Att glömma, eller komma ihåg

Jag skrev ju in mig att vara med på CampNaNoWriMo igen nu i april, trots att jag så sent som för cirka fjorton dager sedan sa till mig själv att det skulle jag inte. Hade inte den ringaste incitament att lägga på mig att skriva dagligen ett visst minimi-antal ord.

Har varit med varje gång nu under flera år, i såväl ”originalet” i november, som i de båda Camp-varianterna i april och juli. Varje gång nått målet, men också blivit jättestressad fram emot slutet och sen inte kunnat skriva alls på bra lång tid efteråt.

Skillnaden mellan november-NaNo och de båda andra är, att under november är målet fixt. Det är 50 000 ord som gäller. I april och juli får man bestämma själv hur många ord man vill nå upp till under månaden. Samma mål i övrigt, att skriva dagligen. Och det retfullaste är, när man bara rakt av glömmer att skriva en dag. Det har hänt! För att man har haft helt andra saker i huvudet!

Nu satte jag bara upp mig på 15 000 ord, vilket är det samma som 500 ord per dag i snitt. Det bör jag kunna klara utan problem, och det känns heller inte alls lika stressande som att nå snittet 1667 ord per dag. Nästa steg är att inte glömma bort att skriva en dag… HA! 

Men vad? Skriva vad?

Jag hade mina funderingar på att fortsätta på min fantasy roman. Men det kändes fortfarande väldigt… Hur ska jag säga? Långt borta? Låst? Omöjligt? Gömt i allra innersta vrån av skrivarhjärnan? 

Det är delvis därför jag nu har bloggat varje dag istället. Låter det ena dra det andra, och andra dra det ena. Men det har inte känts svårt! Tänker kanske ta upp en sak, och så blir det en annan, men det gör inget! Och jag har aldrig speciellt svårt för att skriva om mat, även om jag inte kommit igång riktigt med – vad man skulle kunna kalla för ”informerandet”! 

Fast jag misstänker alltmer att det inte alls är frågan om nån information, undervisning, fakta-skrivande eller vad man nu skulle kunna kalla det som jag levererar. Eller ens borde leverera! Det är snarare nån sorts småprat om mat och hälsa det är frågan om. Och det är kanske just det som är grejen för mig? Åtminstone just nu, där jag för närvarande är i mitt liv.  Småprat om ett ämne jag alltid varit intresserad av, får lov att inte vara helt konkret och fakta-förföljd, utan kan ta det lite som det kommer! 

Ibland dyker nåt minne från forna tider upp. Ibland blir det utvikningar till nåt helt annat ämne. Ibland blir det nåt helt annat än jag från början har tänkt.

Misstänker att det nog är rätt bra det här, precis så som det är. För mig. Just nu. För det blir nån sorts flöde som föds i samma stund jag sitter här vid tangentbordet och låter fingrarna följa med i det som hjärnan plockar fram. Oavsett om det är rödbetsburgare, råkostsoppa eller wp’s förändringar. Och jag får tycka vad jag vill om det. Wp’s förändringar alltså.

Mmmm…. mousse med mycket kakao i, och smaksatt med ingefära…

Jag får tycka vad jag vill om rödbetsburgare också. Och om den läckra chokladmousse jag gjorde i eftermiddags på grön banan och avokado. Jag tyckte om båda. Och jag har en rödbetsburgare kvar i fryset. Moussen åt jag upp, tillsammans med en apelin. 

För övrigt frostade jag ju av och gjorde rent i fryset häromdagen. Eller var det i går? Strunt samma! Det är petitesser vilken dag jag gör det ena eller andra. Bara jag gör det på rätt dag när nån annan är inblandad. Är med på möten och sånt…

Alltså! Jag gjorde chokladmousse i eftermiddags OCH ingefärsshot OCH havrescones. Och sen cyklade jag till gymmet. Med moussen och en scones i magen. Okej, pausade en stund också innan jag cyklade dit. Och nu har jag en förfärlig massa disk som står och väntar på att jag ska ta hand om det.

På gång! Ingefärsshot och havrescones med finmixad mandel och tranbär. Jummie!!!

Men nu skriver jag. Och det får jag lov att göra tills jag känner att jag skrivit färdigt. Det har jag bestämt alldeles själv. Disk eller inte disk som översvämmar diskbänk, arbetsbänk och spis!

