Är dagen redan slut, nästan?

Ja, så nollade man då. Som om det skulle vara nåt. Inte att skryta över i alla fall. Det är ju inget man gör, inget man är. Det bara råkar bli så vart tionde år.

Fest? Har ni fest? OLW???

Nej, men jag stod där i förmiddags och skulle fixa frukost – men tro nu för all del inte att jag hör till dem som glatt hoppar ur sängen halv sex på morgnarna. Jag hoppar aldrig glatt ur sängen på morgnarna. Snarare masar mig ut ur lakanen framåt 9-10-tiden och drar upp persiennerna tillsammans med ett stort glas vatten. Rumstempererat. Våga bara inte ge mig iskallt vatten, för då skriker jag högt och slår vilt omkring mig i självförsvar. Särskilt på morgnarna.

Jag stod där i alla fall en stund senare och skulle göra frukost. Stirrade stint på havregrynen som jag hade blandat med fibrex och lite tranbär i en djup tallrik, och sen dränkt med vatten. Var på väg att sätta in tallriken i micron… men… Nä-ej! Jag bara ville inte ha gröt till frukost! Men hade jag nåt alternativ???

YESSS!

Jag fyllde på med kikärtsmjöl, linfrön, Laila’s glutenfria mjölmix i det gula paketet, bakpulver och en gnutta salt. Allra sist en skvätt äppelcidervinäger. Värmde på stekpannan, la i en liten klick smör, och hällde sedan i smeten.

ÅH!!!! Det blev de godaste mackorna jag ätit på länge!!! Med egenhändigt gjord marmelad på tomater och citron, samt rostade solrosfrön ovanpå. En stor soyalatte special till det. Special, betyder bara att jag har både nescaffe och cikoriakaffe i muggen. Värmer soyamjölken och häller sen på kokande vatten.

Yepp! Det var födelsedagstårtan det!

Sen har jag städat idag. Funderade på en promenad då vid tolvsnåret, eftersom det var soligt och grant ute, men tyckte det var för kallt. Visste dessutom, att om jag hade gått ut en runda då, med cykel eller på apostlahästarna hade kvittat lika, så hade jag sannolikt hamnat i soffan efteråt, och snart nog hade det börjat mörkna ute. Då hade det nog inte blivit nåt städande, inte!

Och även om det fortfarande är en eländig röra i köket, det är där allt ”övrigt” har samlats, så är resten fint. Jag fick till och med äntligen upp persiennen i köksfönstret. Den persiennen har bara stått där i hörnet ett par månader och väntat. Och det är ju heller inget att skryta om…

Så… nu är jag faktiskt trött. Vill snarare se nån film än att fortsätta vara flitig, och sticka ett tag medan de nytvättade gardinerna torkar. Sängen väntar också på att få rena lakan, och disken… Ah! Nä! Den ska vi bara inte prata om.

Men jag måste baka lite bröd i kväll så jag har nåt att ta med mig till fikat på Erikshjälpen i morgon. Undrar om det var havregrynen som gjorde att brödet i förmiddags blev så där extra fluffigt och gott? Och så har jag kikärtor som stått i blöt mest hela dagen. Dom ska jag koka. Nog bäst jag sätter på den grytan nu med detsamma.

Flitig? JAG!!! Jag är nog det lataste som finns när det gäller husliga sysslor. Men ibland slår det till.

Tandis med mera

Jahapp! Det var det det! Tandläkaren. Undersökning som föll ut väldigt väl. Inga problem hittades. Och så en liten plomb som hade ramlat ur, på framsidan av en tand, nära tandköttet så inga konstigheter fylla den håligheten med nytt. Klarade mig undan med 1475 kronor.

Sen är det en bit som har fallit från en annan tand, lite längre in i överkäken. Men den utgör inget problem. Känner inte av det och minimal risk att den går sönder mera. Med mindre jag råkar bita i något hårt. Men med sådant är jag försiktig. Har tid den 8e februari att fixa den.

