Upp och rör på dig!

Just det! Den där Structured-kalendern plingade just fram att det var dags! Dags att röra på mig!

Återkommer strax – ska bara studsa runt lite.

Hej igen! Despacito på Youtube är helt suveränt att dansa till. jag måste ha varit en ”latina” i tidigare liv.
Nu har det plingat  för ”egen skrivtid” – och trots att jag hela dagen har fått flytta omkring på de där andra olika göromålen, så är det definitivt dags för lite egen skrivtid nu.

Den är faktiskt bra den där kalendern! Inte om man vill se en hel månad i taget som man kan göra i en vanlig kalender – och jag har givetvis kvar min Apple-kalender –  men som en ”kom-ihåg” och ”peppa-upp” och ”nu är det dag” är den jättebra. Inte minst för att den får mig till de här skrivarstunderna som jag längtat efter.

Visserligen har jag bara lagt in en timme på kvällen till eget skrivande, och i praktiken har jag inte kunnat vara ”ordentlig” och följa schemat helt varje dag. Om inte annat så har det blivit förskjutningar, ibland fram ibland tillbaka. Och ett och annat har försvunnit helt. Eller blivit avbokat.

Men ändå! För mig är den bra!!! Precis vad en ADHD behöver som har tendens att fastna i sånt som inte är bra att fastna i. Inte för länge i alla fall. Som spel på iPaden. Jag har till och med skrivet lite ”eget” på tider som inte varit schemalagda! YES!!!

Eller annat, var det ju! Idag t.ex. så blev i stort sett allt ändrat eller förskjutet. En sak var att Saul och jag skulle haft ett möte kl 17 och bland annat jobba med verksamhetsberättelsen. Jo det hade väl blivit lite annat också – med en ordförande och en kassör som också håller med marknadsföring och annat kontorsarbete. Redovisning av sponsrade medel… ansökningar om medel till nästa år… förberedelser till nästa medlemsmöte som även är årsavslutning med julbord, och en del att planera till årsmötet i januari…

Men så får jag ett sms redan vid lunchtid om att han är i Malmö på en workshop.  I alla fall så skulle den hålla på till kl 16 och sen visste han inte när tåget hem gick. I alla fall så fick vi skippa mötet idag.

Okej! (Egentligen var det rätt bra – jag fick en hel dag att vara för mig själv – även om det inte exkluderade några arbetsuppgifter)

Halv 6 kom ett nytt sms om att han var på väg hem, men hostade och hade ont i huvudet.

Bådade inte bra. Jag föreslog vitlök honung och citron osv… dricka varmt… ja, ni vet…

Halv åtta kom nästa sms. Han har värk i kroppen också…

AJAJAJ! Ordföranden är sjuk!! Under de tre år drygt som jag känt honom, har han aldrig varit sjuk såvitt jag vet! Han var lite lätt snorig vid nåt tillfälle, men inget stort. Jobbade som vanligt.

Okidoki! Vad gör man då! Dvs – vad gör jag? I morgon skulle styrelsen ha möte – inget slutgiltigt bestämt än, men nog är det väl bäst vi ställer in det mötet?  Vi skulle ju ändå ”bara” jobba med verksamhetsberättelsen – och det är ändå jag som sitter vid datorn… och har koll… på det mesta… i föreningen. (Bortsett från ordförandens superkoll, då. Han är ju trots allt bossen, med tusentals års av erfarenhet och kunskaper.)

Håll dig hemma i sängen Saul och sov bort din… vad det nu är som är på gång!!!

Vad värre är, är om han fortfarande är sjuk på lördag.

Då ska vi – föreningen – vara med på ett ganska stort event. JULFEST!!!  i Aktivitetshuset Tryckeriet – alltså Helsingborgs Dagblad’s gamla tryckeri. Många olika aktörer som ställer ut / ställer upp med olika arrangemang. Inklusive gran och tomte och musik och dans och …

Visst! Kniper det så fixar vi det utan Saul, men han är ju den totala stöttepelaren i allt sånt här!!!
Visst! Där finns andra stöttepelare också med! Från lokala biblioteket, Helsingborgshem, hyresgästföreningen, olika andra föreningar, olika instanser från Helsingborgs stad…
Okej… orkar inte räkna upp alla.

PLUS ATT VI ALLA HOPPAS PÅ MÅNGA BESÖKARE!

Förra året blev det ju lite pannkaka av det där. Dels var det full fart på Covid och många fick inte komma in. Till och med många som hade bevis på att de var vaccinerade, blev inte insläppta. Varför då? Jo, för att de inte hade sitt bevis på ”rätt sätt!

En av mina väninnor hade fått sitt utskrivet på papper, hon hade inte en tillräckligt avancerad mobil, och hade leg med – men blev inte insläppt. Enligt Poul på vårt gemensamma förberedande möte för några dagar sedan, så var det ca 75 personer som inte blev insläppta för att de ”saknade” vaccinationsbevis…

I say no more

Sen var det förstås en del som inte vågade komma pga Covid, och till det var det ett ruskigt väder. Det hade snöat ett par decimeter under dagen, och  framåt eftermiddagen gick det över i regnblandat och allt blev moddigt och otäckt. Uppkört på gatorna av bilarna, med superhalka som följd, och både vatten och snö blandat i värsta tänkbara scenariet vid korsningarna och övergångsställena.

