Lördag kväll

Nu har jag inte varit här inne på ett par dagar, inte skrivit ett endaste inlägg. Nåja, det är väl knappast nån större förlust, antar jag. För vad skulle dom kunnat handla om?

Att det började ruska, regna, bli disigare och disigare och sen snöa i går eftermiddag?  Så intressant, då.. (host, host)

Var i alla fall glad att jag kom ut en sväng tidigare på dagen. Då det var nästanpå fint väder. Om än blåsigt. Men vad annat än blåst kan man förvänta sig i nordvästskåne?

Hade i alla fall äntligen börjat piggna till efter den här erbarmligt långvariga förkylningen. Brytpunkten kom i onsdags eftermiddag, då jag kände att det var nånting som släppte taget i kroppen. Nåt jag inte kan förklara vad. En sorts lättnad.

Tre veckor, och drygt det. Urtrist, men värst att det hade satt sig i musklerna. Ischias illa nog, men om det åtminstone hade hållit sig där. Som jag sa, ischiasen var illa nog.

Nu har det så smått börjat lätta det med, även om jag får tvinga mig att röra på mig. Har ju en del övningar att ta till. Och det kändes positivt att jag (äntligen) kunde cykla till min äldsta dotter igår och sen ta en omväg på cykeln hem därifrån. Och även om jag fortfarande kände att både konditionen och styrkan hade hamnat långt ifrån vad de var före förkylningen, så var det en liten skön känsla in det hela också också! Då i går.

Jag var hos dottern och gav henne en rejäl omgång zonterapi. Klart vi drack te och pratade också. När jag sen framåt kvällen messade henne och frågade hur det kändes efter behandlingen, sa hon att det kändes bara bra.

Det var tydligen jag som fick reaktioner i min kropp av behandlingen. Mina händer blev ju ordentligt genomarbetade, varma och mjukt rörliga på ett skönt sätt. Det finns ju zonterapipunkter i händerna också.

Så det var jag som blev trött sen på eftermiddagen, men än jobbigare – lårmusklerna hade minsann blivit ännu tröttare. Det surrade, småvibrerade i dem och de kändes liksom svaga alldeles ovanför knäna. Ja, uttröttade! Och nej, det var inte som jag cyklat för långt.

I dag känns hela jag bättre. Muskulärt sett, menar jag nu, även om det inte är nåt större fel i övrigt heller. Sömnig bara…