… och så nästa punkt…

Antagligen är det något jag borde göra nu (förutom städa diska damma torka tvätta), men det känns alldeles tomt i hjärnan när jag letar efter information om vad det kan tänkas vara som jag tar tag i härnäst.

Verksamhetsberättelsen blev ju klar i tid, hemsidan blev uppdaterad klart i går förmiddag, och bokföringen över det som hänt på den planhalvan sedan årsskiftet blev jag klar med i går kväll. Men höll på att få smått panik när jag inte hittade ett kvitto på 403,75. Tills jag kom på att det var Saul som den gången hade handlat in till årsmötet eftersom jag då låg sjuk. Puh…

Men allt blev inskrivet i kalkylbladet på excel, och pärmen med verifikationerna och kvittona och det andra står nu prydligt och väntar i fönsterkarmen på nästa omgång med bokföring. Känns bra ha gjort klart det där.

Kruxet är bara, att trots att jag vet det finns sånt jag borde göra, så står det i ögonblicket helt still vad det skulle kunna vara. Ok! Jag skulle kunna gå in på internetbanken och kolla om det kommit in nån mer medlemsavgift. Men eftersom jag gjorde just det i går kväll, så känns det inte direkt angeläget.

Så det är väl i princip att sortera undan 2021 klart…. rensa… sätta in i pärm det som måste sparas. Jag gillar att rensa undan, kasta allt som inte behövs längre, städa bort och aldrig mera se åt. Även om det på sitt sätt är ganska tröttsamt. Särskilt när det är fråga om PAPPER! Inte tänker jag vara kvar och hålla på med sånt här om sju år, inte. En del av mig skulle inte vilja vara med detta året ens. Heller.

Men med tanke på H22 så kan det antagligen vara roligt vara med i föreningen åtminstone i år också. Jag träffar så många trevliga människor tack vare allt som händer, och det kan vara jättekul att sitta med i den här typen av möten och arrangemang. Man känner sig en smula betydelsefull!

Men jag har också lite dåliga vibbar över vissa saker som vi planerat att göra, men som verkar jättebesvärliga att få igång. Framför allt på grund av brist på folk som hjälper till. ”Alla” vill att det ska finnas saker att göra, som man kan gå till, träffa folk, fika och prata. Men att hjälpa till att ansvara för de här sakerna – nej se det vill man inte. Fast man säger inte ”vill inte” utan ”kan inte” eller håller helt tyst.

Till exempel, så vill man att vårt sommarcafé ska ha öppet på helgerna också, för det är så ensamt då. Okej! Men vi är redan alldeles för få som hjälps åt med skötseln av det där caféet måndag till fredag under ett par eftermiddagstimmar – ska vi vara livegna där? Sju dar i veckan? Kanske från morgon till kväll! Närhelst nån kan tänkas komma förbi och vilja ha sig en kopp kaffe? Kanske baka själva!!!

Allt det är orimligt. Vi har inget kök, inte ens varmvatten. Det här vi gör, är inget som vi får betalt för! Hjälp till du också – och du och du – så kanske vi kan ha öppet några fler timmar och kanske rent av nån mer dag!

För min del hade jag alldeles för mycket på min agenda under 2021, så det var verkligen inte konstigt att jag blev superförkyld när väl det sista ”måstet” var gjort. Och jag slapp dessutom vara med på årsmötet! HAH HAH HAH! Vilken bonus! Men känner väldigt intensivt nu att ”jag vill inte”! Jag vill inte ha mer över mig än vad som känns bra att hantera. Och jag vill helt slippa göra sekreterarens jobb! (Hoppas den nye fixar det)

Men! Hur löser vi det med ansvarig personal över de där fem H22 veckorna? Och helst ett par vekor till? Ja, än är den frågan inte löst – vi har idéer och tankar kring det – men vi vet också att det framför allt då behöver vara öppet betydligt fler timmar än en vanlig sommar. Det kommer troligtvis att komma mängder med folk som besöker Drottninghög, även om huvudattraktionerna kommer att vara nere i City, runt hamnområdet, Knutpunkten och både norr och söder om. H22 CityExpo. Välkomna!

Men för att återgå till Drottninghög. Bland annat så håller en grupp av H22-folket på att inreda en lägenhet i typisk 70-tals-stil, alldeles i närheten av vårt växthus. Och då tänker man sig att alla dessa besökare som vi räknar med ska komma till Drottninghög i sommar, också vill ha smarrig fika! …. do I need say more…..

