Stand by

Tog en paus i läsandet och scrollade lite bland gamla blogginlägg. Hittade detta (infogat nedanför bilden) från 7 januari 2018. Inte lastgammalt alltså, men före… ja, ni vet vad. Men det är smått lustigt, att det här ändå mycket väl kunde ha varit skrivet nu. Varför, då för tre år sedan? Varför har så lite förändrats i min tillvaro? Även om orsaken nu, när det är som det är i världen, är helt annorlunda än det var då. Kanske skulle kalla mitt liv ”stilla i en stormvind”? Rätt sorglig tanke.

Givetvis finns det sådant som har förändrats, som är helt förändrat i mitt ”normala” liv mot hur det var för tre år sedan, även om jag önskar att mera hade förändrats, även om det inte är så … hur ska jag kalla det? Halsbrytande? Engagerande? Livfullt? AKTIVT! O-ENSAMT! som jag skulle önska. Ens utan nuets påtvingade isolering och förkrympning av tillvaron. 

Jag kämpar fortfarande med – mot – en smått förstenad kropp som hindrar mig i det jag vill göra.. Mångårig stress som satt sig fast i ledband, bindväv och allt vad det månde heta. Varför har jag inte hittat de rätta kurerna för det? Hur mycket är egentligen fysiskt? Hur mycket är psykiskt? Och var finner jag de verktygen? De som löser upp rädsla och känsla av ensamhet. Vad? och Var? finns det som förlöser?
Hur finner jag mitt ”let go”?

Hur lägger jag in ettans växel och vänder nosen mot friheten?


det är lustigt
om än kanske inte skrattretande

jag gör inget speciellt
det händer mig inget särskilt
är oftast ensam

höjdpunkterna kan vara att cykla till Ikea
köpa en fika och sitta och titta på folk en stund.
eller småprata lite med kassörskan i butiken

försjunka i en roman på Storytel

det finns annat också
även om det kommit en smula i skymundan

jag finns
om än i en smula nedkopplat läge
viloläge

Stand By!

jag vet det här är temporärt
vissa yttre faktorer påverkar
och vissa inre

jag tänker på att starten alltid är det svåraste
det som kräver mest energi

det vet varenda bilägare att man startar i ettans växel

2 reaktioner till “Stand by

  1. Inte så jädrans lätt att starta om soppan är slut. 😉
    Här är det soppatorsk så det förslår. På morgonen är huvudet fullt av ”att göra” – tankar och på kvällen är det ogjort. Det är som förgjort. Likadant varenda dag och i förmiddags filosoferade jag om det här med att muskler är färskvara och då slog det mig att det är ju varenda tanke som kommer och passerar också.
    Ahaa… tänkte jag och slappnade av fullständigt. Gör liksom ingenting för det fylls på med automatik utan kroppslig ansträngning.
    Ja, jag vet… är lite knäpp 😉 ❤

    Gilla

    1. Du är superhärlig, Charlott!
      Och soppa är det dåligt med här också. Snacka om vad mycket man skulle vilja göra, orka göra, ha möjlighet att göra! Och inte blir nåt specifikt gjort. Mer än de vanliga måstena.
      Och så alla de där tankarna – som alldeles för ofta glider in på fel spår. Suck!
      Jag kom bland annat att tänka på när jag skrev det här inlägget, att jag borde nog ”skriva av” mig en massa. Det kändes så sorgligt allting, när man dessutom ser tidsperspektivet kontra allt som inte förändrats.
      ❤ ❤ ❤

      Gillad av 1 person

Kommentarer är stängda.