Längtan

Det är inte helt ovanligt, att det kommer tankar till en, idéer om att skriva det eller det. Det kan till och med komma formuleringar. En mening, eller ibland till och med flera.

Det är då man borde sätta sig ner omedelbums och skriva ner de där fantastiska raderna, orden, meningarna. För – visst är det så – gör man inte det då, omedelbums, så försvinner de. 

Något kommer till en, och när man inte tar hand om det, flyger det iväg till nån annan.

Det är många tankar och idéer som kommit till mig under årens gång, och många har flugit sin kos mer eller mindre direkt. Man tänker, att jag sätter mig ner och skriver det här sen! Och tycker att en så här fantastisk idé kommer att stanna kvar hos en tills man får tid, ids, hinner, har gjort ditten, har gjort datten…

Det där ”ska bara” är en riktig idédödare.

Jag kände en gång en man som alltid skulle göra en massa innan han gjorde nåt annat. Visserligen rann det man skulle göra ”sen” inte nödvändigtvis ut i sanden, men det kunde ta flera timmar innan man kom så långt. Särskilt jobbigt var det när man hade planerat en utflykt av nåt slag.

Vi åker direkt efter frukost, blev det bestämt. Men frukosten drog ut på tiden, så var det ett telefonsamtal, och när man väl kom in i bilen var han först tvungen att stanna till vid jobbet… Ja, ni ser nog vart det bär hän med den utflykten!

För snart nog var man hungrig och ville ha lunch innan man dog av svält. Och sen blev det kanske nåt helt annat än det planerade. Besöket på Kullaberg blev till en promenad i nåt mer närbeläget liggande strövområde. I bästa fall. Men det kunde lika gärna bli frågan om att man åkte hem.

Du kan väl ta dig en promenad själv här runt omkring, kunde han tycka. För då hade han kommit på tusen saker som han behövde få gjort därhemma. Och nästa dag kunde det mycket väl vara måndag. Minns många såna där o-gjorda utflykter från den tiden i mitt liv.

Och jag som är nån sorts slumrande nomad, snarare. 

Det fanns en tid när jag drömde om att leva ett liv där jag i stort sett inte gjorde nåt annat är skrev böcker och reste. Jag skrev om resorna, var jag var nånstans och vad jag upplevde. Så blev det en bok, kanske en reseskildring, kanske en roman, jag fick in pengar, och kunde resa nån annanstans och få ny inspiration. En ny bok blev till!

Åh, det var mycket jag drömde om förr. Sen hamnade jag i nån sorts vaken coma. Livet tog över med sina trivialiteter. Jobb, senare arbetslöshet, och inte blev det nåt specifikt skrivande, inget blev utgivet, och av resandet blev det intet. 

Till slut glömde jag bort drömmarna. Jag till och med glömde bort att jag hade drömt. Och så gick åren.

Och nu då? Drömmer jag nåt nu? Om vad och var jag vill vara, och göra vad? Vill jag resa? Vill jag skriva? Vart vill jag och vad vill jag?

Eller är jag fortfarande förlorad i den där drömlösa coman?

(fortsättning följer… tänker jag nu… jag har en idé, en tankegång om vad. Men bäst jag börjar skriva på den direkt… jag ska bara…

… jag ska bara tända lite lampor här i lägenheten. Det mörknar fort när det väl börjat skymma och himlen är mörkblekt rosa i väster)  😀

Matprat – eller nåt annat?

Satte på Albinonis Adagio i G-moll. Den är ju så skön! Det värsta är väl bara att det var meningen jag skulle skriva nånting medan adagion låg där i bakgrunden och masserade mitt inre. Men fokuset vill inte riktigt släppa musiken tillräckligt för att också låta mig skriva nånting.

Ärligt talat! Så har jag inte en aning om vad jag ska skriva om idag. Det har jag i och för sig inte haft helt klart för mig tidigare i veckan heller, men det har alltid dykt upp nåt i huvudet att börja med, och sen har det flutit på av sig själv. Mest om mat då.

Och äter gör man ju varje dag! Och de flesta dagarna består mitt eftermiddagsfika ev en fruktsallad eller smoothie eller nåt sånt. I regel förstärkt med nån sorts frön, en klick yoghurt, betavivohjärtan och lite Paulun´s Granola.

Är sååå tacksam för en naturligt glutenfri variant!

Av det sistnämnda har jag hittat en sort som både är glutenfri och inte heller har kokos i. Lite kokosolja har jag för mig, men det gör inget. Det klarar lilla maggen! Annars är där solrosfrön, blåbär, rabarber, kanel, kardemumma och lite annat smått och gott. Rostade havregryn, förstås.

Man borde nog, egentligen, göra müsli själv. Det är ju faktiskt inte särskilt svårt, och då kan man välja själv precis vilka ingredienser man vill ha i. Men ibland kan det vara skönt att vara lite bekväm, och ha nåt man köpt färdigt att äta. Och överlag är Paulun’s granolor och müslier riktigt goda. 

Min favorit där är egentligen den med blåbär och citron, men där är ju kokosflingor i, liksom i alla de andra tror jag, och det går inte riktigt bra ihop med den där lilla maggen. Förhoppningsvis längre fram när mag- och tarmsystemet kommit helt i balans igen. 

Apropå det, tarmhälsa alltså (nu är jag där igen, mitt i ämnet). Så är det ju inte enbart att äta en massa råa saker. Sötpotatis är supergott, föresten. Att riva tillsammans med äpple och morot och äta som godis…

Nej det var den goda bakteriefloran jag nu var inne på i tankarna. För det finns ju god hjälp att få med det så man inte enbart behöver tugga broccoli, grönkål och sötpotatis. Med mera. För att bygga upp den där goda bakteriefloran.

Det finns kosttillskott med sådant!

Hoppsan! Nu hoppade jag iväg in i kosttillskottsdjungeln, fick radera cirka 350 ord som hellre kan få bli början till ett eget inlägg. Om Magnesium faktiskt! Men här och nu får jag väl fortsätta se bloggskrivandet under CampNaNo-månaden april som den igångsättare som var min avsikt. Att skriva regelbundet och helst dagligen framöver. Att det råkat bli så mycket varje dag… well! I did not see that coming!!!

