteriell och stärker immunförsvaret på grund av den höga halten antioxidanter.

Shoppingrunda

Det var inte bara bananerna, vilka tog slut nu till frukosten, som behövde fyllas på i kyl och sval. Det var väl det mesta i frukt och grönsaksväg.

(Som om mitt kylskåp är så stort att det har en uppdelning av kyl och sval… HA! Men man kan ju alltid låtsas, och där finns i alla fall en så kallad grönsakslåda längst ner. Om den sen är så bra, vet jag inte säkert. Knepig att hålla ren med alla små skarvar och krypin, det är den däremot. Inte första gången jag undrat om de arkitekter som designar hushållsvaror, har ens en gnutta aning om hur det faktiskt går till att förvara och laga mat. Har dom ens varit i ett kök? Mer än att hämta nån alkoholhaltig dryck i kylen…)

Okay! Jag gick i alla fall över till Citygross i förmiddags. Köpte inte bara bananer som sagt, utan även en del annat jag skrivit upp på min kom-ihåg-lista. En del av det sånt som jag sällan eller aldrig har hemma.

Till det senare kan räknas jordärtskockor. Det ska tydligen vara jättenyttigt. Superfood för de där bra tarmbakterierna. Rätt sorts fibrer. Fiberbästisen pektin. Bra för min kropp och hjärna också. Superfood, var det ju!

Har bara ätit jordärtskockor en gång tidigare i mitt liv. Fick en påse av min dåvarande sambos dotter, som hade det i deras trädgård. Det var små saker. Knöliga och inklämda i sig själva bland rottrådar och gu´ vet vad. De här såg onekligen betydligt trevligare ut.

Hade heller ingen aning om, den där gången, vad man skulle göra med dem. Eller hur, rättare sagt. Soppa på dem skulle vara gott i alla fall. Sas det. Så där kämpade jag med att få bort rottrådar och skal och fula konstiga saker som satt på dem, och snart nog avskydde jag alltihop.

Nån sorts soppa fick jag till så småningom, även om jag nu inte minns hur jag gjorde. Vilka kryddor jag hade i eller så. Och efteråt sa jag, att jag aldrig mer i hela mitt liv skulle befatta mig med jordärtskockor, än mindre äta nåt som var gjort på dem. Det var inte gott! Inte ett dugg! Och alldeles för tidsödande och besvärligt att göra!

Nu läste jag i alla fall om nyttan i Food Pharmacy, och läste receptet på soppan ifråga. Ah! Skulle väl kunna testa. Hade skrivit upp dem på inköpslistan, men inte vad som mer krävdes för att laga den där krämiga goda soppan. Hm…

Så jag köpte några stycken. Bra början. Tog fram receptet när jag väl kommit så långt där hemma, och såg att jag i stort sett inte hade mer än skockorna och buljongtärningar till den där soppan. Jo, svartkål! Men det var avsett att ha som tillbehör och dekoration, i form av chips. Hade inget blomkålshuvud! Inget päron eller nån timjan! Definitivt ingen tryffelolja! Men just det, tryffelolja, väckte ändå inget intresse hos mig. This fancy, luxurious stuff!

Först skulle skockorna sköljas av, skäras i mindre bitar och puttra i buljong tillsammans med purjo. Sen skulle det mixas tillsammans med blomkålen till en slät krämig puré. Enkelt uttryckt. Det var ju ett päron med också. Så vad skulle jag ta istället?

Svartkål förstås!
Eller möjligen grönkål som jag också hade köpt, men jag valde svartkål. Så medan de oskalade men borstade och sköljda skockorna puttrade med purjon och två små mandelpotatisar jag hittade i kylen, mixade jag inte bara svartkål till smått-smått, utan även fänkål, en selleristjälk och persilja. 

När skockorna och det andra var mjukt, mixade jag allt det direkt i grytan, blandade sen i det gröna mixent, smakade av och kryddade. Citron, svartpeppar och lite cayennepeppar. Rörde i lite rapsolja – inte tryffel!!!

I tallriken sen la jag i botten ett par matskedar gula ärthalvor som jag kokade i går kväll. För ytterligare fibrer, protein och mättnad. Och över alltihopa, lyser moder sooool! Alltså.. nä… jag ringlade lite sojagrädde. 