På ett sätt hade det väl varit skönt att ha fixat allt på en gång, men samtidigt är det ju skönt att inte sitta alltför länge åt gången i den där stolen. Så bekväm är den inte, och så bekvämt är det inte med pryttlar i munnen. Och att inte behöva betala allt det där i ett svep. Hade förmodligen blivit dubbla kostnaden i dag i så fall.

Kan vara skönt sprida ut gracerna lite.

Här är det väldigt vackert väder idag. Ett par minusgrader, mestadels blå himmel och sol. Men halt. Hade jag haft tandläkaren så långt bort att jag hade varit tvungen cykla dit, vet jag inte om jag hade vågat. Nu har jag bara 600 meter till Tandis, så det gick bra att promenera. Om än långsammare än vanligt. Bitvis var det bra grusat, men på andra ställen var det nåt i stil med blankis. Om än inte blankt.

Och nu har jag liksom kommit av mig! Vad ska jag göra nu? Nog för att det finns att göra. Behöver bara se mig runt i lägenheten, så… Lite för tidigt för lunch, men man kanske kunde börja fundera på vad det ska bli till lunch. Får väl kolla vad frysen har att bjuda på.

Sen står dammsugaren där och väntar…
Och borde nog röja lite… (läs: mycket)…

Funderar på om man skulle kunna bylta på sig en massa kläder och sätta sig på balkongen en stund – när solen kommit runt hörnet och skiner på den. Förhoppningsvis har det inte mulnat på till dess.

Men det är kanske ändå för kallt.

Skulle kunna börja med att kolla frysen, och sen ta en runda med dammsugaren… och lägga undan de båda kuddarna som jag inte gillar, men som man kan ha som reserv om någon kommer och ska sova över. Yngsta med snart 7-årige son, och ibland även väninna, brukar göra det emellanåt. Fast nu var det ganska länge sedan.

Nu syns en smal solstrimma längst ut på balkongen. Dags lyfta sig från soffan…

Hoppsan!

Föll – nästan – för frestelsen att pausa i datorjobbet en stund och istället lyssna lite på nästa bok i serien om Isfolket, del 34 – Kvinnan på stranden. Antingen sticka några varv samtidigt eller rent av lyfta från soffan och… till exempel… diska! Men då kom förklaringen till den vita rutan som la sig framför i BookBeat appen. Jag hade lyssnat på de där 100 timmarna den här månaden, som jag betalar för, och det är 8 dagar kvar av min månad.

Så nu kommer frågan om jag ska uppgradera, som BookBeat förstås vill eller strunta i det hela redan nu. Alltså enbart läsa böckerna online – lånade från biblioteket.

Skillnaden per månad är 50 kr. Ingen stor summa, i och för sig. 149:- för upp till 100 timmar, eller 199:- för obegränsat. Men så kan man fundera över om det är så, att om jag uppgraderar nu, drar de då bara 50:- för att fylla ut den här perioden! Eller drar de redan nu 199:- för en helt ny period?

Tål att tänka på. Det ÄR behändigt att kunna lyssna på böcker medan man gör annat. Men så hade jag ju ändå tänkt mig att skippa BookBeat helt om en vecka, för att istället börja på gym, Fitness24Seven, när de öppnar på Skaragatan i mars. Det är närmre dit för mig än till NordicWellness, och dessutom lägre pris. Bara 199 kr per månad.

Och ser jag till möjligheterna att betala 199 kr för BookBeat eller 199 kr för 24Seven, så är nog det senare ett betydligt smartare drag. För att ha båda? 398 kr i månaden? Naeee… Nej, det vill jag inte.

Jag räknar dessutom med, att de här kranio-sakrala behandlingarna jag går på nu, ska ha gett så pass mycket positivt att jag vågar mig på att börja på gym igen. Lite försiktigt till en början, men ändå!

