Dagen efter dagen före

Det är nu det. Därtill Trettondagen och allt är stilla och frid. Det snöar för fullt, redan när jag först tittade ut genom fönstret i morse var marken helt vit. Men det verkar vara relativt stilla, inget stormande, inget… nånting.

Det känns nästan som att sitta i ett vakuum. Från där jag sitter ser jag nästan inte en människa, bara nån enstaka bil om jag lyfter huvudet och tittar ut genom det fönster som vetter mot gatan. Åt andra hållet, nån enstaka figur som tassar fram längs gång- och cykelbanan.

I verkligheten en stadsbild. Drömbilden är en helt annan.

Vilka ljud kan man höra, om man stannar upp en stund och lyssnar? Vi fick den frågan vid en föreläsning om stresshantering som jag var med på i höstas. Vilka ljud hör jag nu?

Tickandet från två stycken klockor. Ett svagt surr från de timers som styr några av mina lampor. Kylskåpet? Nej, inte just nu. Fläktsystemet? Förmodligen, men det ljudet är man ju så van vid att man bara hör det om det tystnar. Jo, så är det. Det är då man lägger märke till hur otroligt tyst det blir när ventilationsystemet lägger av.

Grannar? Hör jag några grannar? Nej, inte nu. På det hela taget, mycket sällan och då väldigt svagt. Det är snarare en sommarföreteelse, när det är varmt och man har fönster och balkongdörrar öppna. Sitter på uteplatser och balkonger.

Längtar dit. För värmens och ljusets skull.

Idag är det Trettondagen. Och om några timmar ska jag försiktigt pulsa iväg till Kyrkan. Där är öppet mellan 15-17 för besök, för den som vill. För den som vill tända ett ljus eller två. Kanske nån musiker där som spelar. Säkerligen någon man kan prata bort en stund med.

Men ska äta lunch innan jag går dit. Blir nog ärtsoppa.

Borde kanske ta gåstavarna, inviga dom, för lite extra stadga om det skulle visa sig vara halt. Kan inte lita på att gång- och cykelvägarna är plogade och sandade. Inte så länge det fortfarande snöar så här pass tätt.

Det är vackert! Faktiskt länge sedan det snöade så tätt och fint. Förra vintern kom det över huvud taget inte mycket snö här, och det lilla som kom smalt undan ganska snart. Som det oftast gör här i nordvästskåne.

Tänk! Ibland kommer det ut helt andra ord än de man ursprungligen hade tänkt skriva! Lika stillsamt som snöflingorna som faller ner utanför mina fönster.