Stand by

Tog en paus i läsandet och scrollade lite bland gamla blogginlägg. Hittade detta (infogat nedanför bilden) från 7 januari 2018. Inte lastgammalt alltså, men före… ja, ni vet vad. Men det är smått lustigt, att det här ändå mycket väl kunde ha varit skrivet nu. Varför, då för tre år sedan? Varför har så lite förändrats i min tillvaro? Även om orsaken nu, när det är som det är i världen, är helt annorlunda än det var då. Kanske skulle kalla mitt liv ”stilla i en stormvind”? Rätt sorglig tanke.

Givetvis finns det sådant som har förändrats, som är helt förändrat i mitt ”normala” liv mot hur det var för tre år sedan, även om jag önskar att mera hade förändrats, även om det inte är så … hur ska jag kalla det? Halsbrytande? Engagerande? Livfullt? AKTIVT! O-ENSAMT! som jag skulle önska. Ens utan nuets påtvingade isolering och förkrympning av tillvaron. 

Jag kämpar fortfarande med – mot – en smått förstenad kropp som hindrar mig i det jag vill göra.. Mångårig stress som satt sig fast i ledband, bindväv och allt vad det månde heta. Varför har jag inte hittat de rätta kurerna för det? Hur mycket är egentligen fysiskt? Hur mycket är psykiskt? Och var finner jag de verktygen? De som löser upp rädsla och känsla av ensamhet. Vad? och Var? finns det som förlöser?
Hur finner jag mitt ”let go”?

Hur lägger jag in ettans växel och vänder nosen mot friheten?


det är lustigt
om än kanske inte skrattretande

jag gör inget speciellt
det händer mig inget särskilt
är oftast ensam

höjdpunkterna kan vara att cykla till Ikea
köpa en fika och sitta och titta på folk en stund.
eller småprata lite med kassörskan i butiken

försjunka i en roman på Storytel

det finns annat också
även om det kommit en smula i skymundan

jag finns
om än i en smula nedkopplat läge
viloläge

Stand By!

jag vet det här är temporärt
vissa yttre faktorer påverkar
och vissa inre

jag tänker på att starten alltid är det svåraste
det som kräver mest energi

det vet varenda bilägare att man startar i ettans växel

Ett hov av taggar och rosor

Läser fantasy, och borde nu rappa på en smula. Lånade den här från biblioteket för att läsa online. ”Ett hov av taggar och rosor” av Sarah J Maas, som är del ett i en serie om fyra böcker.
Man har fyra veckor på sig, men jag började inte läsa den förrän för några dagar sedan, har avverkat ungefär 30%, men har mindre än en vecka på mig nu att läsa klart.

Visst kommer jag att hinna, men det vill till att jag då prioriterar läsandet en smula. Och egentligen vore det inte svårt. Den är riktigt bra! En fantasy med allt vad där tillhör!

Jag har alltid tyckt det är svårt att beskriva en bok, än värre om jag regelrätt skulle recensera en. Ärligt talat – det är en uppgift jag avskyr! Den här handlar i alla fall om en människoflicka, Feyre, som jagar för att hennes familj ska få mat. Hon dödar en jättestor varg som egentligen inte är en varg utan en alv som har skiftat skepnad för ett uppdrag. Därför blir Feyre tillfångatagen och förd till alvriket. Och där börjar det verkligt spännande. Som jag alltså inte kommit så långt i ännu. Men blir klistrad vid läsningen när jag väl sätter mig med laptop eller iPad.

Boken kan man köpa från AdLibris och så här skriver de om den:

NY SERIE: Purfärskt från SARAH J. MAAS författaren bakom Glastronen-serien! En New York Times bestseller!

»Sarah J. Maas hittills bästa bok. Förtrollande och fantasifull och ett magnifikt världsbygge.« | USA Today

»Både action och attraktion förmedlas mästerligt av Sarah J. Maas och hennes flerdimensionella, dynamiska karaktärer. Sexigt och romantiskt.« | Kirkus Reviews

När den nittonåriga jägarinnan Feyre dödar en varg i skogen dyker det upp en odjursliknande varelse och kräver vedergällning. Feyre tvingas följa med till ett farligt, magiskt rike hon bara trodde fanns i sagorna, och väl där inser hon att varelsen inte är ett djur, utan Tamlin: en av de livsfarliga, odödliga feer som en gång styrde över deras värld. 
Feyres känslor för Tamlin övergår så småningom från iskall fientlighet till en blixtrande passion som överskuggar alla varningar och lögner hon hört om hans farliga och vackra värld. 
Men när en uråldrig, ondskefull skugga växer till sig över feernas land måste Feyre stoppa den – annars kommer både Tamlin och hans värld att gå under. 

SARAH J. MAAS är en amerikansk ungdomsboksförfattare som har slagit igenom stort med Glastronen-serien. Hennes böcker har översatts till mer än 35 språk och sålt i över 9 miljoner exemplar världen över. En TV-serie baserad på Glastronen-sviten kommer att produceras av Mark Gordon, som bland annat gjort Ray Donovan och Grey’s Anatomy. Sarah J. Maas är även aktuell med sin nya bokserie: Ett hov av taggar & rosor. Hon är bosatt i Pennsylvania tillsammans med sin make och hund. 

Ett hov av taggar och rosor är den första delen i Sarah J. Maas helt nya fantasyserie. Ett måste för alla som gillar Glastronen-serien eller George R. R. Martin.

