Alla inlägg av N i n a

Jaha! Och hur har er sommar varit då?

Knäpp fråga antagligen. Nu när vi är inne i november, klockan går på vintertid och det snart nog är jul. Det finns de som har börjat julpynta till och med, inte bara butiker.

Men jag undrar, för jag har nog inte hämtat mig riktigt helt och färdigt ännu efter min sommar… och vår… och förra vintern. Jag säger bara en sak. H22.

För jag antar att de flesta av er åtminstone hört talas om H22 i Helsingborg under sommaren 2022. Vem kan ha missat det, förresten!!! Största stadseventet sedan H99, och så nånting som hade att göra med 50 år. Vad då 50 år??? Det var väl inte nåt H72?

H55 fanns i alla fall, då för evigheter sedan, då man bara var ett litet pyre på 4 år och inte hade en susning om nånting annat än skogen utanför knutarna och mormor som passade barnet när mamman jobbade.

Enkelt uttryckt.

Men nu var det H22 det var frågan om. I somras. Och som ni då kanske vet, storbaluns i Helsingborg. Men inte bara nån sorts CityExpo i centrala stan. Nehedå! Drottninghög, där jag bor, var i allra högsta grad inblandad. Orkar inte räkna upp allt som hände eller varför. Inte just nu i alla fall. Ni får googla…

Det hade väl inte varit mer med det om jag bara hade varit boende här, och gått runt och varit med på en massa arrangemang av olika slag. Men nu är det ju så att jag dessutom är med i Odlarföreningen här, i styrelsen dessutom, och  – vare sig jag ville det eller inte, så låg det en hel del arbete av olika slag på mig. Ok! Inte bara mig, men sanningen är att jag nog hade en av nyckelrollerna i det hela. Alltså för Odlarföreningens delaktighet! Inte för H22 i sig. Som helhet. Bara här uppe på Drottninghög. Bara med det som föreningen var inblandade. Inte nere stan… eller på Pixlapiren…

Men information blev man proppad med! Från alla delar!

Enough is enough!

Ja, jösses!

Visst! Det var jättemycket roligt och fantastiskt och massor med folk och vårt lilla sommarcafé var överdrösslat med besökare under ett par veckor. Hur kul som helst! Jag menar det!

Men också jättejobbigt, jättestressande, ibland svårt, ibland förtvivlat. Ibland ville man bara stänga in sig därhemma och sova. Vakna sedan nån gång i augusti eller september. Eller varför inte rent av till våren 2023 som en annan brunbjörn.

Nej, isbjörn.

Jag är urusel på att fotografera. Men våra luktärtor kanske…?

Men vår odling med Caféet hamnade i topp tillsammans med H72-lägenheten vad gäller vad besökarna tyckte om det 5 veckor långa spektaklet. Och det är ju inte dåligt precis… ni skulle bara veta vad jag hört från diverse håll…

Men jag har fortfarande inte hämtat mig helt efter det där som för oss inblandade började redan hösten 2021, med planering, femtioelva möten….  och då har jag ändå varit förskonad från arbete med det här om man jämför med de flesta andra inblandade och ansvariga. Många, otroligt många, har dragit sitt strå till stacken för att få ihop det hela. Det är såååå beundransvärt!

Men jag är fortfarande tröttare än normalt, har stressont i musklerna och vill helst bara vara ifred och mumla runt med mitt. Jag vill skriva mitt eget, men får liksom inte till det. Det här är det första jag har skrivit som är mitt eget på hur lång tid som helst! Minns inte när, men bloggen säger att förra inlägget skrev jag den 27 juli.

Och det är ju ett tag sedan

Sen var det ju så, att vår odling här firade 10 år i år. Vilket föranledde en STOR kombinerad skörde- och Jubileumsfest som ägde rum den 24 september.  Vi ska inte snacka om planering… möten… ansvar… jobb….

Som jag sa tidigare! Enough is enough!!!

Tycker inte jag orkar nånting nu. Har inte ens lagt in nåt på föreningens blogg… eller instagram… eller Facebook. Bara gjort det viktigaste.

Äsch! Det hjälper varken att gnälla eller klaga. Det ordnar sig!
Alltmedan jag längtar efter att skriva på mitt eget. På nåt av mina påbörjade manus…

Men vill ni se en video från Jubileumsfesten istället kan ni klicka på den här bilden. Jag la till en länk där. Hoppas den fungerar.

(Obs! Det är inte jag som har filmat, men jag lyckades skapa en kanal på YouTube och lägga in den där)

 

Vart tog sommaren vägen?

Nu tänker jag inte i första hand på värmen, vi hade faktiskt två riktigt varma dagar nyligen och sen en tredje som började sval men som byggde upp sig till tung värme och kvavt tills det bröt ut i åska på kvällen.

Vad jag tänker på, är att vi redan är i slutet av juli. Bara ett par dagar till, så går vi in i augusti

Är det klokt det?

Rent konkret, så går inte tiden vare sig fortare aller långsammare. Det är bara vår upplevelse av den. Så varför upplevde man sin barndoms sommarlov som näst intill oändliga? För jag är väl inte den enda som kände så? Tills den plötsligt var slut och det var dags gå till skolan igen.

