Så kom då beslutet

Okay! Storytel eller Bookbeat?

Det var ju det som var frågan. Vilken av dem skulle jag välja? För att ha båda vore väl ändå att gå till överdrift? Men det var inte helt lätt det där, att bestämma mig. Båda har fördelar. Båda har nackdelar. Många dagar brydde jag mig inte, utan lät bara dagarna gå. Lyssnade än på den ena, än på den andra boken.

Sen var det rena rama slumpen som bröt in, och då var det bara så. Jag visste vilken av dem jag skulle välja.

Det här är del av de böcker som jag hittills valt på Storytel, har inte läst alla dessa än (men en del andra i gengäld, i fysisk form eller på det som tidigare hette iBooks. På svenska kallar Apple det numera för – Böcker!!! )

Vad var det då som gjorde att valet blev det det blev? Båda har många, otroligt många, böcker att välja mellan. Men upplever fortfarande att Storytel har fler. I båda kan det vara svårt att hitta något man fastnar för att läsa. Gillar inte Jenny-Colgan-stuket… Jag sökte på lite olika författare. Vad jag kunde komma på. Och navigerade runt på de respektive apparna. Ibland. Inte varje dag eller så. Men jag testlyssnar, väljer eller väljer bort.

Så kom den där dagen, när det bara blev solklart vilken av dem jag skulle låta stanna kvar. Storytel eller Bookbeat?

Storytel. Japp! Så blev det. Men varför?

En ren, skär slump! Jag vet inte ens hur jag gjorde eller vad jag sökte på just då, jag var på datorn och rotade runt på hemsidan, och plötsligt hamnade jag i taggen ”Böcker i Gilmore Girls”!

Vilka – eller vad – de här Gilmore Girls är för några har jag ingen aning om, och hur jag än försökte kunde jag inte komma dit på något sätt i någon av sökfunktionerna. Inte under Kategorier, inte under Boktips och inte under Sök.

Visserligen dök det upp lite böcker när jag sökte direkt på namnet, men det var som vid vilket sök som helst. Där titeln eller författaren eller nåt annat bestod av det ena eller båda orden Gilmore Girls. Alltiallo 17 stycken titlar. Men det var inte böcker under taggen ”Böcker på Gilmore Girls”. Är de här Gilmore Girls en eller flera personer som har ett konto på samma sätt som jag? Är mina valda böcker taggade? Och i så fall – jan utomstående komma in och se min bokhylla? Eller…. hur kunde jag komma in på deras bokhylla?

Så hur den här kategorien dök upp är en gåta, jag är bara djupt tacksam över att den gjorde det. Så många härliga boktips och läs-ingångar!!!

Vad är det då för böcker som ligger där? Med ett ord skulle jag kunna kalla dem för klassiker. Gamla klassiker, moderna klassiker. Massor av dem som jag vill läsa eller läsa om. Där finns allt möjligt från Mästaren och Margarita, till Siddharta, Madam Bovary, Tisdagarna med Morrie, Ängeln på det sjunde trappsteget, Huckleberry Finn… Där finns Shakespeare, Yann Martel, Viktor Hugo, Jane Austen, Hermann Melville, Thackeray och Stephen King. Icke att förglömma Kafka och James Joyce. Och många, många fler.

Och det är ju inte bara det att man kan läsa eller lyssna på just de här böckerna, det är ju också en utmärkt utgångspunkt, en idéspruta, till att söka fler böcker av samma eller andra författare som man kommer att tänka på när man ser dessa.

När jag räknade hur många böcker som låg i den här taggen, fick jag det till 457 stycken. Sen går det visserligen bort en del som är på spanska. Jag kan inte spanska, mer än några enstaka ord. Och en del är på danska. Det hade jag nog kunnat klara, men varför skulle jag göra det? Läsa på danska? Men de flesta tycks vara på svenska och engelska. Därtill finns det en del dubbletter. Endera olika utgåvor eller olika uppläsare? Gissar det sista. En del uppläsare kan vara… ja, just det.

Vilken ska jag börja med? Kafka? Steinbeck? Virginia Wolf? Dickens? Där finns till och med Bhagavad Gita!!! Eller ska jag välja ”Ett år av magiskt tänkande” av Joan Didion? Mästaren och Margarita? – trots att jag redan läst den 2 gånger?

Snälla nån! Ibland kan det ju till och med vara svårt att välja om man vill ha svarta jeans eller blå…

P.S. När jag kollar på min egen ”Min bokhylla” på Storytel/datorn, står det inte i webbläsarens namnlist att böckerna där ligger under en tag… så då var det väl nån positiv mening i att Gilmore Girls dök upp. Eller?

