Snälla nån!

Är det kväll redan??? Nyss var det mitt på dagen, så vart tog resten av timmarna vägen? Alltså! Bara för att göra det klart och tydligt – jag har INTE legat på soffan och drönat eller rent av sovit! Inte fem minuter ens!

Jag cyklade alltså till Erikshjälpen i förmiddags. Det är ungefär en halvmil dit, lite beroende på vilken väg jag väljer, och tar cirka 20-25 minuter beroende på väder och vind. En bra dag, med ingen vind som stör, och lite värme i luften så inte cykeln fryser sig stel, kan det gå lite fortare. Inga alltför besvärliga backar. Man ska ju inte ner i stan och härja. Och sen uppför på väg hem… Uphill, är väl ett väldigt trevligt och träffande engelskt ord!

Jo! Där på Erikshjälpen satt jag sedan ett tag med en kopp kaffe och pratade med BOSSEN! Om vem jag var, vad jag hade gjort i livet, och om det var nåt särskilt som jag skulle kunna tänka mig hjälpa till med där… ni kan säkert ana er till hur samtalet kan ha slingrat iväg. Han var jättetrevlig och lättpratad, och berättade om Erikshjälpen. Vad de stod för, mål och mening. Jag kände till det mesta, men det var också en del som var nytt för mig.

En del av det jag kände till, hade jag delvis rönt tack vare att jag bott i den här stan sedan 1970, och särskilt sedan mitten av åttiotalet hade rört mig i de delar av stan som även Erikshjälpen verkar och har verkat i. Själva Erikshjälpen som sådan firade 10 år i den här stan förra året (om jag minns rätt vad han sa, relativt nyligen i alla fall), innan dess var det Änglaverket och Ria som utgjorde basen, och båda dessa kände jag väl till från tiden jag jobbade inom Gustav Adolfs församling. Änglaverket hade en Second Hand-butik, och Ria var ett café bland annat. Jag minns det eftersom diakonin hade inte bara ett finger utan hela två händer med i det spelet. F’låt – projektet…

För hela alltet, kan jag sammanfatta det så här – hjälp till behövande. Behöver inte gå in på detaljer här och nu, men det var kul att prata om de gemensamma minnen och personer vi båda känt eller känt till tidigare. Det gamla församlingshemmet, där jag tidigare jobbade, är numera knutet till Campus, och just det känns nästan sorgligt. Eller också är jag bara nostalgisk. Man blir väl lätt det när man kommer in på gamla gemensamma minnen. (Är jag så gammal nu? Jag som känner mig som trettifem, och ser ut som sjutton………)

Änglaverket fungerar numera bara som förening, men Ria håller fortfarande på, och i samma lokaler till och med. Det är jag som så sällan ger mig iväg ner mot Söder nu för tiden så jag håller inte reda på vad som händer där nu. Inte nog med att jag då får en sabla uppförsbacke när ska ska hem igen, där är så förändrat mot hur det såg ut för bara si så där 15 – 20 år sedan. Jo, jag har varit och hälsat på i de nya församlingslokalerna, träffat gamla kollegor och så där… men… nej… jag tar mig inte ofta ner i de trakterna. Det är möjligen om jag ska cykla till Råå, som jag kanske väljer att ta vägen genom stan och sen vidare söderut. Inte den kortaste vägen, men kan vara trevligt som omväxling och är det fint och skönt cykelväder så!!!

Jaha! Och var var jag nu, när jag ramlade ner i nostalgin. Jo! Vi kom i alla fall till beslut om att jag först och främst ska börja lära känna de andra som arbetar där, och rent allmänt se mig omkring hur allt fungerar. Prova på lite här och där, kanske. Sen hade jag en tanke om att hjälpa till i caféet, och det tyckte han lät bra, men att jag testar gärna även andra områden.

En man jag mötte på väg ut och som jag kände igen som en av de som brukar stå i kassan, sa jag det till, och han nämnde att jag ju kunde vara ett ”Wild-card”, som kan vara precis var som helst och hoppa in där det behövs någon för tillfället.

Och vem vet! Det är kanske just det som är det perfekta för mig.

Jag ska i alla fall, nu till en början, komma dit tisdagar, torsdagar och lördagar. Komma klockan nio på morgonen, de har en frukostsamling klockan halv tio vilket ju är suveränt för att börja lära känna de andra, och sedan stannar jag ett par timmar. Kanske fram till klockan ett eller nåt. Sedan ger det väl sig efterhand, vilka dagar och tider som passar mig bäst, liksom var jag mest kommer att befinna mig.

Jag misstänker – starkt – att det blir caféet.