Jag tänkte…

… att jag skulle försöka tvinga in mig i vanan att skriva nånting varje dag i samband med frukosten. Nånting vad som helst! Blaha blaha om inte annat. Nån fundering. NÅNTING!

Och ögonblickligen knyter det sig i hjärnan. Ingen av de miljontals tankar som oftast upptar hjärnplats dyker fram. Istället gömmer de sig som vettskrämda möss i sina hålor.

Så det här är väl blaha blaha då.

Nu skulle jag vilja påstå, att min skrivblockering inte har med tänkandet att göra. Inte i sig! Tankar svirrar omkring i det oändliga och jag har snarare svårt att få tyst på dem. Så inte är de blockerade inte! Men de flesta av dem är inte särskilt kreativa, snarare tvärtom, och praktiskt taget inga har att göra med att skriva. Inga idéer. Ingen inspiration. Ingenting! Det är mest bara ändlöst meningslöst babbel i huvudet.

Uppmaningen att alltid skriva oavsett om man har nåt att skriva om eller inte, har man fått sig imatad ända från början. ”A writer writes, all the time!”
YES!!! Det är jättebra råd! Det bästa man kan göra! Skrivande föder skrivande! Och med det kommer också idéerna!

Och jag var den som alltid sa: Skrivande består av 5 % inspiration och 95 % transpiration – och massor av klister i ändan!

Hur kan jag ens tänka på mig själv som författare när jag inte ens skriver nån av de där förbenade morgonsidorna som det också så ofta  tipsas om!
Och. Nej. För närvarande tänker jag inte på mig som författare. Det känns så ruskigt avlägset. Som om det vore totalt omöjligt! Jag har ju inte ens en idé till en roman eller novell!

Så var det inte tidigare. Då kunde jag få en idé från ”ingenting”. Ett namn på namnskyltarna i en hiss. En mening någon sa som råkade nå mig. En plötslig bild i huvudet av en person (icke verklig) – och sen var det klippt!

JAG SKREV!

Och nu? Tja! Jag fick ju ner det här, och det är bra mycket mer – och mer samlat – än jag ens vågade hoppas på. Kanske det ordnar sig till slut ändå? Kanske den här tanken att passa på skriva tillsammans med frukostteet fungerar? Och att jag har bloggen… bloggarna…
Måtte bara detta inte vara en engångsföreteelse…

Och nu ska jag till Lidl och köpa frukt & grönt…