Här i stan finns 24Seven på 4 olika ställen. Störst med mest utbud ligger mitt i stan, på Kullagatan. Det är också lite olika när de olika gymmen är bemannade med personal. Här på Skaragatan kommer det tydligen att vara helt obemannat. Man tar sig in med nån form av kort eller kod och så sköter man sig själv.

Kullagatan’s…

Det lockar mig inte direkt att gå till Kullagatans gym, mitt i stan med kanske massor av folk. Men första gången får jag ta mig dit för att gå med som medlem och få de grejor man behöver. Det är mycket möjligt att man kan göra allt det online, men om det är liknande princip som hos NordicWellness, så får man ju på NW ett armband med inbyggt nånting elektroniskt som man använder för att komma in och registrera sig att man är på plats. En slags kombination av medlemskort och nyckel, skulle man kunna säga.

Sen var det visst en del som istället hade ett kort, men oavsett vilket så ska man ju få den där nyckeln av någon på något sätt. Och jag skulle nog både vilja se mig om och kanske ställa en del frågor, i samband med att jag binder upp mig. Och just Kullagatan har bäst bemannade tider, för min del, samt att jag behöver inte ens mäta sträckan för att veta att det är det näst närmsta gymmet för mig.

Så första gången, åtminstone – till Kullagatan! Och i princip, kan jag mer eller mindre omedelbart ta mig dit och ”sign up” – när väl vädret tillåter förstås. Men om ett par veckor kanske? Efter nästa gång jag varit och fått behandling?

Och det här såg jag nu. Finns på Kullagatan’s?

Jo! Finns på Kullagatan’s – men jag är ju inte ens medlem ännu så risken är stor att jag inte får det här erbjudandet. Men man ska heller aldrig säga aldrig!

Å så snöar det – igen

Det var väl förra onsdagen det började, och sen dess har det snöat, halkat, slabbat, töat, regnat, frusit på, slaskat – och så där kommer det väl att fortsätta, kan tänka. Är ju ändå ganska förskonade här längs nordvästskånska kusten om man jämför med hur det är uppåt i landet. Värre och värre ju längre norrit man kommer. Ungefär.

I torsdags var jag i kyrkan en sväng. Bubbade med en väninna, Berit. Märkte på väg hem hur halt och slabbigt det var. I fredags hade det smält undan en del, och ljusnat. Testade en kort promenad, hur kunde det se ut längs cykelvägarna? Det var: nja, troligen ok på de större. Var lite orolig hur det skulle gå att cykla till Erikshjälpen på lördagen. Men det gick bra! Klarnade upp ännu mer under förmiddagen och blev riktigt fint väder. Sol från blå himmel. Jag gick 2 km av vägen hem, bara för att det var så skönt och vackert.

I söndags började det förstås snöa igen, och det rejält. Kallt. I måndags regnade det och snön smalt. I tisdags morse var det glashalt och jag hörde om mer eller mindre kaos på vägarna. Min halvmil på cykel till Erikshjälpen gick bra dock. Klev av ca hundra meter innan jag kom fram, på några kvadratmeter tillplattad sand. Och det var nog väldigt klokt, det. För det var verkligen halt där vid sidan av vägen sedan – ingen cykelväg längre – och jag vet att ett av de riskabla momenten när man cyklar på mer eller mindre halt underlag, det är när man kliver av cykeln. När man sätter ner foten på marken.

Vad man också ska vara försiktig med när man cyklar och det är eller kan vara halt, är när man svänger, inget snävt snabbt, där inte. Likaså får man se upp med ojämnheter i vägbanan. Gropar, eller annat som gör att man vinglar till. Och vad man absolut inte ska göra, är att cykla nerför en isbelagd sluttning – på diagonalen. Inte ens en liten sluttning. Inte ens en minimal!

Men tänker man på riskmomenten, går det faktiskt bättre att cykla än att gå på halt underlag.