Och nu kan jag bara undra – varför bubblar jag på om just det här, just nu??? För att det är en sån där grå regntyngd dag? … nu igen…

 

8 reaktioner till “… och så nästa punkt…”

  1. Tankar kommer – livet går vidare, så är rubriken för närvarande och det stämmer överlag.
    Idag en ny dag och jag har prickat av ordet ”tänka” och jag är klar med ”morgonpromenaden” och funderar på om jag ska gå ut och ta reda på lövhögarna som knäckte ryggen i förrgår. Eller ska jag ringa till min systerdotter bara för att höra en röst, och under tiden går livet vidare 😉
    Kram 🙂

    Gilla

    1. … och i går var i går och idag är i dag. Ett litet tag till. Och jag har inte varit särskilt aktiv med nånting. Var visserligen med på ett möte på biblioteket i förmiddags, men den där ischiasen ”was killing me!” Och inte särskilt softly heller. Men nu framåt kvällen var det precis som att nånting har hänt. Har det äntligen vänt???

      Måste säga, trots det, att det var skönt se lite folk igen, och prata med folk, höra inte bara en utan ett par röster. Vi var 6 personer på det där mötet. Vilken lyx va!

      I går satt jag och läste igenom en sak som jag skrev för ett par år sedan. Inte så lång. Bara ungefär 9500 ord. Men såg att den !!! den! ska vara inledningen till min fantasy!!! Som en prolog, ungefär.
      Om jag nu kommer vidare med det där skrivandet förstås. Översättningen till svenska står liksom lite vägen…
      Men lusten? Lusten att skriva??? Mjo! När jag tänker på det så.. ja… nånstans här inne i mig verkar den allt finnas.

      Kram!!! ❤

      Gillad av 1 person

      1. Känner samma sak angående ”lusten”. Kanske för att det inte finns vare sig mål eller inspiration.
        En författare har ett bra knep, som jag skulle vilja prova på, och det är att skriva slutet först. Men hur det ska gå till måste mina synapser befinna sig i bättre skick 😉 😀

        Gilla

        1. Det där var det värsta jag kunde göra, då tidigare när jag faktiskt skrev både mycket och dagligen. Om jag skrev slutet, om inte först så ändå innan jag kommit så långt som till ett slut, så blev det totalstopp från att skriva det som borde komma mellan det jag redan hade skriva och till där som slutet skulle börja.
          Skrev jag det här tydligt nog? Känns som om det blev lite ”skriva runt”.

          Jag klarade heller aldrig av att bestämma allt i förväg, göra ett synopsis av något slag. Det finns ju de som planerar allt, kapitel för kapitel. Och så finns det de som säger att det inte går att skriva på intuition, typ skruva på fantasin.
          Mitt skrivande började alltid med en idé, det kunde vara en mening, eller bara ett par ord, en bild jag fick i huvudet, bilden av en person eller en situation.
          Ok! Allt blev ju inte till en hel roman sen, och det blev förstås också blandat med lite planerat funderande, men helt släppte jag aldrig det där: ”vad händer sen?”
          Jag har grovt hur min fantasy ska utspela sig. Men det är när fantasi och intuition släpps lösa tillsammans, som de bra delarna blir skrivna. ❤ ❤ ❤

          Gillad av 1 person

          1. EXAKT!!!!! Du sa det! Skrev det!!!! Det är u det som är så mysigt när en berättelse rullar upp sig framför ögonen på en som om den skrev sig själv.
            Hm… det kanske den gör.
            För ibland blir man själv förvånad över vad man skrivit.

            Gillad av 1 person

          2. Det måste vara en härlig känsla att bara få en idé i huvudet och kasta sig över den. Jag behöver indikation, förslag, en bild kanske, för att komma igång. Gärna en uppmaning/beställning Och då blir det i kåseri eller novellform. Snabba korta ryck precis i stunden… liksom. Sådana gånger kan jag faktiskt bli förundrad och fråga mig: vad kom det där ifrån?

            Gilla

          3. Det finns ju små tricks och knep hur man ska kunna få igång nån idé – när den inte kommer farande av sig självt. Nån bild, ja. Eller så kan man ta en bok, slumpmässigt, och lika slumpmässigt slå upp en sida och utan att titta sätta fingret på en av de uppslagna sidorna. Sen är det meningen att man ska börja skrivandet med det som fingret hamnade på.
            Ibland funkar det…

            Gillad av 1 person

Kommentarer är stängda.