Så många kom väl inte av den anledningen, och i år håller vi tummarna för att vädret ska vara ok. Just nu är det några minusgrader, ett helt vitt men inte alltför tjockt lager snö på marken.

Jahapp! Det började med kalendern och tycks sluta med en väderprognos. Som nu säger molnigt, nån minusgrad och bara ca 3 sekundmeter vind på lördag em. Helt ok!

Om det förblir så… men lika bra räkna med halka åtminstone …  det är ju faktiskt Helsingborg vi pratar om. Allt kan hända, när det gäller vädret.

Och det ska bli jättekul på lördag! Oavsett väder och vind!

 

Schemaläggning

Det är för mycket! säger jag då och då, tänker oftare. Och menar föreningen. För mycket jobb, för mycket ansvar, för många timmar.

Vart tog mitt eget liv vägen, skriker jag inom mig. Samtidigt som jag försöker ignorera den där lilla rösten nånstans i bakhuvudet. den viskar nåt om struktur. Nåt om prioritering och planering.

Vet du inte att det är en adhd du pratar med, muttrar jag. Vi kan inte det där med struktur och att prioritera. Vi gör en hel massa saker mer eller mindre på en gång, och sen dånar vi ner i soffan och ägnar flera timmar i sträck åt onödiga spel på iPaden.

Jo, lite självinsikt har man, och skäms en smula inför sig själv. för en stund.

Jag vill ha tillbaka mitt liv, säger jag till spegelbilden. När jag satt och skrev varje dag på mina fantasyberättelser som skulle bli en stor stor grej i minst 3 böcker. HAHA! En Triptyk!

Bra början på dem i alla fall, och ganska långt kom jag innan jag fastnade. Och just det hade inget med föreningen att göra, det vet jag, för stoppet kom redan innan jag ens visste om att det skulle bildas en förening och att jag skulle hamna mitt i den.

Mitt i smeten bokstavligt talat.

Men oavsett när hur och varför, så saknar jag allt emellanåt de där tysta timmarna för mig själv när jag satt och skrev.

Så vad har egentligen hänt?

Den kloka sidan av mig säger stress. Perioder med mycket att göra. Perioder med i stort sett inget att göra. En och annan j…ig mänska som förpestar omgivningen inte bara för mig, men som min stresshjärna kan inte hantera.

Sen blir det slentrian ibland, och den där latheten som i grund och botten inte är lathet, utan nån sorts oföretagsamhet som drabbar en! Är det en sorts flykt! Och i så fall – från vad???

Kanske… men kanske inte. Man bara fastnar och sen tycker man att man inte har tid för sitt eget, för sina egna intressen och lustar.

Men hur många timmar lägger jag egentligen ner på föreningen?  Jo! Periodvis jättemånga! Men det är inte jämt så. Okej! Jag är med i styrelsen, jag är kassör, webmaster och håller på med marknadsföring tillsammans med ordföranden. Det kan periodvis bli många möten man måste vara med på. Som nu. Vi har haft 10-årsjubileum och stor fest för och tillsammans med hela området.. Nu är det julfester och årsavslutning, och bokslut och verksamhetsberättelse. Så just nu är det mycket att göra.

Men inte hela dagarna varje dag.

Och för den delen – hur hade mitt liv sett ut utan föreningen?

Betydligt ensammare i alla fall! Inte på långa vägar ett så socialt liv som jag har nu. (På både gott och ont). Länge sedan som jag kände så många personer som jag skulle kunna kalla vänner, i olika grad visserligen, men ändå.

Struktur!

Måste på nåt sätt få bättre överblick över min tid. Ha både föreningen och mig själv.

Usch som jag babblar. När ska jag egentligen komma till SAKEN!?!?!?!?

Och SAKEN är den att jag ramlade på en reklamsnutt om en sorts kalender. Structured kallas den, och det är precis vad den gör. Hjälper till att strukturera upp ens dagar. Tydligt och överskådligt.

Har inte haft den så länge, så jag håller fortfarande på att lära mig hur jag ska använda den, men har ändå gjort ett slags schema där jag petat in: föreningsarbete 1, 1,5 eller 2 timmar, utevistelse/motion/ärenden, upp.och-rör-på-dig (dans jympa stretch), yoga/meditation/vila och ”SKRIVTID” – är några av de olika överskrifter somligger inne varje dag.

.Sen får man förstås lägga in matpauser, och alla såna där engångshändelser. Möte kl 13.30 på tisdag – typ!

En smart grej är att jag har förstås kvar min ordinarie apple-almanacka, och skriver jag in nåt där, så dyker det automatiskt upp i den här almanackan – och tvärtom.

Visst blir det glapp här och där. Två timmars föreningsarbete kanske inte räcker, eller också är man inte alls hungrig när mattimmen börjar närma sig. Och idag började jag inte skriva eget klockan 20.30, som är meningen. Istället började jag 21.45 och hur lång tid det kommer att ta…. ???