Ska kanske gå tillbaka lite just nu, till den där eftermiddags- smoothien! Om nu smoothie är det rätta ordet. Hade antagligen passat bättre att kalla det för röra eller gegga eller nånting. 

Vad ska det bli av det här?

Basen är ju alltid banan, och sen vad jag kan tänkas ha hemma. För närvarande har jag avokado i frysen – vägrar köpa färska längre. Ibland får man ju slänga mer än vad man kan äta. Så även om man tycker att ett paket fryst avokado kostar för mycket, så kan man i alla fall äta alltihop! Plus! Att man kan välja hur mycket man kan ta åt gången! Att äta en halv färsk avokado, kan innebära att den andra halvan blir så trist att man inte vill äta den senare. 

Idag var det så, att jag inte ville ta äpple med. Hade köpt så goda ekologiska att jag inte nändes mixa ner det i smoothie. Vill njuta av det äpplet som det är. Istället lurade jag ner sötpotatis till bananen och avocadobitarna. Gömde en selleristjälk och en bit zucchini. Resten av de mixade fröna från häromdagen, och smakade av med ingefära, kanel, chili och några dadlar. 

Sen funderade jag… kardemumma? Eller!!!??? Kom på att jag hade kvar pepparkakskryddor jag hade köpt i vintras för att doppa dadlar i på nåt sätt. Alltså, om jag kom på nåt sätt att få kryddan att fastna på dadlarna. Ja, hur det nu blev, så blev det inget av den tanken.

Mmmm…. typ pepparkaksdeg! 😀

Men nu, blev det smak av pepparkaka på eftermiddagsröran! Sämre kan det vara! Med lite tärnat äpple och en skvätt sojagrädde till. Jag menar… har jag nu köpt hem grädde får jag ju se till att använda den innan den blir dålig så jag måste slänga det som är kvar.

Och var var jag nu? JO! Bakterieflora versus kosttillskott! Köp av märket Probi! Det är den bästa sorten! Och hjälper till att bygga upp en frisk bakteriestam i matsmältningssystemet. 

Comfort food

Ibland vill man faktiskt inte ha sallad eller annan råkost till lunch. Ibland vill man ha nåt varmt, nåt mjukt som lägger sig som bomull i magen. Det var min mammas uttryck om vissa saker. 

Vilka dessa vissa saker var, minns jag inte säkert, men kan glatt tänka mig mjölig potatis med gräddsås och gelé. Rotmos med fläskkorv och senap, pepparrotskött med potatis, kalops med morötter, potatis och inlagda rödbetor. Rabarberpaj med vaniljsås…

Och för mig, särskilt! Mammas pannkakor som hon stekte i fläskflott och som hade knispriga, lätt knapriga kanter. Lingonsylt till det. Pappa som gjorde lertallrikasill, även om vi inte kallade det så.  Till lördagens middag när mamma jobbade, la han bitar av saltad, urvattnad sill i en djup tallrik, la på skivad gul lök och stora klickar smör och satte sedan tallriken som lock på grytan med potatis medan de kokade. Så gott och så typisk sommarlördag när jag var liten! 

Nostalgi i stora lass och jag blir smått hungrig nu bara jag tänker på det.

Nu för tiden är det kanske fortfarande potatis eller rotmos som gäller. Inte så mycket korvarna, men ibland så. Det kan vara risotto, krämigt mjuk och smakrik. Och så förstås spagetti med nån god sås. Oftast av typen Bolognese. Men ska man tänka på vilken typ av kolhydrater man äter, undvika de snabba ohälsosamma – då blir det inte så ofta den typen av mat. Särskilt inte potatismos.

Men man kan få till sånt här till en acceptabel måltid i alla fall! Med spagetti eller ris. Det beror ju också på mängden av det, av hur man lagar till det, vilka tillbehör man har. Kokt spagetti med ketchup är inte att rekommendera. Och håller man det animaliska i kosten till ett minimum, blir det köttfärssås på soja istället, vilket är helt okej, och faktiskt mycket godare. Enligt mig. Och det fastnar inte i tänderna lika mycket, i alla fall.

Eller också gör man spagetti med ostsås. Vegan. Och inga dyra varianter av den där ”osten”. För självklart är det inte ost gjort på komjölk det är frågan om, eller getmjölk heller för den delen. Även om jag älskar mesost och messmör, så gillar min kropp den inte lika mycket. Magen protesterar om jag insisterar för mycket och för ofta på det. Det får bli som man säger om sötsaker! När du är på bröllop ska du självklart äta en bit av tårtan! Om jag vill festa på nåt, köper jag gammaldags messmör på Ica Supermarket eller Maxi.

Vegansk ostsås… går det?

Självklart! Allt går om man bara vill! Och det finns recept ute på nätet om man vill testa! Och jag ville testa idag, för nu var jag supersugen på nåt sånt där kladdigt, krämigt, läckert.

Det förefaller som om alla recept på vegansk ostsås på nätet, har cashewnötter som bas. Jag har sällan cashewnötter hemma. Och inte sprang jag iväg till butiken i förmiddags bara för att köpa cashewnötter! Jag cyklade däremot till Willys på Väla och köpte frukt och grönsaker och kaffe, nästan allt ekologisk. Tror inte de båda grapefrukterna var det…

Spagetti hade jag hemma, glutenfria förstås och de blir riktigt goda när man kokat dem. Men hur skulle jag göra med såsen? 

Den andra huvudingrediensen som brukar vara med i de där recepten, är Bjäst-flingor. Det brukar jag ha hemma. Men vad skulle jag ha istället för cashewnötter!

Åh! Jag gjorde hummus i går kväll till sista havre sconesen (får se till att inte baka sådana för ofta, de var alldeles för goda). Blanda en del av den hummusen med lite av den där blandningen med mandel och fröer som jag mixade till grovt mjöl häromdagen??? Jäpp! Tänkte och gjorde.

La till bjästflingorna jag hade kvar, och smaksatte med lite ingefära, en skvätt äppelcidervinäger, ett uns cayennepeppar, salt och peppar. Mixade runt alltihop, smakade av – och hällde i sojagrädde till angenäm krämighet och smak.