Den Döende Detektiven

Så har det minsann gått en dag till! Vart tar tiden vägen egentligen? Alltså… egentligen existerar ju inte tiden. Inte som sådan. Det är vi människor som delat in världen i timmar, minuter och sekunder; i dagar veckor, månader och år. Men visst är det praktiskt, det där! Med fredagseftermiddagar och midsommarafton, jul och ens födelsedag!

Nej! Tror jag skippar det sista, förresten. Tid existerar inte. Det är bara vågor mellan ljus och mörker, värme och kyla. Man är ändå aldrig äldre än man känner sig och tänker att man är. Men det känns onekligen lite knepigt när det man tänker göra inte blir av för att man gör annat istället. Eller för att dagen plötsligt är slut, och det är natti-natti-dags!

Jag hade annars tänkt skryta lite över att jag börjat lyssna på böcker. Plötsligt var jag med BookBeat och lyssnade på Leif GW Persson. Ja, inte han personligen, förstås, utan på en som är uppläsare av GW.s bok ”Den Döende Detektiven”.

Nu ska jag först och främst påminna om att jag avskyr att skriva bokrecensioner. Det är tråkigt och besvärligt att hålla sig till det formatet hur man ska göra när man skriver en recension. Jag vet. Det ingick i min utbildning. Så det blir ingen recension, bara så ni vet. Vad jag däremot kan göra, är att tycka till lite om det jag läser. Ibland lite mer kanske, och ibland lite mindre.
Bara så ni vet.

Jag hade bestämt för mig att jag hade läst ”Den Döende Detektiven” tidigare. Mindes med absolut säkerhet att jag hade tyckt den var bra, spännande och välskriven. Det sista i synnerhet, är ett måste om jag ska läsa ut en bok. Och just därför att jag hade tyckt om den, så tänkte jag läsa den en gång till nu. Jooho  då! Jag kan mycket väl läsa om böcker jag gillar. Ta de här till exempel!

  • Stephen Kings mastodontberättelse om det Mörka Tornet, första delen (av 8) med namnet ”Revolvermannen”. Antar man kan kalla den för en dystopi, eller räcker det att peta in den i genren ”Fantasy”? Har tappat räkningen på hur många gånger jag läst de volymerna.
  • Douglas Adams härliga böcker som börjar med ”Liftarens guide till galaxen”. Jag har bokstavligen läst sönder hela pocketupplaga. Min personligen ägda pocketupplaga alltså. Minst en gång om året under många år har jag läst och älskat hans böcker. Även de om Dirk Gentry, den holistiska detektiven. Och några till.

Ja, det får räcka just nu. Det är Den Döende Detektiven som har stått i fokus ett tag. Jag kände inte igen nånting av det jag läste. Lite där i början bara där han, numera pensionerad poliskommissarie, stannar sin bil, kliver ur och köper varmkorv i stam-kiosken. Pratar lite med gamla kolleger, och sätter sig sen i bilen igen. Och får en stroke.

Visst är boken bra, spännande och välskriven – men jag minns inte ett smack av att jag läst den tidigare. Hur man nu ska tolka det. Men jag antar att minnet hade blandat ihop den med någon av Sjöwall-Wahlöö’s deckare. Men vilken? Stockholm som Stockholm skulle man kunna säga, vad gäller miljöerna. Och kanske inte tidsaspekten, fullt ut.

Sen har jag faktiskt hunnit med ett par böcker till. Det går alldeles utmärkt att lyssna medan man gör annat. Kanske inte vad som helst, förstås. Men diska och städa samtidigt går bra, så länge man håller sig ifrån dammsugaren.

Sen dröjde det heller inte länge förrän jag kollade upp Storytel, deras utbud och priser. Fann att Storytel är mer förmånligt – Inte bara för att Storytel nu har specialerbjudande nu under juni månad, med 7 dagar gratis lyssnade och sedan 4 månader till halva priset på alla sina 3 paket. De ordinarierna generellt något dyrare än BookBeat – bortsett från om man vill ha obegränsat lyssnande. Unlimited kallar de det paketet. Kostar 179 kr/månad mot BookBeats 199 kr.

I övrigt så är det tvärtom. Som tidigare nämnt. För 20 timmars lyssnande – Basic – får man betala 99 kr på BookBeat och 129 kr på Storytel. (Lite fjuttigt med bara 20 timmar kan jag tycka). Sen har BookBeat en mellanvariant med 100 timmars lyssnande för 149 kr, och Storytel har en annan variant som kallas Family. 228 kr per månad OCH PERSON! 2 – 3 personer och 2-3 barn kan man välja där.