Nåja!  Man måste få vara lite flexibel med tiderna, och inte så strikt att man absolut MÅSTE hålla på de där klockslagen till punkt och pricka – det skulle verkligen vara stressande – det känns ändå bra att veta att det finns struktur i det hela. En blandning av arbete och vila och att röra på sig.

Känslan av att ha  en timme till eget skrivande varje kväll är helskön! För skrivande till föreningen är definitivt inte samma sak, inte ens om man skriver inlägg på den bloggen.

Så det känns positivt, det här. Att tänka, nu har jag två timmar framför mig att jobba med föreningssaker, och sen är det en fikapaus. Eller en”upp-och-hoppa-paus! Och veta att i kväll har jag en timme till eget skrivande.

Få se vad jag säger och tycker om en månad eller till våren.

Och nu ska jag upp och röra på mig lite innan det är dags att lägga sig.  Dansa lite tror jag. Eller Zumba från YouTube. Eller bara lite olika stretchrörelser …

butternut-pumpa-orange

Ja, alltså! De där minnena som ibland dyker upp helt opåkallat! Utan något som helst samband med någonting! Eller… nästan inget  i alla fall.

Vi skulle köpa in profilkläder till föreningen var det tänkt. Ja, T-shirts och kepsar var det frågan om. Jackor, västar och annat skulle  kosta alldeles för mycket. Såna pengar har vi inte tillgång till.

Men jag satt alla fall och letade bland modeller och färger på det företags hemsida som vi hade fastnat för, efter att ha jämfört några olika. Grönt skulle vi ha! Inte för att gräs och blad är gröna – åtminstone inte bara därför – utan för att vi har grönt som en sorts signum! Hur det blev så, vet jag faktiskt inte. Det bara blev.

Hur som! Jag satt där och bläddrade bland kepsarna, letade efter äppelgrönt för T-shirten vi hade valt ut, fanns i äppelgrönt. (Sen kan man förstås bara hoppas att det är samma sorts äpplen…)

En av modellerna  kunde man få i orange. Det fanns två olika nyanser orange, den ena lite mörkare. Skulle jag sätta ett namn på den färgen här och nu – så som den såg ut på min skärm – så är det väl snarast Butternut-pumpa-orange!

Så vet ni.

Och då poppade minnet upp från ingenstans.

Jag kan ha varit 10-11 år gammal, kanske rent av bara 8 eller 9. Minns inte exakt. Antingen är jag för gammal för att komma ihåg, eller inte tillräckligt gammal för att minnas såna detaljer. Å andra sidan så har jag ADHD.

Vad nu det har med saken att göra.

Och när jag var så där liten, nånstans mellan 8 och 12, hade jag inte en susning om vad ADHD var eller ens att det existerande nåt sånt.

Det gjorde det väl inte heller, bara vissa barn som bråkade mer än andra. (Men att bråka är inget måste för en ADHD, vi är många som inte gör det.)

Utvikning åsido!

Min syster, som är 12 år äldre än jag, i varje fall medan hon fortfarande levde, hade en dag kommit hem med en basker. Den var stor, bullig och pösig och alldeles butternut-pumpa-orange. Ja rent av lite intensivare än så.

ÅHHH! En sån ville jag också ha!

Och syrran skaffade en likdan till mig! Med en stor bullig kulle. Det måste ha varit början på sextiotalet. Kommer osökt att tänka på flower-power och kort-kort, OP-mönstrat och gu´ vet vad de hette alla de där trådsmala fotomodellerna. Inte bara Twiggy…

NÅ! Glad i hågen tog jag nästa dag på mig den där bauta-kepsen och traskade iväg till skolbussen. Om det hände redan då, minns jag inte, eller om jag hann fram till skolan.

Melonen!

Melon melon melon!!! Och givetvis fingerpekning och gapskratt…

Mer behöver jag nog inte berätta, för ni förstår säkert att den melonen aldrig mer hamnade på mitt huvud!

Och butternut-pumpor fanns inte på den tiden…  okej,  kanske nånstans, troligen nånstans – men inte i min värld.

– –
För övrigt kom kepsarna idag. 75 st äppelgröna…

😀

Och jag ber ödmjukast om ursäkt att jag inte hittade nån lämplig bild på just butternutpumpa att lägga som header bild, men pumpa som pumpa… nåt roligt ska man väl ha?

Jaha! Och hur har er sommar varit då?

Knäpp fråga antagligen. Nu när vi är inne i november, klockan går på vintertid och det snart nog är jul. Det finns de som har börjat julpynta till och med, inte bara butiker.

Men jag undrar, för jag har nog inte hämtat mig riktigt helt och färdigt ännu efter min sommar… och vår… och förra vintern. Jag säger bara en sak. H22.

För jag antar att de flesta av er åtminstone hört talas om H22 i Helsingborg under sommaren 2022. Vem kan ha missat det, förresten!!! Största stadseventet sedan H99, och så nånting som hade att göra med 50 år. Vad då 50 år??? Det var väl inte nåt H72?

