Frunchfika

På Erikshjälpen, mitt i arbetet! 👍😁

Varm skink- och ostmacka och kaffe

PS. Jag försökte faktiskt publicera det här då för ett par timmar sedan. Men WP är så smart – läs dum – så knappen man trycker på då låg så långt ner att det inte gick. Och inte iddes jag leta efter nån annan möjlighet där och då.

Nu, här hemma, skulle man också kunna tro att det där utkastet automatiskt skulle ha landat i wp på datorn! Men oh nej! Inte heller! Jag blev alltså tvungen att nu, här hemma, sitta med mobilen för att kunna avsluta inlägget. Går det nu möjligen att publicera? Och var hittar jag i så fall en knapp som fungerar?

Knappast där jag försökte innan. I direkt anslutning till utkastet. Eller vad tror ni?

Jag begriper inte vad jag över huvud taget tänkte på som försökte skriva och posta ett inlägg på mobilen.

PPS – det där på tallriken var godare än det ser ut på bilden. Bröd jag tagit med hemifrån, skinka och ost, paprikastrimlor och senap, de där andra tjocka strecken. Sen en sväng in i micron.

Snälla nån!

Är det kväll redan??? Nyss var det mitt på dagen, så vart tog resten av timmarna vägen? Alltså! Bara för att göra det klart och tydligt – jag har INTE legat på soffan och drönat eller rent av sovit! Inte fem minuter ens!

Jag cyklade alltså till Erikshjälpen i förmiddags. Det är ungefär en halvmil dit, lite beroende på vilken väg jag väljer, och tar cirka 20-25 minuter beroende på väder och vind. En bra dag, med ingen vind som stör, och lite värme i luften så inte cykeln fryser sig stel, kan det gå lite fortare. Inga alltför besvärliga backar. Man ska ju inte ner i stan och härja. Och sen uppför på väg hem… Uphill, är väl ett väldigt trevligt och träffande engelskt ord!

Jo! Där på Erikshjälpen satt jag sedan ett tag med en kopp kaffe och pratade med BOSSEN! Om vem jag var, vad jag hade gjort i livet, och om det var nåt särskilt som jag skulle kunna tänka mig hjälpa till med där… ni kan säkert ana er till hur samtalet kan ha slingrat iväg. Han var jättetrevlig och lättpratad, och berättade om Erikshjälpen. Vad de stod för, mål och mening. Jag kände till det mesta, men det var också en del som var nytt för mig.

En del av det jag kände till, hade jag delvis rönt tack vare att jag bott i den här stan sedan 1970, och särskilt sedan mitten av åttiotalet hade rört mig i de delar av stan som även Erikshjälpen verkar och har verkat i. Själva Erikshjälpen som sådan firade 10 år i den här stan förra året (om jag minns rätt vad han sa, relativt nyligen i alla fall), innan dess var det Änglaverket och Ria som utgjorde basen, och båda dessa kände jag väl till från tiden jag jobbade inom Gustav Adolfs församling. Änglaverket hade en Second Hand-butik, och Ria var ett café bland annat. Jag minns det eftersom diakonin hade inte bara ett finger utan hela två händer med i det spelet. F’låt – projektet…

För hela alltet, kan jag sammanfatta det så här – hjälp till behövande. Behöver inte gå in på detaljer här och nu, men det var kul att prata om de gemensamma minnen och personer vi båda känt eller känt till tidigare. Det gamla församlingshemmet, där jag tidigare jobbade, är numera knutet till Campus, och just det känns nästan sorgligt. Eller också är jag bara nostalgisk. Man blir väl lätt det när man kommer in på gamla gemensamma minnen. (Är jag så gammal nu? Jag som känner mig som trettifem, och ser ut som sjutton………)

Änglaverket fungerar numera bara som förening, men Ria håller fortfarande på, och i samma lokaler till och med. Det är jag som så sällan ger mig iväg ner mot Söder nu för tiden så jag håller inte reda på vad som händer där nu. Inte nog med att jag då får en sabla uppförsbacke när ska ska hem igen, där är så förändrat mot hur det såg ut för bara si så där 15 – 20 år sedan. Jo, jag har varit och hälsat på i de nya församlingslokalerna, träffat gamla kollegor och så där… men… nej… jag tar mig inte ofta ner i de trakterna. Det är möjligen om jag ska cykla till Råå, som jag kanske väljer att ta vägen genom stan och sen vidare söderut. Inte den kortaste vägen, men kan vara trevligt som omväxling och är det fint och skönt cykelväder så!!!

Jaha! Och var var jag nu, när jag ramlade ner i nostalgin. Jo! Vi kom i alla fall till beslut om att jag först och främst ska börja lära känna de andra som arbetar där, och rent allmänt se mig omkring hur allt fungerar. Prova på lite här och där, kanske. Sen hade jag en tanke om att hjälpa till i caféet, och det tyckte han lät bra, men att jag testar gärna även andra områden.