För min del väljer jag i första hand obegränsat lyssnande, för är man riktigt i gasen med läsande/lyssnande, så är 100 timmar per månad inte särskilt mycket det heller. Nu är ju 20 kr mer per månad för obegränsat lyssnade och läsande inte nån större skillnad, så det är ju en smaksak vilken av dem man väljer.

Tidigare när jag kollat igenom utbudet när det gäller vissa författare, har det varit något mer att välja på på Storytel. Det här är inte nån signifikant undersökning på något vis, utan högst subjektiv och jag kan ha fel om man ser till helheten. Det är bara när det gäller vad jag har sökt efter, som gett mig det intrycket.

Så vad är det då kvar att ta hänsyn till när det gäller vilken av de här båda man väljer att stanna kvar hos – såvida man nu inte väljer att ha båda. Jo!  Det är hur respektive app fungerar! BookBeat har till exempel fördelarna med att man kan se hur många procent man har lyssnat på, och mycket lätt kan ändra hastigheten på uppläsningen. Man kan lyssna med 113 % hastighet eller 132, eller vad man vill. Två stora plus, tycker jag. Storytel har också möjligheten att ändra hastigheten, men Bookbeat är enklare med den funktionen. Båda har också en sömntimer, men även där är BookBeats något enklare att komma åt och att ändra tiden på.

Så ser jag på den tekniska hanteringen av apparna, så är det BookBeat som har övertaget i min värld. Men hemsidorna på datorn då? Hur ser de ut och hur fungerar de? En snabb titt här.
Spontant tycker jag att BookBeats hemsida är mer tilltalande än Storytal och något lättare att navigera sig runt i (vilket ju bara är en smaksak egentligen).
Men rent praktiskt! Jag gillar att man på BookBeat kan under ”Sök” välja att se böcker på mer än ett språk samtidigt. I mitt fall engelska och svenska. På Storytel kan man bara välja ett språk i taget. Att kunna se vilka böcker en viss författare har med på båda språken i samma sökning, gör det både snabbare och enklare att välja den bok man vill läsa eller lyssna på.

Storytel har en lättåtkomlig ”Min bokhylla”! Stort plus att enkelt kunna se vilka böcker man har sparat för att så småningom läsa. Den bokhyllan är också lätt åtkomlig på appen. Stort + för Storytel där!
BookBeat har en liknande lista, men bara på hemsidan på datorn. Har i vart fall inte hittat nån sådan på appen. Däremot var den inte helt lätt att hitta ens på hemsidan, inte alls uppenbar eftersom man var tvungen på in via Mitt Konto och sen Min Historik!

Som sagt! Mycket av det här är ju bara en smaksak vilket man väljer, om man nu som jag står i en sorts valsituation om vilket klient jag ska gå vidare med. De flesta ramlar väl på en av de här (eller Nextory eller nån annan) och är helt ok med det. Storytel var den första jag hörde talas om och provade.

Mina ”viktigaste” funktioner på appar respektive hemsida är att det finns en Bokhylla, vilket talar för Storytel i första hand eftersom man når den enkelt både på appen och på hemsidan. Det andra är att man enkelt kan söka på mer än ett språk i samma sökning. Vilket promotar BookBeat. I övrigt kan det vara hugget och stucket med hur det ser ut och vad man väljer och föredrar. Men i nuläget är det faktiskt BookBeat som känns bäst för mig, just på grund av språkpreferenserna vid sökning. BookBeat har ju faktiskt en personlig bokhylla också, även om den är lite lång-sökt, och bara kunde hittas på hemsidan.

Å andra sidan så är mina tekniska talanger mer inställda på datorer och hemsidor, än på mobiler och att knappa runt där. Så just det är inget problem, snarare en fördel.

Detta innebär alltså att det är troligare att jag kommer att välja enbart BookBeat så småningom. Men för närvarande behåller jag båda två och känner mig för under ett par månader vilken som känns bäst. Om jag inte väljer att behålla båda som sagt. Man kan ju faktiskt ha en bok på gång på mobilen, och en annan på iPaden – har för övrigt även min gamla iPad kvar där jag skulle kunna ha en tredje bok på gång. Om jag vill!

Ja, vem minns inte den här?

Och nu! Natti natti!!

P.S.
Jag gjorde en liten söktest! Sökte på Niemi, som i Mikael. BookBeat har 4 av hans böcker, Storytel har 6 st… hur man nu ska tolka det…

D.S.

Att gå tillbaka för att gå framåt!

Back to the Future, skulle man också kunna säga. Dock utan en uppgraderad Delorean från mitten av 80-talet.