Och så nu. Ju äldre man blir. Även med detta – inte bara jag. Tiden går fortare ju äldre man blir. Vilket den faktiskt, egentligen inte gör.

Man kanske borde ha det tråkigt i större utsträckning? För då känns ju tiden lång. Men det vore inte värt det, för det är så tråkigt att ha tråkigt.

Men så där lite lagom mitt-emellan?

Äsch! Man får väl sikta på att bli 120 så småningom. Eller 150 för den delen.

Om man över huvud taget ska bry sig.

Bilden däruppe är från Pixabay. Valde den eftersom jag bor i en stad som ligger vid havet. Okay! Öresund, då. Om man ska vara helt sanningsenlig. För övrigt har jag inte varit nere vid en strand eller ens i närheten av hamnarna i centrala stan på hela sommaren. Hittills. Mina cykelrundor har än så länge mest gått åt andra hållet.

Kanske dags att göra det snart. Cykla till nån strand. Andas in doften av saltvatten och tång. H22 är ju över nu. Och snart nog semestrar och turister och allt det där…

(Kan man få lov att skylla den overksamheten på en efterhängsen, om än av den falska sorten, ischias?)

Så kom då beslutet

Okay! Storytel eller Bookbeat?

Det var ju det som var frågan. Vilken av dem skulle jag välja? För att ha båda vore väl ändå att gå till överdrift? Men det var inte helt lätt det där, att bestämma mig. Båda har fördelar. Båda har nackdelar. Många dagar brydde jag mig inte, utan lät bara dagarna gå. Lyssnade än på den ena, än på den andra boken.

Sen var det rena rama slumpen som bröt in, och då var det bara så. Jag visste vilken av dem jag skulle välja.

Det här är del av de böcker som jag hittills valt på Storytel, har inte läst alla dessa än (men en del andra i gengäld, i fysisk form eller på det som tidigare hette iBooks. På svenska kallar Apple det numera för – Böcker!!! )

Vad var det då som gjorde att valet blev det det blev? Båda har många, otroligt många, böcker att välja mellan. Men upplever fortfarande att Storytel har fler. I båda kan det vara svårt att hitta något man fastnar för att läsa. Gillar inte Jenny-Colgan-stuket… Jag sökte på lite olika författare. Vad jag kunde komma på. Och navigerade runt på de respektive apparna. Ibland. Inte varje dag eller så. Men jag testlyssnar, väljer eller väljer bort.

Så kom den där dagen, när det bara blev solklart vilken av dem jag skulle låta stanna kvar. Storytel eller Bookbeat?

Storytel. Japp! Så blev det. Men varför?

En ren, skär slump! Jag vet inte ens hur jag gjorde eller vad jag sökte på just då, jag var på datorn och rotade runt på hemsidan, och plötsligt hamnade jag i taggen ”Böcker i Gilmore Girls”!

Vilka – eller vad – de här Gilmore Girls är för några har jag ingen aning om, och hur jag än försökte kunde jag inte komma dit på något sätt i någon av sökfunktionerna. Inte under Kategorier, inte under Boktips och inte under Sök.

Visserligen dök det upp lite böcker när jag sökte direkt på namnet, men det var som vid vilket sök som helst. Där titeln eller författaren eller nåt annat bestod av det ena eller båda orden Gilmore Girls. Alltiallo 17 stycken titlar. Men det var inte böcker under taggen ”Böcker på Gilmore Girls”. Är de här Gilmore Girls en eller flera personer som har ett konto på samma sätt som jag? Är mina valda böcker taggade? Och i så fall – jan utomstående komma in och se min bokhylla? Eller…. hur kunde jag komma in på deras bokhylla?

Så hur den här kategorien dök upp är en gåta, jag är bara djupt tacksam över att den gjorde det. Så många härliga boktips och läs-ingångar!!!

Vad är det då för böcker som ligger där? Med ett ord skulle jag kunna kalla dem för klassiker. Gamla klassiker, moderna klassiker. Massor av dem som jag vill läsa eller läsa om. Där finns allt möjligt från Mästaren och Margarita, till Siddharta, Madam Bovary, Tisdagarna med Morrie, Ängeln på det sjunde trappsteget, Huckleberry Finn… Där finns Shakespeare, Yann Martel, Viktor Hugo, Jane Austen, Hermann Melville, Thackeray och Stephen King. Icke att förglömma Kafka och James Joyce. Och många, många fler.

Och det är ju inte bara det att man kan läsa eller lyssna på just de här böckerna, det är ju också en utmärkt utgångspunkt, en idéspruta, till att söka fler böcker av samma eller andra författare som man kommer att tänka på när man ser dessa.

När jag räknade hur många böcker som låg i den här taggen, fick jag det till 457 stycken. Sen går det visserligen bort en del som är på spanska. Jag kan inte spanska, mer än några enstaka ord. Och en del är på danska. Det hade jag nog kunnat klara, men varför skulle jag göra det? Läsa på danska? Men de flesta tycks vara på svenska och engelska. Därtill finns det en del dubbletter. Endera olika utgåvor eller olika uppläsare? Gissar det sista. En del uppläsare kan vara… ja, just det.