Idag är det urtrist väder! Har snöat mest hela tiden. Ibland stort och tätt, ibland tunt, nästan osynligt. Grått och trist ute, lampa tänt hela dagen. Men jag har en ”administrativ” dag. Datorjobb av olika slag. Betar sakta av det ena efter det andra. Började med det lättaste, snabbaste. Så bankärendena bl.a. är avklarade.

Typisk skånsk vinter….

Lite smått skrivande nu, trots att jag inte är så där på tip-top precis med det. (Kom inte och påstå att det inte märks. heh heh) Sparar till sist fakturorna som ska göras, och kontraktet som ska formuleras till den nyaste som hyr in sig i DotterM’s lokaler.

Tänker för närvarande totalt glömma kolla vad som eventuellt behöver göras med tanke på föreningen.

Har redan lust att istället sticka vidare på tröjan och se på Netflix eller lyssna på Boken. Är nu klar med bok 33 i den 47 böcker långa ”Sagan om Isfolket”, kallad Nattens Demon. Tänkte skippa BookBeat från den 22a. Undrar om jag hinner lyssna klart hela serien till dess? Lyssnar med nästan dubbla hastigheten, 1,75, och teoretiskt helt möjligt med 2 böcker per dag. Fler om jag lyssnar hela dagarna. Men det gör jag ju inte.

Om jag inte hinner med alla, så får jag låna de resterande från biblioteket. De finns att läsa online så jag behöver inte ens bege mig dit för att hämta några fysiska böcker. Men det är onekligen bekvämt att kunna lyssna på böcker, inte bara läsa. Oavsett om det är i en fysisk bok eller på någon variant av platta.

Och så är det tända ljus, kaffelattar, och dadlar med pepparkakssmak.

Prövning

Höll på i går kväll med youtube, stickor och ett garnnystan. Försökte ju testa lite olika sticktekniker. Men det gav inte så särskilt mycket, egentligen. Inte för mitt pågående projekt. Och inte på Youtube. (Var?)

Men en smalare sticka gjorde susen. Den där smala flätan blev mycket snyggare nu. Bubblar inte ut lika mycket. Åtminstone att döma av provet. Patentstickningen, har glömt nu om det var hel eller halv, blev ojämn och för klumpig. Det får nog bli så som jag funderade innan, vad gäller bakstycke och ärmar. Dubbel mosstickning. Eller kanske rent av trippel.

Så kanske dags sätta igång med det där stickandet i kväll! Annars är det risk att det blir sommar innan tröjan är färdig.

Hittade för övrigt rundstickan i storlek 4 där jag letade sist. I lådan vid sidan om soffan, där jag har de nystan jag nu håller på med. Letade precis överallt, till och med i badrummet, innan jag hittade den.

P.S. – Har ingen aning om varför färgen på det stickade är så flammigt. Måste ha råkat ställa in mobilkameran på nåt.

Frunchfika

På Erikshjälpen, mitt i arbetet! 👍😁

Varm skink- och ostmacka och kaffe

PS. Jag försökte faktiskt publicera det här då för ett par timmar sedan. Men WP är så smart – läs dum – så knappen man trycker på då låg så långt ner att det inte gick. Och inte iddes jag leta efter nån annan möjlighet där och då.

Nu, här hemma, skulle man också kunna tro att det där utkastet automatiskt skulle ha landat i wp på datorn! Men oh nej! Inte heller! Jag blev alltså tvungen att nu, här hemma, sitta med mobilen för att kunna avsluta inlägget. Går det nu möjligen att publicera? Och var hittar jag i så fall en knapp som fungerar?

Knappast där jag försökte innan. I direkt anslutning till utkastet. Eller vad tror ni?

Jag begriper inte vad jag över huvud taget tänkte på som försökte skriva och posta ett inlägg på mobilen.

PPS – det där på tallriken var godare än det ser ut på bilden. Bröd jag tagit med hemifrån, skinka och ost, paprikastrimlor och senap, de där andra tjocka strecken. Sen en sväng in i micron.