Men för mig, innebär det här ett beslut jag har taget. Efter att under alltför lång tid varit urusel med att skriva skönlitteratur, eller ens blogga, och i stort sett lika urusel med att läsa, ska det nu bli total ändring på det förhållandet. Det handlar om prioritering. Livet har handlat om så mycket annat, delvis självvalt och också sådant som bara ramlat på mig, att jag höll på att förlora mig själv.

Förr läste jag i stort sett jämt och jag bloggade. Om böcker och läsande men även om mycket annat. Jag skrev, skönlitteratur, fantasy det senaste – och jag njöt av det. Även om jag inte fått något publicerat, annat än det jag självt valt att lägga in – t.ex på nån blogg – så var jag ändå på nåt sätt produktiv.

Så nu ska jag gå tillbaka till det, mitt skrivande och läsande liv som jag saknat så mycket. Allt mer och mer.

Så, i fredags måste det ha varit, som jag gick tillbaka till BookBeats. För visst är det bra att ha alternativ! Fysiska böcker i all ära, jag skulle gärna igen ha en hel vägg med bokhyllor fulla med böcker. Men det finns ett par issues med det. Böcker tar plats och de är tunga. Inte enskilda böcker, men tillsammans. Men har man plats och inte tänker flytta, så visst! Ja! Absolut!

Men sen är det en del andra detaljer. Såsom tid och möjlighet att sitta ner med en bok. Typsnittets storlek kan vara ett problem. Den pyttiga text som finns i de flesta pocketböcker… ja, behöver jag säga mer om den saken? Man är ju inte direkt ung längre med perfekt syn!

Ljus! Jajamensan. Där har vi ännu en faktor att ta med i beräkningen. Och hur många böcker kan en boknörd egentligen härbärgera i sin bostad? Om bostaden är en etta med många fönster? Och den boende faktiskt tänker flytta igen! (När det blir en lägenhet ledig där man vill bo.)

Så visst! Man lånar böcker på bibblan ibland. Köper faktiskt en och annan på second hand. Men sätter sig trots detta sällan ner med en fysisk bok i händerna. Och det finns många tillfällen där man faktiskt inte kan sitta ner och läsa i en bok. När man städar, diskar, promenerar, cyklar… och så vidare

MEN! Lyssna på böcker kan man medan man gör just dessa och liknande saker! Inte för att jag i första hand lyssnar på böcker när jag är ute i naturen! Då vill jag lyssna på fågelsång och vågskvalp och vindsus i träden och sånt. Men då i fredags, när jag loggade in mig igen på BookBeat, så lyssnade jag medan jag diskade och snyggade till i lägenheten. Och senare på dagen lyssnade jag medan jag satt och latade mig i soffan, samtidigt som jag stickade. Istället för att se på Netflix faktiskt!

Och snart ska jag sätta mig ner med nåt av mina manus. Det är väl en bra idé!

Om att läsa

För övrigt har jag ägnat tid åt att titta på Father Brown på Viaplay. Men jag bestämde mig för att säga upp Viaplay och bara behålla Netflix som filmkanal – jag tycker den fungerar bäst av de filmkanaler jag provat.

Men sista dagen jag då har Viaplay är den 25 februari, och jag hade hoppats hinna se klart alla avsnitten av Father Brown till dess. och jag har rätt många avsnitt kvar. 20-25 stycken nånting.

Istället så valde jag att betala normalt för Bookbeat ett tag framöver och lyssna på böcker. Har ju kommit in i ett sjok av svenska, kvinnliga författare från några decennier sedan. Kerstin Thorvall, Birgitta Stenberg, Märta Tikkanen och hela det gänget i den eran. Det behöver inte bara vara svenska, får väl botanisera lite vad som finns i övrigt. Vågar man hoppas kunna hitta Susanne Brögger eller Erica Jong?

Apropå Brögger, så fick jag för en tid sedan tag på hennes triologi Creme Fraîche (1978), Ja (1984) och Transparence (1993) på Bokon. Köpte och laddade ner digitalt, men kan bara läsa dem på deras app. Men ok! Det fåniga är bara att jag som tänkte sluka alla tre i ett svep – har inte gjort det.

Jag läste dem ju då för några decennier sedan, och hade gärna velat få tag i dem som fysiska böcker, men nix pix! Men det är ok så här också.

Jo de finns som fysiska böcker! På Adlibris t.ex finns de häftade, men de kostar över 200 kr st. Och det tyckte jag är för dyrt. De finns elektroniskt nedladdbara där också, men där hade Bokon lite lägre pris. Jodå! Lite snål får man vara.

Och när jag nu googlade på Susanne, ser jag att hon har gett ut fler böcker än vad jag har läst, så det kunde vara spännande se var jag kan få tag på dem. Biblan? Second hand? Kanske rent av på …. Bookbeat???