Vilken ska jag börja med? Kafka? Steinbeck? Virginia Wolf? Dickens? Där finns till och med Bhagavad Gita!!! Eller ska jag välja ”Ett år av magiskt tänkande” av Joan Didion? Mästaren och Margarita? – trots att jag redan läst den 2 gånger?

Snälla nån! Ibland kan det ju till och med vara svårt att välja om man vill ha svarta jeans eller blå…

P.S. När jag kollar på min egen ”Min bokhylla” på Storytel/datorn, står det inte i webbläsarens namnlist att böckerna där ligger under en tag… så då var det väl nån positiv mening i att Gilmore Girls dök upp. Eller?

Den Döende Detektiven

Så har det minsann gått en dag till! Vart tar tiden vägen egentligen? Alltså… egentligen existerar ju inte tiden. Inte som sådan. Det är vi människor som delat in världen i timmar, minuter och sekunder; i dagar veckor, månader och år. Men visst är det praktiskt, det där! Med fredagseftermiddagar och midsommarafton, jul och ens födelsedag!

Nej! Tror jag skippar det sista, förresten. Tid existerar inte. Det är bara vågor mellan ljus och mörker, värme och kyla. Man är ändå aldrig äldre än man känner sig och tänker att man är. Men det känns onekligen lite knepigt när det man tänker göra inte blir av för att man gör annat istället. Eller för att dagen plötsligt är slut, och det är natti-natti-dags!

Jag hade annars tänkt skryta lite över att jag börjat lyssna på böcker. Plötsligt var jag med BookBeat och lyssnade på Leif GW Persson. Ja, inte han personligen, förstås, utan på en som är uppläsare av GW.s bok ”Den Döende Detektiven”.

Nu ska jag först och främst påminna om att jag avskyr att skriva bokrecensioner. Det är tråkigt och besvärligt att hålla sig till det formatet hur man ska göra när man skriver en recension. Jag vet. Det ingick i min utbildning. Så det blir ingen recension, bara så ni vet. Vad jag däremot kan göra, är att tycka till lite om det jag läser. Ibland lite mer kanske, och ibland lite mindre.
Bara så ni vet.

Jag hade bestämt för mig att jag hade läst ”Den Döende Detektiven” tidigare. Mindes med absolut säkerhet att jag hade tyckt den var bra, spännande och välskriven. Det sista i synnerhet, är ett måste om jag ska läsa ut en bok. Och just därför att jag hade tyckt om den, så tänkte jag läsa den en gång till nu. Jooho  då! Jag kan mycket väl läsa om böcker jag gillar. Ta de här till exempel!

  • Stephen Kings mastodontberättelse om det Mörka Tornet, första delen (av 8) med namnet ”Revolvermannen”. Antar man kan kalla den för en dystopi, eller räcker det att peta in den i genren ”Fantasy”? Har tappat räkningen på hur många gånger jag läst de volymerna.
  • Douglas Adams härliga böcker som börjar med ”Liftarens guide till galaxen”. Jag har bokstavligen läst sönder hela pocketupplaga. Min personligen ägda pocketupplaga alltså. Minst en gång om året under många år har jag läst och älskat hans böcker. Även de om Dirk Gentry, den holistiska detektiven. Och några till.

Ja, det får räcka just nu. Det är Den Döende Detektiven som har stått i fokus ett tag. Jag kände inte igen nånting av det jag läste. Lite där i början bara där han, numera pensionerad poliskommissarie, stannar sin bil, kliver ur och köper varmkorv i stam-kiosken. Pratar lite med gamla kolleger, och sätter sig sen i bilen igen. Och får en stroke.

Visst är boken bra, spännande och välskriven – men jag minns inte ett smack av att jag läst den tidigare. Hur man nu ska tolka det. Men jag antar att minnet hade blandat ihop den med någon av Sjöwall-Wahlöö’s deckare. Men vilken? Stockholm som Stockholm skulle man kunna säga, vad gäller miljöerna. Och kanske inte tidsaspekten, fullt ut.

Sen har jag faktiskt hunnit med ett par böcker till. Det går alldeles utmärkt att lyssna medan man gör annat. Kanske inte vad som helst, förstås. Men diska och städa samtidigt går bra, så länge man håller sig ifrån dammsugaren.

Sen dröjde det heller inte länge förrän jag kollade upp Storytel, deras utbud och priser. Fann att Storytel är mer förmånligt – Inte bara för att Storytel nu har specialerbjudande nu under juni månad, med 7 dagar gratis lyssnade och sedan 4 månader till halva priset på alla sina 3 paket. De ordinarierna generellt något dyrare än BookBeat – bortsett från om man vill ha obegränsat lyssnande. Unlimited kallar de det paketet. Kostar 179 kr/månad mot BookBeats 199 kr.

I övrigt så är det tvärtom. Som tidigare nämnt. För 20 timmars lyssnande – Basic – får man betala 99 kr på BookBeat och 129 kr på Storytel. (Lite fjuttigt med bara 20 timmar kan jag tycka). Sen har BookBeat en mellanvariant med 100 timmars lyssnande för 149 kr, och Storytel har en annan variant som kallas Family. 228 kr per månad OCH PERSON! 2 – 3 personer och 2-3 barn kan man välja där.

