Jaha! Och hur har er sommar varit då?

Knäpp fråga antagligen. Nu när vi är inne i november, klockan går på vintertid och det snart nog är jul. Det finns de som har börjat julpynta till och med, inte bara butiker.

Men jag undrar, för jag har nog inte hämtat mig riktigt helt och färdigt ännu efter min sommar… och vår… och förra vintern. Jag säger bara en sak. H22.

För jag antar att de flesta av er åtminstone hört talas om H22 i Helsingborg under sommaren 2022. Vem kan ha missat det, förresten!!! Största stadseventet sedan H99, och så nånting som hade att göra med 50 år. Vad då 50 år??? Det var väl inte nåt H72?

H55 fanns i alla fall, då för evigheter sedan, då man bara var ett litet pyre på 4 år och inte hade en susning om nånting annat än skogen utanför knutarna och mormor som passade barnet när mamman jobbade.

Enkelt uttryckt.

Men nu var det H22 det var frågan om. I somras. Och som ni då kanske vet, storbaluns i Helsingborg. Men inte bara nån sorts CityExpo i centrala stan. Nehedå! Drottninghög, där jag bor, var i allra högsta grad inblandad. Orkar inte räkna upp allt som hände eller varför. Inte just nu i alla fall. Ni får googla…

Det hade väl inte varit mer med det om jag bara hade varit boende här, och gått runt och varit med på en massa arrangemang av olika slag. Men nu är det ju så att jag dessutom är med i Odlarföreningen här, i styrelsen dessutom, och  – vare sig jag ville det eller inte, så låg det en hel del arbete av olika slag på mig. Ok! Inte bara mig, men sanningen är att jag nog hade en av nyckelrollerna i det hela. Alltså för Odlarföreningens delaktighet! Inte för H22 i sig. Som helhet. Bara här uppe på Drottninghög. Bara med det som föreningen var inblandade. Inte nere stan… eller på Pixlapiren…

Men information blev man proppad med! Från alla delar!

Enough is enough!

Ja, jösses!

Visst! Det var jättemycket roligt och fantastiskt och massor med folk och vårt lilla sommarcafé var överdrösslat med besökare under ett par veckor. Hur kul som helst! Jag menar det!

Men också jättejobbigt, jättestressande, ibland svårt, ibland förtvivlat. Ibland ville man bara stänga in sig därhemma och sova. Vakna sedan nån gång i augusti eller september. Eller varför inte rent av till våren 2023 som en annan brunbjörn.

Nej, isbjörn.

Jag är urusel på att fotografera. Men våra luktärtor kanske…?

Men vår odling med Caféet hamnade i topp tillsammans med H72-lägenheten vad gäller vad besökarna tyckte om det 5 veckor långa spektaklet. Och det är ju inte dåligt precis… ni skulle bara veta vad jag hört från diverse håll…

Men jag har fortfarande inte hämtat mig helt efter det där som för oss inblandade började redan hösten 2021, med planering, femtioelva möten….  och då har jag ändå varit förskonad från arbete med det här om man jämför med de flesta andra inblandade och ansvariga. Många, otroligt många, har dragit sitt strå till stacken för att få ihop det hela. Det är såååå beundransvärt!

Men jag är fortfarande tröttare än normalt, har stressont i musklerna och vill helst bara vara ifred och mumla runt med mitt. Jag vill skriva mitt eget, men får liksom inte till det. Det här är det första jag har skrivit som är mitt eget på hur lång tid som helst! Minns inte när, men bloggen säger att förra inlägget skrev jag den 27 juli.

Och det är ju ett tag sedan

Sen var det ju så, att vår odling här firade 10 år i år. Vilket föranledde en STOR kombinerad skörde- och Jubileumsfest som ägde rum den 24 september.  Vi ska inte snacka om planering… möten… ansvar… jobb….

Som jag sa tidigare! Enough is enough!!!

Tycker inte jag orkar nånting nu. Har inte ens lagt in nåt på föreningens blogg… eller instagram… eller Facebook. Bara gjort det viktigaste.

Äsch! Det hjälper varken att gnälla eller klaga. Det ordnar sig!
Alltmedan jag längtar efter att skriva på mitt eget. På nåt av mina påbörjade manus…

Men vill ni se en video från Jubileumsfesten istället kan ni klicka på den här bilden. Jag la till en länk där. Hoppas den fungerar.

(Obs! Det är inte jag som har filmat, men jag lyckades skapa en kanal på YouTube och lägga in den där)