Läste Creme Fraichen med en gång jag hade köpt dem på Bokon, blev överväldigad över hur mycket som kändes helt nytt, som om jag inte hade läst den tidigare. Men det är väl ofta så att man glömmer vissa saker och minns andra – för läste den, det gjorde jag och troligtvis mer än en gång, för jag var rätt så uppslukad av hennes skrivande på den tiden. Är väl fortfarande,  skulle jag vilja påstå. Även om jag inte blev lika betuttad i Jadekatten som i annat hon skrivit. Möjligen ska jag ge den en chans till.

Man blandar väl ihop saker och ting också, och dessutom – så har jag väl helt nya ”ögon” nu mot för några decennier sedan. Olika saker fastnar, och man ser saker och ting på ett annat sätt när man är typ 30-eller 40 år äldre. Jäpp, även jag har blivit äldre. (Av nån underlig anledning)

En bok av Brögger jag verkligen skulle vilja ha fatt på, är Tone från 1981. En av de vackraste och mest kärleksfulla skildring jag någonsin har läst. Tone är död, och den tunna boken är ren poesi…

Upplevde nåt liknande när jag läste om Sylvia Plaths klassiker Glaskupan efter många år. Att man kan uppleva olika saker med samma bok. Man lägger verkligen märke till olika saker vid olika tidpunkter i sitt liv.

Ord, Ord och Ord

Nej, jag har inte skrivit nåt. Inte än. Men jag har hållit på att sortera bort en del skrivet. Från bloggarna. Och så har jag kollat upp, bland sånt jag har skrivet på andra ställen. Tänkte leta reda på min gamla externa hårddisk och se om jag har nånting där. Nåt skriv-nyttigt.

Jag har glömt nu vad det var jag tänkte jag skulle titta efter, och som gjorde att jag kom att tänka på den externa. En sak är säker – man har alldeles för mycket. Av allting. Nja… kanske inte av allting förstås.

Andra ord är att jag läst en del de här veckorna, och lyssnat på böcker. Bookbeat har jagat mig och sänkt priset efterhand. Ja, inte det ordinarie priset förstås, utan det där locka-tillbaka-mig-priset. När dom var nere på 5 kr för en månad, tänkte jag att ”okej då” för en femma kan jag väl spendera lite tid med att lyssna. Hade ju ändå inte så mycket för mig mellan nysningar och hostanden.

Nu var det bara 20 timmar man fick för den där femman, och det kan vi väl vara överens om antar jag, att 20 timmars boklyssnande inte är direkt för mycket. (Understatement)

Jag hittade nostalgi-världen och har lyssnat på Kerstin Thorvall och Märta Tikkanen, och för närvarande lyssnar jag på Birgitta Stenberg. Jag har lyssnat på Kerstin Thorvalls ”Det mest förbjudna” och ”När man skjuter arbetare”, Märta Tikkanens ”Århundradets kärlekssaga” och när jag sen kollade hur mycket tid jag hade kvar för den där femman, så var det bara fem timmar. Hade tänkt fortsätta med Thorvalls ”I skuggan av oron”, men den var ju lite längre än fem timmar.

Så jag hittade nåt på 4 timmar, och när jag tidigare idag tänkte börja lyssna, hade jag glömt spara den – och – glömt vilken det var. Istället tog jag och började om med att lyssna på Birgitta Stenbergs ”Apelsinmannen”, som jag hade lyssnat en bit på nån gång tidigare. Så, det var väl svenska kvinnliga 40-tals-eliten skulle man väl kunna säga. Eller? (Finns/fanns betydligt fler.)

Hur som, så fastnade jag i alla fall. De skrev ju så otroligt bra de där kvinnsen! Och modigt och revolutionerande och vad man mer skulle kunna kalla det.

Kunde inte hindra tanken att komma, och undrade en bra stund över om de någonsin lämnade in ett manus till en ”provläsare” eller lektör. Och hur gjorde Hemingway, Strindberg, Jack Kerouac med flera på sin tid? Skulle kunna räkna upp en lååååång rad med författare och undra om de nånsin….

Ja, tanken är ju fri i alla fall! Och jag är född minst ett decennium för sent…  skojar…

Apropå! Tänkte leta efter en bild att lägga in. Nåt om Apelsinmannen fick jag för mig. Googlar. Bild. Ser bilder från tv-serien – som jag såg nån gång när det nu var – och känner mig sugen på att se den igen! Trots att jag för närvarande lyssnar på boken.

DÅ kom det! Apelsinmannen kan man se på SVT play!!!!
Tummen upp!!! Och jag gillar Richard Wolff.