Sen kom ju den där andra frågan. Vad skulle jag ha för grönt till det här! Kände inte för att äta av den där rotfruktsmixen; morot, sötpotatis, svartkål och selleri. Den fick vänta till ett senare tillfälle. Letade runt i kylskåpet och hittade den där påsen med salladsblandning. Hade faktiskt glömt bort den. Tur jag inte glömde bort den ett par dagar till för då hade jag fått slänga alltihop. 

Nu är det så med dessa gröna blad – spenat, ruccola och så vidare – per 100 gram är de näringstäta! Mineraler och vitaminer i massor. Men! Hur många äter 100 gram så där rakt upp och ner? De där små påsarna brukar ligga på 70 gram! Och inte äter man en hel sån själv i ett svep! Eller? Gör ni!

Men vis av hur det blir när man tar färsk spenat, hackar lite mindre kanske, och puttrar stilla i gryta med lite smör och kryddor, till exempel. Ni vet hur det blir! Nästan inget kvar av spenaten. Det krymper ihop till en minikladd!

Så nu tömde jag den där orörda påsen med blandat grönt i mixern, fick ta det i två omgångar, och sen en omgång till med den näven bladspenat jag också hade kvar. Allt mixat till smått, och… ja. Det blev ju inte alltför stor mängd av det!

Kokade så spagetti, och försökte lägga upp det hela snyggt på en tallrik. Någorlunda snyggt i alla fall. Lite extra svartpeppar ovanpå och  … Voila! Lunchen var serverad!

Å andra sidan så rörde jag ihop det till en enda krämig röra när jag började äta, och hällde på lite mer sås dessutom. Det blev sååååå gott!!! 

Ja! Såsen blev helt gudomlig! Förutom att den också med proteinet, fibrerna och syran stabiliserade de snabba kolhydraterna i spagettin. Vilket även glaset med vatten och äppelcidervinäger hjälpte till med.  Sänkt PH-värde i maten = sänkt GI!

Åt visserligen inte upp allt det gröna till lunchen, men det som blev kvar mixades senare med en banan, avokado, kakao och lite annat gott-i-gott till en eftermiddagssmoothie.

Oj vad jag äter gott nu för tiden! 

Måste säga att det är betydligt roligare också att laga mat nu för tiden, efter att ha börjat fokusera på att äta mer råa rotfrukter och grönsaker, och bra fibrer. Med andra ord – jag fokuserar på mat som ger bra tarmhälsa. Och det finns härlig inspiration där ute på nätet och i böckernas värld. 

Kom ihåg Food Pharmacy, både Poden och Bloggen, och Stig Bengmark!!!!

Att glömma, eller komma ihåg

Jag skrev ju in mig att vara med på CampNaNoWriMo igen nu i april, trots att jag så sent som för cirka fjorton dager sedan sa till mig själv att det skulle jag inte. Hade inte den ringaste incitament att lägga på mig att skriva dagligen ett visst minimi-antal ord.

Har varit med varje gång nu under flera år, i såväl ”originalet” i november, som i de båda Camp-varianterna i april och juli. Varje gång nått målet, men också blivit jättestressad fram emot slutet och sen inte kunnat skriva alls på bra lång tid efteråt.

Skillnaden mellan november-NaNo och de båda andra är, att under november är målet fixt. Det är 50 000 ord som gäller. I april och juli får man bestämma själv hur många ord man vill nå upp till under månaden. Samma mål i övrigt, att skriva dagligen. Och det retfullaste är, när man bara rakt av glömmer att skriva en dag. Det har hänt! För att man har haft helt andra saker i huvudet!

Nu satte jag bara upp mig på 15 000 ord, vilket är det samma som 500 ord per dag i snitt. Det bör jag kunna klara utan problem, och det känns heller inte alls lika stressande som att nå snittet 1667 ord per dag. Nästa steg är att inte glömma bort att skriva en dag… HA! 

Men vad? Skriva vad?

Jag hade mina funderingar på att fortsätta på min fantasy roman. Men det kändes fortfarande väldigt… Hur ska jag säga? Långt borta? Låst? Omöjligt? Gömt i allra innersta vrån av skrivarhjärnan? 

Det är delvis därför jag nu har bloggat varje dag istället. Låter det ena dra det andra, och andra dra det ena. Men det har inte känts svårt! Tänker kanske ta upp en sak, och så blir det en annan, men det gör inget! Och jag har aldrig speciellt svårt för att skriva om mat, även om jag inte kommit igång riktigt med – vad man skulle kunna kalla för ”informerandet”! 

Fast jag misstänker alltmer att det inte alls är frågan om nån information, undervisning, fakta-skrivande eller vad man nu skulle kunna kalla det som jag levererar. Eller ens borde leverera! Det är snarare nån sorts småprat om mat och hälsa det är frågan om. Och det är kanske just det som är grejen för mig? Åtminstone just nu, där jag för närvarande är i mitt liv.  Småprat om ett ämne jag alltid varit intresserad av, får lov att inte vara helt konkret och fakta-förföljd, utan kan ta det lite som det kommer! 

Ibland dyker nåt minne från forna tider upp. Ibland blir det utvikningar till nåt helt annat ämne. Ibland blir det nåt helt annat än jag från början har tänkt.

Misstänker att det nog är rätt bra det här, precis så som det är. För mig. Just nu. För det blir nån sorts flöde som föds i samma stund jag sitter här vid tangentbordet och låter fingrarna följa med i det som hjärnan plockar fram. Oavsett om det är rödbetsburgare, råkostsoppa eller wp’s förändringar. Och jag får tycka vad jag vill om det. Wp’s förändringar alltså.

Mmmm…. mousse med mycket kakao i, och smaksatt med ingefära…

Jag får tycka vad jag vill om rödbetsburgare också. Och om den läckra chokladmousse jag gjorde i eftermiddags på grön banan och avokado. Jag tyckte om båda. Och jag har en rödbetsburgare kvar i fryset. Moussen åt jag upp, tillsammans med en apelin. 