Katastrof

Alltså… det är förstås att ta i, men när jag hade kommit så pass långt på min tröja så jag kunde prova den utan att riskera att de flesta av maskorna skulle glida av rundstickan, så såg den rent förfärlig ut på mig.

De där flätorna drog ju ihop tröjan, så den såg helt klart för liten ut på mig, och hela jag bubblade i mjuka kullar under det stickade så det såg ut som om jag hade gått upp 5 kilo. Minst. Och att den där delen av den stora flätan mitt fram, där öppningen i mitten är som störst – den hamnade givetvis precis över min mage och gjorde helt klart inte saken bättre precis.

Fet eller gravid? Oavsett vad man månde tycka och tänka om det, även om just gravid skulle väl ingen kunna tro. Inte när man passerat de femtio. Med rejäl råge. Men jag tror ni förstår liknelsen.

Jag repade upp alltihop!

Kunde förstås stickat färdigt den och sen skänkt bort den, men vad vore det roliga med det? Inte för att det är fel att ge bort saker och ting, absolut inte, jag har skickat mycket till Second Hand i mina dar. Men just den här ville jag ha själv. Förutom det faktum att jag bara har en lite varmare polotröja, och den har jag jämt på mig nu för tiden.

Så, ja! Jag repade upp den!

Jag är fortfarande förtjust i den där tröjan, så hur skulle jag kunna göra det bättre? Först lite tunnare stickor, och större storlek. En sån modell kan gärna få vara lite stor. Och de tunnare stickorna för att få alla flätor att smälta in lite bättre. Och rent generellt lite tätare stickat. Mitt bak var det en likadan bred fläta som mitt fram, och jag tyckte det såg gräsligt ut. Så bort med den.

Skulle jag också ta bort de smala flätorna på framsycket? De hade blivit så, jag vet inte hur jag ska kalla det. Glipiga? För löst stickade kanske bara – och egentligen stickar jag inte särskilt löst, men hela partiet med flätor hade blivit… sladdrigt!?

Kanten nertill krullade bara ihop sig, så där ska jag se till att göra nån annan typ av kant. Kanske bara en liten bit vanlig resårstickning. Och det blev jätteknepigt när man skulle sticka ihop alla delar, ärm, fram, ärm, bak och sticka hela oket samtidigt, med avmaskningar och allt. Och jag vill dessutom ha den lite längre.

Behändigt, tänkte jag, att slippa sy ihop tröjan mer än bara några cm vid armhålorna. Men det blev inte snyggt där allt detta möts. Det var också knepigt få till det när avmaskningarna började närma sig halsringningen, eftersom man skulle göra lite olika på de olika delarna.

Så hur göra nu?

Bara ha den breda flätan mitt fram och sen slätstickning på resten? Den tanken kändes tråkig. Så vad jag nu gör – förutom att kolla in andra tröjor, men stup i kvarten ändå kommer tillbaka till just den här eftersom jag spontant gillade den – är att hitta alternativ på ”det övriga”.

Stickar en provlapp där jag testar patentstickning bland annat. Och letar efter andra alternativ på nätet. Eller ska jag bara välja vanlig eller dubbel mosstickning kanske? Eller nån variant på ribbstickning?

Det knäppa när man letar efter diverse sticktekniker på Youtube, är att väldigt många inte är på svenska. Eller åtminstone på norska eller danska. De flesta språk här i världen kan man ju inte alls, så det är engelska som gäller för mig då. Förstå vad de säger går bra! Men! Man blir ju helt snurrig eftersom de håller garnet helt bakvänt mot hur jag en gång som liten har lärt mig och som jag nu gör. En konstig kringelikrok med högerhanden gör dom, och tar garnet från höger istället för från vänster, över pekfingret. Jag fattar inte hur dom får till det på det viset!