För min del väljer jag i första hand obegränsat lyssnande, för är man riktigt i gasen med läsande/lyssnande, så är 100 timmar per månad inte särskilt mycket det heller. Nu är ju 20 kr mer per månad för obegränsat lyssnade och läsande inte nån större skillnad, så det är ju en smaksak vilken av dem man väljer.

Tidigare när jag kollat igenom utbudet när det gäller vissa författare, har det varit något mer att välja på på Storytel. Det här är inte nån signifikant undersökning på något vis, utan högst subjektiv och jag kan ha fel om man ser till helheten. Det är bara när det gäller vad jag har sökt efter, som gett mig det intrycket.

Så vad är det då kvar att ta hänsyn till när det gäller vilken av de här båda man väljer att stanna kvar hos – såvida man nu inte väljer att ha båda. Jo!  Det är hur respektive app fungerar! BookBeat har till exempel fördelarna med att man kan se hur många procent man har lyssnat på, och mycket lätt kan ändra hastigheten på uppläsningen. Man kan lyssna med 113 % hastighet eller 132, eller vad man vill. Två stora plus, tycker jag. Storytel har också möjligheten att ändra hastigheten, men Bookbeat är enklare med den funktionen. Båda har också en sömntimer, men även där är BookBeats något enklare att komma åt och att ändra tiden på.

Så ser jag på den tekniska hanteringen av apparna, så är det BookBeat som har övertaget i min värld. Men hemsidorna på datorn då? Hur ser de ut och hur fungerar de? En snabb titt här.
Spontant tycker jag att BookBeats hemsida är mer tilltalande än Storytal och något lättare att navigera sig runt i (vilket ju bara är en smaksak egentligen).
Men rent praktiskt! Jag gillar att man på BookBeat kan under ”Sök” välja att se böcker på mer än ett språk samtidigt. I mitt fall engelska och svenska. På Storytel kan man bara välja ett språk i taget. Att kunna se vilka böcker en viss författare har med på båda språken i samma sökning, gör det både snabbare och enklare att välja den bok man vill läsa eller lyssna på.

Storytel har en lättåtkomlig ”Min bokhylla”! Stort plus att enkelt kunna se vilka böcker man har sparat för att så småningom läsa. Den bokhyllan är också lätt åtkomlig på appen. Stort + för Storytel där!
BookBeat har en liknande lista, men bara på hemsidan på datorn. Har i vart fall inte hittat nån sådan på appen. Däremot var den inte helt lätt att hitta ens på hemsidan, inte alls uppenbar eftersom man var tvungen på in via Mitt Konto och sen Min Historik!

Som sagt! Mycket av det här är ju bara en smaksak vilket man väljer, om man nu som jag står i en sorts valsituation om vilket klient jag ska gå vidare med. De flesta ramlar väl på en av de här (eller Nextory eller nån annan) och är helt ok med det. Storytel var den första jag hörde talas om och provade.

Mina ”viktigaste” funktioner på appar respektive hemsida är att det finns en Bokhylla, vilket talar för Storytel i första hand eftersom man når den enkelt både på appen och på hemsidan. Det andra är att man enkelt kan söka på mer än ett språk i samma sökning. Vilket promotar BookBeat. I övrigt kan det vara hugget och stucket med hur det ser ut och vad man väljer och föredrar. Men i nuläget är det faktiskt BookBeat som känns bäst för mig, just på grund av språkpreferenserna vid sökning. BookBeat har ju faktiskt en personlig bokhylla också, även om den är lite lång-sökt, och bara kunde hittas på hemsidan.

Å andra sidan så är mina tekniska talanger mer inställda på datorer och hemsidor, än på mobiler och att knappa runt där. Så just det är inget problem, snarare en fördel.

Detta innebär alltså att det är troligare att jag kommer att välja enbart BookBeat så småningom. Men för närvarande behåller jag båda två och känner mig för under ett par månader vilken som känns bäst. Om jag inte väljer att behålla båda som sagt. Man kan ju faktiskt ha en bok på gång på mobilen, och en annan på iPaden – har för övrigt även min gamla iPad kvar där jag skulle kunna ha en tredje bok på gång. Om jag vill!

Ja, vem minns inte den här?

Och nu! Natti natti!!

P.S.
Jag gjorde en liten söktest! Sökte på Niemi, som i Mikael. BookBeat har 4 av hans böcker, Storytel har 6 st… hur man nu ska tolka det…

D.S.

Att gå tillbaka för att gå framåt!

Back to the Future, skulle man också kunna säga. Dock utan en uppgraderad Delorean från mitten av 80-talet.

Men för mig, innebär det här ett beslut jag har taget. Efter att under alltför lång tid varit urusel med att skriva skönlitteratur, eller ens blogga, och i stort sett lika urusel med att läsa, ska det nu bli total ändring på det förhållandet. Det handlar om prioritering. Livet har handlat om så mycket annat, delvis självvalt och också sådant som bara ramlat på mig, att jag höll på att förlora mig själv.