För övrigt frostade jag ju av och gjorde rent i fryset häromdagen. Eller var det i går? Strunt samma! Det är petitesser vilken dag jag gör det ena eller andra. Bara jag gör det på rätt dag när nån annan är inblandad. Är med på möten och sånt…

Alltså! Jag gjorde chokladmousse i eftermiddags OCH ingefärsshot OCH havrescones. Och sen cyklade jag till gymmet. Med moussen och en scones i magen. Okej, pausade en stund också innan jag cyklade dit. Och nu har jag en förfärlig massa disk som står och väntar på att jag ska ta hand om det.

På gång! Ingefärsshot och havrescones med finmixad mandel och tranbär. Jummie!!!

Men nu skriver jag. Och det får jag lov att göra tills jag känner att jag skrivit färdigt. Det har jag bestämt alldeles själv. Disk eller inte disk som översvämmar diskbänk, arbetsbänk och spis!

Och shot står just nu och rinner av men ska snart hällas upp i kanna och det som inte får plats i kannan hamnar i de stora glasen. Ska försöka pressa ut maximalt av vätskan innan. Inget får gå till spillo där. Det är alltför gott för det. Och gör gott.

När jag gör ingefärsshot, skrubbar jag först den färska ingefäran under rinnande vatten, skär bort det som eventuellt är fult, men skalar inte. Sedan skär jag den i mindre bitar och mixar därefter till smått-smått. Ju mindre jag gör bitarna, desto mer smak utvinner jag. Och med det även nyttigheterna.

Sen ska det hettas upp. En liter vatten per 200 gram färsk ingefära, och man bör inte hetta upp till mer än max 60 grader. Jag har ingen aning om hur varmt det blir när jag gör det. Jag har nämligen ingen termometer. Jag menar, febertermometern är ju inget att tänka på i det här sammanhanget. Och inte heller termometern som har avkännar-svansen hängande utanför ett av mina fönster. Får väl köpa en matlagningstermometer vid tillfälle. När jag kommer ihåg det.

För det är ju en av de där sakerna man kommer ihåg när man behöver den. Sen glömmer man bort det. Till nästa gång man skulle behövt den.

Nu gör jag istället som så, att jag hettar upp den blivande shoten tills det börjar ånga om den, och låter sedan det hela stå ganska länge och dra. Möjligen blir det lite för varmt, men ibland får det bli som det blir! För gör jag inte det, utvinns inte tillräckligt mycket smak. Och det är ju det man vill ha! Stark god smak av ingefära.

Det ska även vara med honung och färskpressad citron i den här shoten, och för den som vill kan man även tillsätta nån form av chili. Jag avstår från just det. Men honung och citron kräver mer försiktighet med temperaturen. Helst inte mer än 38 grader när man tillsätter honungen, 40 grader max! Så här är det ljummet som gäller! Och vill man behålla maximalt med vitaminer från citronen, så vänta med att tillsätta det tills shoten har svalnat helt.

Sen är det bara att förvara i kylskåp, och dricka det i snapsglasstora portioner då och då i samband med en måltid. Eller när man vill, bara för att det är så gott. Tycker jag. 

Ingefära är bra för många saker. För matsmältningen, förbränningen och immunförsvaret, bland annat. Vid åksjuka dessutom!

Och så här skriver tidningen Kurera om ingefära…

 

Därför ska du äta ingefära

Ett gammalt kinesiskt talesätt lyder: ”Äter man ett stycke ingefära varje morgon får apotekaren dö av hunger”. Och visst verkar ingefära vara en utmärkt krydda att använda dagligen.Ingefära är en gammal medicinalväxt som används mycket i Asien och Afrika. Den har traditionellt använts i den kinesiska folkmedicinen till att motverka illamående, särskilt vid åksjuka, sjösjuka eller graviditet. Det är två ämnen i ingefäran som står för den botande effekten – gingerol och shogaol. Dessa ämnen är de som gör att ingefäran har sin säregna, starka smak och de kan minska risk för magsår. Ingefära fungerar även lugnande för magen, minskar gaser och stimulerar ämnesomsättning och matsmältning.

Bra vid ledbesvär
Ingefära fungerar antiinflammatoriskt och kan ge god hjälp vid ledbesvär. Den hjälper till att minska smärta och svullnad i lederna. Ingefära har också en avgiftande effekt. Den stimulerar kroppen att utsöndra galla vilket gör att fettet bryts ner samt sänker den onda kolesterolet. Den ökar kroppens blodcirkulation. Sist men inte minst är ingefära bra vid förkylningar. Den anses vara antibakteriell och stärker immunförsvaret på grund av den höga halten antioxidanter.

Väder och vind

Ett sånt rusk det har varit i dag, och det är kanske ännu inte slut med det, även om solen tittar fram just nu. Det har varit kallt, bara snäppet ovan nollan. Blåst nästan storm, och omväxlande regnat, snöat, haglat och emellanåt – så har molnen skingrats för en stund och solen tittat fram ur det blå. Det iskalla blå. 

Tur man inte skulle nånstans i dag. 

I morgon ska jag, så jag hoppas vädret är trevligare då. På förmiddagen till bibblan och diskutera om en skrivarcirkel som vi ska få igång. Online, förstås, via nåt som heter Jitsi. (Var det väl det hette?) Jag hade aldrig hört talas om det tidigare, men är alltså ett alternativ till Teams eller Zoom. Ett man inte behöver logga in på i alla fall, och inte nödvändigtvis ladda ner en app. Och jag som klart föredrar datorn när det gäller sånt här, är högst tacksam för detta. Så i morgon ska jag få reda på lite mer om Vixit och hur man gör. Och man tar ju alla möjligheter till att se några andra människor, även om man bara blir två eller tre som ses. 

På eftermiddagen har jag planerat gå till gymmet. Fitness24seven, som har öppnat en ny lokal inte alltför långt ifrån där jag bor. Tänkte nu i början gå dit när det är bemannat, innan man lärt sig hitta runt i lokalerna och hur maskinerna fungerar. Så jag kan ta mig in, och ut sedan när jag tycker jag har tränat klart för dagen. Där är personal 16 – 20, måndag till fredag. 