Jag får skaffa mig en halsduk så länge, så kan jag använda andra tröjor som jag har, och sticka den här favoriten i lugn och ro. Testa mig fram lite till innan jag väljer hur jag vill ha det istället för slätstickning. patentstickning blir lite för tjockt. Då får jag problem med storleksvalet och antalet maskor. En helt patentstickad tröja kan jag göra sen, för det kan vara väldigt snyggt.

Ett begripligt exempel…

Så går en dag…

Den där dagen. I tisdags. När jag var på Erikshjälpen för första gången. Det var jätteroligt. Många mysiga trevliga människor. Prat och gemenskap. Och nytta gjorde jag också.

Först när jag kom dit så blev det ju att få ett omklädningsskåp, med hänglås på. Med mitt namn på och allting. Och en t-shirt med tryck ”Erikshjälpen” och en namnbricka. T-shirten är skarpt rosa, och det var alldeles för kallt att ståta omkring i den. Jag fick också fika tillsammans med trevliga härliga människor.

Det var ursprungligen meningen att jag skulle vara i caféet, men så visade det sig att jag behövdes mycket bättre bland böckerna. N, som har ansvaret för den avdelningen hade inte varit där på ett par veckor, så det var bara K som var där då i tisdags och hon i sin tur är bara där på tisdagar. Alltså hade det bunkrats upp massor med nya inlämnade böcker, bland videos och DVD hade det blivit tunnsått i hyllorna i butiken, och även mer eller mindre tomt bland böckerna också.
Som K sa till mig, när jag insåg det skriande behovet av hjälp till bokavdelnigen, det borde vara minst två personer där.

Det var därför det blev kallt för mig. I caféet kanske det hade räckt med t-shirt utanpå mina vanliga kläder, men definitivt inte ute på det inkommande lagret. Där blev det istället dubbla koftor och tacksamhet för leggingsen som jag hade tagit på under jeansen.

Sen var det bara att sätta igång. Två stora trälårar överfulla med inlämnade böcker skulle i första hand grovsorteras – alltså slänga allt som är trasigt, muggigt, misshandlat, slitet, sönderlästa, illaluktande, med gula sidor istället för vita och så vidare… Synd jag inte tänkte på att ta ett foto av hur det såg ut. Det är egentligen helt otroligt, att folk bara skänker rubb och stubb även sådant som egentligen borde kastas med en gång.

Den här hade kastats av oss. Det är vattenskadad, uppsvälld, vikta tillstukade sidor – och det ser ut som att pärmen är skadad.

Just det gäller annat också, inte bara böcker. Medan jag bodde kvar i Halmstad, såg jag på Röda Korsets loppis, hur de hade gjort en liten estrad med en skyltdocka bland annat, med exempel på sådant som borde ha kastats i soporna på en gång, istället för att skänkas för att säljas som second hand. Det var skitiga och trasiga kläder och mindre möbler som visades där.

Jag menar! Om man själv inte vill ha trasiga, utslitna och skitiga kläder – hur i hela friden kan man då tro att nån annan vill ha det. Eller är man så lat, att man tycker det är enklare att lägga sina avlagda paltor i en container från Frälsis eller Röda Korset eller Erikshjälpen eller nån annan hjälporganisation, än att lägga dem i en sopcontainer! Det är väl samma typ av människor som dumpar möbler, kläder och ibland en hel bil ute i nåt skogsparti nånstans. Eller för den delen dumpar skräp i havet.

Det man inte ser, det finns inte!?!?!?!?!?!?!?!

Kunde nästan ha blivit fotograferat här, men på bilden är böckerna åtminstone i nån sorts ordning…

Nu ska jag försöka att inte komma in mer på nersmutsningen av naturen. Av luften vi andas som fylls av avgaser, av vattnet vi skulle kunnat dricka, av jorden som vi fyller med kemikalier. Obalanserat!

Nej stopp nu! Att vräka ur mig nåt ostrukturerat bara för att jag blir frustrerad av tanken på hur vi behandlar vår moder jord, den värld vi lever vi? Vi förgiftar både den och oss själva, om vårt välfärdsliv får fortsätta som det har gjort ganska länge nu.