Förr läste jag i stort sett jämt och jag bloggade. Om böcker och läsande men även om mycket annat. Jag skrev, skönlitteratur, fantasy det senaste – och jag njöt av det. Även om jag inte fått något publicerat, annat än det jag självt valt att lägga in – t.ex på nån blogg – så var jag ändå på nåt sätt produktiv.

Så nu ska jag gå tillbaka till det, mitt skrivande och läsande liv som jag saknat så mycket. Allt mer och mer.

Så, i fredags måste det ha varit, som jag gick tillbaka till BookBeats. För visst är det bra att ha alternativ! Fysiska böcker i all ära, jag skulle gärna igen ha en hel vägg med bokhyllor fulla med böcker. Men det finns ett par issues med det. Böcker tar plats och de är tunga. Inte enskilda böcker, men tillsammans. Men har man plats och inte tänker flytta, så visst! Ja! Absolut!

Men sen är det en del andra detaljer. Såsom tid och möjlighet att sitta ner med en bok. Typsnittets storlek kan vara ett problem. Den pyttiga text som finns i de flesta pocketböcker… ja, behöver jag säga mer om den saken? Man är ju inte direkt ung längre med perfekt syn!

Ljus! Jajamensan. Där har vi ännu en faktor att ta med i beräkningen. Och hur många böcker kan en boknörd egentligen härbärgera i sin bostad? Om bostaden är en etta med många fönster? Och den boende faktiskt tänker flytta igen! (När det blir en lägenhet ledig där man vill bo.)

Så visst! Man lånar böcker på bibblan ibland. Köper faktiskt en och annan på second hand. Men sätter sig trots detta sällan ner med en fysisk bok i händerna. Och det finns många tillfällen där man faktiskt inte kan sitta ner och läsa i en bok. När man städar, diskar, promenerar, cyklar… och så vidare

MEN! Lyssna på böcker kan man medan man gör just dessa och liknande saker! Inte för att jag i första hand lyssnar på böcker när jag är ute i naturen! Då vill jag lyssna på fågelsång och vågskvalp och vindsus i träden och sånt. Men då i fredags, när jag loggade in mig igen på BookBeat, så lyssnade jag medan jag diskade och snyggade till i lägenheten. Och senare på dagen lyssnade jag medan jag satt och latade mig i soffan, samtidigt som jag stickade. Istället för att se på Netflix faktiskt!

Och snart ska jag sätta mig ner med nåt av mina manus. Det är väl en bra idé!

Nytt = bättre?

Jag var ju på Ikea igår. Köpte lite till köket. Bland annat uppdaterade jag mina glas, assietter och de djupa skålar jag äter soppa eller overnight-oats i. Eller sallad eller vad som helst ätbart, egentligen.

Saker och ting har ju en tendens att bli skavda eller kantstötta med tiden, eller rent av gå sönder helt. Så av assietterna och skålarna var det flera som var kantstötta, och ett par glas hade ramlat i golvet (så oförsiktigt av dem) att det bara var att sopa upp skärvorna och kasta. Just de glasen använder jag ofta, även till te, så det kändes lite fjuttigt att bara ha fyra stycken.

När det gällde glasen hittade jag först inte ett enda av samma sort. Attan också! tänkte jag. Men så fick jag syn på nåt liknande i nästa ögonblick. Men dessa var färgade i en blek genomskinlig rosa-orange färg. Äckligt fula tyckte jag. Kan dom verkligen ha slutat sälja de vanliga genomskinliga? Och om jag inte missminner mig nu så här i efterhand, så såldes de orangegula i 6-pack! Precis som de mindre glasen av liknande typ.

Men jag gick ett varv till runt den montern, och där! På andra sidan! Där fanns de jag letade efter! Allra nederst närmast golvet. Nio kr styck, och helt valfritt hur många man ville ha. Jag ville ha fyra.

Så kom jag till skålar-och-fat-avdelningen! Hm… Vilka tråkiga färger de har nu! Mest grått i olika nyanser. Rosa också iofs, men de skålarna är mindre, en annan typ. Men så fanns det ljusgröna! Jag tittade efter de där blå, den där fina, glada blå färgen. Men nix pix! Inga blå! Så det fick bli ljusgröna!

Här var ännu en förändring. Tidigare kunde man köpa dem styckvis. Nu var det frågan om paket om fyra stycken. Okej okej! Jag hade väl inte tänkt köpa fyra stycken, kanske bara två av vardera. Men strunt samma! Jag stoppade en fyrapack assietter i gula inköpskassen, och en fyrapack skålar.

Sedan, igår, efter att jag hade kommit hem trött och soff-sugen, blev det inte diskat. Inte ens de här nya glasen och porslinet. Men nu på förmiddagen tog jag tag i det.

Började med assietterna. Men! Är dom inte lite mindre än de gamla! Tunnare och lättare? Jag hade börjat med att diska en assiett av de gamla, så det var lätt att jämföra. Det var inte riktigt samma ljusgröna färg. Och ja, de nya är lite mindre, lite tunnare och lite lättare.

Men det spelar ju inte så stor roll.

Skålarna då? Japp. Samma med färgen. Samma diameter som de gamla, men tunnare och – inte lika djupa! Gör det något? Njaeeee. Kan vara en fördel att det inte får plats lika mycket mat i de nya skålarna som i de gamla.