Men jag räknade krasst med att det inte skulle vara nån där i dag. Hur som helst, så hade jag inte stuckit dit ändå idag, inte i det här vädret. Det var ju lite uträkning från min sida, med att börja på gym igen när det börjar våras och man har sommaren framför sig. Har mer än en gång lagt av att träna när det blivit vinter och regn och femtielva lager kläder… man har ju ingen bil utan cyklar i ur och skur. Dock helst inte i skur, men ibland måste man.

Idag var jag glad att jag inte måste.

Apropå datorer och logga in på nånting. Just logga in nånstans behövde jag ju inte, men det var när jag gick in på bloggen igen för ett litet tag sedan, efter flera veckors uppehåll. Fick en smärre chock! Wp hade verkligen passat på att ändra om hur det ser ut och hur det fungerar. Jag fullkomligen avskyr det! 

Hade ju fått en idé om att skriva mer om mat och hälsa, och funderade lite om det fanns nåt annat tema som skulle passa bättre än det jag hade (har). Men där såg helt annorlunda ut, det var det nya ”uppdaterade”, ”enklare” sättet att blogga på som nu presenterades. Och enbart det. Tidigare kunde man välja ny eller klassisk editor. Jag har provat den där nya ”enhanced” varianten, men hade gått tillbaka till den gamla klassiska. Tycker fortfarande mycket bättre om den, och bara det att man kan få sätta till en stor anfang i början av ett stycke, är inte värt det andra som jag mest tycker är sk… irriterande. 

När jag tittade på sidan med alla teman, så var bara ett fåtal kvar som visades. Givetvis de nyaste och ett fåtal av de äldre. Fula, tråkiga, enformiga… jag upplivade ju den här bloggen då ”när det tråkiga hände” inte bara för att byta adress utan just denna för att den är min äldsta blogg på wp och hade därför massor av gamla, gamla tema kvar. Inte alla från allra första början förstås, men många nog. Och många, kanske rent av de flesta, hade uppdaterats av wp så man kunde ha riktigt kul med att välja olika färger och bakgrundsbilder och såna där header-bilder. Costume design, hette det på den tiden då man kunde köpa till det till sin blogg.

Förutom att det nu bara var 114 gratis teman kvar att välja mellan, mot 325 för min del på min blogg, fick jag dessutom räkna hur många de var, och man kan inte söka efter ett specifikt tema. Inte med namnet om man känner till det, bara bland de som wp kallar ”avancerade”. Där kan man välja sökord efter funktion. Och få förslag på teman. Den biten känner jag till sedan tidigare, och den är väl ok – men inte mer. Jag tycker den fungerar rätt knäppt. Ids inte förklara här nu…

Borta!!!!????!!!! 

Större delen av mina älskade valbara teman var borttagna??? 

De med charm, personlighet, variation, möjligheter??? Vilket också gäller de teman som man kan köpa, massor är borttagna, men vet förstås inte om prenumeranter fortfarande har fler att välja på, för det fanns betydligt fler tidigare, även bland dem. Och det tema jag faktiskt köpte en gång i tiden, finns inte längre så jag kommer åt det. Bara för att jag bytte till ett annat… för omväxlings skull. Jaja! Man får vara som man är, när man blev som man skulle!

Sur som attan blev jag, i alla fall. Jag skulle minsann inte blogga med wp längre. För nu var måttet rågat! Ändringarna för många… för… ja… Men…

Men då … alla er jag lärt känna via bloggen? Då skulle jag ju inte ha er längre heller! Även om jag är urusel på att blogga regelbundet, gör oförmodade pauser, är dålig på ett kommentera… så finns ni där! Och jag är här! Och att ni finns gör det roligare att blogga!

Värsta irritationen la sig så småningom, och jag började undersöka saken närmre. Kollade nätadresserna och fann att namnet på de nätadresser jag hade bokmärkt tidigare, admin bland annat, började med mitt ursprungliga bloggnamn – som det alltid har gjort och gör fortfarande. Alltså: ordbild.wordpress.com och sen en kombination efteråt beroende på om jag skulle till admin, till editorn eller till de olika temana. 

Nu, efter att wp ändrat det där och tagit allt bestämmande ifrån oss, börjar webnamnen på ”wordpress” och först framåt slutet kommer ordet ”ordbild”. 

En suck av lättnad! Trots allt. Men jag insåg att jag var tvungen spara de riktiga adresserna, alltså mina egna adresser, för wp snek sig in omedelbart så fort man förflyttade sig bland sidorna. Så nu har jag bokmärkt så jag kommer rätt in till admin, till där man skriver inlägg, till där man kollar tema och till huvudsidan. Där man ser själva bloggen. Just den spelar förstås mindre roll i det här sammanhanget, men jag har den ändå bokmärkt. 

Statistiksidan kan jag inte göra nåt åt, men det gör inget. Bara jag kan kolla teman som jag vill och skriva på den klassiska varianten av editor så är jag nöjd. Ja, det gäller även där jag har bilderna. Jag har även sparat adresserna bland mina anteckningar. Om bokmärkena skulle försvinna av nån anledning.

Och jo! Där bland temana låg allihop kvar! Med sökmöjligheter på namnet, och inga idiotiska överskrifter som ”rekommenderade” respektive ”avancerade”. 

Okay! Var och en får givetvis ha det bloggtema som hen själv vill. Att göra nåt personligt av det eller bara acceptera att wp väljer åt en. För egen del, tycker jag att det är en fördel att själv kunna skapa en blogg, försöka göra den tilltalande, personlig, trevlig och så vidare, och som speglar det tema man skriver om och och kanske även speglar en själv. Åtminstone en smula!

Det är inte alla som slutat gå in på andras bloggar på datorn och bara läser inlägg i readern/läsaren på en mobil eller platta! Om så vore fallet, vore det ju totalt meningslöst att över huvud taget ha olika teman! Rekommenderade eller avancerade. 

Usch så tråkigt det hade varit! Där läser man böcker istället!