Det blev gott!
Även om det mest smakade svartkål! Vilket jag i och för sig tycker om. Det hade bara behövts lite mer sting i det hela! Mera cayennepeppar eller kanske lite chili-paste. Skulle kunna tänka mig vitlök också. Och lite mer citron… 

Men där är en portion till. Den kan man krydda lite stingigare.

Vad man äter…

… när man läser på om vikten av god tarmhälsa.

Man kanske först ska säga, att det beror på vad man har kvar i kyl och skafferi av det man handlade in för ett tag sedan?

Eller kanske man borde börja med att berätta vad man bör äta för att få och bibehålla god tarmhälsa? Det är ett ämne som man kan skriva mycket och utförligt om.

Det ska jag inte göra här och nu. Det har flera andra gjort. De bästa och mest inspirerande böckerna jag läst i det ämnet är ”Välj Hälsa” av professor Stig Bengmark och ”Food Pharmacy” av duon Lina Nertby Aurell och Mia Clase. Självklart har båda hemsida, Facebook och Instagram. De senare har även blogg och Podcast. Rekommenderar!!!

Jag skriver bara kortfattat här och nu om den del av det som finns att veta. Har planer på att framöver fördjupa mig lite mer i den information som finns. Det som kommer här nedanför är nog snarare en sorts ytligt sammandrag. En synopsis? Nej, det kanske man inte kan kalla det, så planerat är det inte ens. Det bara ramlar ord från hjärnan, ner genom fingrarna, landar på tangenterna och glider sen in i datorn. 

Okay! Nu kommer jag visst bort från ämnet lite grand!

För! Ja just det! Vad äter man för bästa tarmhälsa? Vad äter jag? Och det är där det kommer in att det beror på vad som finns hemma. 

Men generellt sett gäller det att äta mycket råa grönsaker och rotfrukter, bär och gröna bananer. Att få de goda bakterierna att växa till, och ge dem den fiberrika mat de behöver för att göra det. De fyra magiska fibrerna heter: Pektin, Inulin, Betaglukan och Resistent stärkelse. Betaglukan finns till exempel i havre och resistent stärkelse finns bland annat i gröna bananer och kokt, kyld potatis. 

När man lagar till något, bör man undvika höga temperaturer, särskilt när man steker. Den där mörka, ibland nästan svarta stekytan är långt ifrån hälsosam. Dessutom förstör man vitaminer och liknande vid upphettning. Och ju längre tid och ju högre temperatur man har, desto mer av näringsämnena försvinner. 

Nu finns det förstås Slow Cooking, som helt klart är att föredra. Under lång tid men med låg temperatur. Att ångkoka grönsaker är klart bättre än att koka dem i vatten. Särkilt om man då dessutom häller bort kokvattnet. Bye, bye vitaminer!!!

Men det allra bästa är att äta så  mycket som möjligt av sin mat rå. Kombinationen Raw Food och Whole Grain är förträfflig! Råa grönsaker, rotfrukter, bär och frukt,  samt fullkorn, bönor, linser, nötter och fröer. 

Nu den här påskaftonskvällen är mitt kylskåp tomt på broccoli, bladselleri, tomat, paprika och gröna bladgrönsaker. Lite färglöst, med andra ord. Men jag har både morötter, palsternacka, spetskål och vitkål – vad gäller den delen. Jag har en banan, en apelsin och två äpplen kvar. Sen har jag förstås en del nyttigheter i fryset. Grönkål, spenat, persilja, jordgubbar, hallon och blåbär. Bland annat. Och så sånt där som soyafärs och liknande. Det finns också mat i skafferiet, torrvaror. Havregryn, fröer och nötter, torkad frukt och torkade linser, ärtor, kikärtor och rostat bovete. Så det går inte direkt nån nöd på mig även om det färggrannaste för tillfället är slut.

Jag läser recept och tittar på vackra matbilder. Testar en del, och blir inspirerad. Har skrivit till saker på inköpslistan som jag inte brukar ha hemma, särskilt kryddor och smaksättare av olika slag, för man kan ju alltid testa! 

När det gäller kryddor är jag nog väldigt tråkig. Har inga extravaganta saker alls hemma. Jag har sånt som Citronpeppar och Trocomare, Chili och Cayennepeppar vilket jag gillar, gul Curry och lite till. Vitlök förstås. Mineralsalt och Bergssalt, svart- och vitpeppar. Kummin och spiskummin, fast jag inte gillar det sistnämnda särskilt mycket. Kanel, kardemumma och Ingefära är ett måste, liksom Kakao. När det gäller kakao ska jag köpa Raw, har jag tänkt, och prova vad jag tycker om det. Jag älskar kakao! Älskar choklad! Mörk! Går att köpa online. Liksom lakritspulver. Oj! Det var visst en del kryddor och smaksättare trots allt! Nämnde jag oliver?