Goda råd är inte dyra

 

Robin Sharma ger i sin bok ”Vem gråter vid din grav” i kapitel fem rådet att skriva dagbok.

”… att skriva dagbok varje dag är något av det bästa du kan göra för din personliga utveckling. Om du skriver ner både vad du har upplevt varje dag och vad du har lärt dig av det, kommer du att bli klokare för varje dag som går. Du kommer att utveckla en självmedvetenhet och göra färre misstag.  …  När du skriver dagbok får du möjlighet att regelbundet samtala på tu man hand med dig själv.  …  din personliga dagbok blir en privat plats där du kan tänja på gränserna för din fantasi och definiera dina drömmar…

Inom den medicinska forskningen har man till och med upptäkt att så lite som en kvarts dagboksskrivande per dag kan förbättra hälsan, stärka immunförsvaret och ge en mer positiv livsinställning. Om ditt liv är värt att fundera på, är det värt att skriva om. Glöm inte det.”

Så man kanske ska ta det här skrivandet lite längre… lite djupare… lite mer…

 

Ett hov av taggar och rosor

Läser fantasy, och borde nu rappa på en smula. Lånade den här från biblioteket för att läsa online. ”Ett hov av taggar och rosor” av Sarah J Maas, som är del ett i en serie om fyra böcker.
Man har fyra veckor på sig, men jag började inte läsa den förrän för några dagar sedan, har avverkat ungefär 30%, men har mindre än en vecka på mig nu att läsa klart.

Visst kommer jag att hinna, men det vill till att jag då prioriterar läsandet en smula. Och egentligen vore det inte svårt. Den är riktigt bra! En fantasy med allt vad där tillhör!

Jag har alltid tyckt det är svårt att beskriva en bok, än värre om jag regelrätt skulle recensera en. Ärligt talat – det är en uppgift jag avskyr! Den här handlar i alla fall om en människoflicka, Feyre, som jagar för att hennes familj ska få mat. Hon dödar en jättestor varg som egentligen inte är en varg utan en alv som har skiftat skepnad för ett uppdrag. Därför blir Feyre tillfångatagen och förd till alvriket. Och där börjar det verkligt spännande. Som jag alltså inte kommit så långt i ännu. Men blir klistrad vid läsningen när jag väl sätter mig med laptop eller iPad.

Boken kan man köpa från AdLibris och så här skriver de om den:

NY SERIE: Purfärskt från SARAH J. MAAS författaren bakom Glastronen-serien! En New York Times bestseller!

»Sarah J. Maas hittills bästa bok. Förtrollande och fantasifull och ett magnifikt världsbygge.« | USA Today

»Både action och attraktion förmedlas mästerligt av Sarah J. Maas och hennes flerdimensionella, dynamiska karaktärer. Sexigt och romantiskt.« | Kirkus Reviews

När den nittonåriga jägarinnan Feyre dödar en varg i skogen dyker det upp en odjursliknande varelse och kräver vedergällning. Feyre tvingas följa med till ett farligt, magiskt rike hon bara trodde fanns i sagorna, och väl där inser hon att varelsen inte är ett djur, utan Tamlin: en av de livsfarliga, odödliga feer som en gång styrde över deras värld. 
Feyres känslor för Tamlin övergår så småningom från iskall fientlighet till en blixtrande passion som överskuggar alla varningar och lögner hon hört om hans farliga och vackra värld. 
Men när en uråldrig, ondskefull skugga växer till sig över feernas land måste Feyre stoppa den – annars kommer både Tamlin och hans värld att gå under. 

SARAH J. MAAS är en amerikansk ungdomsboksförfattare som har slagit igenom stort med Glastronen-serien. Hennes böcker har översatts till mer än 35 språk och sålt i över 9 miljoner exemplar världen över. En TV-serie baserad på Glastronen-sviten kommer att produceras av Mark Gordon, som bland annat gjort Ray Donovan och Grey’s Anatomy. Sarah J. Maas är även aktuell med sin nya bokserie: Ett hov av taggar & rosor. Hon är bosatt i Pennsylvania tillsammans med sin make och hund. 

Ett hov av taggar och rosor är den första delen i Sarah J. Maas helt nya fantasyserie. Ett måste för alla som gillar Glastronen-serien eller George R. R. Martin.

AdLibris

Men varför skriver man på AdLibris att Tamlin är en fe? Tror inte att jag ens en enda gång sett det i boken. Tamlin är en högalv! Åtminstone i svensk översättning.
Vad är då skillnaden mellan en alv och en fe? I min värld – om jag har förstått det hela rätt – så är en fe kvinnlig och en alv manlig. Nån annan skillnad?
En Tamlin finns även med i Margot Sandemos böcker om Isfolket. Närmare bestämt i bok 33, Nattens demon.