En man jag mötte på väg ut och som jag kände igen som en av de som brukar stå i kassan, sa jag det till, och han nämnde att jag ju kunde vara ett ”Wild-card”, som kan vara precis var som helst och hoppa in där det behövs någon för tillfället.

Och vem vet! Det är kanske just det som är det perfekta för mig.

Jag ska i alla fall, nu till en början, komma dit tisdagar, torsdagar och lördagar. Komma klockan nio på morgonen, de har en frukostsamling klockan halv tio vilket ju är suveränt för att börja lära känna de andra, och sedan stannar jag ett par timmar. Kanske fram till klockan ett eller nåt. Sedan ger det väl sig efterhand, vilka dagar och tider som passar mig bäst, liksom var jag mest kommer att befinna mig.

Jag misstänker – starkt – att det blir caféet.

Sega dagar.

Det är väl vintern som gör det. Även om man på sätt och vis vägrar inse att det faktiskt är vinter, så är det trots allt december om bara några dagar. Mest grått, vått och kyligt här. Jag befinner mig ju i Skåne, med fukt och råkalla vindar varvade med minusdagar, snöslabb och en och annat mild dag.

Värst är mörkret. Tristast i alla fall. Svart ute em stor del av dygnet, och man får en känsla av att klockan är nio på kvällen, när den i själva verket bara är halv fem på eftermiddagen. Det känns som om man gått i ide.

Jag frossar i ”Once upon a time” på Netflix, och efter att i morse lyssnat färdigt på Robin Sharmas bok ”Munken som sålde sin Ferrari” har jag nu fastnat med Stephen Kings ”Lida” på Storytel. Rena rama giftet det där med att lyssna på böcker! Är det inget annat jag borde göra istället?

Antagligen, men nu struntar jag i de där borde-sakerna. Fick faktiskt städat och röjt en hel del innan en vän och före detta arbetskamrat dök in här i går förmiddag. Min ”Mac-vän” faktiskt. Som jag mycket sällan träffar numera efter att jag flyttat hem till Helsingborg. För många mil, och för mycket av det egna livet som ska fixas. Och jag som inte har nån egen bil…
Det är ju tur att jag bor på väg till Malmö. Så att säga.

Efter den snabbfikan lockade gårdagens tämligen fina väder ut mig på cykeln och jag hamnade på Erikshjälpen. Bokavdelningen. Fick tag på inte mindre än 5 Stephen King böcker. Jo, jag hade ju tänkt bygga upp mitt King-bibliotek igen. Och då kan det gå så.

Och sen blev det soffdags igen. Och mörka eftermiddagen.
Är det dags att tända adventsljustaken nu, eller måste man vänta till nästa helg? Och det där är bara en retorisk fråga.

Men än är det inte tomtedags!

Ibland händer det!

Kanske med tonvikt på ”Ibland”.
Som när cykeln gick sönder på väg hem från stora biblioteket inne i stan för några lördagar sedan. Det var ett äventyr det, på sitt sätt sett… (Läs: ”Hög tid”)

Sen är det ett annat äventyr när man hänger med stockholmsdotten, och är chaufför, till Österlen och tittar på hus. Både på lördagen och söndagen. Var totalt slut efteråt.

Det var nu i helgen som gick, och jag har fortfarande inte repat mig helt efter allt sakta gående, klättrande uppför och nerför branta trappor till vindar och källare – eller till den ovanvåning som utlovats. Därtill många mils sittande vid ratten, och rent generellt sett ett väldigt ovanligt görande. För mig alltså. Men inte desto mindre en helt suveränt kul och härlig helg. Tänk att få ha henne hos mig i nästan två dygn!!! 😀 ❤ ❤ ❤
(Det där kräver egentligen ett eget inlägg… får se hur det blir med det…)

Så från och med söndag kväll, blev det mycket Netflix, mycket värmedyna och bara lite tänkande. Gjorde bara det allra viktigaste.

Normalt sett cyklar jag, har ju ingen egen bil, och tog för första gången på flera dagar en omväg hem från dotterns, hon som bor här i stan alltså. Den valda omvägen är inte så mycket längre än den rakaste cykelvägen, men sträcker sig förbi Erikshjälpen. Kom på att dom har öppet tisdagar så jag stannade och gick in. Tänkte jag kanske kunde hitta mig en jacka. Det gjorde jag inte.

Istället plockade jag på mig några böcker och drack en mugg kaffe. Tänkte jag borde se till få iordning bokhyllorna snart – har lyckats skruva ihop alla de där hyllorna jag köpte nyligen – och böckerna står bara inknuffade lite hur som helst.
För att inte tala om alla de där små korgarna med småprylar som jag knappt vet vad, eller var, de är. Allt småplock i en enda röra med andra ord. Betongkrokar blandat med sybehör och post-it-häften och gu’vet vad mera.
Önskar jag kunde ta och slänga allt rakt av, men då kommer jag garanterat att ångra mig senare när jag letar och letar…

Bäst skärpa mig snart och börja sortera. Men för att kunna göra det, måste jag först få alla hyllor på plats, och böckerna insatta, och bättre lådor för sortering.