Nej stopp nu! Över från gnuttan teori till gnuttan matlagning!

I dag blev det rester till lunch, men det kan ju ändå ge en idé om vad det kan vara frågan om. Jag hade ett par rödbetsbiffar kvar i fryset så jag tog en av dem och tinade på svag värme i minsta stekjärnet. 

I går rev jag vitkål på den nyinköpta mandolinen. Det var så kul att göra det, att jag rev alldeles för mycket. Men när jag hade blandat ihop rivet med soya-yoghurt, en gnutta salt och lite söndersmulade chiliflakes, såg det inte så mycket ut längre. Råkade bara ta lite för mycket yoghurt…

Jag picklade också zucchini igår. Snabbinläggning med äppelcidervinäger, lite vatten och lite salt. Skivade med mandolinen förstås. (Lika roligt fortfarande)  Råkade bli lite för mycket salt, så för att testa rörde jag sedan i lite muscovadosocker, ungefär så mycket som en liten tesked. Sen fick picklesen stå i kylskåpet och softa till sig. 

Så idag till lunch blev det rödbetsbiff, picklad zucchini – som till min stora förvåning hade fått fin senapssmak!? Var kom den smaken ifrån? Kombinationen syra, salt och muscovadosocker?

Jag slantade tunt en liten morot för att få lite färg på tallriken, och eftersom min coleslaw var lite för geggig av yoghurten rev jag grovt ett litet äpple och blandade i. Det vann den på. Det smakade gott och jag blev mätt.
Det såg mycket ut på tallriken, tyckte jag först, men varken zucchini, vitkål, äpple eller morot innehåller ju särskilt mycket kalorier.

Så därför ska jag inte berätta vad jag fortsatte att äta efter min fruktsallad med yoghurt, betavivohjärtan och granola i eftermiddags… 

Jag köpte en mandolin…

Jo! Ni läste rätt! Jag köpte en mandolin!

Inte en sån där man gör musik med, utan en som man använder i köket för att enkelt och snabbt skiva grönsaker och frukt i tunna fina skivor.

Har känt till att det finns en sån mackapär, men har aldrig någonsin själv haft någon. Vad är det för vits med det? Det finns knivar, osthyvlar, rivjärn där man kan skiva på en av sidorna. Det finns hushållsmaskiner som har verktyg man kan riva saker, och även skiva. Så varför en mandolin?

Tja, säg det. Man lever säkert alldeles utmärkt utan en. Det har jag ju gjort i en helsikes massa år, men nu… köpte jag en…?

Jo, jag har tänkt på det mer och mer, och eftersom yngsta dottern och hennes man har en hel mängd roliga verktyg i sitt kök, så har väl efterhand tanken bitit sig lite djupare. Och i hennes kök föresten, har hon en ”spirulizer” (om det nu stavas så) där hon snurrade igenom morötter till långa, smala spagettiliknande trådar. Och lillkillen ville ha ”pinnen” som var kvar i mitten. Det godaste och saftigaste på hela moroten, faktiskt.

Visst blir man påverkad! Av både det ena och det andra. Sen kan det kanske låta märkligt när jag säger att den där kräksjukan jag hade för ett par veckor sedan visade sig vara en gåva, en välsignelse. Inte för att det var så kul just då, (understatement), utan för vad det förde med sig.

Jag fick tillräckligt med inspiration för att göra nåt åt det faktum att jag hade börjat bli slöare och slappare vad gäller den mat jag äter. För att inte tala om att portionerna sakta men säkert, lite i taget, hade blivit större. Det hade dessutom börjat bli mer bröd, och mindre av färska grönsaker. Och visst kan man skylla ifrån sig på vintern här, äta kalla sallader när det är kallt både ute och inomhus… njaeee… det är inte särkilt lockande.

Men nu är det inte vinter längre, våren är på god väg och vi har ställt om klockan till sommartid. Och jag gör en reboot!