Har börjat försöka hitta mer om såväl Tamlin som Alver i största allmänhet, men det kräver nog lite mer googling innan jag hittar nåt jag fastnar för att läsa. Om Tamlin har jag inte hittat så mycket mer än just det här. Han finns hos Sarah J Maas och Margit Sandemo. Om alver generellt – det återstår att se. Har någon av er något bra tips på litteratur i ämnet? Mytologi och vad det nu kan vara mera.

Fantasy

Å så snöar det – igen

Det var väl förra onsdagen det började, och sen dess har det snöat, halkat, slabbat, töat, regnat, frusit på, slaskat – och så där kommer det väl att fortsätta, kan tänka. Är ju ändå ganska förskonade här längs nordvästskånska kusten om man jämför med hur det är uppåt i landet. Värre och värre ju längre norrit man kommer. Ungefär.

I torsdags var jag i kyrkan en sväng. Bubbade med en väninna, Berit. Märkte på väg hem hur halt och slabbigt det var. I fredags hade det smält undan en del, och ljusnat. Testade en kort promenad, hur kunde det se ut längs cykelvägarna? Det var: nja, troligen ok på de större. Var lite orolig hur det skulle gå att cykla till Erikshjälpen på lördagen. Men det gick bra! Klarnade upp ännu mer under förmiddagen och blev riktigt fint väder. Sol från blå himmel. Jag gick 2 km av vägen hem, bara för att det var så skönt och vackert.

I söndags började det förstås snöa igen, och det rejält. Kallt. I måndags regnade det och snön smalt. I tisdags morse var det glashalt och jag hörde om mer eller mindre kaos på vägarna. Min halvmil på cykel till Erikshjälpen gick bra dock. Klev av ca hundra meter innan jag kom fram, på några kvadratmeter tillplattad sand. Och det var nog väldigt klokt, det. För det var verkligen halt där vid sidan av vägen sedan – ingen cykelväg längre – och jag vet att ett av de riskabla momenten när man cyklar på mer eller mindre halt underlag, det är när man kliver av cykeln. När man sätter ner foten på marken.

Vad man också ska vara försiktig med när man cyklar och det är eller kan vara halt, är när man svänger, inget snävt snabbt, där inte. Likaså får man se upp med ojämnheter i vägbanan. Gropar, eller annat som gör att man vinglar till. Och vad man absolut inte ska göra, är att cykla nerför en isbelagd sluttning – på diagonalen. Inte ens en liten sluttning. Inte ens en minimal!

Men tänker man på riskmomenten, går det faktiskt bättre att cykla än att gå på halt underlag.

Idag är det urtrist väder! Har snöat mest hela tiden. Ibland stort och tätt, ibland tunt, nästan osynligt. Grått och trist ute, lampa tänt hela dagen. Men jag har en ”administrativ” dag. Datorjobb av olika slag. Betar sakta av det ena efter det andra. Började med det lättaste, snabbaste. Så bankärendena bl.a. är avklarade.

Typisk skånsk vinter….

Lite smått skrivande nu, trots att jag inte är så där på tip-top precis med det. (Kom inte och påstå att det inte märks. heh heh) Sparar till sist fakturorna som ska göras, och kontraktet som ska formuleras till den nyaste som hyr in sig i DotterM’s lokaler.

Tänker för närvarande totalt glömma kolla vad som eventuellt behöver göras med tanke på föreningen.

Har redan lust att istället sticka vidare på tröjan och se på Netflix eller lyssna på Boken. Är nu klar med bok 33 i den 47 böcker långa ”Sagan om Isfolket”, kallad Nattens Demon. Tänkte skippa BookBeat från den 22a. Undrar om jag hinner lyssna klart hela serien till dess? Lyssnar med nästan dubbla hastigheten, 1,75, och teoretiskt helt möjligt med 2 böcker per dag. Fler om jag lyssnar hela dagarna. Men det gör jag ju inte.

Om jag inte hinner med alla, så får jag låna de resterande från biblioteket. De finns att läsa online så jag behöver inte ens bege mig dit för att hämta några fysiska böcker. Men det är onekligen bekvämt att kunna lyssna på böcker, inte bara läsa. Oavsett om det är i en fysisk bok eller på någon variant av platta.

Och så är det tända ljus, kaffelattar, och dadlar med pepparkakssmak.

Så går en dag…

Den där dagen. I tisdags. När jag var på Erikshjälpen för första gången. Det var jätteroligt. Många mysiga trevliga människor. Prat och gemenskap. Och nytta gjorde jag också.

