Comfort food

Ibland vill man faktiskt inte ha sallad eller annan råkost till lunch. Ibland vill man ha nåt varmt, nåt mjukt som lägger sig som bomull i magen. Det var min mammas uttryck om vissa saker. 

Vilka dessa vissa saker var, minns jag inte säkert, men kan glatt tänka mig mjölig potatis med gräddsås och gelé. Rotmos med fläskkorv och senap, pepparrotskött med potatis, kalops med morötter, potatis och inlagda rödbetor. Rabarberpaj med vaniljsås…

Och för mig, särskilt! Mammas pannkakor som hon stekte i fläskflott och som hade knispriga, lätt knapriga kanter. Lingonsylt till det. Pappa som gjorde lertallrikasill, även om vi inte kallade det så.  Till lördagens middag när mamma jobbade, la han bitar av saltad, urvattnad sill i en djup tallrik, la på skivad gul lök och stora klickar smör och satte sedan tallriken som lock på grytan med potatis medan de kokade. Så gott och så typisk sommarlördag när jag var liten! 

Nostalgi i stora lass och jag blir smått hungrig nu bara jag tänker på det.

Nu för tiden är det kanske fortfarande potatis eller rotmos som gäller. Inte så mycket korvarna, men ibland så. Det kan vara risotto, krämigt mjuk och smakrik. Och så förstås spagetti med nån god sås. Oftast av typen Bolognese. Men ska man tänka på vilken typ av kolhydrater man äter, undvika de snabba ohälsosamma – då blir det inte så ofta den typen av mat. Särskilt inte potatismos.

Men man kan få till sånt här till en acceptabel måltid i alla fall! Med spagetti eller ris. Det beror ju också på mängden av det, av hur man lagar till det, vilka tillbehör man har. Kokt spagetti med ketchup är inte att rekommendera. Och håller man det animaliska i kosten till ett minimum, blir det köttfärssås på soja istället, vilket är helt okej, och faktiskt mycket godare. Enligt mig. Och det fastnar inte i tänderna lika mycket, i alla fall.

Eller också gör man spagetti med ostsås. Vegan. Och inga dyra varianter av den där ”osten”. För självklart är det inte ost gjort på komjölk det är frågan om, eller getmjölk heller för den delen. Även om jag älskar mesost och messmör, så gillar min kropp den inte lika mycket. Magen protesterar om jag insisterar för mycket och för ofta på det. Det får bli som man säger om sötsaker! När du är på bröllop ska du självklart äta en bit av tårtan! Om jag vill festa på nåt, köper jag gammaldags messmör på Ica Supermarket eller Maxi.

Vegansk ostsås… går det?

Självklart! Allt går om man bara vill! Och det finns recept ute på nätet om man vill testa! Och jag ville testa idag, för nu var jag supersugen på nåt sånt där kladdigt, krämigt, läckert.

Det förefaller som om alla recept på vegansk ostsås på nätet, har cashewnötter som bas. Jag har sällan cashewnötter hemma. Och inte sprang jag iväg till butiken i förmiddags bara för att köpa cashewnötter! Jag cyklade däremot till Willys på Väla och köpte frukt och grönsaker och kaffe, nästan allt ekologisk. Tror inte de båda grapefrukterna var det…

Spagetti hade jag hemma, glutenfria förstås och de blir riktigt goda när man kokat dem. Men hur skulle jag göra med såsen? 

Den andra huvudingrediensen som brukar vara med i de där recepten, är Bjäst-flingor. Det brukar jag ha hemma. Men vad skulle jag ha istället för cashewnötter!

Åh! Jag gjorde hummus i går kväll till sista havre sconesen (får se till att inte baka sådana för ofta, de var alldeles för goda). Blanda en del av den hummusen med lite av den där blandningen med mandel och fröer som jag mixade till grovt mjöl häromdagen??? Jäpp! Tänkte och gjorde.

La till bjästflingorna jag hade kvar, och smaksatte med lite ingefära, en skvätt äppelcidervinäger, ett uns cayennepeppar, salt och peppar. Mixade runt alltihop, smakade av – och hällde i sojagrädde till angenäm krämighet och smak.

Sen kom ju den där andra frågan. Vad skulle jag ha för grönt till det här! Kände inte för att äta av den där rotfruktsmixen; morot, sötpotatis, svartkål och selleri. Den fick vänta till ett senare tillfälle. Letade runt i kylskåpet och hittade den där påsen med salladsblandning. Hade faktiskt glömt bort den. Tur jag inte glömde bort den ett par dagar till för då hade jag fått slänga alltihop. 

Nu är det så med dessa gröna blad – spenat, ruccola och så vidare – per 100 gram är de näringstäta! Mineraler och vitaminer i massor. Men! Hur många äter 100 gram så där rakt upp och ner? De där små påsarna brukar ligga på 70 gram! Och inte äter man en hel sån själv i ett svep! Eller? Gör ni!

Men vis av hur det blir när man tar färsk spenat, hackar lite mindre kanske, och puttrar stilla i gryta med lite smör och kryddor, till exempel. Ni vet hur det blir! Nästan inget kvar av spenaten. Det krymper ihop till en minikladd!

Så nu tömde jag den där orörda påsen med blandat grönt i mixern, fick ta det i två omgångar, och sen en omgång till med den näven bladspenat jag också hade kvar. Allt mixat till smått, och… ja. Det blev ju inte alltför stor mängd av det!

Kokade så spagetti, och försökte lägga upp det hela snyggt på en tallrik. Någorlunda snyggt i alla fall. Lite extra svartpeppar ovanpå och  … Voila! Lunchen var serverad!

Å andra sidan så rörde jag ihop det till en enda krämig röra när jag började äta, och hällde på lite mer sås dessutom. Det blev sååååå gott!!! 

Ja! Såsen blev helt gudomlig! Förutom att den också med proteinet, fibrerna och syran stabiliserade de snabba kolhydraterna i spagettin. Vilket även glaset med vatten och äppelcidervinäger hjälpte till med.  Sänkt PH-värde i maten = sänkt GI!

Åt visserligen inte upp allt det gröna till lunchen, men det som blev kvar mixades senare med en banan, avokado, kakao och lite annat gott-i-gott till en eftermiddagssmoothie.

Oj vad jag äter gott nu för tiden! 

Måste säga att det är betydligt roligare också att laga mat nu för tiden, efter att ha börjat fokusera på att äta mer råa rotfrukter och grönsaker, och bra fibrer. Med andra ord – jag fokuserar på mat som ger bra tarmhälsa. Och det finns härlig inspiration där ute på nätet och i böckernas värld. 

Kom ihåg Food Pharmacy, både Poden och Bloggen, och Stig Bengmark!!!!

2 reaktioner till “Comfort food

Kommentarer är stängda.