Ibland händer det…

Sitter här nu efter att ha fyllt de senaste dagarna med massor av arbete på vår förenings Verksamhetsberättelse. Ja, inte bara de senaste dagarna förstås, men mest intensivt nu det senaste för att få den helt klar innan mars var helt slut. Så i går kväll satt jag och mejlade ut det färdiga dokumentet till alla medlemmar. Och nu senast – satt jag i dag några timmar på förmiddagen på bibblan tillsammans med ordföranden och fyllde i en blankett på nätet för att söka sponsring från kommunens bostadsbolag. Sån där digital blankett. 

Sen la jag i god tro till den där Verksamhetsberättelsen som en bilaga, men det lyckades inte när jag skulle skicka ansökningen. Säkerligen för att filen var på tok för tung, för många sidor och i det här hänseendet – för många bilder. (Som mejl gick det bra, däremot)

Så jag lät det vara, hade – lyckligtvis – tagit skärmbilder på allt vi formulerat och skrivit in, och gick hem. Var och en till sig, dags för lunch. Och där snurrade det fortfarande på i datorn och försökte skicka. 

Till slut gav jag förstås upp, men i och med att jag uppdaterade sidan, försvann förstås alla uppgifter, all text vi under två timmar suttit och formulerat så snyggt och prydligt. 

Tack och lov för skärmklippen

För nu fick jag börja om från början! Efter att ha ätit lunch och druckit kaffe, förstås. Skrev alla de där uppgifterna om namn, adress, organisationsnummer och så vidare, och så första meningen i den första rutan. Tryckte ner tangenten för att flytta pekaren till ny rad, till nytt stycke till och med. 

Schwosh! Där for dokumentet iväg som om det var färdigskrivet! Vad i hela…..??? 

Vad hände? Hur hände det? Jag var ju inte ens i närheten av den där skicka-knappen!!! Råkade jag dubbelklicka för snabbt? Inte för att jag vet om det alls går att skicka nåt på det viset. Har aldrig någonsin varit med om att en dubbelklickning, ens aldrig så snabb, kan få ett dokument att skickas. Ett helt mysterium för mig. 

Får väl ändå säga, att när nu oturen var framme att det for iväg, så var det ändå tur i oturen att jag åtminstone inte hunnit skriva så mycket att det mesta var gjort. Nu var det personalierna och en mening jag hade hunnit få ner. Så det var bara till att börja om från början!

Tredje gången gillt!

Det kändes lite nervöst när jag kommit så långt som att jag skulle gå ner till rad två, paragraf två, i den första av rutorna. Det var väl ändå inte så idiotiskt att det var det som skickat iväg filen…? Näää… så korkat kan det väl ändå inte ha varit. Jag måste ha råkat trycka en tangentkombination som jag inte känt till. Men väldigt försiktigt tryckte jag så ner pekaren en rad – och väntade det värsta.

Som inte hände! Och det skulle det inte göra heller!

Så nu var det bara att fortsätta fylla i resterande texter i resterande formulärsrutor. Det gick, och jag skulle precis läsa igenom allt en extra gång så allt var okay, när jag fick ett mejl vidarebefordrat till mig från ordföranden. Det var en automatisk avisering om att vår ansökan om sponsring hade blivit mottagen.

Jaha! Det var den med bara en enda stackars mening i! Förutom personalian, och ja – det är förstås ordföranden som står som kontaktperson. Men hur skulle det nu bli med det här exemplaret som jag just skulle till att skicka iväg? Längst ner på sidan stod ju fortfarande den där korta texten kvar om att det blivit ivägskickat. Det som blev fel, alltså. 

Men jag tryckte på skicka-knappen och all text försvann, och … hm… det stod väl att det hade blivit skickat??? Just nu blir jag väldigt osäker, men det måste det väl ha gjort. Blivit skickat.

Men får väl ännu ett vidarebefordrat mejl när väl ordföranden har fått den där aviseringen, och får han ingen sådan inom rimlig tid får jag väl skriva en ny ansökan om sponsring… men man kan ju ringa dit och fråga först, om den kommit fram. Den riktiga.

Puh!!!