Så då råkade det bli så att jag köpte en mandolin, och tänker köpa en spirulizer. För, om inte annat, så blir grönsakerna roligare att äta då! Det blir enklare! Men man får för den skull inte glömma bort mixern. Bara det att mixa grönkål, broccoli, selleri, morötter, olika sorters salladsblad och så vidare, gör att det blir mycket lättare att äta mera av det. Och man behöver inte koka eller steka eller laga till på nåt sätt! Man lägger det i smoothies, i röror, i grytor, soppor… alldeles innan man ska äta! Då blir det varmt, men alla näringsämnen finns kvar, inget som förstörs av upphettning. 

För det vet ni väl? Att upphettning förstör vitaminer! Kan ni vara säkra på att alla mineraler är intakta? (Nix) Och ni vet väl att hårt stekt mat har utvecklat gifter som inte alls är bra för kroppen! Det finns tjusiga namn för det som jag får ta reda på till senare. 

Så jag köpte alltså en mandolin, och det första jag testade den på var en zucchini. Inte för att jag visst vad jag skulle hitta på med den, jag ville bara testa hur det blev. Och det blev en söt lite hög av tunna skivor, dekorativ som om en master-chef hade lagt upp den på ett fat. Bara att se på den gjorde att man fick lust att äta upp den. 

Så jag åt upp högen. Smakar ju egentligen inget märkvärdigt, zucchini är i sig ganska menlöst. Men ändå var det gott! Mycket gott, till och med.

Och jag var nöjd med mitt köp.

… Fortsättning följer…

Har gjort det igen!!!

Varit som död för världen alltså. Haft uppehåll med bloggandet! Helt oplanerat! Helt oväntat! Kom som en stor överraskning – inte minst för mig!

Fast nu när jag äntligen kom mig för att komma hit igen, ser jag att senaste blogginlägget – före detta alltså – har rubriken stiltje. Och jag skriver om tystnad och flunsa (om det nu var det) och tröjstickning. Som blev mer eller mindre en katastrof.

Men måste väl så här i eftertankens kranka blekhet, även erkänna – åtminstone för mig själv – att jag liksom inte hade nåt att komma med. Hade inte haft på länge, kände jag! Inte kunde jag skriva brännande och välskrivna artiklar om viktiga saker. Inte kunde jag skriva vackert och innerligt om vardagslivets sorger och glädjeämnen. Inte kunde jag skriva ditten och inte kunde jag skriva datten, tyckte jag. Jag kände mig så vansinnigt tråkig i bloggandet!

Okay! Dessutom mådde jag inte riktigt bra.

Det känns som om jag haft en virus i kroppen i princip hela vintern. Och för att nu göra en lång historia kort – jag skrev först alltihop och det blev dödstråkigt – två segdragna nånting, utan feber men med influensaont i kroppen, viss sjukkänsla om än ganska svag och just det – inte så långvarigt. Efteråt kändes det fortfarande stelt och segt och knepigt ont.

Men sen så!

Förra tisdagen – för 1,5 vecka sedan – hände det IGEN!!!! Fast denna gången på riktigt. Nån form av kräksjuka. Började må illa på kvällen, kräktes  – feber 38,5 – behövde kräkas på natten – flera gånger om, men det kom inget!!!! Hur obehagligt är inte DET! När det kramp-spasmar i midjehöjd men utan resultat.

Sov mellan varven. Ringde läkarstationen på morgonen. Sov. 38 i temp då. Sov. Kräktes halv elva. Denna gången på riktigt. TACK OCH LOV!!! Får man väl säga. Kvart i elva ringde läkarstationen upp mig. Fick förhållningsorder vad jag skulle göra om jag blev sämre, och så sa hon till mig att ringa igen nästa morgon. Sov i stort sett hela resten av dagen. Fick avstå från ett Teamsmöte på förmiddagen och fick ställa in ett annat Teamsmöte på eftermiddagen som jag dessutom var projektledare för. Men hade ingen ork till sånt. Jag sov och drack vatten. Och sov igen. På kvällen 38,4,

På fredagen kunde jag ta mig bort till läkarstationen och bli testad. (Det var inte Covid)
Rätt skönt med en nypa frisk luft, det var det onekligen. Men det blev fortsatt soffläge resten av dagen. Lördagen var jag lite piggare, söndagen helt feberfri. Och i måndags kände jag mig normal igen.

Och det är nu det vackra i kråksången dyker upp! Det är som att jag mår bättre nu än jag gjort på ett halvt år! Definitivt piggare! Visserligen fortfarande knepig i musklerna, men det är liksom på ett annat vis!!! Ett bättre sätt! Mer normalt sätt! Inte virus-sätt!!! Jag är på det hela taget rörligare! Och den stelhet som dyker upp när jag varit ute och rört på mig, den försvinner snabbare.