Och shot står just nu och rinner av men ska snart hällas upp i kanna och det som inte får plats i kannan hamnar i de stora glasen. Ska försöka pressa ut maximalt av vätskan innan. Inget får gå till spillo där. Det är alltför gott för det. Och gör gott.

När jag gör ingefärsshot, skrubbar jag först den färska ingefäran under rinnande vatten, skär bort det som eventuellt är fult, men skalar inte. Sedan skär jag den i mindre bitar och mixar därefter till smått-smått. Ju mindre jag gör bitarna, desto mer smak utvinner jag. Och med det även nyttigheterna.

Sen ska det hettas upp. En liter vatten per 200 gram färsk ingefära, och man bör inte hetta upp till mer än max 60 grader. Jag har ingen aning om hur varmt det blir när jag gör det. Jag har nämligen ingen termometer. Jag menar, febertermometern är ju inget att tänka på i det här sammanhanget. Och inte heller termometern som har avkännar-svansen hängande utanför ett av mina fönster. Får väl köpa en matlagningstermometer vid tillfälle. När jag kommer ihåg det.

För det är ju en av de där sakerna man kommer ihåg när man behöver den. Sen glömmer man bort det. Till nästa gång man skulle behövt den.

Nu gör jag istället som så, att jag hettar upp den blivande shoten tills det börjar ånga om den, och låter sedan det hela stå ganska länge och dra. Möjligen blir det lite för varmt, men ibland får det bli som det blir! För gör jag inte det, utvinns inte tillräckligt mycket smak. Och det är ju det man vill ha! Stark god smak av ingefära.

Det ska även vara med honung och färskpressad citron i den här shoten, och för den som vill kan man även tillsätta nån form av chili. Jag avstår från just det. Men honung och citron kräver mer försiktighet med temperaturen. Helst inte mer än 38 grader när man tillsätter honungen, 40 grader max! Så här är det ljummet som gäller! Och vill man behålla maximalt med vitaminer från citronen, så vänta med att tillsätta det tills shoten har svalnat helt.

Sen är det bara att förvara i kylskåp, och dricka det i snapsglasstora portioner då och då i samband med en måltid. Eller när man vill, bara för att det är så gott. Tycker jag. 

Ingefära är bra för många saker. För matsmältningen, förbränningen och immunförsvaret, bland annat. Vid åksjuka dessutom!

Och så här skriver tidningen Kurera om ingefära…

 

Därför ska du äta ingefära

Ett gammalt kinesiskt talesätt lyder: ”Äter man ett stycke ingefära varje morgon får apotekaren dö av hunger”. Och visst verkar ingefära vara en utmärkt krydda att använda dagligen.Ingefära är en gammal medicinalväxt som används mycket i Asien och Afrika. Den har traditionellt använts i den kinesiska folkmedicinen till att motverka illamående, särskilt vid åksjuka, sjösjuka eller graviditet. Det är två ämnen i ingefäran som står för den botande effekten – gingerol och shogaol. Dessa ämnen är de som gör att ingefäran har sin säregna, starka smak och de kan minska risk för magsår. Ingefära fungerar även lugnande för magen, minskar gaser och stimulerar ämnesomsättning och matsmältning.

Bra vid ledbesvär
Ingefära fungerar antiinflammatoriskt och kan ge god hjälp vid ledbesvär. Den hjälper till att minska smärta och svullnad i lederna. Ingefära har också en avgiftande effekt. Den stimulerar kroppen att utsöndra galla vilket gör att fettet bryts ner samt sänker den onda kolesterolet. Den ökar kroppens blodcirkulation. Sist men inte minst är ingefära bra vid förkylningar. Den anses vara antibakteriell och stärker immunförsvaret på grund av den höga halten antioxidanter.

Väder och vind

Ett sånt rusk det har varit i dag, och det är kanske ännu inte slut med det, även om solen tittar fram just nu. Det har varit kallt, bara snäppet ovan nollan. Blåst nästan storm, och omväxlande regnat, snöat, haglat och emellanåt – så har molnen skingrats för en stund och solen tittat fram ur det blå. Det iskalla blå. 

Tur man inte skulle nånstans i dag. 