H55 fanns i alla fall, då för evigheter sedan, då man bara var ett litet pyre på 4 år och inte hade en susning om nånting annat än skogen utanför knutarna och mormor som passade barnet när mamman jobbade.

Enkelt uttryckt.

Men nu var det H22 det var frågan om. I somras. Och som ni då kanske vet, storbaluns i Helsingborg. Men inte bara nån sorts CityExpo i centrala stan. Nehedå! Drottninghög, där jag bor, var i allra högsta grad inblandad. Orkar inte räkna upp allt som hände eller varför. Inte just nu i alla fall. Ni får googla…

Det hade väl inte varit mer med det om jag bara hade varit boende här, och gått runt och varit med på en massa arrangemang av olika slag. Men nu är det ju så att jag dessutom är med i Odlarföreningen här, i styrelsen dessutom, och  – vare sig jag ville det eller inte, så låg det en hel del arbete av olika slag på mig. Ok! Inte bara mig, men sanningen är att jag nog hade en av nyckelrollerna i det hela. Alltså för Odlarföreningens delaktighet! Inte för H22 i sig. Som helhet. Bara här uppe på Drottninghög. Bara med det som föreningen var inblandade. Inte nere stan… eller på Pixlapiren…

Men information blev man proppad med! Från alla delar!

Enough is enough!

Ja, jösses!

Visst! Det var jättemycket roligt och fantastiskt och massor med folk och vårt lilla sommarcafé var överdrösslat med besökare under ett par veckor. Hur kul som helst! Jag menar det!

Men också jättejobbigt, jättestressande, ibland svårt, ibland förtvivlat. Ibland ville man bara stänga in sig därhemma och sova. Vakna sedan nån gång i augusti eller september. Eller varför inte rent av till våren 2023 som en annan brunbjörn.

Nej, isbjörn.

Jag är urusel på att fotografera. Men våra luktärtor kanske…?

Men vår odling med Caféet hamnade i topp tillsammans med H72-lägenheten vad gäller vad besökarna tyckte om det 5 veckor långa spektaklet. Och det är ju inte dåligt precis… ni skulle bara veta vad jag hört från diverse håll…

Men jag har fortfarande inte hämtat mig helt efter det där som för oss inblandade började redan hösten 2021, med planering, femtioelva möten….  och då har jag ändå varit förskonad från arbete med det här om man jämför med de flesta andra inblandade och ansvariga. Många, otroligt många, har dragit sitt strå till stacken för att få ihop det hela. Det är såååå beundransvärt!

Men jag är fortfarande tröttare än normalt, har stressont i musklerna och vill helst bara vara ifred och mumla runt med mitt. Jag vill skriva mitt eget, men får liksom inte till det. Det här är det första jag har skrivit som är mitt eget på hur lång tid som helst! Minns inte när, men bloggen säger att förra inlägget skrev jag den 27 juli.

Och det är ju ett tag sedan

Sen var det ju så, att vår odling här firade 10 år i år. Vilket föranledde en STOR kombinerad skörde- och Jubileumsfest som ägde rum den 24 september.  Vi ska inte snacka om planering… möten… ansvar… jobb….

Som jag sa tidigare! Enough is enough!!!

Tycker inte jag orkar nånting nu. Har inte ens lagt in nåt på föreningens blogg… eller instagram… eller Facebook. Bara gjort det viktigaste.

Äsch! Det hjälper varken att gnälla eller klaga. Det ordnar sig!
Alltmedan jag längtar efter att skriva på mitt eget. På nåt av mina påbörjade manus…

Men vill ni se en video från Jubileumsfesten istället kan ni klicka på den här bilden. Jag la till en länk där. Hoppas den fungerar.

(Obs! Det är inte jag som har filmat, men jag lyckades skapa en kanal på YouTube och lägga in den där)

 

Vart tog sommaren vägen?

Nu tänker jag inte i första hand på värmen, vi hade faktiskt två riktigt varma dagar nyligen och sen en tredje som började sval men som byggde upp sig till tung värme och kvavt tills det bröt ut i åska på kvällen.

Vad jag tänker på, är att vi redan är i slutet av juli. Bara ett par dagar till, så går vi in i augusti

Är det klokt det?

Rent konkret, så går inte tiden vare sig fortare aller långsammare. Det är bara vår upplevelse av den. Så varför upplevde man sin barndoms sommarlov som näst intill oändliga? För jag är väl inte den enda som kände så? Tills den plötsligt var slut och det var dags gå till skolan igen.

Och så nu. Ju äldre man blir. Även med detta – inte bara jag. Tiden går fortare ju äldre man blir. Vilket den faktiskt, egentligen inte gör.

Man kanske borde ha det tråkigt i större utsträckning? För då känns ju tiden lång. Men det vore inte värt det, för det är så tråkigt att ha tråkigt.

Men så där lite lagom mitt-emellan?

Äsch! Man får väl sikta på att bli 120 så småningom. Eller 150 för den delen.

Om man över huvud taget ska bry sig.

Bilden däruppe är från Pixabay. Valde den eftersom jag bor i en stad som ligger vid havet. Okay! Öresund, då. Om man ska vara helt sanningsenlig. För övrigt har jag inte varit nere vid en strand eller ens i närheten av hamnarna i centrala stan på hela sommaren. Hittills. Mina cykelrundor har än så länge mest gått åt andra hållet.