Glasen då? Jo! Samma där! Lite tunnare, inte riktigt lika höga!

Skillnaderna är inte jättestora, men helt klart märkbara om man har den gamla sorten att jämföra med. Utan det så tänker man säkerligen inte alls på det här. Men en fråga som dyker upp i huvudet är: Mattallrikarna? Är det samma sak där?

Troligtvis, och jag hoppas det. Framför allt att de är lättare. För jag har fyra såna tallrikar och de är så tunga att jag undviker att använda dem om det inte är ett absolut måste!

 

 

Antagligen är jag inte riktigt klok…

Eller… ja… en smula knäpp åtminstone. Kanske ska man skylla på adhd/aspergerpåverkan i det hela? Eller bara vanlig enkel disträhet kombinerad med originalitet.

(Synonymordboken på nätet säger så här om detta ord…

      1. ursprunglighet, naturlighet, äkthet; personlig särprägel, självständighet; skaparkraft, nyskapande förmåga; egendomlighet, säregenhet, egenart, excentricitet

motsatsord

      1. likformighet, normalitet

… vilket jag inte alls säger emot. Så nu pratar vi inte mer om det.)

Alltså! Efter först en trist vinter och sedan flera månaders stress stress stress, har jag äntligen lagt i vart fall den värsta stressen bakom mig. Har faktiskt haft två nätter på raken nu när jag sovit bra (fast inte natten till i dag, då blev det för få timmar); och antalet onödiga tankar per dygn har minskat från si-så-där En miljon till det något mer blygsamma femhundratusen… cirka… heh heh…

Jag har också gjort uppror mot den där känslan av att jag måste vara på Caféet och ta ansvar för saker och ting, fast jag INTE VILL!!!!
Varför ska jag vara där jämt och ständigt bara för att jag är kassör och liksom huvudansvarig??? Varje eftermiddag??? Hela sommaren??? Och ännu längre??? Andra kanske skriver upp sig på en vecka, eller hjälper till när de kan! Och gör sen nåt helt annat!

Trots allt, föreningen är en ideell sådan och det är frivilligt att vara med. Så varför känner jag inte det? Varför blir jag irriterad och trött och lätt tar fyr?
Ja, det är väl nån sorts ansvarskänsla i det hela. Att just ta ansvar, att hjälpa till, att inte belasta de andra alltför mycket…

Alltså! Det mesta av de här känslorna försiggår ju egentligen bara i mitt huvud. Det är faktiskt inget som säger att jag måste jobba 5 dar i veckan till september ut – förutom bokföring och annat som jag gör hemifrån. Det enda jag egentligen ska göra, är att sköta inköpen och se till att redovisningen och det ekonomiska fungerar.

Så varför ini H..e, har jag skapat mig de här känslorna av att jag måste, att jag är fast, att jag är tvungen att göra det här – fast jag hellre vill vara med mig själv mycket mera. Särskilt med tanke på att det är sommar.

Cykelturer och promenader hägrar. Värme, dofter, natur, skog, hav. Hälsa på vänner, andra än de i föreningen. Umgås med mina döttrar! Läsa! Skriva! Blogga! Sitta ute på balkongen och mysa!

Men nu bröt jag ihop igen. Lite grann. Inte katastrofartat. Inte som för ett par veckor sedan. Det bara knep så i bröstet och magen när jag tänkte: jag måste, men jag vill inte.

Lyckligtvis har man vänner även i föreningen. Och det blev att jag tar ledigt betydligt mera. Några saker måste jag faktiskt göra. Men det kan räcka med att lämna över växelkassa på måndagarna, hämta pengarna och veckoredovisningen på fredag eftermiddag, och så handla in vetebröd och annat när det behövs.

Så idag har jag varit ledig. Åt lång frukost, cyklade sen till Ikea (vilket semestermål alltså hah hah!) men det var kul strosa runt därinne ett tag. Köpte lite prylar till köket. Några nya frottéhanddukar till badrummet.

Sen gick jag med cykeln till andra ändan av Väla, köpte en kebabtallrik (kyckling) och cyklade sedan till Välaplantor. Där har jag ett par av mina vänner.  Min familj, skulle jag kunna säga, om än inte den biologiska. Vi åt lunch, (dom i etapper) och sedan hjälpte jag till med att vattna alla långa bord med sommarblommor på.

Det var rena rama meditationen. Stod där i lagom solvärme och gick från den ena plantbordet efter den andra. Från lobelia till fuchsia. Från jordgubbar till verbena. Från… ja, jag kan inte namnet på allt som växer där, så ni får använda lite fantasi här. Sommarblommor övervägande!

Så där strosade jag runt med den långa gula slangen, och råkade duscha mig själv också. Lite lätt bara. På ytan liksom. Det kändes härligt med de där dropparna på armarna. Och jag vattnade olivträden… och perennerna… och det var så skönt. Jag kände mig mer och mer avslappnad.

Och så kom stora tröttheten! Man jag stannade ändå kvar tills efter kaffet där på eftermiddagen.