I morgon ska jag, så jag hoppas vädret är trevligare då. På förmiddagen till bibblan och diskutera om en skrivarcirkel som vi ska få igång. Online, förstås, via nåt som heter Jitsi. (Var det väl det hette?) Jag hade aldrig hört talas om det tidigare, men är alltså ett alternativ till Teams eller Zoom. Ett man inte behöver logga in på i alla fall, och inte nödvändigtvis ladda ner en app. Och jag som klart föredrar datorn när det gäller sånt här, är högst tacksam för detta. Så i morgon ska jag få reda på lite mer om Vixit och hur man gör. Och man tar ju alla möjligheter till att se några andra människor, även om man bara blir två eller tre som ses. 

På eftermiddagen har jag planerat gå till gymmet. Fitness24seven, som har öppnat en ny lokal inte alltför långt ifrån där jag bor. Tänkte nu i början gå dit när det är bemannat, innan man lärt sig hitta runt i lokalerna och hur maskinerna fungerar. Så jag kan ta mig in, och ut sedan när jag tycker jag har tränat klart för dagen. Där är personal 16 – 20, måndag till fredag. 

Men jag räknade krasst med att det inte skulle vara nån där i dag. Hur som helst, så hade jag inte stuckit dit ändå idag, inte i det här vädret. Det var ju lite uträkning från min sida, med att börja på gym igen när det börjar våras och man har sommaren framför sig. Har mer än en gång lagt av att träna när det blivit vinter och regn och femtielva lager kläder… man har ju ingen bil utan cyklar i ur och skur. Dock helst inte i skur, men ibland måste man.

Idag var jag glad att jag inte måste.

Apropå datorer och logga in på nånting. Just logga in nånstans behövde jag ju inte, men det var när jag gick in på bloggen igen för ett litet tag sedan, efter flera veckors uppehåll. Fick en smärre chock! Wp hade verkligen passat på att ändra om hur det ser ut och hur det fungerar. Jag fullkomligen avskyr det! 

Hade ju fått en idé om att skriva mer om mat och hälsa, och funderade lite om det fanns nåt annat tema som skulle passa bättre än det jag hade (har). Men där såg helt annorlunda ut, det var det nya ”uppdaterade”, ”enklare” sättet att blogga på som nu presenterades. Och enbart det. Tidigare kunde man välja ny eller klassisk editor. Jag har provat den där nya ”enhanced” varianten, men hade gått tillbaka till den gamla klassiska. Tycker fortfarande mycket bättre om den, och bara det att man kan få sätta till en stor anfang i början av ett stycke, är inte värt det andra som jag mest tycker är sk… irriterande. 

När jag tittade på sidan med alla teman, så var bara ett fåtal kvar som visades. Givetvis de nyaste och ett fåtal av de äldre. Fula, tråkiga, enformiga… jag upplivade ju den här bloggen då ”när det tråkiga hände” inte bara för att byta adress utan just denna för att den är min äldsta blogg på wp och hade därför massor av gamla, gamla tema kvar. Inte alla från allra första början förstås, men många nog. Och många, kanske rent av de flesta, hade uppdaterats av wp så man kunde ha riktigt kul med att välja olika färger och bakgrundsbilder och såna där header-bilder. Costume design, hette det på den tiden då man kunde köpa till det till sin blogg.

Förutom att det nu bara var 114 gratis teman kvar att välja mellan, mot 325 för min del på min blogg, fick jag dessutom räkna hur många de var, och man kan inte söka efter ett specifikt tema. Inte med namnet om man känner till det, bara bland de som wp kallar ”avancerade”. Där kan man välja sökord efter funktion. Och få förslag på teman. Den biten känner jag till sedan tidigare, och den är väl ok – men inte mer. Jag tycker den fungerar rätt knäppt. Ids inte förklara här nu…

Borta!!!!????!!!! 

Större delen av mina älskade valbara teman var borttagna??? 

De med charm, personlighet, variation, möjligheter??? Vilket också gäller de teman som man kan köpa, massor är borttagna, men vet förstås inte om prenumeranter fortfarande har fler att välja på, för det fanns betydligt fler tidigare, även bland dem. Och det tema jag faktiskt köpte en gång i tiden, finns inte längre så jag kommer åt det. Bara för att jag bytte till ett annat… för omväxlings skull. Jaja! Man får vara som man är, när man blev som man skulle!