Nej, i större perspektiv inte särskilt länge faktiskt. När kom till exempel industrialiseringen igång, egentligen? Bara för att kunna sätta ner en milstolpe nånstans. Ska vi kunna räkna med för omkring 200 år sedan? Inte för att det inte existerat nersmutsning och förstörelse innan dess, men det var säkerligen enbart organiska, naturliga ”råvaror” på den tiden, som då blev till nedbrytbara sopor

Mycket har förstås blivit bättre under de här århundrandena, men det finns också mycket som har blivit värre. Plasten började väl så smått dyka upp nån gång på femtiotalet, nu först börjar vi inse den enorma faran med plast. Och då är väl varken plastkassar, plastburkar eller ens teflonpannorna det värsta. Inte så länge de finns kvar i hushållen. Utan när dessa sopor tar död på vår natur, våra hav, på djurlivet…
Och gifterna som sakta tar död på oss

Nä! Nu lägger jag av den här skrivsessionen. Ännu en gång som jag börjar skriva om ett, och tankarna glider över till nåt helt annat. Och jag har inte lust att bli irriterad, uppretad och börja agitera. Förr eller senare kommer jag då bara in på såväl livsmedelshanteringen som ”Big Pharma”.

Dagen efter dagen före

Det är nu det. Därtill Trettondagen och allt är stilla och frid. Det snöar för fullt, redan när jag först tittade ut genom fönstret i morse var marken helt vit. Men det verkar vara relativt stilla, inget stormande, inget… nånting.

Det känns nästan som att sitta i ett vakuum. Från där jag sitter ser jag nästan inte en människa, bara nån enstaka bil om jag lyfter huvudet och tittar ut genom det fönster som vetter mot gatan. Åt andra hållet, nån enstaka figur som tassar fram längs gång- och cykelbanan.

I verkligheten en stadsbild. Drömbilden är en helt annan.

Vilka ljud kan man höra, om man stannar upp en stund och lyssnar? Vi fick den frågan vid en föreläsning om stresshantering som jag var med på i höstas. Vilka ljud hör jag nu?

Tickandet från två stycken klockor. Ett svagt surr från de timers som styr några av mina lampor. Kylskåpet? Nej, inte just nu. Fläktsystemet? Förmodligen, men det ljudet är man ju så van vid att man bara hör det om det tystnar. Jo, så är det. Det är då man lägger märke till hur otroligt tyst det blir när ventilationsystemet lägger av.

Grannar? Hör jag några grannar? Nej, inte nu. På det hela taget, mycket sällan och då väldigt svagt. Det är snarare en sommarföreteelse, när det är varmt och man har fönster och balkongdörrar öppna. Sitter på uteplatser och balkonger.

Längtar dit. För värmens och ljusets skull.

Idag är det Trettondagen. Och om några timmar ska jag försiktigt pulsa iväg till Kyrkan. Där är öppet mellan 15-17 för besök, för den som vill. För den som vill tända ett ljus eller två. Kanske nån musiker där som spelar. Säkerligen någon man kan prata bort en stund med.

Men ska äta lunch innan jag går dit. Blir nog ärtsoppa.

Borde kanske ta gåstavarna, inviga dom, för lite extra stadga om det skulle visa sig vara halt. Kan inte lita på att gång- och cykelvägarna är plogade och sandade. Inte så länge det fortfarande snöar så här pass tätt.

Det är vackert! Faktiskt länge sedan det snöade så tätt och fint. Förra vintern kom det över huvud taget inte mycket snö här, och det lilla som kom smalt undan ganska snart. Som det oftast gör här i nordvästskåne.

Tänk! Ibland kommer det ut helt andra ord än de man ursprungligen hade tänkt skriva! Lika stillsamt som snöflingorna som faller ner utanför mina fönster.