Skriet från friheten! Eller tvärtom.

Vart tar tiden vägen när den bara försvinner så dår? Rent krasst, klockmässigt, hade jag väl haft tid både för att blogga, skriva brev eller manus eller läsa. Men ibland går det ändå inte!

Det är som att man blir trött på ett mentalt sätt, så när man gjort det där man måste, så ids man inte göra annat än sitta och sticka och titta på film. Ungefär. Och det blir alldeles för mycket tid framför dator och iPad.

Men vad tusan gör man när man är singel och bor i en etta? Och inte direkt har driven att hålla på att städa och ha sig. Trots att man borde vara flitigare med det.

Gör det med en gång, säger folk om disken. Jaja, säger jag och håller verkligen med. Men ändå så står den där ”till sedan” och växer sig stor. Högen i vasken.  Skedar och skålar och muggar tar slut. Behöver köpa nya glas på Ikea, De där lite höga billiga, 4 dl tror jag det får plats. Har råkat krascha 2 stycken under vintern.

Högarna på skrivbordet växer också, trots att jag anstränger mig – åtminstone en smula – att lägga ner saker i lådorna när jag inte använder dem. Men jag använder ju dem hela tiden!!!! De vanligaste i alla fall.

Mamma hade kanske gråtit tårar av blod om hon hade sett det här. Den kroppsliga mamman alltså. Den andliga mamman tycker kanske att man inte behöver bry sig. Det finns viktigare saker i livet än att städa. Något hon definitivt inte hade sagt i den här verkligheten.

Och det är onekligen sant! Att det finns viktigare saker än att städa. Så länge det inte går helt överstyr, och allt växer en över huvudet. Som när svartmögel invaderar kylskåpet bland oätliga rester man inte ens längre ser vad det är. Eller när damm och smulor och gu’ vet vad döljer onämnbara insekters bon och ungar eller till och med råttor. När man byggt sig en smal gång till arbetsstolen och sitter där både natt och dag med en ensam lampa över huvudet och datorn framför sig.

Nej! Så långt går jag definitivt inte! Och om det är nånting jag konstant håller rent, så är det kyl och frys och badrum. Kanske inte just kaklet i duschen där, med kalkavlösande medel och sånt, men jag torkar alltid torrt där när jag duschat. Men annars så! Och jag tvättar inte bara mina lakan regelbundet, utan även täcken och kuddar och den där tunna bäddmadrassen man har överst, strax under lakanet.

Men även det där med städning är jag bättre på när det är varmare väder. När våren kommit, solen lyser och man kan ha balkongdörren öppen. Då tar man bort mattan, dammsuger och torkar golv överallt. Flyttar på tunga soffan så man kommer åt även därunder. Man tar ett tag i garderober – och köket som nu skriker efter en ordentlig omgång med svamp och lämpligt medel. Bara det blir lite varmare… en solskensdag… kanske snart,  rent av! Även om det för närvarande är kallt och – just idag i alla fall – ösregnar.

Men det är ju den där förbenade föreningen som är skulden till allt det här…. Nej, det är det inte. Inte egentligen. Men man måste ju skylla på nåt. Visst! Det är mer med den att göra nu än vad jag skulle vilja. Det roliga är att man har ett socialt liv, mycket tack vare den, och får utmaningar man faktiskt växer av. Och man har vänner. Några lite närmre, de flesta kanske mer i periferin, mer bekanta som man möter och pratar med.

Men en sak vet jag vad gäller föreningen. Det är inte min passion att vara en föreningsmänniska. Jag vill känna mig friare än vad jag är nu, och skriva!!!!!!!!! Men jag har sagt till mig själv – efter det här H22-tjofräset kan jag ta det mera lugnt. Och kanske jag väljer att gå ur till nästa år. 2022 kan vara ok!

Men jag skulle vilja skippa det där med att vara kassör och bara hålla mig till webben och marknadsföringen. Men det är lite klurigt det där också. För det är egentligen bokföringen jag vill slippa! Att gå ut och shoppa är kul, särskilt när Lasse – odlingsansvarig, Saul – ordförande, och jag handlar in plantor eller annat. Till och med när vi är på Biltema eller Hornbach eller Bauhaus är det kul. Den jargong vi kör med är så rolig!

Det är väldigt inblandat i vartannat, det där med kassör, inköpare, web-master, marknadsföring och till och med sekreterare. Det blev ju att jag var alltihop till stor del under två år. Trots att jag inte skulle vara sekreterare. Men man ser ju också hur uppgifterna hänger samman, så kan sekreteraren inte samarbeta med kassören, så är det…. skräp med det hela!

Och vad gäller inför H22 och allt som nu händer, känner man sig faktiskt lite viktig när man sitter i möten med folk från kommunen och största bostadsföretaget och Ikea och en massa andra människor som man aldrig hade mött om det inte hade varit för föreningen och H22.

Och sen är man trött och förfaller till att titta på film och sticka. Inte till att blogga, skriva mejl, skriva på manus eller ens läsa böcker.

Men det blir säkert bättre med det också, när väl den där post-koviden gett med sig och jag är normal igen med ork, kondition och muskler. Det är i alla fall bättre nu än för bara några veckor sedan, så det klamrar jag mig fast vid.

Men en sak är helt knäpp!  Man ska tydligen inte skriva sin text nån annanstans och sen kopiera in den här på wp-editorn. Det blir inga mellanrum mellan paragraferna!
Eller blir det mellanrum när jag publicerar?
Återstår att se.

Nej, det gjorde det inte. Men nu när jag steppade ner och samtidigt tryckte ner tangenten man gör STORA bokstäver med, så kanske…

Nehe! Inte det heller, bara de två översta paragraferna…. så nu ger jag upp om det.