Kanske dags att göra det snart. Cykla till nån strand. Andas in doften av saltvatten och tång. H22 är ju över nu. Och snart nog semestrar och turister och allt det där…

(Kan man få lov att skylla den overksamheten på en efterhängsen, om än av den falska sorten, ischias?)

Så kom då beslutet

Okay! Storytel eller Bookbeat?

Det var ju det som var frågan. Vilken av dem skulle jag välja? För att ha båda vore väl ändå att gå till överdrift? Men det var inte helt lätt det där, att bestämma mig. Båda har fördelar. Båda har nackdelar. Många dagar brydde jag mig inte, utan lät bara dagarna gå. Lyssnade än på den ena, än på den andra boken.

Sen var det rena rama slumpen som bröt in, och då var det bara så. Jag visste vilken av dem jag skulle välja.

^{Det här är del av de böcker som jag hittills valt på Storytel, har inte läst alla dessa än (men en del andra i gengäld, i fysisk form eller på det som tidigare hette iBooks. På svenska kallar Apple det numera för – Böcker!!! )}

Vad var det då som gjorde att valet blev det det blev? Båda har många, otroligt många, böcker att välja mellan. Men upplever fortfarande att Storytel har fler. I båda kan det vara svårt att hitta något man fastnar för att läsa. Gillar inte Jenny-Colgan-stuket… Jag sökte på lite olika författare. Vad jag kunde komma på. Och navigerade runt på de respektive apparna. Ibland. Inte varje dag eller så. Men jag testlyssnar, väljer eller väljer bort.

Så kom den där dagen, när det bara blev solklart vilken av dem jag skulle låta stanna kvar. Storytel eller Bookbeat?

Storytel. Japp! Så blev det. Men varför?

En ren, skär slump! Jag vet inte ens hur jag gjorde eller vad jag sökte på just då, jag var på datorn och rotade runt på hemsidan, och plötsligt hamnade jag i taggen ”Böcker i Gilmore Girls”!

Vilka – eller vad – de här Gilmore Girls är för några har jag ingen aning om, och hur jag än försökte kunde jag inte komma dit på något sätt i någon av sökfunktionerna. Inte under Kategorier, inte under Boktips och inte under Sök.

Visserligen dök det upp lite böcker när jag sökte direkt på namnet, men det var som vid vilket sök som helst. Där titeln eller författaren eller nåt annat bestod av det ena eller båda orden Gilmore Girls. Alltiallo 17 stycken titlar. Men det var inte böcker under taggen ”Böcker på Gilmore Girls”. Är de här Gilmore Girls en eller flera personer som har ett konto på samma sätt som jag? Är mina valda böcker taggade? Och i så fall – jan utomstående komma in och se min bokhylla? Eller…. hur kunde jag komma in på deras bokhylla?

Så hur den här kategorien dök upp är en gåta, jag är bara djupt tacksam över att den gjorde det. Så många härliga boktips och läs-ingångar!!!

Vad är det då för böcker som ligger där? Med ett ord skulle jag kunna kalla dem för klassiker. Gamla klassiker, moderna klassiker. Massor av dem som jag vill läsa eller läsa om. Där finns allt möjligt från Mästaren och Margarita, till Siddharta, Madam Bovary, Tisdagarna med Morrie, Ängeln på det sjunde trappsteget, Huckleberry Finn… Där finns Shakespeare, Yann Martel, Viktor Hugo, Jane Austen, Hermann Melville, Thackeray och Stephen King. Icke att förglömma Kafka och James Joyce. Och många, många fler.

Och det är ju inte bara det att man kan läsa eller lyssna på just de här böckerna, det är ju också en utmärkt utgångspunkt, en idéspruta, till att söka fler böcker av samma eller andra författare som man kommer att tänka på när man ser dessa.

När jag räknade hur många böcker som låg i den här taggen, fick jag det till 457 stycken. Sen går det visserligen bort en del som är på spanska. Jag kan inte spanska, mer än några enstaka ord. Och en del är på danska. Det hade jag nog kunnat klara, men varför skulle jag göra det? Läsa på danska? Men de flesta tycks vara på svenska och engelska. Därtill finns det en del dubbletter. Endera olika utgåvor eller olika uppläsare? Gissar det sista. En del uppläsare kan vara… ja, just det.

Vilken ska jag börja med? Kafka? Steinbeck? Virginia Wolf? Dickens? Där finns till och med Bhagavad Gita!!! Eller ska jag välja ”Ett år av magiskt tänkande” av Joan Didion? Mästaren och Margarita? – trots att jag redan läst den 2 gånger?

Snälla nån! Ibland kan det ju till och med vara svårt att välja om man vill ha svarta jeans eller blå…

P.S. När jag kollar på min egen ”Min bokhylla” på Storytel/datorn, står det inte i webbläsarens namnlist att böckerna där ligger under en tag… så då var det väl nån positiv mening i att Gilmore Girls dök upp. Eller?