 

Shoppingrunda

Det var inte bara bananerna, vilka tog slut nu till frukosten, som behövde fyllas på i kyl och sval. Det var väl det mesta i frukt och grönsaksväg.

(Som om mitt kylskåp är så stort att det har en uppdelning av kyl och sval… HA! Men man kan ju alltid låtsas, och där finns i alla fall en så kallad grönsakslåda längst ner. Om den sen är så bra, vet jag inte säkert. Knepig att hålla ren med alla små skarvar och krypin, det är den däremot. Inte första gången jag undrat om de arkitekter som designar hushållsvaror, har ens en gnutta aning om hur det faktiskt går till att förvara och laga mat. Har dom ens varit i ett kök? Mer än att hämta nån alkoholhaltig dryck i kylen…)

Okay! Jag gick i alla fall över till Citygross i förmiddags. Köpte inte bara bananer som sagt, utan även en del annat jag skrivit upp på min kom-ihåg-lista. En del av det sånt som jag sällan eller aldrig har hemma.

Till det senare kan räknas jordärtskockor. Det ska tydligen vara jättenyttigt. Superfood för de där bra tarmbakterierna. Rätt sorts fibrer. Fiberbästisen pektin. Bra för min kropp och hjärna också. Superfood, var det ju!

Har bara ätit jordärtskockor en gång tidigare i mitt liv. Fick en påse av min dåvarande sambos dotter, som hade det i deras trädgård. Det var små saker. Knöliga och inklämda i sig själva bland rottrådar och gu´ vet vad. De här såg onekligen betydligt trevligare ut.

Hade heller ingen aning om, den där gången, vad man skulle göra med dem. Eller hur, rättare sagt. Soppa på dem skulle vara gott i alla fall. Sas det. Så där kämpade jag med att få bort rottrådar och skal och fula konstiga saker som satt på dem, och snart nog avskydde jag alltihop.

Nån sorts soppa fick jag till så småningom, även om jag nu inte minns hur jag gjorde. Vilka kryddor jag hade i eller så. Och efteråt sa jag, att jag aldrig mer i hela mitt liv skulle befatta mig med jordärtskockor, än mindre äta nåt som var gjort på dem. Det var inte gott! Inte ett dugg! Och alldeles för tidsödande och besvärligt att göra!

Nu läste jag i alla fall om nyttan i Food Pharmacy, och läste receptet på soppan ifråga. Ah! Skulle väl kunna testa. Hade skrivit upp dem på inköpslistan, men inte vad som mer krävdes för att laga den där krämiga goda soppan. Hm…

Så jag köpte några stycken. Bra början. Tog fram receptet när jag väl kommit så långt där hemma, och såg att jag i stort sett inte hade mer än skockorna och buljongtärningar till den där soppan. Jo, svartkål! Men det var avsett att ha som tillbehör och dekoration, i form av chips. Hade inget blomkålshuvud! Inget päron eller nån timjan! Definitivt ingen tryffelolja! Men just det, tryffelolja, väckte ändå inget intresse hos mig. This fancy, luxurious stuff!

Först skulle skockorna sköljas av, skäras i mindre bitar och puttra i buljong tillsammans med purjo. Sen skulle det mixas tillsammans med blomkålen till en slät krämig puré. Enkelt uttryckt. Det var ju ett päron med också. Så vad skulle jag ta istället?

Svartkål förstås!
Eller möjligen grönkål som jag också hade köpt, men jag valde svartkål. Så medan de oskalade men borstade och sköljda skockorna puttrade med purjon och två små mandelpotatisar jag hittade i kylen, mixade jag inte bara svartkål till smått-smått, utan även fänkål, en selleristjälk och persilja. 

När skockorna och det andra var mjukt, mixade jag allt det direkt i grytan, blandade sen i det gröna mixent, smakade av och kryddade. Citron, svartpeppar och lite cayennepeppar. Rörde i lite rapsolja – inte tryffel!!!

I tallriken sen la jag i botten ett par matskedar gula ärthalvor som jag kokade i går kväll. För ytterligare fibrer, protein och mättnad. Och över alltihopa, lyser moder sooool! Alltså.. nä… jag ringlade lite sojagrädde. 

Det blev gott!
Även om det mest smakade svartkål! Vilket jag i och för sig tycker om. Det hade bara behövts lite mer sting i det hela! Mera cayennepeppar eller kanske lite chili-paste. Skulle kunna tänka mig vitlök också. Och lite mer citron… 

Men där är en portion till. Den kan man krydda lite stingigare.

Vad man äter…

… när man läser på om vikten av god tarmhälsa.

Man kanske först ska säga, att det beror på vad man har kvar i kyl och skafferi av det man handlade in för ett tag sedan?

Eller kanske man borde börja med att berätta vad man bör äta för att få och bibehålla god tarmhälsa? Det är ett ämne som man kan skriva mycket och utförligt om.

Det ska jag inte göra här och nu. Det har flera andra gjort. De bästa och mest inspirerande böckerna jag läst i det ämnet är ”Välj Hälsa” av professor Stig Bengmark och ”Food Pharmacy” av duon Lina Nertby Aurell och Mia Clase. Självklart har båda hemsida, Facebook och Instagram. De senare har även blogg och Podcast. Rekommenderar!!!

Jag skriver bara kortfattat här och nu om den del av det som finns att veta. Har planer på att framöver fördjupa mig lite mer i den information som finns. Det som kommer här nedanför är nog snarare en sorts ytligt sammandrag. En synopsis? Nej, det kanske man inte kan kalla det, så planerat är det inte ens. Det bara ramlar ord från hjärnan, ner genom fingrarna, landar på tangenterna och glider sen in i datorn. 

Okay! Nu kommer jag visst bort från ämnet lite grand!

För! Ja just det! Vad äter man för bästa tarmhälsa? Vad äter jag? Och det är där det kommer in att det beror på vad som finns hemma. 

Men generellt sett gäller det att äta mycket råa grönsaker och rotfrukter, bär och gröna bananer. Att få de goda bakterierna att växa till, och ge dem den fiberrika mat de behöver för att göra det. De fyra magiska fibrerna heter: Pektin, Inulin, Betaglukan och Resistent stärkelse. Betaglukan finns till exempel i havre och resistent stärkelse finns bland annat i gröna bananer och kokt, kyld potatis. 