AdLibris

Men varför skriver man på AdLibris att Tamlin är en fe? Tror inte att jag ens en enda gång sett det i boken. Tamlin är en högalv! Åtminstone i svensk översättning.
Vad är då skillnaden mellan en alv och en fe? I min värld – om jag har förstått det hela rätt – så är en fe kvinnlig och en alv manlig. Nån annan skillnad?
En Tamlin finns även med i Margot Sandemos böcker om Isfolket. Närmare bestämt i bok 33, Nattens demon.

Har börjat försöka hitta mer om såväl Tamlin som Alver i största allmänhet, men det kräver nog lite mer googling innan jag hittar nåt jag fastnar för att läsa. Om Tamlin har jag inte hittat så mycket mer än just det här. Han finns hos Sarah J Maas och Margit Sandemo. Om alver generellt – det återstår att se. Har någon av er något bra tips på litteratur i ämnet? Mytologi och vad det nu kan vara mera.

Fantasy

Nej, jag skojar inte

I fredags! Min födelsedag! Det blev alltså lite för mycket då. Nej, jag skojar inte! Inte så att det blev fest och kom folk och allt det där. Jag var så mol allena man kunde vara. Som vanligt, som oftast, med andra ord.

Jo, jag lyckades ju baka supergoda tekakor till frukosten. Det var festligt på sitt sätt. Och satte upp persiennen i köksfönstret och städade. Dammsög och torkade golv. Även under säng och soffa. (Snacka om att kräla på knäna, knuffa undan soffa och sen tillbaka, och böka in i alla vrår).

Jag röjde och förberedde mer röjning. Sorterade ut sånt som ska till Second Hand och sånt som ska slängas. Och det var där det blev – inte skojigt alls i förlängningen. Men kändes också väldigt bra! Just då!

Det blev jättefint, inte minst med persienner i alla fönster – och inga gardiner som hänger och slafsar och samlar damm. Bortsett från balkongdörren. Det är nästa projekt med persienner dit också. Så jag är jättenöjd, även om jag inte orkade med badrummet då… och inte har gjort det sedan heller. Mer än just toaletten.

Nu snackar vi om träningsvärk här. Skojar inte, för det är inte ett dugg skojigt. Det är nedbrytande.

Redan medan jag skruvade upp persiennfästena kände jag ju hur det stramade till sig både i nacke och ländrygg. Första fästet – av tre – blev ju också, nästan, helt tokigt. Normalt när jag ska skruva i nånting, så börjar jag med att spika in en spik en bit, så skruven har en väg att gå, liksom. Det gjorde jag inte denna gång. Inte tillräckligt djupt så att skruven fick ordentligt fäste och vägvisning. Jag räknade med skruvdragaren där, så det fanns en anledning. Inte bara glömska och eller slarv.

Det var bara det att skruvdragaren inte fungerade!

Jo! Den snurrade runt och allting som den skulle, men istället för att skruva in skruven i trälisten, så snurrade den bara runt och höll på att helt förstöra skårorna i skruvhuvudet. Va’….!!!!!

Jag bytte bit, provade olika stjärn och till och med vanlig skruvmejselmodell. Inget hjälpte. Jag blev alltmer frustrerad och kände av de ovana rörelserna både i nacke och rygg. Skruven fick jag sen in en bit på vanligt normalt sätt med vanlig normal stjärnskruvmejsel. Men givetvis kom den ena skruven in snett, och den andra vägrade att komma mer än halvvägs. Suck…

Nej! Så där funkade det ju inte! Så vad göra? Hur göra?

Handyman får man vara själv

Ut med båda skruvarna. Leta efter en vanlig smal spik att ”förborra” med. Hittade ingenting i den vägen! AHHHH! Jag hade ju nyligen rensat bort att onödigt i verktygslådan och lämnat in på Erikshjälpen!!!! Inklusive asken med smått och gott, som bland annat då även innehöll skruvar, spikar, krokar… i den mån jag hade några…

Ja, jäklar i min lilla låda!!!!! Så effektivt man kan städa och röja och göra sig av med ibland.

Hur skulle jag nu göra! Att använda skruvdragaren var uppenbarligen omöjligt i det här fallet. Varför vet jag inte. Utan ”förborrning” skulle jag knappast få in skruvarna i de tre fästena med vanlig skruvmejsel heller. Man har inte den kraft som behövs när man står med armarna snett uppåt!!!!!

Jamen NÅNSTANS! I NÅN av de där små skålarna, askarna och burkarna som fortfarande finns för många av, måtte det väl finnas en spik! En liten spik! Pleeaaaseee!!!!

Och kan man tänka sig! Jag hittade inte bara en liten spik utan två stycken! Tillsammans med några gem och några häftstift och en liten dammtuss och vad det nu var mera. Fick ordning på fäste nummer ett till slut, och fäste två och tre gick bättre för då kunde jag BÖRJA med att ”förborra” (läs: förspika).

Sen slängde jag de gamla gardinerna i tvätten, satte stora doftpelargonen i fönstret och var mycket nöjd med slutresultatet.

Men städandet orsakade också ett rejält uppsving av dammallergin, och nu – på fjärde dagen efter den stora dagen, känner jag mig fortfarande rådbråkad som om jag blivit påkörd av en truck. Småsnorig och skrovlig rent allmänt också.

Men det är väl fortfarande bara dammallergi plus träningsvärk??? Pleeeeaaaaseeeee!!!

Nej, jag skojar inte alls om det här! Är bara tacksam över att jag inte ska nånstans på hela veckan, har inget inbokat och ingenting jag måste göra.

Gu’ så tråkigt!

Å andra sidan ösregnar det, så det är väl superläge för att läsa och skriva – och städa badrummet. Och det där sista skojar man INTE om!

Bilderna från Pixabay.com