Den Döende Detektiven

Så har det minsann gått en dag till! Vart tar tiden vägen egentligen? Alltså… egentligen existerar ju inte tiden. Inte som sådan. Det är vi människor som delat in världen i timmar, minuter och sekunder; i dagar veckor, månader och år. Men visst är det praktiskt, det där! Med fredagseftermiddagar och midsommarafton, jul och ens födelsedag!

Nej! Tror jag skippar det sista, förresten. Tid existerar inte. Det är bara vågor mellan ljus och mörker, värme och kyla. Man är ändå aldrig äldre än man känner sig och tänker att man är. Men det känns onekligen lite knepigt när det man tänker göra inte blir av för att man gör annat istället. Eller för att dagen plötsligt är slut, och det är natti-natti-dags!

Jag hade annars tänkt skryta lite över att jag börjat lyssna på böcker. Plötsligt var jag med BookBeat och lyssnade på Leif GW Persson. Ja, inte han personligen, förstås, utan på en som är uppläsare av GW.s bok ”Den Döende Detektiven”.

Nu ska jag först och främst påminna om att jag avskyr att skriva bokrecensioner. Det är tråkigt och besvärligt att hålla sig till det formatet hur man ska göra när man skriver en recension. Jag vet. Det ingick i min utbildning. Så det blir ingen recension, bara så ni vet. Vad jag däremot kan göra, är att tycka till lite om det jag läser. Ibland lite mer kanske, och ibland lite mindre.
Bara så ni vet.

Jag hade bestämt för mig att jag hade läst ”Den Döende Detektiven” tidigare. Mindes med absolut säkerhet att jag hade tyckt den var bra, spännande och välskriven. Det sista i synnerhet, är ett måste om jag ska läsa ut en bok. Och just därför att jag hade tyckt om den, så tänkte jag läsa den en gång till nu. Jooho  då! Jag kan mycket väl läsa om böcker jag gillar. Ta de här till exempel!

• Stephen Kings mastodontberättelse om det Mörka Tornet, första delen (av 8) med namnet ”Revolvermannen”. Antar man kan kalla den för en dystopi, eller räcker det att peta in den i genren ”Fantasy”? Har tappat räkningen på hur många gånger jag läst de volymerna.
• Douglas Adams härliga böcker som börjar med ”Liftarens guide till galaxen”. Jag har bokstavligen läst sönder hela pocketupplaga. Min personligen ägda pocketupplaga alltså. Minst en gång om året under många år har jag läst och älskat hans böcker. Även de om Dirk Gentry, den holistiska detektiven. Och några till.

Ja, det får räcka just nu. Det är Den Döende Detektiven som har stått i fokus ett tag. Jag kände inte igen nånting av det jag läste. Lite där i början bara där han, numera pensionerad poliskommissarie, stannar sin bil, kliver ur och köper varmkorv i stam-kiosken. Pratar lite med gamla kolleger, och sätter sig sen i bilen igen. Och får en stroke.

Visst är boken bra, spännande och välskriven – men jag minns inte ett smack av att jag läst den tidigare. Hur man nu ska tolka det. Men jag antar att minnet hade blandat ihop den med någon av Sjöwall-Wahlöö’s deckare. Men vilken? Stockholm som Stockholm skulle man kunna säga, vad gäller miljöerna. Och kanske inte tidsaspekten, fullt ut.

Sen har jag faktiskt hunnit med ett par böcker till. Det går alldeles utmärkt att lyssna medan man gör annat. Kanske inte vad som helst, förstås. Men diska och städa samtidigt går bra, så länge man håller sig ifrån dammsugaren.

Sen dröjde det heller inte länge förrän jag kollade upp Storytel, deras utbud och priser. Fann att Storytel är mer förmånligt – Inte bara för att Storytel nu har specialerbjudande nu under juni månad, med 7 dagar gratis lyssnade och sedan 4 månader till halva priset på alla sina 3 paket. De ordinarierna generellt något dyrare än BookBeat – bortsett från om man vill ha obegränsat lyssnande. Unlimited kallar de det paketet. Kostar 179 kr/månad mot BookBeats 199 kr.

I övrigt så är det tvärtom. Som tidigare nämnt. För 20 timmars lyssnande – Basic – får man betala 99 kr på BookBeat och 129 kr på Storytel. (Lite fjuttigt med bara 20 timmar kan jag tycka). Sen har BookBeat en mellanvariant med 100 timmars lyssnande för 149 kr, och Storytel har en annan variant som kallas Family. 228 kr per månad OCH PERSON! 2 – 3 personer och 2-3 barn kan man välja där.

För min del väljer jag i första hand obegränsat lyssnande, för är man riktigt i gasen med läsande/lyssnande, så är 100 timmar per månad inte särskilt mycket det heller. Nu är ju 20 kr mer per månad för obegränsat lyssnade och läsande inte nån större skillnad, så det är ju en smaksak vilken av dem man väljer.

Tidigare när jag kollat igenom utbudet när det gäller vissa författare, har det varit något mer att välja på på Storytel. Det här är inte nån signifikant undersökning på något vis, utan högst subjektiv och jag kan ha fel om man ser till helheten. Det är bara när det gäller vad jag har sökt efter, som gett mig det intrycket.

