I morgon är det sommar!

I varje fall tycker klockan det, och jag håller så gärna med. Inte för att vädret slår om som en knäpp med fingrarna, men det är nåt psykologiskt över det hela. En känsla av att vi nu är inne i den trevliga delen av året. Sommarhalvåret!

Men sen har det ju hänt under årens lopp att man upplevt snö kring Valborg. Ja, ända in i maj. Här i södra delen av Sverige menar jag nu. Har aldrig varit längre norrut än i trakten kring Dala Järna, och strax där norr om.

Var där över jul och nyår för en tio tolv år sedan, cirka, och det var faktiskt en upplevelse. Inte minst det där med temperaturer och vilken otrolig skillnad det kan vara med känslan av kyla.

Där uppe var det som kallast medan jag var där, ungefär -32 grader. Det var kallt, inte tu tal om den saken, men man kunde vistas utomhus. Snön som täckte marken och träden och allt runt omkring, var fjäderlätt. Låg som ett fluffigt duntäcke över allt. Knarrande, men med självflygande snöpustar när man rörde sig ute. Och det var inte särkilt halt, efter vad jag kan minnas. På sina ställen var det kanske så, men jag minns det inte i så fall.

När sedan temperaturen gick upp till cirka 22-23 grader, gick det alldeles utmärkt att ta promenader på uppemot en timme. Det var ljuvligt! Solen sken och fick allt att gnistra och blänka. Så otroligt vackert det var i stillheten!

Här! I Skåne. I nordvästra delen ute vid kusten, kan man knappt vistas ute när det är ett par minusgrader. Knappt när det är ett par plusgrader heller. Vinden! Den fuktiga kylan som tränger in mest överallt. Snö eller inte snö spelar inte så stor roll i det här sammanhanget. Det är bara så kallt! Så genomträngande kallt. Men när snön väl är där, så ligger den tyng och ödesmättad. Inte några svävande maskrosfjun där inte!

Halt blir det hur lätt som helst. Vintrarna har ofta en tendens att snöa, tina, frysa på, tina igen. Det blir spår. Av fötter, av hjul, av gu vet vad ibland. Och dessa spår fryser till och ger ett landskap som är storknottrigt, halt och näst intill omöjligt att bemästra!

Ibland snöar det, ibland inte, och det kan komma mängder när det beger sig. Det kan till och med bli riktigt vackert ibland. Och ibland blir det kaos. Söder om oss här i nordväst, kan det bli ännu värre. Kring Lund och bort mot Österlen. Där har vindarna fritt spelrum över slätterna och den snö som så häftigt virvlar ner mot marken, flyger sedan samman i stora vallar.

Minns Lund. Kan det ha varit vintern 79-80? Det var några stycken av våra bekanta  som skulle åkt till Malmö och fira nyår. Några därifrån skulle fira nyår tillsammans med oss. Men mellan Helsingborg och Malmö var det storm och snökaos och igenproppat. Tågen gick inte och man uppmanades bestämt att inte ge sig ut på vägarna i bil. Man kunde bli stående där mitt i det vita, utan att kunna ta sig vare sig fram eller tillbaka.

Så de som skulle åka söderut, fick fira nyår med oss i stället. Och malmöborna, blev förstås tvungna att stanna kvar där.

Lika illa bort mot Lund och förbi. Snökaos på Österlen. Inte bara kring nyår, även om jag nu inte minns hur länge det värsta höll på.

Lite senare, kanske i januari, kanske februari – minns inte det heller – var vi några som skulle till Lund för att se Up With People. Jo, det gick att köra då, motorvägen var inget problem, men minns att när vi nådde fram till Lund, var det långa sträckor med så höga upplogade snövallar att man inte kunde se vad som fanns på andra sidan. Det var som att åka genom en snötunnel. Dessutom hade det hunnit mörkna då, och gatlyktornas sken fick himlen att se än svartare ut.

Men vi kom dit vi skulle, och vi kom hem igen sen – så – det var det äventyret, det.

Jag begriper inte hur jag nu kunde komma att tänka på vinter och snöstormar! Det är ju sommar som är i antågande! Med sol och värme och bara ben!

Nej inte det sista förresten. Dom bara benen är bara bara därhemma i ensamheten. Möjligen visas vaderna på cykelturerna. Köpte ju shorts förra året. Det var mycket länge sedan jag hade shorts innan dess… och jag kan bara hoppas jag kan ha dem på mig i år.

Jag åt alldeles på tok för mycket rostade och saltade jordnötter i den vevan jag var sjuk. 2 kilo på – inte särkilt många veckor…
Det tänker jag inte göra om i brådrappet. Helst aldrig…