Sur som attan blev jag, i alla fall. Jag skulle minsann inte blogga med wp längre. För nu var måttet rågat! Ändringarna för många… för… ja… Men…

Men då … alla er jag lärt känna via bloggen? Då skulle jag ju inte ha er längre heller! Även om jag är urusel på att blogga regelbundet, gör oförmodade pauser, är dålig på ett kommentera… så finns ni där! Och jag är här! Och att ni finns gör det roligare att blogga!

Värsta irritationen la sig så småningom, och jag började undersöka saken närmre. Kollade nätadresserna och fann att namnet på de nätadresser jag hade bokmärkt tidigare, admin bland annat, började med mitt ursprungliga bloggnamn – som det alltid har gjort och gör fortfarande. Alltså: ordbild.wordpress.com och sen en kombination efteråt beroende på om jag skulle till admin, till editorn eller till de olika temana. 

Nu, efter att wp ändrat det där och tagit allt bestämmande ifrån oss, börjar webnamnen på ”wordpress” och först framåt slutet kommer ordet ”ordbild”. 

En suck av lättnad! Trots allt. Men jag insåg att jag var tvungen spara de riktiga adresserna, alltså mina egna adresser, för wp snek sig in omedelbart så fort man förflyttade sig bland sidorna. Så nu har jag bokmärkt så jag kommer rätt in till admin, till där man skriver inlägg, till där man kollar tema och till huvudsidan. Där man ser själva bloggen. Just den spelar förstås mindre roll i det här sammanhanget, men jag har den ändå bokmärkt. 

Statistiksidan kan jag inte göra nåt åt, men det gör inget. Bara jag kan kolla teman som jag vill och skriva på den klassiska varianten av editor så är jag nöjd. Ja, det gäller även där jag har bilderna. Jag har även sparat adresserna bland mina anteckningar. Om bokmärkena skulle försvinna av nån anledning.

Och jo! Där bland temana låg allihop kvar! Med sökmöjligheter på namnet, och inga idiotiska överskrifter som ”rekommenderade” respektive ”avancerade”. 

Okay! Var och en får givetvis ha det bloggtema som hen själv vill. Att göra nåt personligt av det eller bara acceptera att wp väljer åt en. För egen del, tycker jag att det är en fördel att själv kunna skapa en blogg, försöka göra den tilltalande, personlig, trevlig och så vidare, och som speglar det tema man skriver om och och kanske även speglar en själv. Åtminstone en smula!

Det är inte alla som slutat gå in på andras bloggar på datorn och bara läser inlägg i readern/läsaren på en mobil eller platta! Om så vore fallet, vore det ju totalt meningslöst att över huvud taget ha olika teman! Rekommenderade eller avancerade. 

Usch så tråkigt det hade varit! Där läser man böcker istället!

 

Ibland händer det…

Sitter här nu efter att ha fyllt de senaste dagarna med massor av arbete på vår förenings Verksamhetsberättelse. Ja, inte bara de senaste dagarna förstås, men mest intensivt nu det senaste för att få den helt klar innan mars var helt slut. Så i går kväll satt jag och mejlade ut det färdiga dokumentet till alla medlemmar. Och nu senast – satt jag i dag några timmar på förmiddagen på bibblan tillsammans med ordföranden och fyllde i en blankett på nätet för att söka sponsring från kommunens bostadsbolag. Sån där digital blankett. 

Sen la jag i god tro till den där Verksamhetsberättelsen som en bilaga, men det lyckades inte när jag skulle skicka ansökningen. Säkerligen för att filen var på tok för tung, för många sidor och i det här hänseendet – för många bilder. (Som mejl gick det bra, däremot)

Så jag lät det vara, hade – lyckligtvis – tagit skärmbilder på allt vi formulerat och skrivit in, och gick hem. Var och en till sig, dags för lunch. Och där snurrade det fortfarande på i datorn och försökte skicka. 

Till slut gav jag förstås upp, men i och med att jag uppdaterade sidan, försvann förstås alla uppgifter, all text vi under två timmar suttit och formulerat så snyggt och prydligt. 

Tack och lov för skärmklippen

För nu fick jag börja om från början! Efter att ha ätit lunch och druckit kaffe, förstås. Skrev alla de där uppgifterna om namn, adress, organisationsnummer och så vidare, och så första meningen i den första rutan. Tryckte ner tangenten för att flytta pekaren till ny rad, till nytt stycke till och med. 