Så vad är det då kvar att ta hänsyn till när det gäller vilken av de här båda man väljer att stanna kvar hos – såvida man nu inte väljer att ha båda. Jo!  Det är hur respektive app fungerar! BookBeat har till exempel fördelarna med att man kan se hur många procent man har lyssnat på, och mycket lätt kan ändra hastigheten på uppläsningen. Man kan lyssna med 113 % hastighet eller 132, eller vad man vill. Två stora plus, tycker jag. Storytel har också möjligheten att ändra hastigheten, men Bookbeat är enklare med den funktionen. Båda har också en sömntimer, men även där är BookBeats något enklare att komma åt och att ändra tiden på.

Så ser jag på den tekniska hanteringen av apparna, så är det BookBeat som har övertaget i min värld. Men hemsidorna på datorn då? Hur ser de ut och hur fungerar de? En snabb titt här.
Spontant tycker jag att BookBeats hemsida är mer tilltalande än Storytal och något lättare att navigera sig runt i (vilket ju bara är en smaksak egentligen).
Men rent praktiskt! Jag gillar att man på BookBeat kan under ”Sök” välja att se böcker på mer än ett språk samtidigt. I mitt fall engelska och svenska. På Storytel kan man bara välja ett språk i taget. Att kunna se vilka böcker en viss författare har med på båda språken i samma sökning, gör det både snabbare och enklare att välja den bok man vill läsa eller lyssna på.

Storytel har en lättåtkomlig ”Min bokhylla”! Stort plus att enkelt kunna se vilka böcker man har sparat för att så småningom läsa. Den bokhyllan är också lätt åtkomlig på appen. Stort + för Storytel där!
BookBeat har en liknande lista, men bara på hemsidan på datorn. Har i vart fall inte hittat nån sådan på appen. Däremot var den inte helt lätt att hitta ens på hemsidan, inte alls uppenbar eftersom man var tvungen på in via Mitt Konto och sen Min Historik!

Som sagt! Mycket av det här är ju bara en smaksak vilket man väljer, om man nu som jag står i en sorts valsituation om vilket klient jag ska gå vidare med. De flesta ramlar väl på en av de här (eller Nextory eller nån annan) och är helt ok med det. Storytel var den första jag hörde talas om och provade.

Mina ”viktigaste” funktioner på appar respektive hemsida är att det finns en Bokhylla, vilket talar för Storytel i första hand eftersom man når den enkelt både på appen och på hemsidan. Det andra är att man enkelt kan söka på mer än ett språk i samma sökning. Vilket promotar BookBeat. I övrigt kan det vara hugget och stucket med hur det ser ut och vad man väljer och föredrar. Men i nuläget är det faktiskt BookBeat som känns bäst för mig, just på grund av språkpreferenserna vid sökning. BookBeat har ju faktiskt en personlig bokhylla också, även om den är lite lång-sökt, och bara kunde hittas på hemsidan.

Å andra sidan så är mina tekniska talanger mer inställda på datorer och hemsidor, än på mobiler och att knappa runt där. Så just det är inget problem, snarare en fördel.

Detta innebär alltså att det är troligare att jag kommer att välja enbart BookBeat så småningom. Men för närvarande behåller jag båda två och känner mig för under ett par månader vilken som känns bäst. Om jag inte väljer att behålla båda som sagt. Man kan ju faktiskt ha en bok på gång på mobilen, och en annan på iPaden – har för övrigt även min gamla iPad kvar där jag skulle kunna ha en tredje bok på gång. Om jag vill!

Ja, vem minns inte den här?

Och nu! Natti natti!!

P.S.
Jag gjorde en liten söktest! Sökte på Niemi, som i Mikael. BookBeat har 4 av hans böcker, Storytel har 6 st… hur man nu ska tolka det…

D.S.

Att gå tillbaka för att gå framåt!

Back to the Future, skulle man också kunna säga. Dock utan en uppgraderad Delorean från mitten av 80-talet.

Men för mig, innebär det här ett beslut jag har taget. Efter att under alltför lång tid varit urusel med att skriva skönlitteratur, eller ens blogga, och i stort sett lika urusel med att läsa, ska det nu bli total ändring på det förhållandet. Det handlar om prioritering. Livet har handlat om så mycket annat, delvis självvalt och också sådant som bara ramlat på mig, att jag höll på att förlora mig själv.

Förr läste jag i stort sett jämt och jag bloggade. Om böcker och läsande men även om mycket annat. Jag skrev, skönlitteratur, fantasy det senaste – och jag njöt av det. Även om jag inte fått något publicerat, annat än det jag självt valt att lägga in – t.ex på nån blogg – så var jag ändå på nåt sätt produktiv.

Så nu ska jag gå tillbaka till det, mitt skrivande och läsande liv som jag saknat så mycket. Allt mer och mer.

Så, i fredags måste det ha varit, som jag gick tillbaka till BookBeats. För visst är det bra att ha alternativ! Fysiska böcker i all ära, jag skulle gärna igen ha en hel vägg med bokhyllor fulla med böcker. Men det finns ett par issues med det. Böcker tar plats och de är tunga. Inte enskilda böcker, men tillsammans. Men har man plats och inte tänker flytta, så visst! Ja! Absolut!