När man lagar till något, bör man undvika höga temperaturer, särskilt när man steker. Den där mörka, ibland nästan svarta stekytan är långt ifrån hälsosam. Dessutom förstör man vitaminer och liknande vid upphettning. Och ju längre tid och ju högre temperatur man har, desto mer av näringsämnena försvinner. 

Nu finns det förstås Slow Cooking, som helt klart är att föredra. Under lång tid men med låg temperatur. Att ångkoka grönsaker är klart bättre än att koka dem i vatten. Särkilt om man då dessutom häller bort kokvattnet. Bye, bye vitaminer!!!

Men det allra bästa är att äta så  mycket som möjligt av sin mat rå. Kombinationen Raw Food och Whole Grain är förträfflig! Råa grönsaker, rotfrukter, bär och frukt,  samt fullkorn, bönor, linser, nötter och fröer. 

Nu den här påskaftonskvällen är mitt kylskåp tomt på broccoli, bladselleri, tomat, paprika och gröna bladgrönsaker. Lite färglöst, med andra ord. Men jag har både morötter, palsternacka, spetskål och vitkål – vad gäller den delen. Jag har en banan, en apelsin och två äpplen kvar. Sen har jag förstås en del nyttigheter i fryset. Grönkål, spenat, persilja, jordgubbar, hallon och blåbär. Bland annat. Och så sånt där som soyafärs och liknande. Det finns också mat i skafferiet, torrvaror. Havregryn, fröer och nötter, torkad frukt och torkade linser, ärtor, kikärtor och rostat bovete. Så det går inte direkt nån nöd på mig även om det färggrannaste för tillfället är slut.

Jag läser recept och tittar på vackra matbilder. Testar en del, och blir inspirerad. Har skrivit till saker på inköpslistan som jag inte brukar ha hemma, särskilt kryddor och smaksättare av olika slag, för man kan ju alltid testa! 

När det gäller kryddor är jag nog väldigt tråkig. Har inga extravaganta saker alls hemma. Jag har sånt som Citronpeppar och Trocomare, Chili och Cayennepeppar vilket jag gillar, gul Curry och lite till. Vitlök förstås. Mineralsalt och Bergssalt, svart- och vitpeppar. Kummin och spiskummin, fast jag inte gillar det sistnämnda särskilt mycket. Kanel, kardemumma och Ingefära är ett måste, liksom Kakao. När det gäller kakao ska jag köpa Raw, har jag tänkt, och prova vad jag tycker om det. Jag älskar kakao! Älskar choklad! Mörk! Går att köpa online. Liksom lakritspulver. Oj! Det var visst en del kryddor och smaksättare trots allt! Nämnde jag oliver?

Nej stopp nu! Över från gnuttan teori till gnuttan matlagning!

I dag blev det rester till lunch, men det kan ju ändå ge en idé om vad det kan vara frågan om. Jag hade ett par rödbetsbiffar kvar i fryset så jag tog en av dem och tinade på svag värme i minsta stekjärnet. 

I går rev jag vitkål på den nyinköpta mandolinen. Det var så kul att göra det, att jag rev alldeles för mycket. Men när jag hade blandat ihop rivet med soya-yoghurt, en gnutta salt och lite söndersmulade chiliflakes, såg det inte så mycket ut längre. Råkade bara ta lite för mycket yoghurt…

Jag picklade också zucchini igår. Snabbinläggning med äppelcidervinäger, lite vatten och lite salt. Skivade med mandolinen förstås. (Lika roligt fortfarande)  Råkade bli lite för mycket salt, så för att testa rörde jag sedan i lite muscovadosocker, ungefär så mycket som en liten tesked. Sen fick picklesen stå i kylskåpet och softa till sig. 

Så idag till lunch blev det rödbetsbiff, picklad zucchini – som till min stora förvåning hade fått fin senapssmak!? Var kom den smaken ifrån? Kombinationen syra, salt och muscovadosocker?

Jag slantade tunt en liten morot för att få lite färg på tallriken, och eftersom min coleslaw var lite för geggig av yoghurten rev jag grovt ett litet äpple och blandade i. Det vann den på. Det smakade gott och jag blev mätt.
Det såg mycket ut på tallriken, tyckte jag först, men varken zucchini, vitkål, äpple eller morot innehåller ju särskilt mycket kalorier.

Så därför ska jag inte berätta vad jag fortsatte att äta efter min fruktsallad med yoghurt, betavivohjärtan och granola i eftermiddags… 

Jag köpte en mandolin…

Jo! Ni läste rätt! Jag köpte en mandolin!

Inte en sån där man gör musik med, utan en som man använder i köket för att enkelt och snabbt skiva grönsaker och frukt i tunna fina skivor.

Har känt till att det finns en sån mackapär, men har aldrig någonsin själv haft någon. Vad är det för vits med det? Det finns knivar, osthyvlar, rivjärn där man kan skiva på en av sidorna. Det finns hushållsmaskiner som har verktyg man kan riva saker, och även skiva. Så varför en mandolin?

Tja, säg det. Man lever säkert alldeles utmärkt utan en. Det har jag ju gjort i en helsikes massa år, men nu… köpte jag en…?

Jo, jag har tänkt på det mer och mer, och eftersom yngsta dottern och hennes man har en hel mängd roliga verktyg i sitt kök, så har väl efterhand tanken bitit sig lite djupare. Och i hennes kök föresten, har hon en ”spirulizer” (om det nu stavas så) där hon snurrade igenom morötter till långa, smala spagettiliknande trådar. Och lillkillen ville ha ”pinnen” som var kvar i mitten. Det godaste och saftigaste på hela moroten, faktiskt.

Visst blir man påverkad! Av både det ena och det andra. Sen kan det kanske låta märkligt när jag säger att den där kräksjukan jag hade för ett par veckor sedan visade sig vara en gåva, en välsignelse. Inte för att det var så kul just då, (understatement), utan för vad det förde med sig.

