Katastrof

Alltså… det är förstås att ta i, men när jag hade kommit så pass långt på min tröja så jag kunde prova den utan att riskera att de flesta av maskorna skulle glida av rundstickan, så såg den rent förfärlig ut på mig.

De där flätorna drog ju ihop tröjan, så den såg helt klart för liten ut på mig, och hela jag bubblade i mjuka kullar under det stickade så det såg ut som om jag hade gått upp 5 kilo. Minst. Och att den där delen av den stora flätan mitt fram, där öppningen i mitten är som störst – den hamnade givetvis precis över min mage och gjorde helt klart inte saken bättre precis.

Fet eller gravid? Oavsett vad man månde tycka och tänka om det, även om just gravid skulle väl ingen kunna tro. Inte när man passerat de femtio. Med rejäl råge. Men jag tror ni förstår liknelsen.

Jag repade upp alltihop!

Kunde förstås stickat färdigt den och sen skänkt bort den, men vad vore det roliga med det? Inte för att det är fel att ge bort saker och ting, absolut inte, jag har skickat mycket till Second Hand i mina dar. Men just den här ville jag ha själv. Förutom det faktum att jag bara har en lite varmare polotröja, och den har jag jämt på mig nu för tiden.

Så, ja! Jag repade upp den!

Jag är fortfarande förtjust i den där tröjan, så hur skulle jag kunna göra det bättre? Först lite tunnare stickor, och större storlek. En sån modell kan gärna få vara lite stor. Och de tunnare stickorna för att få alla flätor att smälta in lite bättre. Och rent generellt lite tätare stickat. Mitt bak var det en likadan bred fläta som mitt fram, och jag tyckte det såg gräsligt ut. Så bort med den.

Skulle jag också ta bort de smala flätorna på framsycket? De hade blivit så, jag vet inte hur jag ska kalla det. Glipiga? För löst stickade kanske bara – och egentligen stickar jag inte särskilt löst, men hela partiet med flätor hade blivit… sladdrigt!?

Kanten nertill krullade bara ihop sig, så där ska jag se till att göra nån annan typ av kant. Kanske bara en liten bit vanlig resårstickning. Och det blev jätteknepigt när man skulle sticka ihop alla delar, ärm, fram, ärm, bak och sticka hela oket samtidigt, med avmaskningar och allt. Och jag vill dessutom ha den lite längre.

Behändigt, tänkte jag, att slippa sy ihop tröjan mer än bara några cm vid armhålorna. Men det blev inte snyggt där allt detta möts. Det var också knepigt få till det när avmaskningarna började närma sig halsringningen, eftersom man skulle göra lite olika på de olika delarna.

Så hur göra nu?

Bara ha den breda flätan mitt fram och sen slätstickning på resten? Den tanken kändes tråkig. Så vad jag nu gör – förutom att kolla in andra tröjor, men stup i kvarten ändå kommer tillbaka till just den här eftersom jag spontant gillade den – är att hitta alternativ på ”det övriga”.

Stickar en provlapp där jag testar patentstickning bland annat. Och letar efter andra alternativ på nätet. Eller ska jag bara välja vanlig eller dubbel mosstickning kanske? Eller nån variant på ribbstickning?

Det knäppa när man letar efter diverse sticktekniker på Youtube, är att väldigt många inte är på svenska. Eller åtminstone på norska eller danska. De flesta språk här i världen kan man ju inte alls, så det är engelska som gäller för mig då. Förstå vad de säger går bra! Men! Man blir ju helt snurrig eftersom de håller garnet helt bakvänt mot hur jag en gång som liten har lärt mig och som jag nu gör. En konstig kringelikrok med högerhanden gör dom, och tar garnet från höger istället för från vänster, över pekfingret. Jag fattar inte hur dom får till det på det viset!

Jag får skaffa mig en halsduk så länge, så kan jag använda andra tröjor som jag har, och sticka den här favoriten i lugn och ro. Testa mig fram lite till innan jag väljer hur jag vill ha det istället för slätstickning. patentstickning blir lite för tjockt. Då får jag problem med storleksvalet och antalet maskor. En helt patentstickad tröja kan jag göra sen, för det kan vara väldigt snyggt.

Ett begripligt exempel…