Men sen är det en del andra detaljer. Såsom tid och möjlighet att sitta ner med en bok. Typsnittets storlek kan vara ett problem. Den pyttiga text som finns i de flesta pocketböcker… ja, behöver jag säga mer om den saken? Man är ju inte direkt ung längre med perfekt syn!

Ljus! Jajamensan. Där har vi ännu en faktor att ta med i beräkningen. Och hur många böcker kan en boknörd egentligen härbärgera i sin bostad? Om bostaden är en etta med många fönster? Och den boende faktiskt tänker flytta igen! (När det blir en lägenhet ledig där man vill bo.)

Så visst! Man lånar böcker på bibblan ibland. Köper faktiskt en och annan på second hand. Men sätter sig trots detta sällan ner med en fysisk bok i händerna. Och det finns många tillfällen där man faktiskt inte kan sitta ner och läsa i en bok. När man städar, diskar, promenerar, cyklar… och så vidare

MEN! Lyssna på böcker kan man medan man gör just dessa och liknande saker! Inte för att jag i första hand lyssnar på böcker när jag är ute i naturen! Då vill jag lyssna på fågelsång och vågskvalp och vindsus i träden och sånt. Men då i fredags, när jag loggade in mig igen på BookBeat, så lyssnade jag medan jag diskade och snyggade till i lägenheten. Och senare på dagen lyssnade jag medan jag satt och latade mig i soffan, samtidigt som jag stickade. Istället för att se på Netflix faktiskt!

Och snart ska jag sätta mig ner med nåt av mina manus. Det är väl en bra idé!

Nytt = bättre?

Jag var ju på Ikea igår. Köpte lite till köket. Bland annat uppdaterade jag mina glas, assietter och de djupa skålar jag äter soppa eller overnight-oats i. Eller sallad eller vad som helst ätbart, egentligen.

Saker och ting har ju en tendens att bli skavda eller kantstötta med tiden, eller rent av gå sönder helt. Så av assietterna och skålarna var det flera som var kantstötta, och ett par glas hade ramlat i golvet (så oförsiktigt av dem) att det bara var att sopa upp skärvorna och kasta. Just de glasen använder jag ofta, även till te, så det kändes lite fjuttigt att bara ha fyra stycken.

När det gällde glasen hittade jag först inte ett enda av samma sort. Attan också! tänkte jag. Men så fick jag syn på nåt liknande i nästa ögonblick. Men dessa var färgade i en blek genomskinlig rosa-orange färg. Äckligt fula tyckte jag. Kan dom verkligen ha slutat sälja de vanliga genomskinliga? Och om jag inte missminner mig nu så här i efterhand, så såldes de orangegula i 6-pack! Precis som de mindre glasen av liknande typ.

Men jag gick ett varv till runt den montern, och där! På andra sidan! Där fanns de jag letade efter! Allra nederst närmast golvet. Nio kr styck, och helt valfritt hur många man ville ha. Jag ville ha fyra.

Så kom jag till skålar-och-fat-avdelningen! Hm… Vilka tråkiga färger de har nu! Mest grått i olika nyanser. Rosa också iofs, men de skålarna är mindre, en annan typ. Men så fanns det ljusgröna! Jag tittade efter de där blå, den där fina, glada blå färgen. Men nix pix! Inga blå! Så det fick bli ljusgröna!

Här var ännu en förändring. Tidigare kunde man köpa dem styckvis. Nu var det frågan om paket om fyra stycken. Okej okej! Jag hade väl inte tänkt köpa fyra stycken, kanske bara två av vardera. Men strunt samma! Jag stoppade en fyrapack assietter i gula inköpskassen, och en fyrapack skålar.

Sedan, igår, efter att jag hade kommit hem trött och soff-sugen, blev det inte diskat. Inte ens de här nya glasen och porslinet. Men nu på förmiddagen tog jag tag i det.

Började med assietterna. Men! Är dom inte lite mindre än de gamla! Tunnare och lättare? Jag hade börjat med att diska en assiett av de gamla, så det var lätt att jämföra. Det var inte riktigt samma ljusgröna färg. Och ja, de nya är lite mindre, lite tunnare och lite lättare.

Men det spelar ju inte så stor roll.

Skålarna då? Japp. Samma med färgen. Samma diameter som de gamla, men tunnare och – inte lika djupa! Gör det något? Njaeeee. Kan vara en fördel att det inte får plats lika mycket mat i de nya skålarna som i de gamla.

Glasen då? Jo! Samma där! Lite tunnare, inte riktigt lika höga!

Skillnaderna är inte jättestora, men helt klart märkbara om man har den gamla sorten att jämföra med. Utan det så tänker man säkerligen inte alls på det här. Men en fråga som dyker upp i huvudet är: Mattallrikarna? Är det samma sak där?

Troligtvis, och jag hoppas det. Framför allt att de är lättare. För jag har fyra såna tallrikar och de är så tunga att jag undviker att använda dem om det inte är ett absolut måste!