Och nu kommer min slutsummering om det här!

 

Jag tog det här som en kärleksfull spark i ändan. Tänkte utrensning av skräp, städa kroppen, reboota! Och börja om på ett bättre sätt. Fick idén att köpa kokboken som hör till Stig Bengmark’s ”Välj Hälsa” som jag hade sedan tidigare. Inspirerad av detta, rusade tankarna vidare till Food Pharmacy. Hittade de tre böckerna på AdLibris som nedladdningsbara för bara 49:- st. Första boken, Kokboken och uppföljaren. De kom som pdf, och kan läsas i den app som AdLibris har, men även läggas in på Apple’s ”Böcker” eller läsas i Adobe Reader.

Vi pratar alltså här om tarmhälsa, bra magbakterier, fibrer och rent allmänt bättre hälsa. Mera råa grönsaker och rotfrukter i kosten. ”Slow cooking”. Undvika att steka mat, framför allt så det blir mörk stekyta. Ångkoka hellre än koka på traditionellt vis. och så har vi det här med resistent stärkelse.

Det är mycket det här, och det berättar man inte om i en paragraf eller två. Det är knappt en synopsis en gång, det jag nu radat upp här.

Till saken hör, eftersom jag började med att klaga på att jag inte kunde skriva, att jag nu kom på vad jag fgaktiskt skulle kunna fokusera mitt skrivande på. Det där intresset som jag haft större delen av mitt liv! Kostens betydelse för hälsan! Livstilen! Att äta god näringsrik mat som inte bara magen utan hela kroppen blir glad av!

För jag hade börjat slarva, mot bättre vetande. Portionerna hade successivt börjat bli större. Insåg att jag hade börjat äta mer fett än tidigare. bakade oftare bröd, definitivt inte tillräckligt med råa grönsaker… och så vidare…

Jag var tvungen att ta tag i mig själv, och tack vare kräksjukan fick jag incitament nog att börja göra det också. Så därför har jag nu justerat bloggen en smula utseendemässigt (fick en chock när jag såg vad WP hade gjort under mina borta-varande veckor… men det tar vi en annan gång…) och tanken är alltså nu att fokusera betydligt mer på bra mat, näringsrik mat, mat som magen, tarmarna och hela kroppen blir glada av. Alltså hela jag!

Och det är riktigt gott! Kokboken till Food Pharmacy är ett fynd när det gäller inspiration och läckra rätter!!!!!! Och de här böckerna knyter också an till Stig Bengmark‘s böcker Välj Hälsa. Han är för övrigt kirurg, forskare, professor emeritus, 92 år ung och lever som han lär. Frisk och sund och fullt aktiv!

Och så en matbild… lunchen härom dagen…

Rödbetsburgare, picklad rödlök, äggfri majonäs, mix av morot, broccolli och selleri – allt hemlagat av undertecknad. Recepten på rödbetsbiffen och majonäsen, finns i Food Pharmacy kokboken.

 

 

Enklaste lunchsalladen – med kikärtor och ris

Ibland vill man definitivt inte stå vid spisen och laga mat! Då är en matig sallad ypperlig. Och kokar man en större omgång kikärtor och fryser in portionsvis, liksom kokar ris så det räcker till åtminstone ett par gånger – då är lunchen räddad! Och kokt ris kan man faktiskt frysa in, det också. Lämpligen portionsvis. 😀

Till exempel så gör man så här. Eller tar vad man har, helt enkelt!

  • Kikärtor ur fysen (Låt koka en liten stund. De tinar blixtsnabbt då.)
  • Fullkornsris – kokt dagen innan, förvarat i kylskåpet
  • Grönkål – mixat i burken som hör till stavmixern (Braun 1200 W)
  • Bladselleri, de gröna bladen – mixat smått liksom grönkålen
  • Äppelcidervinäger
  • Favoritkryddorna – bara Herbamare idag
  • Och en matsked vego majonäs – lite lyx får man ha 😀

Blanda, ät och njut. Av smaken, konsistensen och sen den sköna mättnadskänslan

På kvällen blev det en mindre portion, med lite majs i också…

Nyttan av rädisor!

Jag undrade över det häromdagen medan jag knaprade i mig några röda skönheter, så jag googlade och hittade följande på Expressens sida:

Bra va? Goda är de också! 😀