Jaja! Och under tiden sitter man på Erikshjälpen och funderar över en mugg kaffe. Tänker att lördagarna är det hädanefter OFF med besök där. Det är tisdagar eller torsdagar som gäller. Ingen trängsel what-so-ever!

Me like that.

Nästa loppis

Erikshjälpen!
Fräscha fina lokaler! Helmysig cafeteria! Knökafullt med folk! Ingen ”gammallukt” alls! Allt kändes rent och fräscht!
Men varför in i h-e kunde jag inte ta upp iPhonen och ta några bilder! TÄNKTE INTE ENS PÅ DET! Möjligen för att det var just knökafullt med folk, och min rygg var inte att leka med? Antagligen. Eller dålig o-vana…

I vart fall hade jag i alla fall tagit mig det trots regnandet. Tack och lov inte ösregn, då hade jag nog väntat till en annan dag, men ändå såpass att det krävde regnbyxor och regnjacka. Avskyr regnkläder, men ibland är det nödvändigt.

Hur som så hade ischias/rygghelvetet sett till att jag var tvungen ge mig ut, (det brukar lätta när jag cyklar) annars kanske jag hade övervägt att göra den här turen lite senare på dagen. Men tanke på mängden besökare alltså. Misstänker att de flesta ser till att komma hit när stället öppnar klockan elva.

Men som sagt! Jag kom dit (3,74 km), fick av mig regnjacka, handskar osv, och larvade in i butiken. SNYGGT!!!! Cafeteria till vänster. Böcker… väldigt stor bokavdelning efter vad det verkade! Sneglade däråt, tänkte ”sen!” och gled rakt igenom. Om man nu kan glida iklädd 3 lager på benen, kängorna, fleecetröja ytterst-överst, väska över ena axeln till den andra, och cykelkorg med regnjacka, handskar osv i ena handen.
Hamnade bland kläderna och ett leende växte fram. Och en vänlig själ till expedit hämtade en korg på hjul åt mig…

Ja det behöver man väl inte orda så mycket om! Det blev både en jacka och en kofta. Och bakom nästa hörn hittade jag en ny väska till mig. Hade behövt kolla upp jeans/långbyxor också, men sådant måste definitivt provas, och vem vid sitt sinnes fulla bruk sätter igång att prova benkläder när man har 3 lager på benen! Cykelkorg med regnjacka och så vidare…

Sen efter en sväng genom gardiner, överkast, prylar, teknik (vete fasen vad allt var för nåt egentligen, har glömt) lampor, hushåll – väldigt mycket glas och sköra saker – vände jag tillbaka till BÖCKERNA! Och det första ögonen föll på var:


Karen Armstrongs ”Historien om Gud”.
Och med tanke på att jag helt nyligen tänkt att jag vill läsa en och annan bok av Karen Armstrong, så var ju beslutet sekundsnabbt. I korgen med den.


Fick sen syn på Keplers ”Paganinikontraktet”
På den tiden jag var mer aktiv (host host), läste jag ju en del av det som skrevs om Kepler, men har aldrig läst nån bok AV Kepler! Så det ska bli spännande att ta reda på vad jag tycker om den boken!


Douglas Coupland tänkte jag på så sent som härom veckan! Men inte just den här boken, ”Hej Nostradamus”,  utan ”Alla familjer är psykotiska”. Den skulle jag väldigt gärna vilja läsa om, ja helst även ha i min bokhylla. Har förstås läst den här också. Även om det var länge sedan. Minns hans skrivstil som smått skruvad, men också rolig. Me like!


Richard Wolffs Memoarer ”Rikitikitavi”
Måste man ju bara ha. Ingen tvekan alls!


Och så en underhållande lättläst ChickLit! ”Mellan Raderna” av Jane Green.
Jag har tidigare läst några av hennes böcker – också ganska länge sedan – men minns dem som välskrivna, ganska roliga bladvändare. Lite Marian Keyes över dem!


 

…. och nu i eftermiddags efter lunchen började jag läsa ”Mellan raderna”. Sen somnade jag. Men inte på grund av bokens kvalitet. Den ska jag fortsätta med.

Jag borde egentligen inte köpa böcker nu. Inte än! Jag borde vänta tills renoveringen är gjord, parkettgolvet på plats, och bokhyllan hopskruvad!
Men! So what!!!! Jag ska ha nåt kul innan dess!

För övrigt hörde målaren av sig att han skulle höra av sig i mitten/slutet på nästa vecka. (?!?) Innebär det att det blir målning och tapetsering i veckan därpå? Håll tummarna!