Först när jag kom dit så blev det ju att få ett omklädningsskåp, med hänglås på. Med mitt namn på och allting. Och en t-shirt med tryck ”Erikshjälpen” och en namnbricka. T-shirten är skarpt rosa, och det var alldeles för kallt att ståta omkring i den. Jag fick också fika tillsammans med trevliga härliga människor.

Det var ursprungligen meningen att jag skulle vara i caféet, men så visade det sig att jag behövdes mycket bättre bland böckerna. N, som har ansvaret för den avdelningen hade inte varit där på ett par veckor, så det var bara K som var där då i tisdags och hon i sin tur är bara där på tisdagar. Alltså hade det bunkrats upp massor med nya inlämnade böcker, bland videos och DVD hade det blivit tunnsått i hyllorna i butiken, och även mer eller mindre tomt bland böckerna också.
Som K sa till mig, när jag insåg det skriande behovet av hjälp till bokavdelnigen, det borde vara minst två personer där.

Det var därför det blev kallt för mig. I caféet kanske det hade räckt med t-shirt utanpå mina vanliga kläder, men definitivt inte ute på det inkommande lagret. Där blev det istället dubbla koftor och tacksamhet för leggingsen som jag hade tagit på under jeansen.

Sen var det bara att sätta igång. Två stora trälårar överfulla med inlämnade böcker skulle i första hand grovsorteras – alltså slänga allt som är trasigt, muggigt, misshandlat, slitet, sönderlästa, illaluktande, med gula sidor istället för vita och så vidare… Synd jag inte tänkte på att ta ett foto av hur det såg ut. Det är egentligen helt otroligt, att folk bara skänker rubb och stubb även sådant som egentligen borde kastas med en gång.

Just det gäller annat också, inte bara böcker. Medan jag bodde kvar i Halmstad, såg jag på Röda Korsets loppis, hur de hade gjort en liten estrad med en skyltdocka bland annat, med exempel på sådant som borde ha kastats i soporna på en gång, istället för att skänkas för att säljas som second hand. Det var skitiga och trasiga kläder och mindre möbler som visades där.

Jag menar! Om man själv inte vill ha trasiga, utslitna och skitiga kläder – hur i hela friden kan man då tro att nån annan vill ha det. Eller är man så lat, att man tycker det är enklare att lägga sina avlagda paltor i en container från Frälsis eller Röda Korset eller Erikshjälpen eller nån annan hjälporganisation, än att lägga dem i en sopcontainer! Det är väl samma typ av människor som dumpar möbler, kläder och ibland en hel bil ute i nåt skogsparti nånstans. Eller för den delen dumpar skräp i havet.

Det man inte ser, det finns inte!?!?!?!?!?!?!?!

Kunde nästan ha blivit fotograferat här, men på bilden är böckerna åtminstone i nån sorts ordning…

Nu ska jag försöka att inte komma in mer på nersmutsningen av naturen. Av luften vi andas som fylls av avgaser, av vattnet vi skulle kunnat dricka, av jorden som vi fyller med kemikalier. Obalanserat!

Nej stopp nu! Att vräka ur mig nåt ostrukturerat bara för att jag blir frustrerad av tanken på hur vi behandlar vår moder jord, den värld vi lever vi? Vi förgiftar både den och oss själva, om vårt välfärdsliv får fortsätta som det har gjort ganska länge nu.

Nej, i större perspektiv inte särskilt länge faktiskt. När kom till exempel industrialiseringen igång, egentligen? Bara för att kunna sätta ner en milstolpe nånstans. Ska vi kunna räkna med för omkring 200 år sedan? Inte för att det inte existerat nersmutsning och förstörelse innan dess, men det var säkerligen enbart organiska, naturliga ”råvaror” på den tiden, som då blev till nedbrytbara sopor

Mycket har förstås blivit bättre under de här århundrandena, men det finns också mycket som har blivit värre. Plasten började väl så smått dyka upp nån gång på femtiotalet, nu först börjar vi inse den enorma faran med plast. Och då är väl varken plastkassar, plastburkar eller ens teflonpannorna det värsta. Inte så länge de finns kvar i hushållen. Utan när dessa sopor tar död på vår natur, våra hav, på djurlivet…
Och gifterna som sakta tar död på oss

Nä! Nu lägger jag av den här skrivsessionen. Ännu en gång som jag börjar skriva om ett, och tankarna glider över till nåt helt annat. Och jag har inte lust att bli irriterad, uppretad och börja agitera. Förr eller senare kommer jag då bara in på såväl livsmedelshanteringen som ”Big Pharma”.