Och nu är det kväll! Jag slumrade en stund på soffan när jag hade kommit hem. Jag borde diska. Men det gör jag inte. Jag hade tänkt skriva blogginlägg, men det hände inte. Istället började jag snygga till ett par sovande bloggar. Har lust börja blogga igen om mat, om kost och hälsa! En tanke som jag haft länge. Förutom den här bloggen. Och kanske en till. Om nånting.

Knäppt antagligen! Jag som varit urusel på att blogga alltför länge, jag funderar på att blogga på flera bloggar! Men jag tycker ju också om att skapa nya utseenden på mina bloggar! Trots att WP numera snarare jobbar mot oss användare än för. Så jag har haft ett par roliga skapartimmar framför datorn nu!

Blev i och för sig lite sur på de där skrikiga annonserna som poppar upp mest överallt på bloggarna. Värre nu än tidigare tycker jag det verkar. Kollade därför vad det kostar med såna där premiumblogga. Helt sjukt! Ett superenkelt – kollade inte så noga vad det innebar. Inte mycket mer än de här gratis varianterna, tyckte jag mig förstå. 5 dollar per månad.

En sån där Pro-variant kostar 50 dollar per månad, och sen hittade jag inte flera varianter. Med tanke på att valutakursen Dollar – Svenska kronor står på i det allra närmaste 10 kr, så blir det i runda slängar 150 SEK per månad. Alltså 1800 kr per år!!!

Nej tack! Inte för mig! Definitivt inte för mig! Och vad är det som säger att WordPress är enklare att använda bara för att det inte läggs in några annonser längre, eller att man har några fler teman att välja på. För de där andra tekniska sakerna…. brrrrr…. nej tack! Vet knappt ens vad det är för något. Så teknisk är jag inte!

Åsså bidde det ett blogginlägg i alla fall!!!!! Kan man tänka sig! Kanske säkrast publicera det fort som attan nu innan jag hinner ångra mig och radera hela skiten…

Sen är det ju den där fantasy-romanen jag skulle ta tag i också…

Varning för …

Det var liksom bara så, att jag slank inom Röda Korsets second hand för ett litet tag sedan. Ville se om det fanns nån lätt och nätt mitt-emellan jacka som passade mig. Har en sån där tunn typ täckjacka, men den känns så tråkig nu efter många år. Gråmönstrad och allting. Men superbehändig!

Lagom tjock för att kunna ha som ytterjacka under vår och höst, ja även lite kulna dagar under sommaren. Lagom tunn för att kunna ha den under en regnjacka. Så nåt liknande ville jag ha, bara lite roligare! Jag menar… grå-grå, grå-grå…. inget man direkt skrattar åt. Eller! Just skrattar åt. Inte med.

Och det fanns en jacka som jag provade och gillade. Röd, lagom röd, inte skrikig, och mer åt det vinröda hållet på oket. Tunn, lite lagom sportig, aningens figurformad (syns inte på bilden), har flera fickor och passade mig både på längd och bredd.

MEN! Den stank av tvättmedel och sköljmedel. Väldigt vidrigt stinkande och näs- och ögonirriterande.

Men jag ville ju ha den! Skulle jag chansa att det gick att tvätta bort stanken? Med ättika i sista sköljvattnet och kanske ett par omgångar i maskinen. Och den kostade bara 75 kr!!!

”Du kan ju alltid lämna tillbaka den om du inte får bort st… lukten”, sa biträdet.

Så jag slog till! 75 kr. Det får man inte ens en lunch för, ute nånstans. Annat än tre korvar och en mugg kaffe för 20 kr på Ikea. Utan bröd, får man på köpet.

Hem och sen tvättade jag! Och tvättade. Och tvättade. Sköljde extra flera gånger. Tvättade igen. Tappade snart räkningen på hur många gånger den maskinen jobbade på med jackan.

Luktade fortfarande! Ska jag verkligen behöva lämna tillbaka den?

Tvättade fler gånger i olika variationer. Med tvättmedel, utan tvättmedel. Med ättika i sköljvattnet. Med ättika tillsammans med tvättmedlet. Hela omgångar med bara vatten! Nix pix! Jackan stank fortfarande!!!!

Sa ju att jag tappade räkningen på hur många gånger jag körde den röda!

Tänkte så det knakade på kvällen vad jag skulle ta mig till. Jag ville ju inte lämna tillbaka den! Helst inte i alla fall. Jackan var ju min! I flera bemärkelser. Inte bara för att det råkade vara jag som köpte den till mig själv. Utan för modellen, färgen! Den var liksom bara jag, hela jackan!

Sen dök en idé in i huvudet. Jag skulle tvätta den med såpa. Grönsåpa närmare bestämt för det var det som jag hade hemma.

Tänkt, sagt och gjort! Och medan det röda for rundor i botten av tvättrumman, så blev det att jag var kvar i badrummet ett tag.  Och det var då attan så löddrigt det blev! Som om jag hällt i en halv  flaska diskmedel och försökt tvätta bort lukten med. (Kanske en bra idé förresten?)