Jag fick tillräckligt med inspiration för att göra nåt åt det faktum att jag hade börjat bli slöare och slappare vad gäller den mat jag äter. För att inte tala om att portionerna sakta men säkert, lite i taget, hade blivit större. Det hade dessutom börjat bli mer bröd, och mindre av färska grönsaker. Och visst kan man skylla ifrån sig på vintern här, äta kalla sallader när det är kallt både ute och inomhus… njaeee… det är inte särkilt lockande.

Men nu är det inte vinter längre, våren är på god väg och vi har ställt om klockan till sommartid. Och jag gör en reboot!

Så då råkade det bli så att jag köpte en mandolin, och tänker köpa en spirulizer. För, om inte annat, så blir grönsakerna roligare att äta då! Det blir enklare! Men man får för den skull inte glömma bort mixern. Bara det att mixa grönkål, broccoli, selleri, morötter, olika sorters salladsblad och så vidare, gör att det blir mycket lättare att äta mera av det. Och man behöver inte koka eller steka eller laga till på nåt sätt! Man lägger det i smoothies, i röror, i grytor, soppor… alldeles innan man ska äta! Då blir det varmt, men alla näringsämnen finns kvar, inget som förstörs av upphettning. 

För det vet ni väl? Att upphettning förstör vitaminer! Kan ni vara säkra på att alla mineraler är intakta? (Nix) Och ni vet väl att hårt stekt mat har utvecklat gifter som inte alls är bra för kroppen! Det finns tjusiga namn för det som jag får ta reda på till senare. 

Så jag köpte alltså en mandolin, och det första jag testade den på var en zucchini. Inte för att jag visst vad jag skulle hitta på med den, jag ville bara testa hur det blev. Och det blev en söt lite hög av tunna skivor, dekorativ som om en master-chef hade lagt upp den på ett fat. Bara att se på den gjorde att man fick lust att äta upp den. 

Så jag åt upp högen. Smakar ju egentligen inget märkvärdigt, zucchini är i sig ganska menlöst. Men ändå var det gott! Mycket gott, till och med.

Och jag var nöjd med mitt köp.

… Fortsättning följer…

Ibland händer det…

Sitter här nu efter att ha fyllt de senaste dagarna med massor av arbete på vår förenings Verksamhetsberättelse. Ja, inte bara de senaste dagarna förstås, men mest intensivt nu det senaste för att få den helt klar innan mars var helt slut. Så i går kväll satt jag och mejlade ut det färdiga dokumentet till alla medlemmar. Och nu senast – satt jag i dag några timmar på förmiddagen på bibblan tillsammans med ordföranden och fyllde i en blankett på nätet för att söka sponsring från kommunens bostadsbolag. Sån där digital blankett. 

Sen la jag i god tro till den där Verksamhetsberättelsen som en bilaga, men det lyckades inte när jag skulle skicka ansökningen. Säkerligen för att filen var på tok för tung, för många sidor och i det här hänseendet – för många bilder. (Som mejl gick det bra, däremot)

Så jag lät det vara, hade – lyckligtvis – tagit skärmbilder på allt vi formulerat och skrivit in, och gick hem. Var och en till sig, dags för lunch. Och där snurrade det fortfarande på i datorn och försökte skicka. 

Till slut gav jag förstås upp, men i och med att jag uppdaterade sidan, försvann förstås alla uppgifter, all text vi under två timmar suttit och formulerat så snyggt och prydligt. 

Tack och lov för skärmklippen

För nu fick jag börja om från början! Efter att ha ätit lunch och druckit kaffe, förstås. Skrev alla de där uppgifterna om namn, adress, organisationsnummer och så vidare, och så första meningen i den första rutan. Tryckte ner tangenten för att flytta pekaren till ny rad, till nytt stycke till och med. 

Schwosh! Där for dokumentet iväg som om det var färdigskrivet! Vad i hela…..??? 

Vad hände? Hur hände det? Jag var ju inte ens i närheten av den där skicka-knappen!!! Råkade jag dubbelklicka för snabbt? Inte för att jag vet om det alls går att skicka nåt på det viset. Har aldrig någonsin varit med om att en dubbelklickning, ens aldrig så snabb, kan få ett dokument att skickas. Ett helt mysterium för mig. 

Får väl ändå säga, att när nu oturen var framme att det for iväg, så var det ändå tur i oturen att jag åtminstone inte hunnit skriva så mycket att det mesta var gjort. Nu var det personalierna och en mening jag hade hunnit få ner. Så det var bara till att börja om från början!

Tredje gången gillt!

Det kändes lite nervöst när jag kommit så långt som att jag skulle gå ner till rad två, paragraf två, i den första av rutorna. Det var väl ändå inte så idiotiskt att det var det som skickat iväg filen…? Näää… så korkat kan det väl ändå inte ha varit. Jag måste ha råkat trycka en tangentkombination som jag inte känt till. Men väldigt försiktigt tryckte jag så ner pekaren en rad – och väntade det värsta.

Som inte hände! Och det skulle det inte göra heller!

Så nu var det bara att fortsätta fylla i resterande texter i resterande formulärsrutor. Det gick, och jag skulle precis läsa igenom allt en extra gång så allt var okay, när jag fick ett mejl vidarebefordrat till mig från ordföranden. Det var en automatisk avisering om att vår ansökan om sponsring hade blivit mottagen.

Jaha! Det var den med bara en enda stackars mening i! Förutom personalian, och ja – det är förstås ordföranden som står som kontaktperson. Men hur skulle det nu bli med det här exemplaret som jag just skulle till att skicka iväg? Längst ner på sidan stod ju fortfarande den där korta texten kvar om att det blivit ivägskickat. Det som blev fel, alltså. 

Men jag tryckte på skicka-knappen och all text försvann, och … hm… det stod väl att det hade blivit skickat??? Just nu blir jag väldigt osäker, men det måste det väl ha gjort. Blivit skickat.

Men får väl ännu ett vidarebefordrat mejl när väl ordföranden har fått den där aviseringen, och får han ingen sådan inom rimlig tid får jag väl skriva en ny ansökan om sponsring… men man kan ju ringa dit och fråga först, om den kommit fram. Den riktiga.

Puh!!!