Schwosh! Där for dokumentet iväg som om det var färdigskrivet! Vad i hela…..??? 

Vad hände? Hur hände det? Jag var ju inte ens i närheten av den där skicka-knappen!!! Råkade jag dubbelklicka för snabbt? Inte för att jag vet om det alls går att skicka nåt på det viset. Har aldrig någonsin varit med om att en dubbelklickning, ens aldrig så snabb, kan få ett dokument att skickas. Ett helt mysterium för mig. 

Får väl ändå säga, att när nu oturen var framme att det for iväg, så var det ändå tur i oturen att jag åtminstone inte hunnit skriva så mycket att det mesta var gjort. Nu var det personalierna och en mening jag hade hunnit få ner. Så det var bara till att börja om från början!

Tredje gången gillt!

Det kändes lite nervöst när jag kommit så långt som att jag skulle gå ner till rad två, paragraf två, i den första av rutorna. Det var väl ändå inte så idiotiskt att det var det som skickat iväg filen…? Näää… så korkat kan det väl ändå inte ha varit. Jag måste ha råkat trycka en tangentkombination som jag inte känt till. Men väldigt försiktigt tryckte jag så ner pekaren en rad – och väntade det värsta.

Som inte hände! Och det skulle det inte göra heller!

Så nu var det bara att fortsätta fylla i resterande texter i resterande formulärsrutor. Det gick, och jag skulle precis läsa igenom allt en extra gång så allt var okay, när jag fick ett mejl vidarebefordrat till mig från ordföranden. Det var en automatisk avisering om att vår ansökan om sponsring hade blivit mottagen.

Jaha! Det var den med bara en enda stackars mening i! Förutom personalian, och ja – det är förstås ordföranden som står som kontaktperson. Men hur skulle det nu bli med det här exemplaret som jag just skulle till att skicka iväg? Längst ner på sidan stod ju fortfarande den där korta texten kvar om att det blivit ivägskickat. Det som blev fel, alltså. 

Men jag tryckte på skicka-knappen och all text försvann, och … hm… det stod väl att det hade blivit skickat??? Just nu blir jag väldigt osäker, men det måste det väl ha gjort. Blivit skickat.

Men får väl ännu ett vidarebefordrat mejl när väl ordföranden har fått den där aviseringen, och får han ingen sådan inom rimlig tid får jag väl skriva en ny ansökan om sponsring… men man kan ju ringa dit och fråga först, om den kommit fram. Den riktiga.

Puh!!!

Har gjort det igen!!!

Varit som död för världen alltså. Haft uppehåll med bloggandet! Helt oplanerat! Helt oväntat! Kom som en stor överraskning – inte minst för mig!

Fast nu när jag äntligen kom mig för att komma hit igen, ser jag att senaste blogginlägget – före detta alltså – har rubriken stiltje. Och jag skriver om tystnad och flunsa (om det nu var det) och tröjstickning. Som blev mer eller mindre en katastrof.

Men måste väl så här i eftertankens kranka blekhet, även erkänna – åtminstone för mig själv – att jag liksom inte hade nåt att komma med. Hade inte haft på länge, kände jag! Inte kunde jag skriva brännande och välskrivna artiklar om viktiga saker. Inte kunde jag skriva vackert och innerligt om vardagslivets sorger och glädjeämnen. Inte kunde jag skriva ditten och inte kunde jag skriva datten, tyckte jag. Jag kände mig så vansinnigt tråkig i bloggandet!

Okay! Dessutom mådde jag inte riktigt bra.

Det känns som om jag haft en virus i kroppen i princip hela vintern. Och för att nu göra en lång historia kort – jag skrev först alltihop och det blev dödstråkigt – två segdragna nånting, utan feber men med influensaont i kroppen, viss sjukkänsla om än ganska svag och just det – inte så långvarigt. Efteråt kändes det fortfarande stelt och segt och knepigt ont.

Men sen så!

Förra tisdagen – för 1,5 vecka sedan – hände det IGEN!!!! Fast denna gången på riktigt. Nån form av kräksjuka. Började må illa på kvällen, kräktes  – feber 38,5 – behövde kräkas på natten – flera gånger om, men det kom inget!!!! Hur obehagligt är inte DET! När det kramp-spasmar i midjehöjd men utan resultat.