Märk väl! Jag hade totalt tappat räkningen på hur många omgångar jag hade kört i det läget. Ett tiotal? Varav säkert hälften helt utan tvättmedel! Då hade jag inte stått och stirrat in i tvättmaskinsfönstret, mer än precis när det kom igång med snurrandet efter att ha tryckt på de rätta knapparna.  Och nu var det alltså på gång med såpatvätt.

Fungerade det?

Tjaaaaa…… det stank i alla fall inte äckelparfym om jackan.

Det stank såpa.

Hm… det borde väl kunna sköljas bort… naturprodukt och så vidare… inget konstigt på nåt vis. Eller? (ska kanske ta och läsa på flaskan?)

Körde vattentvätt! Alltså helt utan tvättmedel… eller nåt annat…

Det löddrade utav bara helvete nu också! inte bara i själva tvätten, utan även i sköljvatten-omgångarna!

Kan såpan göra så? Eller….? Var det så att föregående ägare öst ner mängder av tvättmedel vid många tvättar, och sedan sköljmedel och kanske dessutom hade en tvättmaskin som sköljde dåligt…. att jackan helt enkelt blivit så bemängd med vad jag skulle vilja kalla för s k i t. Eller ska vi något snällare kalla det för att jackan blivit impregnerad med s.k rengöringsmedel och mjukgörare.

Vid det är laget måste jag ha tvättat jackan minst 25 – 30 gånger. En del gånger med tvättmedel, en sort som inte luktar nånting  i kläderna efteråt. Många omgångar med bara vatten. En del med ättika i sista sköljen. Och hängt ute på balkongen väldigt mycket!!! Före, mellan och efter tvättarna

Nu! Hänger den fortfarande där, på balkongen.
Den luktar fortfarande, stinker av såpa med en underton av vidrigt sköljmedel. (Tror jag)

Jag vill egentligen fortfarande ha den där jackan, men vad ska jag nu testa med? Vad kan använda för att få bort den muggiga lukten? Diskmedel? Ajax original? Toarengöring?Jag vågar varken köra den på 60 grader, eller tvätta den med ättika OCH bikarbonat.

Eller ska jag ge upp?

Fast det är klart,  jag kan ju göra en kupp, chansa vilt med 60 grader och… hm….  Ajax???? För det är  väl nu man kan säga och skriva så här: Varning för grönsåpa!

Lite så här liksom….. 😀 😀 😀

Så kan det vara, ibland

Gymgrossisten.se ville fira min födelsedag i onsdags, med att ge mig en present. Rabatt på upp till 375 kr.

Det är bara det, att jag fyller år i mitten av januari – jag kan förstås ha ljugit om min ålder – men varför skulle jag handla en massa jag inte behöver bara för att få 375 kr i rabatt?

Jag sätter kryddväxter i rabatten istället….

Jag har 6 stycken krukor med timjan! Några olika varianter. Inte jättekrukor! Så tokig är jag inte. Skulle inte få plats på balkongen heller. Bäst tycker jag om citrontimjan. De två första krukorna jag köpte har börjat blomma nu, så det är hög tid att klippa ner dem och lägga på tork. Så växer det upp en ny omgång.

Sen har jag ett par olika sorters mynta. Vanlig grön Marockansk, och Chokladmynta. Båda är jättegoda att göra te på. Förra året testade jag även jordgubbsmynta. Doftade jättegott, men teet! Blääää…
Två krukor oregano samt citronmeliss och citronverbena. Fick jag med alla nu? Jo! Uppe till vänster på bilden står en fjärilsbuske, lätt nerklippt, som lyckats övervintra på balkongen!!! 😀

Jag blev tvungen sätta ner alla krukorna på golvet i går när det började blåsa så okristligt. Idag har det varit lika otäckt att cykla. I morgon ska det lugna sig, bli lite varmare också, och då ska jag förhoppningsvis kunna ordna med kryddkrukorna.

Behöver plantera om tomaterna. De står fortfarande i inköpskrukorna. En Tiny Tim och en Red Robin. Små, buskformiga. Körsbärstomater. Ska inte tjyvas. Kan ha dem uppe på ett bord.

Fick också två små plantor bifftomater av en god vän som hade satt frön själv. Antar från en inköpt bifftomat.
OM de klarar sig, OM det blir nåt av dem så blir de så där ruggigt höga. Typ 1,5 meter eller mer. Och måste tjyvas. Tveksamt om det blir några tomater på dem, eller om de i så fall hinner mogna. Men det är grönt och fint i alla fall – inne på fönsterbrädan än så länge.

Dessutom längtar jag som en idiot nu efter att få ägna mig åt skrivande. Jag längtar efter min fantasyroman!!! Jag är trött på föreningsarbete, och trött på H22 – innan det ens har kommit igång ”på riktigt”! Har blivit alldeles för mycket för lilla mej!

Jag ska göra en kupp! Bara göra det som är absolut nödvändigt och som ligger på mig och mitt ansvar. Allvarligt talat så har jag brutit ihop ett par gånger, så en väninna sa: bry dig inte! Gör bara det du måste! Tänk på dig själv nu!

Så det ska jag göra. Tänka på mig själv.
Hej Nina! Nice to see you!!! ❤

(P.S. Jag har börjat läsa igen, som en annan rebell. Tänka-på-mig-själv-rebell!)