Sov mellan varven. Ringde läkarstationen på morgonen. Sov. 38 i temp då. Sov. Kräktes halv elva. Denna gången på riktigt. TACK OCH LOV!!! Får man väl säga. Kvart i elva ringde läkarstationen upp mig. Fick förhållningsorder vad jag skulle göra om jag blev sämre, och så sa hon till mig att ringa igen nästa morgon. Sov i stort sett hela resten av dagen. Fick avstå från ett Teamsmöte på förmiddagen och fick ställa in ett annat Teamsmöte på eftermiddagen som jag dessutom var projektledare för. Men hade ingen ork till sånt. Jag sov och drack vatten. Och sov igen. På kvällen 38,4,

På fredagen kunde jag ta mig bort till läkarstationen och bli testad. (Det var inte Covid)
Rätt skönt med en nypa frisk luft, det var det onekligen. Men det blev fortsatt soffläge resten av dagen. Lördagen var jag lite piggare, söndagen helt feberfri. Och i måndags kände jag mig normal igen.

Och det är nu det vackra i kråksången dyker upp! Det är som att jag mår bättre nu än jag gjort på ett halvt år! Definitivt piggare! Visserligen fortfarande knepig i musklerna, men det är liksom på ett annat vis!!! Ett bättre sätt! Mer normalt sätt! Inte virus-sätt!!! Jag är på det hela taget rörligare! Och den stelhet som dyker upp när jag varit ute och rört på mig, den försvinner snabbare.

Och nu kommer min slutsummering om det här!

 

Jag tog det här som en kärleksfull spark i ändan. Tänkte utrensning av skräp, städa kroppen, reboota! Och börja om på ett bättre sätt. Fick idén att köpa kokboken som hör till Stig Bengmark’s ”Välj Hälsa” som jag hade sedan tidigare. Inspirerad av detta, rusade tankarna vidare till Food Pharmacy. Hittade de tre böckerna på AdLibris som nedladdningsbara för bara 49:- st. Första boken, Kokboken och uppföljaren. De kom som pdf, och kan läsas i den app som AdLibris har, men även läggas in på Apple’s ”Böcker” eller läsas i Adobe Reader.

Vi pratar alltså här om tarmhälsa, bra magbakterier, fibrer och rent allmänt bättre hälsa. Mera råa grönsaker och rotfrukter i kosten. ”Slow cooking”. Undvika att steka mat, framför allt så det blir mörk stekyta. Ångkoka hellre än koka på traditionellt vis. och så har vi det här med resistent stärkelse.

Det är mycket det här, och det berättar man inte om i en paragraf eller två. Det är knappt en synopsis en gång, det jag nu radat upp här.

Till saken hör, eftersom jag började med att klaga på att jag inte kunde skriva, att jag nu kom på vad jag fgaktiskt skulle kunna fokusera mitt skrivande på. Det där intresset som jag haft större delen av mitt liv! Kostens betydelse för hälsan! Livstilen! Att äta god näringsrik mat som inte bara magen utan hela kroppen blir glad av!

För jag hade börjat slarva, mot bättre vetande. Portionerna hade successivt börjat bli större. Insåg att jag hade börjat äta mer fett än tidigare. bakade oftare bröd, definitivt inte tillräckligt med råa grönsaker… och så vidare…

Jag var tvungen att ta tag i mig själv, och tack vare kräksjukan fick jag incitament nog att börja göra det också. Så därför har jag nu justerat bloggen en smula utseendemässigt (fick en chock när jag såg vad WP hade gjort under mina borta-varande veckor… men det tar vi en annan gång…) och tanken är alltså nu att fokusera betydligt mer på bra mat, näringsrik mat, mat som magen, tarmarna och hela kroppen blir glada av. Alltså hela jag!

Och det är riktigt gott! Kokboken till Food Pharmacy är ett fynd när det gäller inspiration och läckra rätter!!!!!! Och de här böckerna knyter också an till Stig Bengmark‘s böcker Välj Hälsa. Han är för övrigt kirurg, forskare, professor emeritus, 92 år ung och lever som han lär. Frisk och sund och fullt aktiv!

Och så en matbild… lunchen härom dagen…

Rödbetsburgare, picklad rödlök, äggfri majonäs, mix av morot, broccolli och selleri – allt hemlagat av undertecknad. Recepten på rödbetsbiffen och majonäsen, finns i Food Pharmacy kokboken.